Shopping

ETT ÅRS BEHOV av C-vitamin på läkarordination.

Jag tömde visst hela det apotekets lager. Och jovars, nog hade det va­rit snäppet roligare med ett par nya jeans :o/

Sen får jag väl hoppas att jag lever så länge att jag inte kastat vitamin­peng­arna i sjön. Borde jag kanske uppdatera mitt testamente..?

Bloody Monday

ÄNTLIGEN! EFTER EN lång radda år med ”lidande” av att ha ett sköld­körtelhormonvärde som åker ständig berg-och-dalbana har jag fått remiss till en specialist på endokrinologi och tid till densamme den 20 april. Jajamen! Och vet ni vad? Det är tammefan som att ha prickat in en högvinst på Lotto!

Dagen började därför med en uppfriskande promenad till sjuk­hus­laboratoriet ...


... och ett mycket professionellt utfört stick i armen. ”Ta vänstern”, sa jag, ”så jag kan sköta kameran med högern.”


Laboratorieassistenten fyllde inte alla rör, men dock ett flertal. För­utom ett antal analyser av hur min ogina sköldkörtel fungerar ska även min D-vitaminstatus kontrolleras igen. Trots ett kontinuerligt intag av 1.600 IE/dag hade värdet störtdykt från högsommaren till årsskiftet, och därför petar jag för närvarande i mig radikala 2.400 IE/dag och hoppas på förbättring.


So far so good. Men när jag ska få tid hos neurolog, som är den utred­ning som Pensions-Alandia beordrat, det återstår att se. Förmodligen alldeles för nära inpå den 31 maj, vilket är det datum till vilket de i sin outsäääääägliga godhet gått med på att förlänga mitt rehabilite­rings­stöd. Fas 2 av deras successiva, medvetna nedbrytningsprocess kan således sägas ha inletts.

Det var väl D jag sa!

HÄR ÄR BEVISET! Här är resultatet av fyra månader med hästdoser av D-vitamin och genomlidna fasteprover: min D-vitaminstatus har så gott som normaliserats. Värdet, som från början låg på 19, i nivå med engelska sjukan, har nu med 1600 IE om dagen kravlat sig upp till 74! Men det är en bit kvar. Min doktor är inte nöjd förrän vi spränger 100-vallen.


Samtidigt visar det sig att jag plötsligt äter en dubbelt mer än nöd­vän­digt stor dos av Thyroxin för min underproducerande sködkörtel. I någon månad har jag känt mig ”luddig i luvan”, haft extra svårt med kon­cen­tra­tio­nen och varit elektricitetspirrig i hela kroppen. Förklaring­en är att D-vitamin- och sköldkörtelhormonnivåerna är intimt samman­knippade, så jag har helt enkelt ätit för mycket Thyroxin nu när D-vi­ta­minet för­bättrats så pass radikalt!

Svaret på det senast tagna provet för kontroll av om även min skör­bjuggs­usla C-vitaminstatus har tagit sig har ännu inte anlänt. Men nog vore det bra märkligt om inte 1500 mg C-vitamin om dagen skulle ha haft någon effekt.

Svältdöden är nära

IMORGON ÄR DET dags för labbet igen och nya fasteprover för att kolla upp min C- och D-vitaminstatus. Ingen mat, inget dricka och – o, fasa – inget röka före det! Need I say more..?



Jag, som egentligen aldrig äter godis, hallucinerar just nu om berg av choklad. Fazers ... Sjuttioprocentig ...


Gaaah!!!
Fattar ni hur jag lider?!?

Har någon sett kusin vitamin..?

JAAA, DET ÄR solsken idag! Trädgården, inbäddad i ett bautatjockt snötäcke, glittrar och gnistrar så det nästan gör ont i ögonen och him­len är klarblå. Såna här dagar gör mig glad, och det känns nästan som livet ändå är värt att leva.


Detta med årstidsväxlingarna och väderomslagen är trots allt tjus­ningen i att bo på våra breddgrader. Jag skulle aldrig kunna bosätta mig t.ex. i Kalifornien (som min bror), där vädret – om man gene­ra­liserar lite – bara varierar mellan mycket varmt och lite varmt. Döds­tråkigt. För vad skulle man då ha att klaga på och tala om..? *garvar*

På tal om något helt annat, så kan jag informera om att jag sedan igår inte bara har ”engelska sjukan”, som jag ordat om tidigare. Nu har jag dessutom fått ”skörbjugg”! Labsvaret för provet för c-vitamin har äntligen kommit, efter en dryg månad. Och se på fan, ligger inte också det alldeles för lågt! 15 umol/liter lyckas jag prestera, där re­fe­rensvärdet är 23-114.

Ja, ja, det är väl bara att ta skeden i vacker hand och acceptera att man börjar bli slut som människa. Men detta ger jag faktiskt blanka tusan i idag, när vädret är som det är! Nu ska fossingarna i blöt och sen får de komma med ut på långpromenad. Det är väl bäst att passa på medan man ännu orkar ;o)

Ditt och datt om D-vitamin

ANDRA DAGEN MED D3-till­skott och jag känner mig redan som en ny människa. Eh ... nä, det gör jag väl inte, men det känns bra att ha börjat be­hand­lingen :)

Men planen är att 40 μg om dagen – två, små oljekulor – i alla fall på längre sikt kommer att förändra mitt liv till det bättre. Bland annat är ett lågt D-vitamin­värde kopplat till ett förhöjt TSH, så jag håller fingrarna korsade och hoppas på att med tiden successivt kunna minska min dagliga dos Thyroxin (sköldkörtelhormon) istället för att öka den. Ett lågt D-vitaminvärde innebär även försämrat kolesterolvärde – och ser man på, dras jag inte med en aning förhöjt kolesterol också!

Ju mer jag funderar på saken, desto mer inser jag att D-vitaminet är oändligt viktigt för den mänskliga fysionomin. Ålänningar kal­las ibland för ”strömmingsfolket”, delvis på grund av att många förr i världen fick sin utkomst från fisket, men också på grund av att strömming till stor del varit gemene mans vardagsmat.


Strömming (liksom vildlax, makrill, ål) är fet fisk, och intag av fet fisk betyder mängder av naturligt D-vitamin. Adderar man dess­utom Ålands stora antal årliga soltimmar plus det faktum att den åländska jordmånen är väldigt kalkrik, ja då har man plötsligt rätt justa förhållanden, ett geografiskt mindre gynnsamt läge till trots.

Men vad är det då som har hänt? Varför har idag även den fisk­fjälls­för­sedda ålänningen brist på D-vitamin..? Tja, förklaringarna är säkert fler än de få jag kommer att tänka på, men här är lite jag klurat på:

• ozonskiktet är för tunt -> att sola är farligt -> minskad kropps­egen produktion av D-vitamin
• havet är fullt av miljögifter -> att äta fet fisk i stora mängder är farligt -> minskat D-vitaminintag
• livsmedelsimporten har ökat -> det naturliga kalktillskottet via kosten har minskat -> de negativa effekterna av brist på D-vitamin visar sig snabbare än förr

Det kan hända att jag är helt ute och cyklar, men något ligger det nog i mitt lekmannaresonemang. Jag har ännu mer tankar om det här, men det tar jag i ett skilt inlägg nå’n annan gång.

Om att inte vara på D

”HEUREKA!” BORDE JAG väl inte ropa, men jag gör det ändå: ”Heureeeka!” Och vadan ett sådant känsloutbrott vid den här tiden en onsdag i december?

Har jag vunnit på Lotto?
Fat chance, om de inte gått över till att dela ut storkovan till oss som aldrig har ens ett tilläggsnummer rätt.

Har mitt försäkringsbolag skådat ljuset och insett hur korkat de agerar?
Nix, och jorden är inte heller platt.

Har någon parkerat en rosettprydd släpvagn på min gård, prydligt inslagen i cellofan och försedd med texten ”God Jul önskar en anonym beundrare”?
Näppeligen, även om jag aldrig slutar hoppas.

None of the above, alltså.

Det som hänt, är att min nuvarande, kloka och helt underbara läkare ägnat sig åt att gnugga sina geniknölar. Japp, detta är faktiskt en ”medicinman” som har sådana, och som synbarligen inte valt sin profession enbart utgående från status och inkomster!

När man likt mig i ett decennium varit drabbad av det som sorteras under rubriken utmattningssyndrom och ingenting verkar hjälpa, då finns det – som jag själv redan i flera år, för döva öron, hävdat – skäl att fundera på vad som kan vara den bakomliggande orsaken. Kan det rentav vara en somatisk åkomma som är den s.k. grundbulten? Helt nyligen skickades jag därför på en radda laboratorieprover.

Och ser man på, ser man på ... Nu visar det sig att jag har en D-vitaminbrist som inte är av denna världen! Det nutida rekommenderade värdet bör ligga på ≥80, men jag ligger – med doktorns ord – på ”engelska sjukan-nivå”. Siffran är nitton. 19!

D-vitamin är på många vis ett oerhört viktigt vitamin och bidrar bl.a. till vårt skydd mot hudcancer. Och guess what, för två och ett halv år sedan fick jag diagnosen förstadium till malignt melanom, för att sedan dess ha ett något mindre vänsteröra. Till hudläkarens stora häpnad bör tilläggas, eftersom jag har en hudtyp som pigmenterar mycket bra. Men tanken att kolla min D-vitaminstatus slog honom tydligen aldrig ...

Se här, vad som skrivs om brist på det livsviktiga D-vitaminet!

CITAT FRÅN KANADENSISKA TIDNINGEN DAILY VAIL

According to a recent article from Harvard Medical School, approximately one-third of adults are either in the deficient or insufficient vitamin D categories. Also, 75 percent of those with cardiovascular disease are low in Vitamin D.

In fact, having adequate Vitamin D levels between 30 and 60 ng/ml can:

• have a 35 percent decreased risk of cancer,
• up to 80 percent reduced risk of breast cancer,
• up to 60 percent reduced risk of colon cancer,
• decreased risk of cancers of the pancreas, advanced prostate, ovary, non-Hodgkin lymphoma, kidney, leukemia, and endometrial,
• 49 percent decreased risk of fractures,
• 72 percent decreased risk of falls,
• 13 percent reduction in blood pressure,
• and even a 77 percent reduced risk of influenza.

Vitamin D deficiency is also associated with increased risk of auto-immune deficiencies such as Multiple Sclerosis, Type 1 Diabetes and Lupus. Therefore, eliminating Vitamin D deficiency could be one of the most important public health advances of our time.

LÄS MER PÅ T.EX. DEN HÄR SIDAN!

Det ska sannerligen bli intressant att se vad som händer efter att jag fått vitamintillskott ett antal månader – och f.ö. ska jag se till att även A:s D-vitaminnivå kontrolleras per omgående!