Ryssvärmen slår till

DET VARNAS FÖR varmt väder idag. Jahaja, man kanske borde ta se­mester ..? Ligga i solstolen under parasollet och göra platt ingenting. Bete sig som folk i allmänhet. Vara lat.

Jaja, vi får väl se hur det går med den saken. Hur det har gått med min rökning kan ni däremot beskåda här:

Laxen blev kanon och jag lärde mig f.ö. två saker denna premiär­rök­ning. Dels behövs det inte alls så mycket alspån som jag öste på och dels tar det avsevärt mycket längre tid än det heter att det ska göra. Men sältan den var ~*p.e.r.f.e.k.t*~!

Filébiten på c. 350 g hade fått ligga och dra i saltlake ungefär fyra tim­mar och sedan på ett galler och rinna av i en timme till. I kylen förstås.

Saltlakens proportioner var följande:
1 liter vatten
50 g salt
5 g socker (ger en extra touch, men kan förstås utelämnas)

Lös upp salt och socker i en uppkokt skvätt av vattenmängden och häll sedan i resten. På så vis får du snabbt en avsvalnad lag och behöver inte vänta på att en hel kokhet liter ska kallna.

På somliga cigarrettpaket kan man läsa: ”Rökare dör i förtid”. Det är det snudd på värt, för detta var himmelskt gott ;o)

”Rökning kan föda.”

BUTIKERNA SOM TILLHÖR en av de finländska livsmedelskedjorna erbjuder just nu norsk lax till specialpris. Det är ett tillfälle som icke bör försittas. Inte om man ligger inne med en röklåda modell större i alla fall, fyndad för en femma på en loppis för ett bra tag sedan. Helt oan­vänd dessutom.

Av väninnan S, vars bostadstomt delvis är ”park i naturtillstånd”, tigg­de jag härförleden till mig ett par klena alstammar. För ska man röka fisk ska det vara med alspånor.

Nåja, spånor och spånor. Sågspån är vad det blir om man använder kap- och geringssågen för produktionen, men det lär nog alstra rök li­ka bra som grövre flis när det hamnar på lådbotten. Fuktigt måste spå­net dock vara, annars förkolnar det för snabbt!

Dagen börjar härmed med kok av saltlake att lägga laxbiten i, för ikväll ska det bli nyrökt till middag :o)

Det skulle förresten inte slå hål i sidan med ett glas vitt till fisken så här en stråålande försommarfredag. Hm, jag kanske måste ta en tur till ­glasbutiken­ idag?

Trevlig helg!

Fan också.

DAGS ATT SNURRA på naturens eget rouletthjul igen, för igår fann jag den, årets första fästing. Mitt på höger nyckelben hade den hunnit bita sig fast innan jag upptäckte att jag hade besök.

Bar den på borreliabakterier eller inte ..? Eller kanske rentav TBE? Spänningen är oliiidlig.

”Det är inte storleken som räknas.” Eller ..?

ÖVERVINTRINGEN AV FJOLÅRETS alla pelargoner gick inte alls. Allt som återstår är den här magra, lilla stackaren, som ändå kämpar på och har presterat en blomstängel. Det är bara att inse faktum: pelar­gon­odling är inte min grej. Men en är fler än inga alls, så jag är glad ändå. Typ.

Vårplanteringen invid ytterdörren är inte mycket att hänga i mid­som­mar­stången den heller. En pytteviol och en minimal pensé – själv­såing­ar hittade på gårdens grusplan – ”trängs” med en tusensköna upp­grävd från gräsmattan. Men tre är också ett antal, så jag är glad ändå. Typ.

Och jätteglad det är jag efter snälle grannen R:s oväntade besök igår. Han städar i sin trädgård och erbjöd mig finfina pionrötter från ”inte vet jag vad den heter, men den har rosa blommor”.

Namnet ger jag katten i, för jag ska ändå inte konversera med den. Att blommorna är rosa räcker mer än väl för mig, ’cause I’m a sucker for peonies :o)

Öppna dina ögon, människa!

För så här ligger det till:

INTE KAN MAN häcka inomhus och blogga när världen är så andlöst vacker just nu och ... rabatterna ska kantskäras ... gräsmattan klippas ... veden staplas ... gruset rensas från ogräs ... odlingarna vattnas ... växthuset städas ... pionerna stöttas upp ... utemöblerna skrubbas rena och ... ja, kort sagt: våren – snudd på sommaren – är här!!

Som jag har längtat! Jag skulle vilja göra som Ronja Rövardotter och dra på med ett riktigt vårskrik.