”Rucklet” Goes Asian

JAG PROVADE IFJOL, med klent resultat. I år trodde jag att jag sått för sent och förväntade mig inget resultat. Men tji fick jag! Kolla så frodig min asiatiska kålblandning i pallkragslådan med byggplastklätt lock har blivit! Frisésallaten växer också hyfsat och både roman- och vintersallaten ­de med, om än något långsammare än asiaterna.

En annan asiat som tycks gilla läget vid ”Rucklet” är den japanska humlen. De två plantor jag satte i årets nya rabatt på husets norrsida har vuxit till sig som bara attans. Faktiskt mycket mer än den helt vanliga humlen, som klänger på stören i mitten. Ska bli kul att se om japanerna behåller sin led­ning även nästa år.

Sen kan jag bekänna att jag har gjort ett gruvligt avsteg från min vanliga, ekologiska linje. Jag har många gånger varit sugen på att prova det lov­or­dade vetemjölet Manitoba Cream, men inte kommit mig för. Dels är det ju inte ekologiskt och dels är det bra mycket dyrare än andra sorter. Men nu for plötsligt Fan i mig och jag köpte en tvåkilospåse.

Och vilket mjöl, hörni! Jösses, så det jäste! Jösses, så luftiga och fina mina surdegslimpor blev!

Men nu blir det ryggläge igen. Dagens snurrsession satte i för ett par tim­mar sedan och nu orkar jag helt enkelt jobba mot det längre.

För det där nytillkomna sötsuget

UNDER DET SENASTE året har jag drabbats av ett för mig mycket oka­rak­tä­ristiskt sötsug. Enligt min doktor beror det på det mitt blod­kor­ti­sol­värde, som konstant ligger på en skadligt hög nivå, för stress leder tyd­ligen ofta till sug efter sötsaker.

Eftersom jag vägrar godis, och har så gjort sedan jag var 15, får det så här i äppeltider istället bli en del gott av sådana istället. Igår kväll slängde jag t.ex. ihop lite mos, smaksatte med en gnutta kanel och lite vaniljsocker och sedan har det fått torka på c. 50° i ugnen över natten.

Busenkelt, gott och nästan nyttigt :o)

Lite ”solsken” – men också ”regn”

JAA, I ÅR gick det enligt förväntan! Idag spräckte jag frögurkan av non-hybriden 'Wautoma' och det fanns gott om frön. Dessa ligger nu i blöt för att det geléaktiga höljet som omger varje frö ska lösas upp.

Inte helt enligt förväntan blev däremot de färdigfiltade vantarna, som inte krympte fullt så mycket som jag räknat med. De är därmed för stora för mig själv, men passar en större damhand eller liten herrdito. Finns i bu­ti­ken på Etsy.

Och idag mår jag riktigt pyton. Det snurrar i skallen som aldrig förr och känns som något stryper blodtillflödet upp i skallen; som om cirkulationen inte funkar som den borde. Så nu skiter jag i precis allt annat – även det nödvändiga intaget av föda – för jag bara måste lägga mig platt på rygg och vänta på att det förhoppningsvis går över. Äta kan jag göra lika bra en annan dag.

Om när det är storleken som räknas

JAG HAR UNDER den senaste veckan roat mig med att sticka ett par van­tar av samma ”Lima” från Drops som jag använt till mina Hoorfies.

De blev ganska stora ;o)

Men det ska de vara, för de ska nu filtas i tvättmaskinen tillsammans med annan kulörtvätt. Har jag räknat rätt kommer de att bli av alldeles lämplig damstorlek när de krympt färdigt. Om inte, så blir det antingen herr- eller barnvantar istället :o)

Medan maskinen jobbar på ska jag sätta igång med ett syltkok, bara så du vet, Annacarin. Och bröd måste bakas också, för nu har jag ätit knäckebröd i ett par veckor och känner verkligen suget efter riktig surdegsmacka.

Hoorfiemönster

JAG HAR VARIT flitig, för nu är mönstret till hoorfien – scarfen som blir en huva, eller huvan som blir en scarf – färdigt och finns att köpa som en pdf-fil i min Etsybutik.