You'll Never Break This Heart of Stone!

FÖR KOMPISEN GUNILLA händer det mest hela tiden. Själv har jag inte varit särskilt ”drabbad” av att hitta hjärtan både här och där. Men igår, under sållningen av jorden i nya humlestörsrabatten, då bar det till! Ett riktigt, äkta stenhjärta dök upp bland allt vasst och från­stö­tan­de krossgrus!

Hur pragmatisk jag än må vara till vardags, så väljer jag att ta detta oväntade fynd som ett gott omen för att någon – eller något – vill mig väl. Ibland måste man få lura sig själv lite grann, inte sant? Annars blir det ju helt meningslöst att kämpa sig vidare. Fast i motsats till Neil Young har jag lagt ner searching for a heart of gold.

Välvilja visade jag förresten mig själv igår kväll, när jag slevade i mig den sista biten rabarberpaj. Det blev kanske liite mycket vispgrädde till. Men va’ fan, gräddfibrer är väl inte mindre hälsosamma än andra fibrer ..?

Idag ska jag ge mig på att byta ked på min motorsåg. Det har jag ald­rig gjort förr, så ... Men första ska jag lyssna på det bidrag i årets Eu­rovision Song Contest som jag tycker borde ha vunnit hela tjotta­bläng­en:

Våren kommer till ”Rucklet” i år igen

INFÖR MORS DAG i söndags bakade jag årets första rabarberpaj. I år var det första gången jag gjorde så där som det brukar stå i träd­gårds­tid­ningarna att man ska göra: för att skynda på tillväxten och för att få mjälla, fina och tidiga rabarber välte jag en stor balja över mitt ena rabarberstånd så fort det började synas årsväxt.

Min mors dag ”firade” jag f.ö. med att baka bröd, dammsuga, sålla bort grus från nya humlestörsrabatten och laga middag. Ingen upp­vakt­ning eller paus från hushållsbestyren här inte.

Ute på gården börjar det röra på sig trots att det varit kallt som bara attans med minusgrader så gott som alla nätter. Äppelkärnorna från mitt Sävstaholmträd har börjat spira, den franska dvärgbönan Aquilon (nonhybrid) har börjat visa sig och liljebaggarna har anlänt till gårdens krollilja.

Inomhus är det hög tantvarningsfaktor igen, för jag har för första gång­en i mitt liv sått dahliafrön. De har nu börjat gro, så till sommaren hoppas jag på många, många plantor. Visste ni förresten att man kan föröka dahlia med toppsticklingar? Det lärde jag mig i ett brittiskt träd­gårdsprogram alldeles häromdagen.

Och snart, snart exploderar tulpanblomningen. De gammaldags röda tycks trivas ypperligt i min jordmån, för de är i år fler än någonsin. De blå pärlhyacinterna står inte långt efter och är f.n. flitigt besökta av våryra bin.

Nu känns det nästan som att våren faktiskt är på väg. Lite värme på det här så blir det nog bra!

RECEPT > Surdegsbatting med nässlor och soltorkad tomat

DET HAR GÅTT mer än ett år sedan jag senast bakade med min sur­deg. Jag hade därför inte mycket hopp om att den skulle vara i gång­bart skick, när jag tog fram burken från kylen och öppnade locket.

Men si bara, den mådde alldeles utmärkt och doftade syrligt och gott :o) Det var bara att mata det lilla livet ett par dygn och igår satte jag degar. Resultatet blev något som jag valt att kalla surdegsbatting, ef­tersom jag inte ”fribakade” utan gräddade i avlånga formar.

Du behöver:

1,5 dl surdeg (min geriatriker var gjord på speltmjöl)
1 dl kokt, avsvalnat vatten (det jäser bättre om vattnet kokats först)
1,5 dl svensk fil (eller finländsk surmjölk)
c. 12 g färsk jäst*

1 tsk ekologisk honung (innehåller också jästsvampar)
c. 0,5 dl torkade nässlor
c. 0,5 dl soltorkade tomater
1 msk god olivolja
3/4 msk gott flingsalt – tillsätts först efter halva knådningstiden

0,5 dl grovt rågmjöl
0,5 dl rågsikt
2 dl speltmjöl
c. 4 dl vetemjöl special (= hög proteinhalt = högre glutenbildning = saftigare bröd)

*) tillsatte jag pga att surdegen var lite till åren och jag ville boosta den en smula, bara för säkerhets skull

Gör så här:

Mät upp degvätskan i bakbunken. Den kan vara kall eller rums­tem­pe­re­rad, välj själv. Lös upp den lilla jästmängden i vätskan och så i med allt det övriga, men börja med ungefär 2 dl av vetemjölet. Resten till­sätter du när du börjat knåda, som du med fördel gör med maskin och i två omgångar. Den första på 5-7 minuter, varefter du låter saltet gå med och fortsätter att knåda i ytterligare 5-7 minuter.

Ta upp degen på bordet och forma en avlång limpa, som du placerar i en brödform. Tryck ner den ordentligt, så eventuella luftfickor för­svin­ner. Pudra med vetemjöl, lägg en ren handduk över och låt brödet jäsa i rumstemperatur i 4-6 timmar till minst dubbel storlek.

Grädda i nedre delen av ugnen i 250°. Spraya in vatten i ugnen sam­tidigt som du sätter in formen, så underlättar du för degen att höja sig och får en fin skorpa på ytan. Glänta på ugnsluckan och släpp ut ång­an efter 5 minuter, samtidigt som du sänker temperaturen till 220°. Grädda klart i 20-25 minuter och kolla gärna med stektermometer! Ett bröd av den här grovleken är färdigt när innertemperaturen är 96°.

Ta brödet ur formen, ställ det på ett galler och låt det svalna under handduk.

***
I samband med det här baket testar jag något jag aldrig gjort förut. Innan jag bakade ut degen tog jag undan en klick och satte den i burk och lät klicken jäsa lika länge som brödet. Sedan rörde jag ut den med lite vatten och ska nu mata den här degroten med mer mjöl och vat­ten, precis som vilken surdeg som helst. Det bör gå utmärkt, men återstår förstås att se.