Sålt på Etsy

DET BÖRJAR RÖRA på sig :) Min senaste försäljning på Etsy är en virkad grytlapp åt en tjej i Kalifornien och nu visar det sig att hon har en egen affär, där hon säljer ”vintageprylar” och små serier av designade saker. Därför vill hon nu beställa tio likadana grytlappar till. Jäklar, vad kul! Så här ser den som hon redan köpt ut:


”PEACE, MAN!”
[tags: crochet, pot-holder, peace, sign, cotton, Etsy]

Bokbindning på gång!

IDAG ÄR JAG tidigt på G! Vaknade strax efter 06.00 och nu är klockan bara lite efter tio och jag har redan gjort en koptiskt bunden anteckningsbok. Den här gången en A5-bok enligt principen ”pytt-i-panna”, dvs jag tog vad jag hittade.

Det blev ett antal pappersremsor – som jag normalt viker mina moraviska stjärnor av – uppklistrade på bokkartong, en restbit satinband att knyta med och några av dotterns färggranna plastpärlor som extra dekoration. På pärmens insidor klistrade jag cerisefärgat papper. Inlagan består av 60 sidor av ett 100 g papper som inte är helt vitt och som är fullt med ”partiklar” i bruna toner.




Jag är ännu inte riktigt på det klara med om den är färdig så här eller om det ska komma någonting till på framsidan. En snygg etikett kanske?

[tags: bookbinding, coptic, stitches]

Materialfynd!

DAGENS FYND är avklarat! Jag snubblade på en trave gamla sjökort när jag kikade in på Byggreturen och högg genast åt mig ett. De kommer att bli superfina att klä bokomslag med. Just nu har jag så många idéer till vackra böcker av olika slag att jag inte har lust att göra någonting annat.

Det skiter sig ordentligt ibland

SKROTNISSE ska få ett besök av mig idag. Det är hög tid att få iväg den utrangerade rökkanalen i rost- men icke syrafri plåt, som revs ur min skorsten i vintras. Röret har alltför länge legat på backen och på­mint mig om hur inihelvete förbannad jag blev (är) på de klant­skal­lar som 2006 anslöt min nya panna.

Tänk, i princip blev ju ingenting rätt! Dels var inte själva anslutningen mellan pannan och rökkanalen tät, så det var fritt fram för heta rök­ga­ser att tränga ut mellan kanalen och insidan av den murade skorste­nen, och dels hade själva kanalen för stor area, vilket också när det begav sig påpekades av sotaren, men nonchalerades av dem som gjorde jobbet. Plussa sedan på att den gamla kanalen i sig var amatörmässigt tillverkad, med dåliga svetsfogar och HÅL som under årens lopp frätts sönder av de svavelsyrabemängda rökgaserna...

Resultatet? Tja, en dag stod jag rätt nöjd med livet och diskade i mitt [ännu icke renoverade] lilla kök, när jag plötsligt märkte att det rann något svartbrunt nedför den vita, kaklade skorstensmuren och att en stor, mörk fläck hade uppstått bakom de vita kakelplattorna. Det läck­te ut någonting mellan överskåpens underkant och dekorlisten ovan­för kaklet! Tack Gud, för digitalkameran. Jag tog en bild och panik­mej­lade den till min sotare och det stod inte länge på förrän jag fick be­ske­det: ”Du har kondensproblem.”



Kondensproblem? Jo, jag tackar, det var nog bara förnamnet det! He­la skorstensstocken, från källare till vind, var DYBLÖT av tjärvatten. Så pass, att det i köket på våningen ovanför pannrummet började bildas bubblor i målarfärgen på skorstensstocken. En sån petade sotaren sönder och voilá, ut FORSADE svart vatten... Kul? Not.

Nåväl, rökanalen är åtgärdad, skorstensstocken har stått och torkat utan isolering (vermiculit) i månadtal och jag borde vara nöjd. Enligt hantverkarpacket i alla fall. Men mitt försäkringsbolag insisterar på att de gamla kall- och varmvattenrören (galvat respektive koppar) från den vägghängda blandaren ska blindas. De är nämligen inmurade i själva skorstenen och nu oroar sig bolaget – inte utan fog – för vad den långa exponeringen för svavelsyrahaltigt vatten har gjort med de redan femtio år gamla rören. Har de blivit så anfrätta att jag plötsligt står där med en sakta, sipprande smygläcka eller ett sprutläckage? Ingen vet.

Jag kallade alltså hasta la vista på rörmokaren (samma kille som sålt pannan och som var ansvarig för den felaktiga anslutningen av den­na), som kom och tittade. Det här var två veckor före påsk 2008 och han lovade komma och fixa nya rör veckan efter påsk. Vad jag, min jubelidiot, inte tänkte på att fråga, var om han avsåg påsken i år eller något annat. För hittills har han varken varit hit eller hörts av.

Oj, det här blev ett långt inlägg bara pga några rör. Det sorgliga är väl dessutom att det här är bara ETT i raddan av bevis på att det finns många klantarslen som påstår sig vara kompetenta. Jag berättar kan­ske mer en annan gång.

Rosor rätt ner i gruset

DET HAR VARIT lite mycket de senaste knappa tre åren och just nu är jag faktiskt hyfsat trött – både mentalt och i kroppen. Det känns att man så sakteliga närmar sig de femtio (hu, vart tog åren vägen?) I dagsläget skulle jag helst vilja göra absolut ingenting med ”Ruck­let”, bara göra som tjuren Ferdinand och dofta på mina blommor.

I fjol planterade jag mitt livs första tre buskrosor, fyndade på höst­rean i den närmast belägna plantskolan. Inspirerad av staden innan­för murarna i Visby bestämde jag mig för att ge plantorna en match och satte i princip dem rätt ner i gruset. Går det så går det, tänkte jag. Och det gick! Redan i år blommar 'Aimable Amie' så här vackert och i ren glädje har jag flätat kanter åt buskarna av vide- och sälgsly. Vem är det som påstått att rosor ska skämmas bort..?

I begynnelsen var "Rucklet"

LITE MÄRKLIG FÄRG på den första bilden. Kameran var både gammal och dålig... Här är en bättre bild av bedrövelsen, tagen efter att huset nyss blivit dränerat.

Okej, så föll även jag ner i bloggträsket

OJ-OJ-OJ, jag som hade lovat mig själv att aldrig börja blogga och här är jag nu ändå. Men det är klart, lever man ensam som jag och allt som oftast inte har någon annan att prata med än sig själv, då är ste­get ändå inte så långt till bloggen.

Min tanke är att dela med mig av funderingar, idéer, färdigställda pro­jekt och sådana under arbete och – framför allt – få ösa ur mig när re­noveringen av ”Rucklet” känns motig.

Tja, inte mycket att orda om, så nu kör vi :)


”RUCKLET”, SOM DET SÅG UT NÄR JAG KÖPTE DET I AUGUSTI 2005