Visar inlägg med etikett Jul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jul. Visa alla inlägg
måndag 18 december 2017
söndag 25 december 2016
»Årets julklapp»
NÄR MAN INTE badar i stålar får man odla sin kreativa sida istället och hylla det gamla julklappsrimmet: »Ära vare Gud i höjden! Detta har jag gjort i slöjden.»
Lagom inför jul kom jag över en halv plastkasse med skinnbitar. Inte så stora, men tillräckligt omfångsrika för att gå att pussla ihop. Av den anledningen blev det ett högst personligt fodral åt dotterns iPad, när jag väl lyckades övertala min gamla Bernina att skinn mycket väl går att sy. Jag valde att vända mockasidan utåt så att det skulle bli lättare att få läsplattan att glida in på den glattare läderytan.
Längs kanterna på låsremmen präglade jag in en fusksöm, mest för att bespara min trötta symaskin lite arbete.
Lagom inför jul kom jag över en halv plastkasse med skinnbitar. Inte så stora, men tillräckligt omfångsrika för att gå att pussla ihop. Av den anledningen blev det ett högst personligt fodral åt dotterns iPad, när jag väl lyckades övertala min gamla Bernina att skinn mycket väl går att sy. Jag valde att vända mockasidan utåt så att det skulle bli lättare att få läsplattan att glida in på den glattare läderytan.
Längs kanterna på låsremmen präglade jag in en fusksöm, mest för att bespara min trötta symaskin lite arbete.
torsdag 22 december 2016
Julhälsning anno 2016
FRÅN OSS TVÅ i ”Rucklet” till alla runtom i världen, ingen nämnd och ingen glömd:
Nu får julen komma när den vill
JAG FORTSATTE PÅ fläta hjärtkorgar-linjen idag, men den här gången av en något mer allmogeinspirerad modell. Dessa, liksom de jag gjorde igår, har fått hänklar av handvävt band som min dalkulla till farmor vävt i början på förra seklet. Vem vet, kanske mina pappershjärtan med en touch av föregående generation kommer att pryda familjens julgranar långt efter att jag själv återgått till Det Stora Kretsloppet?
Stora A har också drabbats en smula av juletidspyssel. För hennes del blev det muffins med pepparkakssmak och grön Philadelphiatopping. Ytterligare en laddning av annan modell är utlovad.
Stora A har också drabbats en smula av juletidspyssel. För hennes del blev det muffins med pepparkakssmak och grön Philadelphiatopping. Ytterligare en laddning av annan modell är utlovad.
onsdag 21 december 2016
My Heart Belongs to Pyssel
ERNST KIRSCHSTEIGER GJORDE det i årets upplaga av »Jul med Ernst». Strömsö har det med i sin adventskalender på Facebook. Inte kunde jag vara sämre då!
Men att göra precis som någondera av de förutnämnda kunde jag förstås inte. Efter en del klurande kom jag på knepet och gjorde min helt egna variant av de traditionella, flätade hjärtkorgarna. Mina får en cirkel på mitten, som man kan dekorera vidare. På de här klistrade jag dit en silverstjärna.
Hänklar ska de också få, men jag har ännu inte kunnat bestämma mig för om de ska göras av band eller av papper.
Men att göra precis som någondera av de förutnämnda kunde jag förstås inte. Efter en del klurande kom jag på knepet och gjorde min helt egna variant av de traditionella, flätade hjärtkorgarna. Mina får en cirkel på mitten, som man kan dekorera vidare. På de här klistrade jag dit en silverstjärna.
Hänklar ska de också få, men jag har ännu inte kunnat bestämma mig för om de ska göras av band eller av papper.
måndag 19 december 2016
Äkta fusk
SÅ HÄR BLEV de, mina fusksigill av trolldeg, efter att jag målat och lackat dem. De röda är målade med akrylfärg, det gröna testade jag att färglägga med ProMarker-tusch. Det funkade det också.
söndag 18 december 2016
Julig produktutveckling
JAG GÖT NÅGRA ljus igår igen, bl.a. i ett par tyska ölflaskor som jag kapat topparna av. Som dekor ville jag ha jutesnöre och ett snyggt lacksigill, men det sistnämnda lyckades – som vanligt – inte så där över hövan bra. Vem lyckas någonsin göra såna där bokmärkessnygga sigill?? Inte jag i alla fall :-/
Efter lite grunnande kläckte jag utåt kvällen den briljanta idén att istället göra fusksigill av traditionell trolldeg. Då blir ju dessutom färgvalet oändligt, eftersom de, om man vill, kan målas eller lackas när de är färdigtorkade.
Historiskt sett har jag dock alltid tyckt att trolldegen blivit väldigt kornig av saltet, så den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag kokade helt enkelt upp vattnet och tillsatte salt tills lösningen blev mättad och mer salt inte löste sig i vätskan. Därefter i med oljan och vetemjölet. Tadaa, en perfekt, smidig deg!
Recept som räcker till c. 40 st »sigill»:
75 ml vatten
c. 25 ml vanligt bordssalt
c. 5 ml neutral olja
150 ml vetemjöl
De färdiga alstren torkas i ugnen på en så låg temperatur att man inte riskerar att ytan får färg. Jag kör 50° och hellre lite längre tid för att vara på de säkra sidan. Vänd gärna på föremålen efter ett tag, så blir torkningen jämnare.
Efter lite grunnande kläckte jag utåt kvällen den briljanta idén att istället göra fusksigill av traditionell trolldeg. Då blir ju dessutom färgvalet oändligt, eftersom de, om man vill, kan målas eller lackas när de är färdigtorkade.
Historiskt sett har jag dock alltid tyckt att trolldegen blivit väldigt kornig av saltet, så den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag kokade helt enkelt upp vattnet och tillsatte salt tills lösningen blev mättad och mer salt inte löste sig i vätskan. Därefter i med oljan och vetemjölet. Tadaa, en perfekt, smidig deg!
Recept som räcker till c. 40 st »sigill»:
75 ml vatten
c. 25 ml vanligt bordssalt
c. 5 ml neutral olja
150 ml vetemjöl
De färdiga alstren torkas i ugnen på en så låg temperatur att man inte riskerar att ytan får färg. Jag kör 50° och hellre lite längre tid för att vara på de säkra sidan. Vänd gärna på föremålen efter ett tag, så blir torkningen jämnare.
torsdag 8 december 2016
Lysande recycling
EN SJÄLVKLAR FORTSÄTTNING på mitt tändsticksaskdekorerande blev att ta itu med att göra nya ljus av alla rester jag sparat under det gångna året. Stöper gör jag inte. Det är för råddigt och går för långsamt. Men gjutna ljus blir fina de också!
Jag brukar göra en eller två marschaller och i det fallet spelar det förstås ingen roll vilken färg det blir på massan. Men i år ville jag göra några vanliga ljus med kontrollerad färgsättning. Därför sorterade jag den här gången stumpar och rester i olika högar.
Till marschallerna flätade jag t.o.m. egen veke av grovt bomullsgarn. Här ligger den och drar i sig mättad saltlösning, som påstås göra att veken brinner långsammare. Helst ska man ha i Borax också, men det gitte jag inte skaffa. Veken torkade jag över natten i ugnen på 50°, för den måste förstås vara riktigt torr när den ska användas.
Saltlaken gör veken styv, så metalltråden är där bara för att hålla veken centrerad i burken.
Förutom marschallen – det fick räcka med en – räckte materialet till ett stort, fyrkantigt ljus gjutet i en mjölktetra och tre mindre i glas. På bilden syns bara två för det tredje var ännu inte påbörjat när jag tog bilden.
Ljus gjutna i tetra får en rätt flammig och matt yta. En del gillar att ha det så, dock inte jag.
Värmer man försiktigt med hårtork går det rätt bra att få ytan blankare. Men ta det försiktigt! Ljusmassa smälter fortare än man anar.
Och här har vi slutprodukterna (minus det tredje glasljuset). Inte så pjåkigt resultat med tanke på att ljusstumpar och spill lika bra hade kunnat hamna i soporna :-)
Egentligen ska man fylla på med mer ljusmassa när gjutningen stelnat, för det bildas alltid en grop runt veken. Min massa räckte inte till det den här gången och vad gör väl det? Ibland får estetiken lov att stryka på foten och ljusen brinner lika bra ändå.
Jag brukar göra en eller två marschaller och i det fallet spelar det förstås ingen roll vilken färg det blir på massan. Men i år ville jag göra några vanliga ljus med kontrollerad färgsättning. Därför sorterade jag den här gången stumpar och rester i olika högar.
Till marschallerna flätade jag t.o.m. egen veke av grovt bomullsgarn. Här ligger den och drar i sig mättad saltlösning, som påstås göra att veken brinner långsammare. Helst ska man ha i Borax också, men det gitte jag inte skaffa. Veken torkade jag över natten i ugnen på 50°, för den måste förstås vara riktigt torr när den ska användas.
Saltlaken gör veken styv, så metalltråden är där bara för att hålla veken centrerad i burken.
Förutom marschallen – det fick räcka med en – räckte materialet till ett stort, fyrkantigt ljus gjutet i en mjölktetra och tre mindre i glas. På bilden syns bara två för det tredje var ännu inte påbörjat när jag tog bilden.
Ljus gjutna i tetra får en rätt flammig och matt yta. En del gillar att ha det så, dock inte jag.
Värmer man försiktigt med hårtork går det rätt bra att få ytan blankare. Men ta det försiktigt! Ljusmassa smälter fortare än man anar.
Och här har vi slutprodukterna (minus det tredje glasljuset). Inte så pjåkigt resultat med tanke på att ljusstumpar och spill lika bra hade kunnat hamna i soporna :-)
Egentligen ska man fylla på med mer ljusmassa när gjutningen stelnat, för det bildas alltid en grop runt veken. Min massa räckte inte till det den här gången och vad gör väl det? Ibland får estetiken lov att stryka på foten och ljusen brinner lika bra ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
