lördag 4 maj 2013

På rätt väg

EFTER EN LÅNG dag igår och detsamma idag är jag igång med träd­gårds­säsongen! I pallkragslådorna har jag sått spenat, två sorters rädisor, plocksallat, rucola, två sorters sommarmorötter, fänkål, två sorters rödbetor, majrova, bondbönor och gula vaxbönor. På friland försöker jag nu för definitivt sista gången med dill, på jag vet inte vil­ket ställe i ordningen. Dill gillar helt klart inte min gård.

Vinglande på en stege har jag lyckats ta bort de trasiga takglasen från Glaspalatset och efter ett visst trixande fått dit skivor av kanalplast istället. På insidan är det sopat och uppstädat och odlingslådorna är fyllda med kanonjord. Stig, min skraltiga gräsklippare, har fått flytta ut och mitt lilla olivträd in i hans ställe. Det har makalöst nog överlevt än­nu en vinter i mitt mörka källarförråd :o)

Vad som också har klarat vintern, alltför bra, är myrjävlarna. En stor koloni tycks finnas under rabatten till vänster i bild. En annan under gruset längre bort på gården.

Fan.


Inne i ”Rucklet” drar squash- och gurkplantorna iväg så det knakar om det, men det vill till att utomhustemperaturen börjar stiga nu, så att de kan planteras ut där de ska växa innan de ranglar iväg och blir till ing­enting. Men kallt är det fortfarande. Inte mer än 9-10° på dagen :o/

Knäna värker.
Ryggen värker.
Fötterna gråter ikapp med tummarna.
Jag är aptrött.
Men jag är igång!

Gu’, va’ skönt!!

fredag 3 maj 2013

Inte går det fort, men det går
... i ett riktigt gammeltantstempo

UNDER GÅRDAGEN TÖMDE jag Glaspalatsets odlingslådor på all gam­mal och riktigt dålig jord. Det låter sig enklast göras genom att med en liten spade skyffla över i en hink, kånka ut och sprida ut över moss- & gräsmattan. Men hur i herrans namn kan man tappa så mycket fysisk styrka på bara ett enda år?!

Må vara, att jag redan ifjol hade svårt att orka med t.ex. gräs­klipp­ningen. För två år sedan klippte jag glatt hela gården i ett svep. Ifjol blev jag oftast tvungen att sprida ut det på tre dagar. Men armstark var jag fortfarande. Då, inte nu. Jag orkar ju för &#$!§$ ingenting!!

Surt och jävligt irriterande :o(

Men nu är den gjord i alla fall, tömningen. På kvällen ägnade jag mig åt pilljobbet att göra egna såband för alla frön som ska ner i pall­krags­lå­dor­na, att klippa till namnstickor av gamla margarinlock och att planera vad som ska sås var.


I ”Trädgårdsonsdag” häromsistens använde Pernilla Månsson Colt dagstidningspapper till sina så­band. Det vågar inte jag efter ifjol. Då lade jag ett lager Nya Åland som ogrässpärr under jorden i en rabatt, med påföljd att samtliga intillväxande 'Johnson’s Blue' (nävor) kolade vippen! Hur giftigt var det papperet egentligen?!

Nä, vanligt omslagspapper från charken fick det bli istället. Ett sånt där som är ovaxat, alltså.


Sen vill jag visa att det enkla systemet för automatisk underbevattning fungerar utmärkt! De toppsticklingar jag tog av min basilika för ett tag sedan har rotat sig fint och växer:


Så när jag igår skulle så persilja i kruka tyckte jag det kändes smart att använda samma princip, med sådden i ogenomskinliga kvargburkar och lägre, vidare burkar med lock till vattenmagasinen:


Och så en tunn nylonlina ner genom jorden till vattnet därunder:


Potatisen hann jag inte med igår. Det får bli ett av dagens projekt. Men hur går det för er andra..? Är ni lika sena i starten som jag eller står ni allaredan beredda att när som helst skörda årets första egna växthusgurkor??

torsdag 2 maj 2013

Äntligen, äntligen maj!

EN SÅN TUR i oturen att jag inte kom mig för att så vid den tid jag bru­kar, för herrejösses, så det växer i pluggboxarna!! Ja, i alla fall på gurk- och squashfronten. Men det är annat på väg upp också: tomater av olika sorter, paprika och några av sommarblomssorterna jag sådde.

Idag ska jag försöka fixa såband av papper för mina morotsfrön, på det vis som Pernilla Månsson Colt gjorde i ”Trädgårdsonsdag” för nå­got avsnitt sedan. Och så ska det sättas potatis i hinkar, som ifjol.


1:a maj var annars, precis som valborg, som vilken annan dag som helst. Men med den skillnaden, att jag inte behövde äta min middag ensam. Väninnan S kallade till årets första utomhusgrillning på sin gård, så jag högg ett paket korv ur frysen och inställde mig villigt. Tänk, att grillad korv, i all sin enkelhet, kan smaka så gott! Och vär­din­nans grisbiffar var förstås så där riktigt grillgoda de med.

Innan jag kröp till kojs för natten testade jag dessutom att göra en frivolitet med pärlor. Det var om möjligt ännu roligare än de utan, som jag tidigare gjort. Blommans mitt är gjord med en teknik man ofta an­vänder sig av för att tillverka knappar t.ex. till folkdräkter: langettstygn runt en ring man slagit av tråden man syr med.

onsdag 1 maj 2013

En frivol valborgsmässoafton

IN SPLENDID SOLITUDE med min virknål som enda sällskap, så pa­te­tiskt firade jag min valborgsmässoafton. Långt från tjo och tjim, spra­kande brasor och grillade korvar.

Jag mådde som ett apskaft hela, långa dagen, med värre sjögång än vanligt mellan öronen. Då gör man bäst i att sitta stadigt på sin rumpa i soffan och inte försöka sig på några avancerade storverk.

Men även de små insatserna har sitt värde, inte sant? Några små fri­volitetsblomster blev det därför, eftersom jag är komplett oförmögen att vara helt sysslolös hur uselt jag än mår.


Idag borde jag försöka mig på stegklättring för att ta bort de sista av de spräckta rutorna i Glaspalatsets tak. Men det är inget jag med för­tjusning ger mig in på i min vingliga ensamhet. Det skulle väl just se ut det, om jag slutade mina dagar som halshuggen av mitt ägandes växt­hus?!

[Av någon anledning har det i våld heller gått att logga in på Blogspot via Chrome idag. Jag höll på att bli knäpp! Men sen testade jag Internet Explorer istället, och ser man på, det gick hur bra som helst! Som ett tips, om någon annan har samma bekymmer.]

tisdag 30 april 2013

 

Idag kl. 11:00 skulle jag äntligen få träffa yrkesvalspsykologen – trod­de jag, ja. Kl. 09:05, med mindre än två timmar tillgodo till utsatt klock­slag, ringer Ams och säger att psykologen är sjuk. Det här är tredje tillfället som annulleras på fem veckor.

Det har nu gått >4½ månad (!) sedan jag kom hem från reha­bi­li­te­rings­un­der­sök­ning­en i Åbo. 4½ månad utan att någonting som helst rört på sig med min yrkesinriktade rehabilitering. Nog var det väl som självaste fan ... :o(

Men ha en riktigt härlig valborgsmässoafton, alla ni andra!

måndag 29 april 2013

Jomenvisst, klart man ska hålla sig ajour med vad tanten där ute på ön pysslar med!

 

Sen var det förstås lite spännande att det inom loppet av fyra minuter ploppade in inte bara ett utan tre besök från fastlandssidan. Det hör inte till vanligheterna. Särskilt inte vid den tiden på dygnet.

Jaja, snoka på ni bara. Jag har minsann rent mjöl i påsen och ing­en­ting att dölja. Tvärtom. Men har ni..? Rent mjöl i påsen, menar jag.

Det är roligt alla dagar, det är då så sant som det är sagt. Och ännu roligare ska det bli, det kan ni skriva upp! :o)

En haiku om att vara chanslös

SENT IGÅR KVÄLL, när mörkret lägrat sig därute, landade ett ensamt flygfä på mitt fönsterglas. Vad gör du redan här, du lilla stackare? tänk­te jag, för natten var kall.

Det är nu länge sedan jag skrev någon haiku, men för en stund sedan blev det plötsligt en. Håll till godo!


Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

söndag 28 april 2013

Årets första trädgårdssvep

FÖRST ÄR DET vinter, och så är det vinter, och så är det lite onödigt mycket mera vinter. Men sen! Sen är det bara kadaboom! liksom, och jag blir lika häpet överraskad varje vår.

Inomhus är det helt galet. I torsdags kväll blev en del av vårsådden äntligen av. Bl.a. en namnlös akleja, vars frön jag norpade med mig från en plantskola i Roslagen i juli ifjol. Den sorten har nog lite för bråttom, för igår morse, bara 1½ dygn efter sådd, hade ett frö redan grott!! Få se hur det ska sluta.

Utomhus går det långsammare, framför allt med mitt eget fixande. I år ger jag upp frilandsodlingen till förmån för pallkragar, för mitt grön­saks­land har dessvärre haft för mycket konkurrens av mina två jät­te­granar för ett riktigt lyckat resultat. Granar suger! Bokstavligen. Två odlingslådor hamnar intill Glaspalatset, två andra där odlingsrutorna hittills funnits.


Det går rätt långsamt med växtligheten också. Men igår slog en första tête-à-tête ut! Närsynt plirande genom det ännu oputsade köks­fönst­ret, utan glasögon på nosen, anade jag en suddig, gul fläck i barr­mat­tan under gårdens gamla cembratall. Och javisst, där var den! Det såg lite annorlunda ut ifjol, en vecka senare än nu.

Blåsippor har jag inte till vardags på gården, men en ensam stackare har ändå etablerat sig i en av mina rabatter. Var den kommer ifrån har jag ingen aning om, men den får gärna bli kvar. Samma sak med en växande koloni vitsippor, som slagit sig ner runt fötterna på min ur­gam­la plymspirea. Men varken den ena eller den andra har gått i blom ännu. Och gullvivorna, som inte får vara med på bild idag, har tills vi­dare bara vågat sticka upp fyra-fem centimeter av sina skrynkliga bladspetsar.


Med snödroppar, scilla, krokus och nunneört är det samma visa som alla år, eller hur? Först kommer det ingenting, sen kommer det in­gen­ting, sen några vitt spridda snöisar, plötsligt mängder av scillaknoppar, ploink! mängder av krokus och schlabang! – bara över en natt – hela mattor med djuplila nunneört.

Det är nästan tur att det går i ett måttligare tempo i de anlagda plan­teringarna. Fast nog spirar det även i dem! I min yngsta rabatt, den långa mot gatan, är det full fart nu. Fast vad det skira, gräslika är, som grott i mängder över nästan hela jordytan, det vete fåglarna. Från frö är det i alla fall kommet. Det avslöjar den lilla, bruna skalhatten som sitter kvar på en del. Vilket underbart mysterium!

Eller början på en framtida katastrof?? Det beror helt och hållet på vad det är som gror ...


Det gung­ar mellan öronen, jag är darrig i hela kroppen, har ”sock­er­dricks­pirr” i muskulaturen, som dessutom är på autopilotspänn hela tiden, men ut ska jag! För nu, jädrar i min lilla låda, nu är det vår!!