Det är löst!

JAG GNÄLLDE JU härförleden över mina &£%#§@!, gamla tre­lufts­föns­ter, som varit så himla bökiga att få tvättade på alla sidor. Ända sedan december 2005, när vi flyttade in i ”Rucklet”, har jag irriterat mig på den überkorkade konstruktionen. Men tro inte, att jag på alla dessa år fått tummen ur och något gjort åt saken.

Inte förrän i år var måttet tydligen tillräckligt rågat. Jag funderade en stund, mätte lite och räknade på lutningsvinklar m.m. Sedan in­hand­la­de jag kätting och en påse med ögleskruvar. Den senare naturligtvis med ett sådant antal, att jag hade varit tvungen att köpa två påsar à tio stycken för att få vad jag behövde - för att, i likhet med behovet av skruvar för några år sedan, få ett antal över. Morrrrrr!

Konstruktionen är enkel. En skruv upptill på vardera sida av den yttre fönsterbågen och en på vardera sida av karmen. Ögleskruvarna på karm och båge förbinds därefter med en stump kätting, som förhindrar att fönstret lutar för mycket utåt.

Likadant i nedre kanten, men med en så pass kort kätting att bågen inte kan tappa fotfästet på karmkanten och falla ner. Bilden är tagen vid provkörningen, då det fortfarande var flagglina som höll nedre de­len av fönstret på plats.

Så än en gång skulle det vara bevisat: undrens tid är icke förbi, ty tre­luftsfönstren i ”Rucklet” är nu tvättade på alla upptänkliga sidor :o)

Jag använde mig av c. 40 cm långa bitar av kätting, vilket jag nu kan konstatera var aaningen för snävt. Vid tillfälle ska jag därför öka läng­den med tio-femton centimeter.

Om jag inte vunnit på Lotto innan dess och kunnat byta fönster helt och hållet. Som synes föreligger det ett ... ähum ... visst renoveringsbehov.

Lite upp och lite ner

HELA VINTERN HAR det legat tre granstörar och väntat på gården. Väntat på att våren skulle komma, så att jag kunde gräva ner dem. Nu är det gjort och humleplantorna, som väntat i en tillfällig bostad, har tagit plats vid deras fötter. Nu ska det bli spännande att se hur mycket en planta växer på en säsong :o)

På ena sidan av ”Rucklet” har det alltså gått upp, men samtidigt har det på den andra gått ner. Närmaste grannen och jag enades redan för mer än ett år sedan om att glesa ur bland träden på tomtgränsen. Nu är det gjort och jag har måst köpa en ny ked till motorsågen för att så småningom kunna kapa ner alla stammar och grövre grenar till ved.

Men vart ska jag sätta veden?! Förrådet som byggdes ifjol är redan knökfullt efter fjolårsfällningen av mina två jättegranar.

*suck!*

Och ute är det inte bara kallt, det är vått också. Kallt och vått på sam­ma gång, me no like. Men en blomma har det i alla fall slagit ut på den mindre varianten av vårkrage! Som den sol som gömmer sig bakom täcket av regnmoln står den där och lyser i sin ensamhet. Den större varianten av vårkrage låter dock vänta på sig.

Till min fröjd har den stora styvklematis jag planterade ifjol klarat vin­tern, blivit nedklippt och börjat växa, kölden till trots. Men ska det för sjutton gubbar inte bli vår på riktigt snart ..?

En eftermiddag på Naturhistoriska riksmuseet

JAG HAR FÅ bestående, ljusa hågkomster från min barndom. Men bland fragmenten finns det varma minnet av besök vi gjorde på Na­tur­historiska riksmuseet i Stockholm. Jag kan inte ha varit särskilt gam­mal, men var helt trollbunden av allt som fanns att se.

Min egen dotter, Lilla A, har redan hunnit bli 17, så det var hög tid att få till ett besök. På ett så stort museum som Nrm behöver man gott om både tid och ork, så vi tog färjan över eftermiddagen före, övernattade på hotell och avsatte hela följande dag på museiupptäckt. Elva mi­nu­ters tunnelbaneresan från T-centralen med linjen mot Mörby Centrum och så var vi där.

Våra kombibiljetter (inträde + biljett till Cosmonova) var bokade via nä­tet och hämtades och betalades med kontokort i museets automat. Lätt som en plätt! Mindre lätt blev det att få bagaget i förvar. Boxarna är, i motsats till vid Cityterminalen, av den gamla sorten, som vill ha 10 spänn i reda pengar. Någon sådan peng hade jag inte, så från info­disken dirigerades jag till kassan. Där skulle jag på mitt kontokort kun­na ta ut 10 kr mot en avgift om 1 kr.

Icke. Efter x antal försök med flera olika VISA-stämplade kort fick kas­sörs­kan ge upp och det hela slutade med att en vänlig dam i mu­sei­butiken tog hand om vårt gepäck, helt gratis. När jag råkade nämna att det var konstigt att det inte funkade med mina VISA-kort även om de är utfärdade av en finländsk bank visste hon besked. Det har aldrig gått ett göra en sån kontantmanöver med finländska kort. Jahapp. Tur att damen fanns då, för vi hade inte orkat kånka omkring på både rygg­säck och ytterkläder i flera timmar.

Kanske något för Nrm att informera om på sin webbplats?

Nrm är som sagt stort, så för att mäkta med blir man tvungen att kon­centrera sig på ett par-tre avdelningar. För vår del var det utställ­ning­en ”Djuret människan” som drog mest; en snyggt uppbyggd, väldigt lärorik och interaktiv utställning.

För en blivande naturvetare som Lilla A, med en dröm om läkarstudier i bagaget, var det förstås ett måste att ge sig på att plocka in delarna på rätt plats:

För egen del tyckte jag det var väldigt intressant att se skillnaden i våra respektive kroppstemperaturer:

Även om vi på morgonkvisten ätit en god och mättande frukost på ho­tellet måste vi ju så småningom få oss något till livs, eftersom vi inte skulle vara ombord på färjan hem förrän efter 20:00 på kvällen.

Museirestaurangen Fossilen blev en positiv överraskning! Jättegod mat till humant pris, bröd och salladsbuffet inkluderat och rena, fräscha utrymmen. Rekommenderas!

Vi såg naturligtvis mycket, mycket mer än det här, men jag glömde helt enkelt fotografera. Fast en bild från utställningen ”Skatter från jordens inre” fick jag i alla fall! En maffig kristallkrona, som jag blev trött av att bara tänka på att behöva hålla dammfri och renputsad ...

Den som vill få en överblick vad som finns att se kan titta på museets besökskarta. Klicka HÄR.

---

Bildkvaliteten är klart sämre än den brukar vara, eftersom jag fotograferade med min Nokia Lumia 920 och inte med min riktiga kamera.

Och nu blir det reklam!

LILLA A OCH jag har varit på besök till kungliga huvudstaden för att besöka Naturhistoriska riksmuseet och har till och med bott på hotell. Inte vilket hotell som helst heller, utan HTL Kungsgatan, som öppnade nu i maj. Eftersom vi anlände den 2:a vete fåglarna om någon annan ens sovit i vår queen size säng före oss :o)

Det här extremcentrala hotellet är ett ställe med mycket nytänk. Det finns t.ex. inte någon traditionell receptionsdisk, utan du checkar in själv genom att knappa in ditt bokningsnummer och aktivera ditt nyck­el­kort vid särskilda ”pulpeter”.

Hotellet är inrymt i ett vackert, gammalt innerstadshus. Rummen är kompakta utan onödiga kru­siduller eller kvadratmeter, men har högt till tak och känns inte det minsta trånga. Vårt rum hade faktiskt mycket längre avstånd från fotändan till tv-väggen än det här på bilden.

Läget mitt i innerstan kunde inte vara bättre! Du bor bokstavligt talat mitt i smeten, men trots att vi övernattade från fredag till lördag stör­des vi inte det minsta av något högljutt nattliv.

Härifrån är allt nära, inte minst Cityterminalen, och måste vara det perfekta alternativet för ålänningar på väg ut i världen, när man inte vill sätta sig i ett hotellrum ute i obygden vid någon av flygplatserna, utan kunna göra något kul under väntetiden innan det är dags att ta sig till in­check­ning t.ex. på Arlanda!

Även sett till priset är HTL Kungsgatan ett mycket attraktivt alternativ, eftersom affärsidén är att ligga 25 % under övriga hotells daily rate. Dessutom gillar jag konceptet med en helt ny vinkling på ho­tell­boende, som även omfattar frukosten.

Glöm alla uttjatade buffetbord med fettdrypande bacon och på det stora hela för mycket av allt. På HTL väljer du fyra av dina favoriter av utbudet, som består av matiga mackor i två alternativ, frasig och stor croissant med sylt, mumsig smoothie i två varianter, fräsch fruktsallad på färskvaror och yoghurt med müsli. Observera dock, att det du väljer att dricka (kaffe, te eller juice) räknas som ett av dina val.

Detta, mina vänner, var mättande och gott både för ögat och magen! Och är du av den nästintill bottenlösa sorten kan du förstås välja att trycka i dig mer än en macka ;o)

Så om jag skulle tillfrågas om jag rekommenderar HTL Kungsgatan mås­te mitt svar bli: ”O, ja!” – och dessutom med betyget

++++

Mer om vårt besök på Nrm i ett kommande inlägg.