HALV FYRA IGÅR eftermiddag fick jag ett telefonsamtal. Fläkten som skulle ersätta den som pajat i min gamla laptop hade anlänt. Efter tio minuter stod jag i butiken och langade in datorn för bytet. En halvtimme senare kom nästa samtal. Det var färdigt.
Och var på Åland är det man får en så här utomordentlig service? Hos Mariehamns Persondatorer, där jag tidigare inte varit kund. Men från och med nu, tack vare Daniel, är jag det. Det är det inget att snacka om.
Man beställer grejerna när man lovat, och – framför allt – man ringer när man lovat. Så ska en slipsten dras.
lördag 16 juni 2012
fredag 15 juni 2012
Om aritmetik och algebra
LIVET ÄR I grund och botten ingenting annat än matematik; en oändlig räcka plus och minus, med somliga dagar fulla av de förstnämnda, andra överhopade med de andra. Har man tur går det jämnt ut när det är dags att slutsummera.
Idag är en dag som t.v. bjudit på båda sorter.
På plussidan är att jag beviljats ett kulturstipendium för att trycka upp en liten upplaga av ”60+ och singel” (se spalten här till höger). Stort tack för denna ynnest, Ålands kulturdelegation!
Många plus bjuder min älskade trädgård på just nu. Bland annat har alla mina nävor, utom blodnävan, gått i blom:
Tjärblomstret jag flyttade hem från en torr och sandig dikeskant ifjol har etablerat sig väl i rabatten utanför Glaspalatset och frösått sig lite onödigt frikostigt:
En annan utböling, trädgårdsnattviolen, grävde jag upp från ett annat dike. Den tycks också trivas i sin nya miljö. Om kvällen doftar den helt underbart:
Och yes, yes, yes, imorse kunde jag skörda årets första gurka! En specialsort av minimodell för växthusodling är det, så den ska se ut så här och inte som en ordinär slanggurka:
På minussidan, riktigt rejält på densamma, var den sorgliga nyhet som nådde mig via morgontidningen idag: en kär, god vän finns inte mer. Därmed nollades alla dagens plus – och en stor portion av framtidens – med god marginal.
Inte blev jag gladare av att upptäcka att de &%§?$@ bladlössen tycks föröka sig exponentiellt i förhållande till mängden såpsprit jag sprutar runt mig på gården. Nu har de stuckit sina glupska sugrör i mina fingerborgsblommor också:
Lite galghumoristiskt får jag väl bara konstatera att det är väldigt lämpligt att de är av den svarta sorten. Gladgröna löss hade idag inte alls varit på sin plats.
Idag är en dag som t.v. bjudit på båda sorter.
På plussidan är att jag beviljats ett kulturstipendium för att trycka upp en liten upplaga av ”60+ och singel” (se spalten här till höger). Stort tack för denna ynnest, Ålands kulturdelegation!
Många plus bjuder min älskade trädgård på just nu. Bland annat har alla mina nävor, utom blodnävan, gått i blom:
Tjärblomstret jag flyttade hem från en torr och sandig dikeskant ifjol har etablerat sig väl i rabatten utanför Glaspalatset och frösått sig lite onödigt frikostigt:
En annan utböling, trädgårdsnattviolen, grävde jag upp från ett annat dike. Den tycks också trivas i sin nya miljö. Om kvällen doftar den helt underbart:
Och yes, yes, yes, imorse kunde jag skörda årets första gurka! En specialsort av minimodell för växthusodling är det, så den ska se ut så här och inte som en ordinär slanggurka:
På minussidan, riktigt rejält på densamma, var den sorgliga nyhet som nådde mig via morgontidningen idag: en kär, god vän finns inte mer. Därmed nollades alla dagens plus – och en stor portion av framtidens – med god marginal.
Inte blev jag gladare av att upptäcka att de &%§?$@ bladlössen tycks föröka sig exponentiellt i förhållande till mängden såpsprit jag sprutar runt mig på gården. Nu har de stuckit sina glupska sugrör i mina fingerborgsblommor också:
Lite galghumoristiskt får jag väl bara konstatera att det är väldigt lämpligt att de är av den svarta sorten. Gladgröna löss hade idag inte alls varit på sin plats.
torsdag 14 juni 2012
Årets upplaga av Chateau Rucklet
DÅ VAR DET dags att visa hur Ruckelgården tar sig ut i år. Det syns att sommaren tills vidare inte varit särskilt varm, för så här grön brukar min moss- & gräsmatta faktiskt inte vara. Och den riktiga blomningen har inte kommit igång ännu. Pioner, prästkrage, bolltistel, irisar, kroll- och dagliljor, fingerborgsblomma, stockros, bestånden med plymspirea m.m. står fortfarande bara i knopp :o)
”Rucklets” byggnadsyta är liten och huset är placerat i det nordvästra hörnet av tomten, så nära rågränsen som det är tillåtet. Det här gör att gården upplevs som förhållandevis stor, trots att den till ytan inte är mer än 1.183 m².
Sen får ni lov att använda er fantasi en smula, för att visionera hur det kommer att se ut någon gång i framtiden när klätterrosorna 'New Dawn', 'Ilse Krohn Superior' och 'Wrams Gunnarstorp' helt och hållet fyller sina väggspaljéer – och framför allt när de och 'Schneewittchen' till höger om de stora stenarna står i full blom.
Och ännu längre fram, när Lilla A:s från nöt drivna kastanj (vid stödpinnen till vänster om torkvindan) vuxit upp till ett riktigt vårdträd, som kommer att skugga grusplanen framför huset ...
Den lilla ”tofsen” i gräsmattan nere till vänster i bilden här ovan är faktiskt ett gullregn som jag räddat från en torftig tillvaro i skogen. Med lite fantasi kan man säkert föreställa sig hur det kommer att ta sig ut om tio-femton år, när den då pampiga busken är helt översållad av gula hängen.
***
Häcken av kopparhäggmispel i det sydvästra hörnet är långt ifrån färdigvuxen och den växer till sig lite ojämnt. Men det ska vara en friväxande häck, så jag stör mig inte nämnvärt på ojämnheterna. De två ståtliga ”pelarna” i rabatten längs väggen är hjärtstilla, som jag i ifjol grävde med mig hem från skogen. Aldrig hade jag väl trott att de skulle bli så resliga!
På den ribbade nedredelen av terrassen är det tänkt att vin och blåregn ska klättra och med tiden fylla hela ytan. Fast kanske inte under min livstid ;o)
Tja, allt detta har jag således åstadkommit själv, och det är ju ärligt talat inte så illa. Ändå kan jag ibland inte låta bli att tänka på hur mycket mer som kommit till stånd om jag inte varit ensam med alltihop.
Men så får man inte tänka! Det är som det är och det blir som det blir, som jag brukar säga. Fast drömmen om en damm kan jag nog lägga ner. Till en sån finns numera varken fysik så det räcker för spadgrävning eller tillräckligt med finanser för att anlita en grävmaskinist.
(Högerklicka på bilderna och välj ”Öppna i ny flik” eller ”Öppna i nytt fönster” för att se dem i större format.)
”Rucklets” byggnadsyta är liten och huset är placerat i det nordvästra hörnet av tomten, så nära rågränsen som det är tillåtet. Det här gör att gården upplevs som förhållandevis stor, trots att den till ytan inte är mer än 1.183 m².
Sen får ni lov att använda er fantasi en smula, för att visionera hur det kommer att se ut någon gång i framtiden när klätterrosorna 'New Dawn', 'Ilse Krohn Superior' och 'Wrams Gunnarstorp' helt och hållet fyller sina väggspaljéer – och framför allt när de och 'Schneewittchen' till höger om de stora stenarna står i full blom.
Och ännu längre fram, när Lilla A:s från nöt drivna kastanj (vid stödpinnen till vänster om torkvindan) vuxit upp till ett riktigt vårdträd, som kommer att skugga grusplanen framför huset ...
Den lilla ”tofsen” i gräsmattan nere till vänster i bilden här ovan är faktiskt ett gullregn som jag räddat från en torftig tillvaro i skogen. Med lite fantasi kan man säkert föreställa sig hur det kommer att ta sig ut om tio-femton år, när den då pampiga busken är helt översållad av gula hängen.
Häcken av kopparhäggmispel i det sydvästra hörnet är långt ifrån färdigvuxen och den växer till sig lite ojämnt. Men det ska vara en friväxande häck, så jag stör mig inte nämnvärt på ojämnheterna. De två ståtliga ”pelarna” i rabatten längs väggen är hjärtstilla, som jag i ifjol grävde med mig hem från skogen. Aldrig hade jag väl trott att de skulle bli så resliga!
På den ribbade nedredelen av terrassen är det tänkt att vin och blåregn ska klättra och med tiden fylla hela ytan. Fast kanske inte under min livstid ;o)
Tja, allt detta har jag således åstadkommit själv, och det är ju ärligt talat inte så illa. Ändå kan jag ibland inte låta bli att tänka på hur mycket mer som kommit till stånd om jag inte varit ensam med alltihop.
Men så får man inte tänka! Det är som det är och det blir som det blir, som jag brukar säga. Fast drömmen om en damm kan jag nog lägga ner. Till en sån finns numera varken fysik så det räcker för spadgrävning eller tillräckligt med finanser för att anlita en grävmaskinist.
(Högerklicka på bilderna och välj ”Öppna i ny flik” eller ”Öppna i nytt fönster” för att se dem i större format.)
onsdag 13 juni 2012
Metamorphosis Ruckeliensis
SOM UTLOVAT ETT bildsvep över ”Rucklets” utveckling sedan sensommaren 2005. Imorgon har jag tänkt toppa det med en hög nytagna bilder, som visar hur dagsformen på gården är.
***
Vid köpet: flagnande urblekt gult med vita knutar och med en fallfärdig garagepåbyggnad med ovanpåliggande, livsfarlig terrass. Trädgården vildvuxen till djungelaktiga proportioner och mot vägen kringgärdad av ett fruktansvärt, så gott som ruttet staket. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle lätta på lädret för att köpa detta – men jag såg en potential.
I samma stund köpebrevet var undertecknat i juli 2005 var jag där med kofoten och började riva terrassen och det vingliga staketet. Inte långt därefter, i samband med att det grävdes ner dräneringsslang runt huset, revs den ruckliga garagetillbyggnaden med buller och bång.
2005 och 2006 gick den mesta tiden åt till invändig renovering, och på bottenvåningen byttes ett meningslöst fönster ut mot en ny dörr mot gården. I trädgården handlade det mest om att såga och gräva för att rensa upp i röran. Det blev mycket ris de åren.
Våren 2006 anlades en friväxande häck av kopparhäggmispel där det rivna staketet stått och längs tomtgränsen mot öster började jag ett flerårigt projekt att pö om pö plantera en häck av Spirea salicifolia med rotskott från exets trädgård.
Under våren/sommaren 2006 byggdes utrymmena för bastu/tvättstuga och oljepanna om helt och hållet. Den gamla oljetanken, som var placerad i ett eget rum, byttes mot en mindre i plast, som inte helt utan besvär gick att klämma in i samma utrymme som den nya pannan. Det forna tankrummet blev ett välbehövligt källarförråd.
Våren 2007 byggdes där garaget tidigare stått en ny, så pass vidlyftig terrass att det under den är gott om plats för förvaring av diverse ”gårdsbråte” och på vintern även för bilen. Nu infann sig äntligen tid att börja göra något åt trädgården också.
Ett grönsaksland hade grävts redan året före, men nu var det dags att förverkliga en annan plan. Jag spadgrävde alla ytterkanter till blivande grusplanen och -gångarna, men resten överlät jag klokt nog på en grävmaskinist. Vips var min vision omsatt i praktiken, med bara några timmars jobb en lördagseftermiddag! I samma veva flätade jag kanter till min nuvarande äldsta rabatt.
2008 stod jag inte längre ut med att se den anskrämliga fasaden utan investerade i en Speedheater och satte igång. Som tur var behövde jag bara skrapa ena långsidan och södra gaveln helt ren från gammal färg, de två övriga sidorna klarade sig med ”punktvis färgborttagning”.
Det var inte helt lätt att hitta rätt grå nyans, men efter några provburkar satt den, tonen jag ville ha. Det grå valde jag att kombinera med vinröda knutar och foder.
Den första rabatten med kant flätad av sly fick sällskap av en till.
2009 började det arta sig på gården och en tredje rabatt i anslutning till den grusade planen tillkom. Någon egentlig plan hade jag inte för trädgården, och har det fortsättningsvis inte. Mitt förhållningssätt är väldigt ad lib till sin beskaffenhet; det som dyker upp någonstans ifrån och behöver grävas ner hamnar oftast där det hamnar. Flytta på grejor kan man alltid.
2010 började det se riktigt propert ut och mångt och mycket hade hunnit börja växa till sig. Det var hög tid att vattenskottsröja i fruktträden som grovbeskurits redan våren 2006, men det fick anstå ytterligare ett år. Det var mycket roligare att anlägga två nya rabatter, en vid infarten och ytterligare en i anslutning till den grusade delen av innergården :o)
Från 2011 visar jag inga bilder alls i det här sammanhanget. Den som är intresserad kan klicka på etiketten ”Trädgård 2011” här till höger och kika på vad som tilldrog sig då. Den största förändringen var tillkomsten av Glaspalatset, mitt hett efterlängtade växthus. Och det är ut till det jag nu ska gå, för att vattna tomater, gurkor och frösådder.
Mer bilder från trädgården från 2008 och framåt finns under respektive etikett här till höger.
TRÄDGÅRDSNOTERING
Igår planterade jag purjo, som jag inte dragit upp själv utan köpt som sticklingar. För 0,30 euro/st är det inte värt att driva egna, eftersom purjo är ganska trögstartad. Samtidigt satte jag ut några av mina egenhändigt uppdrivna fänkålsplantor, men lämnade av experimentella skäl merparten kvar på tillväxt i växthuset.
Spenaten jag sådde tidigare har inte behagat gro överhuvudtaget, så jag petade ner en ny rad med andra frön. Går det så går det.
Vid köpet: flagnande urblekt gult med vita knutar och med en fallfärdig garagepåbyggnad med ovanpåliggande, livsfarlig terrass. Trädgården vildvuxen till djungelaktiga proportioner och mot vägen kringgärdad av ett fruktansvärt, så gott som ruttet staket. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle lätta på lädret för att köpa detta – men jag såg en potential.
I samma stund köpebrevet var undertecknat i juli 2005 var jag där med kofoten och började riva terrassen och det vingliga staketet. Inte långt därefter, i samband med att det grävdes ner dräneringsslang runt huset, revs den ruckliga garagetillbyggnaden med buller och bång.
2005 och 2006 gick den mesta tiden åt till invändig renovering, och på bottenvåningen byttes ett meningslöst fönster ut mot en ny dörr mot gården. I trädgården handlade det mest om att såga och gräva för att rensa upp i röran. Det blev mycket ris de åren.
Våren 2006 anlades en friväxande häck av kopparhäggmispel där det rivna staketet stått och längs tomtgränsen mot öster började jag ett flerårigt projekt att pö om pö plantera en häck av Spirea salicifolia med rotskott från exets trädgård.
Under våren/sommaren 2006 byggdes utrymmena för bastu/tvättstuga och oljepanna om helt och hållet. Den gamla oljetanken, som var placerad i ett eget rum, byttes mot en mindre i plast, som inte helt utan besvär gick att klämma in i samma utrymme som den nya pannan. Det forna tankrummet blev ett välbehövligt källarförråd.
Våren 2007 byggdes där garaget tidigare stått en ny, så pass vidlyftig terrass att det under den är gott om plats för förvaring av diverse ”gårdsbråte” och på vintern även för bilen. Nu infann sig äntligen tid att börja göra något åt trädgården också.
Ett grönsaksland hade grävts redan året före, men nu var det dags att förverkliga en annan plan. Jag spadgrävde alla ytterkanter till blivande grusplanen och -gångarna, men resten överlät jag klokt nog på en grävmaskinist. Vips var min vision omsatt i praktiken, med bara några timmars jobb en lördagseftermiddag! I samma veva flätade jag kanter till min nuvarande äldsta rabatt.
2008 stod jag inte längre ut med att se den anskrämliga fasaden utan investerade i en Speedheater och satte igång. Som tur var behövde jag bara skrapa ena långsidan och södra gaveln helt ren från gammal färg, de två övriga sidorna klarade sig med ”punktvis färgborttagning”.
Det var inte helt lätt att hitta rätt grå nyans, men efter några provburkar satt den, tonen jag ville ha. Det grå valde jag att kombinera med vinröda knutar och foder.
Den första rabatten med kant flätad av sly fick sällskap av en till.
2009 började det arta sig på gården och en tredje rabatt i anslutning till den grusade planen tillkom. Någon egentlig plan hade jag inte för trädgården, och har det fortsättningsvis inte. Mitt förhållningssätt är väldigt ad lib till sin beskaffenhet; det som dyker upp någonstans ifrån och behöver grävas ner hamnar oftast där det hamnar. Flytta på grejor kan man alltid.
2010 började det se riktigt propert ut och mångt och mycket hade hunnit börja växa till sig. Det var hög tid att vattenskottsröja i fruktträden som grovbeskurits redan våren 2006, men det fick anstå ytterligare ett år. Det var mycket roligare att anlägga två nya rabatter, en vid infarten och ytterligare en i anslutning till den grusade delen av innergården :o)
Från 2011 visar jag inga bilder alls i det här sammanhanget. Den som är intresserad kan klicka på etiketten ”Trädgård 2011” här till höger och kika på vad som tilldrog sig då. Den största förändringen var tillkomsten av Glaspalatset, mitt hett efterlängtade växthus. Och det är ut till det jag nu ska gå, för att vattna tomater, gurkor och frösådder.
Mer bilder från trädgården från 2008 och framåt finns under respektive etikett här till höger.
TRÄDGÅRDSNOTERING
Igår planterade jag purjo, som jag inte dragit upp själv utan köpt som sticklingar. För 0,30 euro/st är det inte värt att driva egna, eftersom purjo är ganska trögstartad. Samtidigt satte jag ut några av mina egenhändigt uppdrivna fänkålsplantor, men lämnade av experimentella skäl merparten kvar på tillväxt i växthuset.
Spenaten jag sådde tidigare har inte behagat gro överhuvudtaget, så jag petade ner en ny rad med andra frön. Går det så går det.
tisdag 12 juni 2012
”... och hon vilade det sjunde året efter allt hon gjort.”
DEN HÄR SOMMAREN blir min sjunde som lycklig ruckelägare. Inte förrän nu har ett visst lugn infunnit sig när det gäller arbetet i trädgården. Det här året har jag inte planerat några stora, arbetsintensiva projekt; småpyssel, hög njutningsfaktor och ”bara vara” är modellen för 2012.
Så istället för att med blod, svett och risk för att bryta min osteoporotiska rygg anlägga fler planteringar roar jag mig t.ex. med att tillverka ”konst” för utomhusbruk. Någonstans ifrån tog jag någon gång tillvara en ring av metall. Av densamma plus några restbitar tyg klippta i långa remsor har jag nu gjort mig en mobil.
Ett dekorprojekt av äldre datum är mitt egenhändigt gjutna fågelbad inklusive små ”sidobassänger”. Förutom att vara dricksvattenförsörjning för diverse flygfän används det åttkantiga badet ofta som swimmingpool också, framför allt av de både fräcka och oblyga kajorna.
Imorgon tänker jag bjuda på ett kronologiskt bildcollage från ”Rucklet”, med början från visningen jag var på före köpet 2005. När jag imorse tittade igenom alla gamla foton är det bara att konstatera att till och med jag själv hunnit glömma hur fruktansvärt det faktiskt sett ut.
Så istället för att med blod, svett och risk för att bryta min osteoporotiska rygg anlägga fler planteringar roar jag mig t.ex. med att tillverka ”konst” för utomhusbruk. Någonstans ifrån tog jag någon gång tillvara en ring av metall. Av densamma plus några restbitar tyg klippta i långa remsor har jag nu gjort mig en mobil.
Ett dekorprojekt av äldre datum är mitt egenhändigt gjutna fågelbad inklusive små ”sidobassänger”. Förutom att vara dricksvattenförsörjning för diverse flygfän används det åttkantiga badet ofta som swimmingpool också, framför allt av de både fräcka och oblyga kajorna.
Imorgon tänker jag bjuda på ett kronologiskt bildcollage från ”Rucklet”, med början från visningen jag var på före köpet 2005. När jag imorse tittade igenom alla gamla foton är det bara att konstatera att till och med jag själv hunnit glömma hur fruktansvärt det faktiskt sett ut.
måndag 11 juni 2012
Om ett dubbelryck
VÄNTAR MAN TILLRÄCKLIGT länge kommer förr eller senare det mesta till användning. Det har Livet lärt mig.
I mitt ”arkiv” finns ett antal målade figurer av faner. De är rester av mobiler jag fick för mig att tillverka för en halv evighet sedan. Sen har de bara legat och legat i min gömmor, så gott som bortglömda.
Men nu fick jag helt oförhappandes ett ryck! Jag tog några grillstickor av trä, den grova och långa sorten, och plockade fram Lilla A:s vanliga vattenfärger. Stickorna målade jag randiga och ”lackade” dem med utspätt trälim. Som pricken på pinnen fick de varsin figur på toppen. Rätt kul blompinnar, inte sant?
Och sommaren till trots – hittills dock rätt lågtempererad – infann sig ryck nummer två: bak av Annacarins rivna rågbröd. Sexton garanterat tillsatsämnesbefriade, nyttiga bröd blir det av en sats och denna andra gång blev de om möjligt ännu godare än vid första försöket!
Som synes har jag faktiskt naggat dem den här gången, Annacarin. De gick ändå riktigt bra att dela på, och faktiskt snäppet bättre om jag lät dem svalna ett par minuter före jag var framme med kniven.
TRÄDGÅRDSNOTERING
Häromdagen hittade jag en liten självsådd planta av doftschersmin i en av mina rabatter! Igår tog jag mig för att flytta den för att låta den få mera eget Lebensraum på en bättre plats ute på mossmattan.
Korgpilshäcken i vardande längs gårdens södra gräns verkade ha tagit stryk under vintern. Den ena halvan, med de äldsta plantorna, blev under fjolåret hårt åtgången av gröna larver en masse, och av de käppar jag körde ner i marken under tidig höst ifjol verkade c. hälften ha kilat vidare och visade inga tecken på att skjuta skott. Jag ryckte upp dem, klippte av en bit av topparna och när jag märkte att de minsann inte vara torra och döda klippte jag kvarvarande pinnar i två delar. Pinnstumparna stoppade jag i en burk med vatten inne i Glaspalatset – och har man sett på fan, nog fanns det liv i dem fortfarande! Luckorna i raden är därför åtgärdade och nu håller jag tummarna för god rotning och tillväxt.
Det självsådda körsbärsträdet jag planterade ifjol är hemsökt av enorma mängder av kolsvarta bladlöss plus någon sorts larv som viker ihop bladen. Därför blev det en rejäl dusch med såpvatten under gårdagen. 1 liter vatten, 2 dl såpa och 1 dl sprit ger en lösning som åtminstone tar knäcken på lössen. Samma larv har gett sig på min ena buskros, 'Chapeau de Napoléon', också, så det blev samma behandling där!
I mitt ”arkiv” finns ett antal målade figurer av faner. De är rester av mobiler jag fick för mig att tillverka för en halv evighet sedan. Sen har de bara legat och legat i min gömmor, så gott som bortglömda.
Men nu fick jag helt oförhappandes ett ryck! Jag tog några grillstickor av trä, den grova och långa sorten, och plockade fram Lilla A:s vanliga vattenfärger. Stickorna målade jag randiga och ”lackade” dem med utspätt trälim. Som pricken på pinnen fick de varsin figur på toppen. Rätt kul blompinnar, inte sant?
Och sommaren till trots – hittills dock rätt lågtempererad – infann sig ryck nummer två: bak av Annacarins rivna rågbröd. Sexton garanterat tillsatsämnesbefriade, nyttiga bröd blir det av en sats och denna andra gång blev de om möjligt ännu godare än vid första försöket!
Som synes har jag faktiskt naggat dem den här gången, Annacarin. De gick ändå riktigt bra att dela på, och faktiskt snäppet bättre om jag lät dem svalna ett par minuter före jag var framme med kniven.
TRÄDGÅRDSNOTERING
Häromdagen hittade jag en liten självsådd planta av doftschersmin i en av mina rabatter! Igår tog jag mig för att flytta den för att låta den få mera eget Lebensraum på en bättre plats ute på mossmattan.
Korgpilshäcken i vardande längs gårdens södra gräns verkade ha tagit stryk under vintern. Den ena halvan, med de äldsta plantorna, blev under fjolåret hårt åtgången av gröna larver en masse, och av de käppar jag körde ner i marken under tidig höst ifjol verkade c. hälften ha kilat vidare och visade inga tecken på att skjuta skott. Jag ryckte upp dem, klippte av en bit av topparna och när jag märkte att de minsann inte vara torra och döda klippte jag kvarvarande pinnar i två delar. Pinnstumparna stoppade jag i en burk med vatten inne i Glaspalatset – och har man sett på fan, nog fanns det liv i dem fortfarande! Luckorna i raden är därför åtgärdade och nu håller jag tummarna för god rotning och tillväxt.
Det självsådda körsbärsträdet jag planterade ifjol är hemsökt av enorma mängder av kolsvarta bladlöss plus någon sorts larv som viker ihop bladen. Därför blev det en rejäl dusch med såpvatten under gårdagen. 1 liter vatten, 2 dl såpa och 1 dl sprit ger en lösning som åtminstone tar knäcken på lössen. Samma larv har gett sig på min ena buskros, 'Chapeau de Napoléon', också, så det blev samma behandling där!
söndag 10 juni 2012
”Av det ögat är fullt av växer själen”
HUR HAR JAG någonsin kunnat överleva utan en trädgård? Hur liten, förtorkad och halvdöd måste inte min själ ha varit? Jag förundras lika mycket varje år över mångfalden, variationerna och alla överraskningar som naturen så frikostigt erbjuder oss enkla, små människobarn.
Min trädgård är ett energibatteri som aldrig töms. Den är bättre än vilka lyckopiller och konstifika terapier som helst. Den får alla välutrustade gym att blekna i jämförelse. Trädgården, för mig, är Livet.
Kan man motstå att bedåras av kopparhäggmispelns saftspända årsskott som formligen glöder i den lågt stående solen en junikväll..? Inte jag i alla fall. Och vet ni vad, vilken dag som helst kan jag skörda min första egna gurka i Glaspalatset, grön, skön och solvarm. Gissa om jag längtar!
Min trädgård är ett energibatteri som aldrig töms. Den är bättre än vilka lyckopiller och konstifika terapier som helst. Den får alla välutrustade gym att blekna i jämförelse. Trädgården, för mig, är Livet.
Kan man motstå att bedåras av kopparhäggmispelns saftspända årsskott som formligen glöder i den lågt stående solen en junikväll..? Inte jag i alla fall. Och vet ni vad, vilken dag som helst kan jag skörda min första egna gurka i Glaspalatset, grön, skön och solvarm. Gissa om jag längtar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
