Hot! Hot! Hot!

DET KÄNNS SOM hela Åland har bogserats till tropikerna någon natt när jag sov och inget märkte. Här är hett, hett, hett. Och solen gas­sar, skiner, steker och lyser som aldrig förr.

Själv har jag hållits inomhus och morrat, eftersom jag inte bör vistas alltför mycket i den rådande, kraftiga UV-strålningen. Ända tills jag plötsligt kom ihåg: jag fick ju för ett år sedan mig påprackat ett pa­vil­jong­tak som andra inte hade användning för längre! Ett sånt där par­ty­tält, ni vet, men utan väggar.

*rota-rota-rota fram den dammiga och halvtrasiga kartongen*


Tur att man är lite logisk till sin läggning, för någon bruksanvisning för hur alla rörstumpar skulle fogas ihop för att bilda ett sexkantigt tak fanns det inte. Men hopfogat blev det, och med lite hjälp av M, P och B, som mycket vältajmat tittade in på besök, landade hela här­lig­he­ten även på rätt plats: över mina adirondackinspirerade solstolar på den grusade planen.


Härliga tider! Nu kan jag sitta ute hela dagarna om jag vill, vilket jag också gjorde igår. En hel, lång dag med virkning på filten av hexa­go­ner. Inte ett smack av vikt blev uträttat :o)


Aaah! Färgerna i mitt projekt matchar just nu blomningen i min träd­gård. Bara en sån sak kan lyfta humöret till nya höjder och få snurr på inspirationskarusellen :oD


Det går långsamt fram, men det går ändå fram! För ett tag sedan räk­nade jag ut att jag behöver totalt 305 sexkanter. 145 har jag klarat av, så det är ju nästan hälften. Att det när alla hexagoner är färdiga ytterligare ska virkas en flera varv bred kant runt det hela försöker jag i dagsläget låta bli att tänka på ;o)


Här ser ni förresten anledningen till min solskygghet. Det gör ni väl..? Hm, jaså inte det? Titta noga! Det syns nog, även om plastikkirurgen gjorde att snyggt jobb. (Nej, det är inte näsan, den föddes jag med. Och min flyende haka har jag inte heller gjort något åt, fast somliga sä­kert tycker att behov föreligger. Men åt mig duger den och det är ju ändå jag som ska släpa på den.)


Här är det, på örats ytterkant! För tre år sedan re-opererades jag vid Åbo universitets centralsjukhus i Finland för melanoma in situ, för­sta­dium till malignt melanom, elakartad hudcancer. Det upptäcktes helt av en slump i samband med ett tidigare utfört polikliniskt ingrepp för att avlägsna vad alla trodde var ett helt ofarligt litet födelsemärke. Kirurgen gjorde ett fö­re­dömligt arbete med tanke på vad han hade att jobba med.

Ett varningens ord till alla solälskare: jag pigmenterar utomordentligt bra och blir brun, inte röd. Men en gång – en enda gång – för c. fem­ton år sedan brände jag baksidan av öronen. Det räckte med det. Så använd hatt! Använd solskyddsfaktor! Solen är farlig! En solskada på huden läker aldrig, den är bestående. Har man otur utvecklas det till cancer. Så snälla ni, var försiktiga i sommar!
[tags: crochet, blanket, hexagon, multicolor, colorful]

CD för "säden"

JAMEN, VAD SMART! Hittad på schweiziska sajten Atelier V. Här snackar vi återbruk på hög nivå! Me like!!

Snövit, Törnrosa och några till

NU BLOMMAR HON, Snövit! Den tuffa vintern och hårda tuktningen i våras till trots – och den rådande torkan icke att förglömma – har hon någonstans ifrån hämtat krafter att sätta hyfsat gott om knopp. Igår slog den första ut!

Visst är hon helt makalöst vacker? Hon gör verkligen skäl för nam­net: 'Schneewittchen', Snövit.

Fast på rosfronten var faktiskt den älskvärda Amie först på plan, om ock lite rufsig, tufsig och åtgången av någon ovälkommen snyltgäst. Men blommorna är otroliga; skiftande i olika nyanser av rosa och kompakta som små knytnävsslag. 'Aimable Amie' är en helt be­då­ran­de, lågvuxen buskros och doftar ljuvligt.



Och nu kommer lavendeln! Jag har massor med lavendel. Så mycket så den hotar att ta över hela den långa rabatt där jag för bara tre år sedan satte pyttesmå plantor längs ena långsidan. Fast den gör sig verkligen bredvid pioner och betonika.



Jag var uppe och ute redan vid sextiden i morse och fick då den här bilden. Om någon granne var vaken fick han säkert dagens garv av att se mig flaxa omkring på gården med håret i fläta och iförd enbart morgonrock och kamera. Vad gör man inte för ”konsten”, så säg? :o)


Irisarna är så gott som överblommade redan, men en ensam, lysande blå står sig fint mot en rugge med strimmigt gräs – som ett som­ma­rens utropstecken.


Strax intill kråmar sig pionerna för bolltistlarna, som står i givakt. Läckert med motljus!


Och milda makter, så mycket kart det redan finns i äppelträden! Hur har det gått till..? Det känns ju som det var igår de stod i blom.


Utanför mitt norra sovrumsfönster står jasminen brud. Busken är gammal, säkert fem meter hög och helt översållad av enkla, vita blommor.

Jag vet inte hur alla ni andra känner det, men jag tycker, som vanligt, att det går för fort nu. Därför får ni stå ut med att det blir lite mycket fotobloggande. Hösten och vintern är över oss förr än vi anar och då vill jag ha många, härliga sommarbilder att gotta mig åt när mörkret och kylan drar in över Norden igen; små ”kom ihåg-lappar” att ta fram när det känns som allra mest motigt.

Men idag är det fortfarande högsommar! Sol, sol och mera sol är prognosen för Åland idag igen. 25° varmt och inget hopp om regn, snarare det motsatta.

På klorofyllan

IGÅR KVÄLL LÄMNADE jag ”Rucklet” och dess slokörade trädgård för en cykeltur bort från Mariehamn, ut till ”spenaten”. Målet var en vä­nin­na med strandnära sommarboende sisådär en halvmil utanför stan.

Som jag berättat om i ett tidigare inlägg är vi här ute i skärgården be­gåvade med en myckenhet fina såväl landsvägar som cykelbanor, var­för den här turen betydde nyasfalterad cykelled så gott som ända fram. Det var bara de sista en och en halv kilometrarna jag kunde upp­leva fröjden i att hoja längs en riktig, röd, åländsk grusväg.


Även om merparten av sträckan löper längs med landsvägen kan man inte annat än imponeras av naturens frikostiga buffet av hög­som­mar­gröns­ka. Dikesrenarna är målade med en riktig sommarpalett be­stå­en­de av bland annat:

- rödviolett (klöver och tistel),
- blåviolett (kråkvicker),
- blekviolett (vädd och jungfru Marie nycklar),
- vitt (rölleka, hundloka och vitmåra),
- gult (gulmåra, videört och fibblor),
- blått (blåklockor, stor och små)


Hur motiga motluten än kan kännas för otränade benmuskler är det inte utan att man efter ett tag blir rejält på klorofyllan! Åland, mitt Åland, är paradisiskt, det hjälps inte.

Får man sedan förmånen att pusta ut i en paviljong precis vid stran­den, smutta på ett glas svalt vitt och bli serverad en toast med ska­genröra – ja, då är himmelriket nära till och med för en inbiten ateist.


Men allra, allra bäst är ändå att upptäcka att man efter en liten paus på närmare tjugo år kan återuppta umgänget precis där man slutade. Lite mer ”volanger” runt midjan, något fler studiecirklar under ögo­nen, frikostigt med silverstänk i pälsmössan men annars samma go’a kom­pisar som då, trots att man till vardags lever i helt skilda världar, med helt olika förutsättningar.

Tack M, för några härliga timmar i din bit av paradiset Åland!

(På hem­vä­gen fick jag som en liten vickning i mig vad som kändes som merparten av ställets knott­be­stånd. Tänk, att jag aldrig tycks lära mig att hålla mun ...)

Saker att göra när Blogger har tuppjuck

DET FINNS ALLTID annat att syssla och pyssla med när blogg­värl­den går i baklås. Man kan till exempel ...


... vattna sina odlingar.


... äta en Corn Flakes- & jordgubbarlunch under parasollet på terrassen och samtidigt läsa lokaltidningen.


... ägna sig åt gravt eftersatt kontorsarbete. Ute är det ändå för soligt och varmt. Notera den dubbla uppsättningen glasögon.
Hög tantfaktor!

Och så kan man förstås, i brist på bättre, skriva fullständigt me­nings­lö­sa blogginlägg som det här och leka lite med Photoshop ;o)

Sååå ... hur fördriver ni övriga tiden?

Bloggerstrul!

"Stigbert", Monica, Monkan, Madlar och Kerstin: Det är något som inte fungerar med Bloggers kommentarfunktion just nu. De tre förstnämna har jag publicerat och svarat på, de två senaste slipper jag inte ens åt att tillåta.

Hav tålamod! Det löser sig säkert under dagen. Det brukar det göra med Bloggereländet :o)

Fådda blommor. Men vad?

NU BEHÖVER JAG er hjälp, alla bloggvänner med träd­gårds­kun­ska­per! Jag har av en kompis fått en perenn växt som jag inte har den blekaste aning om vad det är (hon visste inte heller).

Så här ser själva blomman ut. Den sitter på en ensam, cirka 50-60 cm lång stängel ...


... som växer upp från en bladrosett som har det här utseendet.


Så om någon vet vad det är jag fått är jag mer än tacksam för ett namn på blomstret. Det är ju alltid trevligt att veta vad i helsefyr det är som växer i ens rabatter ;o)

Motivet på följande bild vet jag däremot vad det är. Det är bl.a. mina pioner som nu står i full blom, och det är så helt enastående vackert att det nästan gör lite ont i hjärtat när man står där ute på gården och kan se det med egna ögon. Som synes mår gräsmattan inget vidare av den rådande torkan.


Men knastertorr gräsmatta eller ej så har jag i alla fall en trädgård. Vilket oerhört privilegium!
[tags: röd alunrot, blodalunrot, blodröd alunrot, Heuchera sanguinea, Splendens]

Grusade förhoppningar

 

Inte en droppe i sikte. Det blir med andra ord vat­ten­slangs­kom­men­de­ring ikväll igen. Perkele!

Är det någon som har regn någonstans???

En haiku om mogen kärlek

Juli, juli, jordgubbstid ... Nu mognar det vid ”Ruck­let” och ingenting är som de allra första egna. Kan man annat än bli inspirerad att skriva en haiku? Inte jag i alla fall, så håll till godo!


Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

Ta-daaa! Premiär!

NU ÄR DET gjort! Årets första egna gubbar är skördade. För mig var det till och med sommarens första jordgubbe jag stoppade i munnen igår. Här har det alltså inte ätits varken belgiska eller andra kö­pe­gub­bar tidigare i år, så känslan – smaksensationen – var obeskrivlig. Sol­varmt, saftigt, sött och några små sandkorn ... mmmm ... Nu är det sommar på riktigt :o)


Hinkpotatisen fortsätter att växa och frodas. Nu går de till och med i blom, så snart, snart kanske jag vågar mig på att känna efter hur det står till i underjorden ;o)


Och så var det bladlössen. För några dagar sedan fanns det inte en endaste liten lususling på mina fläderbuskar, men nu ... Aldrig tidigare har jag sett en lika stor mängd av dessa blå bladlöss, som varje år belägrar buskarna. Idag blir det såpa- och spritvatten annars dör alla årsskott!

Veckans Vanartiga Vers #12

En nyrakad snuppa från Cannes
är fagrare än någon ann’.
Ej ett hårstrå hon bär,
denna väna hetär,
så musen är frusen minsann.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Måtte det hålla streck!

MORGONENS FEMDYGNSPROGNOS ser lovande ut, särskilt för tis­dagen. Måtte spådomarna hålla streck den här gången! Höet är väl bärgat redan, så det får börja regna?

RECEPT > Marinerade morotsslantar med rödlök

HÄROMSISTENS BLEV DET en liten grillmiddag hemma hos mig. En väldigt oplanerad sådan, så det var osedvanligt tomt i kylskåpet. Det som allra mest lyste med sin frånvaro var någon form av sallad, och till grillat vill man ju gärna ha något grönt, icke sant?

Det är då man får lov att trolla med knäna! Ibland går det halvbra och ibland blir det riktigt lyckat. Detta var ett tillfälle av det sistnämnda slaget, när jag ”uppfann” marinerade morötter :o)


Så här gjorde jag: (mängden räcker till 4-6 personer)

Börja med att blanda en marinad på ...

2 msk socker
0,5 dl kokande vatten
0,5 dl äppelcidervinäger
0,5 dl neutral matolja

Sen fortsätter du med ...

c. 500 g fräscha morötter skivade i 2-3 mm tjocka skivor
(för momentet ovan är det kanon om man har en mandolin)
1 liten rödlök, delad i fyra delar och tunt strimlad
1 liten knippa grovhackad kruspersilja

Blanchera morotsslantarna i 3-4 minuter, inte mer. De får inte bli mjukkokta, utan ska vara al dente. Slå av vattnet och blanda de ännu heta morötterna med löken i en skål. Slå på marinaden och rör om. Låt det hela dra medan det svalnar och rör om lite då och då. Blanda till sist ner den grovhackade persiljan.

Vill du ha lite mera ”studs” på det hela kan du blanda i även ett par rädisor skivade i tunn-tunna skivor. Eller dra några varv med svart­pepparkvarnen om du känner för det. Marinaden är rätt söt, så lite peppar bryter fint mot det söta.

***
Det är alltid roligt med läsarrespons. Särskilt roligt är det när jag får nöjet att läsa något som det här, en kommentar på ovan från bloggvännen Monica:

”Nu har vi just ätit grillat kött, egen färskpotatis OCH din marinerade morotssallad. Den var jättegod, t.o.m. min man, som inte är så förtjust i grönsaker, tog om!!! Det var inte sista gången jag gjorde den!”