Hantverkat och avverkat

MED RISK FÖR att bli tjatig börjar jag ändå dagen med att visa yt­ter­li­gare tre nytillverkade Jïengearmband. Tiden för hantverk närmar sig annars sitt slut för att lämna fältet fritt för trädgårds­syss­lor.

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Jag började lite nätt igår med att gå lös på mina äppelträd. De be­skars hårt våren 2006 av en riktig trädgårdsmästare, men efter det har det inte blivit något alls. Gissa hur mycket vattenskott jag har :o/

Inte har jag någon direkt aning om hur man ska göra för att göra rätt, men jag kapar på och så får det bli som det blir. Friskt sågat är hälften vunnet! Går det helt åt skogen är det inte hela världen, för vid förra beskärningen blev alla träd smittade av någon sjukdom som gör att barken blir röd och undan för undan släpper från stammen. Träden kommer med andra ord att dö ändå på grund av att proffset den gången inte hade desinficerat sina verktyg :o/


PS. Min senaste krönika, den från dagens tidning, finns tillgänglig i spal­ten till höger.

Grattis, Gunilla!

ALLA SOM ANMÄLT sitt deltagande i mitt lilla vårlotteri tilldelades samma nummer som ordningsföljden på sin kommentar. Dragningen sköttes därefter av en så kallad slumptalsgenerator och vinnaren blev Gunilla. Grattis!


Det känns väl som lite överkurs att jag sätter vinsten på posten, eller hur? Så nu får du allt ta och göra slag i saken och hälsa på i ”Rucklet” för att samtidigt inhösta din vinst:


Kaffe eller te finns alltid hemma och med lite tur kanske jag också har något att bjuda på till det. Välkommen! ♥

Det växer så det knakar

DET HAR GÅTT i runda slängar drygt två veckor sedan jag höll på att gå för vilt fram med sekatören här i ”Rucklet”. I min vårliga iver höll jag på att knipsa bort alla blomknoppar på min uppstammade hibis­kus! Ett par strök med, men nu är de kvarvarande på gång:


Hibben är vid det här laget högre än jag, med krukan inkluderad i mät­ningen. Den är barnbarnsbarn (åtminstone) till ett skott jag fick någon gång i tjugoårsåldern och är själv mamma till mina andra hi­biskusplantor. De är inte uppstammade som sin mor, utan hålls bus­kiga medelst hård tuktning.

På den matnyttiga fronten är det också fullt ös. De två olika sorterna körsbärstomat, både gula och röda som jag sådde i mitten av mars, gnetar på. Lite rangliga och skrangliga blir de förstås, men vid om­plan­teringen kan man sätta dem djupt, eftersom de bildar nya rötter på den del av stammen som hamnar under jord.

Gurkorna drar iväg så det ryker om det och mina lastgamla pumpa­frön gror också! De är från 2006 ... Det vill till att få igång växt­hus­res­ningen snart, annars går det här åt pipsvängen :o/


Idag har förresten en av mina allra äldsta väninnor födelsedag. Det vill jag fira med en bild på min aktuella tulpanbukett; lila och rött blir jädrans läckert ihop. Det här är förmodligen årets sista köpefägring, för efter påsken är det slut på tillgången på prisvärda tulpaner.


Några timmar kvar till dragningen i mitt vårlotteri. Missa inte det!

Äppel, päppel ... piff, paff, POFF!

JAG PANTADE TOMGLAS igår. Såna som jag plockat med mig under mina mer eller mindre dagliga promenader genom ett snösmält­ning­ens Mariehamn. Tänk så praktiskt, att få betalt för att man motione­rar!

Slantarna, över fem euro, gjorde att jag kostade på mig en ny köks­fetisch: Fiskars ergonomiska äppelklyftare och -urkärnare. Det här är en liten gadget som jag suktat efter länge och som jag varmt re­kom­men­de­rar till alla som äter mycket äpplen eller bakar pajer och kakor. Skalade eller oskalade äpplen, det är upp till var och en.


Fiskars har många riktigt bra grejor i sitt sortiment. En av dem är den überergonomiska brödkaveln.

Imorgon kväll är det dragning i mitt vårlotteri. Ännu finns det alltså tid för den som vill pröva lyckan.

I’m alive!

LABPERSONALEN HADE VISSA problem med kontakten, men en viss aktivitet har trots det registrerats under skallbenet. Inte sprängde jag utrustningen till kingdom come heller, som vissa i min omgivning befarat ;o)


”Ingenting missklär en ful” brukar man väl säga?

Finns det liv finns det knopp – men finns det liv i min knopp?

DET FUNGERAR TYDLIGEN, mitt enkla underbevattningssystem för min cyklamen, den som jag fick av mina rara grannar i slutet av no­vem­ber.

Kolla här bara! Den har satt nya knoppar nu:

Annars är det lite körigt just nu. Om två timmar är det äntligen dags för den försenade EEG-undersökningen, fö­regått av den hårtvätt som krävs före det. En ytterligare tvätt efter hemkomsten, för att få bort all smörja som används för att säker­stäl­la en god kontakt mellan knoppen och utrustningen. Därefter ett äkta bråttomjobb att ta itu med, och brådskande uppdrag är, om jag så säger, inte riktigt min grej nuförtiden. Redan nu kan jag känna hur ad­renalinvågorna går höga mellan tinningbenen :o/

Ovanpå det här har jag dessutom en månadskrönika att skriva till lör­dagens tidning plus en hel del annat som tarvar en arbetsinsats från min sida. Det här artar sig med andra ord till en sån dag – och ”sån” är i det här fallet inte en synonym till ”bra”.

Men igår blev jag av med allt lärkträdsris från gården! Stort tack för det, herr K! :oD

Que..? Idag igen?

 

Virka, virka, virka (och brodera) ...tre Jïengearmband till!

USCH, VAD DET är jobbigt när idéerna sprudlar och vill ut fortare än fingrarna hinner med. Men det är bara att beta av, ett armband i ta­get :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Briefly in English:
Isn’t it a drag when your head is buzzing with ideas and you have on­ly two hands..? All you can do is be patient and take one at a time, trying your best to keep the simmering frustration at bay.

However, three more Jïenge bracelets finished and plenty more to go! :o)

Pirates, ahoy!

”NÄR MAN TALAR om trollen står de i farstun”, brukar man säga. Och ser man på, har jag inte haft celebert besök här på bloggen idag!


Nåja, då får jag i alla fall ge Piratförlaget en eloge för att de kanske läst åt­minstone mitt följebrev och valt att kolla in lite närmare vem jag är.

Alltid något, även om det sannerligen inte borgar för att själva ma­nu­set blir läst.

Förlagsbranschen fortsätter att [för]bluffa!

FREDAGEN DEN 11 mars skickade jag iväg två manusbuntar till Sveri­ge, den ena till Piratförlaget och den andra till Norstedts förlag. Post­gången fungerar si så där över veckosluten och utdelningen i Stock­holm kan således ha skett tidigast måndag den 14 mars.

Döm därför om min oerhööööööörda förvåning när jag med dagens post, den 11 april, får ett refuseringsbrev från Norstedts daterat den 21 mars! Det vill säga en vecka efter att de med makalösa tur, med­vind över Ålands hav och en flyfotad postiljon i Sverige kan ha fått mitt manus om Solveig. Men refuseringsbrevet har av någon märklig anledning tagit hela tre veckor på sig att nå mig på Åland.

Klicka för att förstora bilden.
Det här är med andra ord en repris på Bonniers beteende härom­sis­tens. Efter det här råder det inga som helst tvivel om saken: mitt ma­nus har ingalunda blivit läst, varken av Bonniers eller av Norstedts.

Fy skäms, förlagsbranschen! Man ska inte orda vitt och brett om att man gärna tar emot manuskript om de, när det kommer till kritan, går raka vägen i sopcontainern. Tänk för fan på miljön i alla fall även om ni skiter i författarna!

Veckans Vanartiga Vers #52

En felvuxen man från Laholm
i brallorna döljer en ”dolm”.
Den är slank och ej kort,
ja, en säregen sort,
förvillande snarlik en olm.

olm = Stjärtgroddjur med fem arter i öppna vatten i Nordamerika och en grottlevande kring Adriatiska havet. Olmar är 30-40 cm långa.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Virka, virka, virka (och brodera) ...ännu fler Jïengearmband

DET BÖRJADE MED en prototyp. Sen blev det hastigt två till och nu har jag riktigt fått upp ångan! De här Jïengearmbanden är det roli­gas­te jag hittat på på bra länge :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Blandar man in Miyukipärlor i virkningen blir det ännu läckrare; arm­ban­det får liksom mer struktur och liv.

Nu måste jag skynda mig att få upp allesammans till försäljning i min Etsybutik! Undrar om det finns några presumtiva köpare?