Och Ruckelhäxan sade:

”VARDE LJUS! OCH bättre att det sker något i senaste laget än ald­rig.”

Entrén till min ringa boning har ända sedan 2007 varit flyttad till ter­ras­sen. Ända sedan 2007 har det saknats belysning vid ytterdörren och det har egentligen inte varit något problem. Men idag kände jag med ens att måttet var rågat. En så’n häringa väggarmatur ska det skruvas upp på entrétakets gavel:

Sedan måste jag passa på att be om ursäkt för att jag för tillfället är en så vissen bloggkompis. Även om jag börjar kvickna till efter för­kyl­ningen är det ändå så, att dagarna inte vill räcka till just nu. Låt oss kalla det för en – förhoppningsvis – tillfällig formsvacka.

Ikväll drar veckoslutets Skördefest på Åland igång. Halva den åländs­ka mänskligheten ska förmodligen ut och besöka öppna gårdar till höger och vänster. Så icke undertecknad. Häxan behåller bensinpengarna och håller sig hemma och bastar istället.

Frid, människor! Helgfrid.

Man tror inte sina ögon!

”BARA” 618 DAGAR efter att jag lämnade in mitt klagomålsärende till justitieombudsmannen, JO.

Så nu är det väl bara att börja fila på en an­mä­lan till Europa­dom­sto­len? För jag har mycket svårt att tänka mig att det bitr. JO beslutat kommer att falla mig på läppen när väl en över­sättning dyker upp. Eller borde jag kanske för säkerhets skull skriva: ”om en översättning dyker upp” ..?

Fast det finns ju faktiskt folk som på blodigt allvar tror på Tomten ock­så, så man vet ju aldrig, hehe!

Om jag har svarat på mejlet? Jomenvisst, självfallet har jag det. Klicka HÄR om du vill ta del av vad jag skrev. Gud i himlen, vilken underbart jobbig människa jag ändå är. Och envis. Som synden :o)

Det är inte storleken som räknas – vilket nu även är vetenskapligen bevisat

IDAG VAR DET dags. Frögurkan i Glaspalatset, som jag vankat och väntat på i många veckor nu, skulle äntligen tas om hand. Jättelik, vid det här laget nästan helgul och så välmatad att den i princip sprack upp av sig själv när jag stack knivspetsen i den. En föredömligt enkel förlossning kan man säga.

Men vilken besvikelse. Inuti monstret återfann jag efter mycket ro­tande blott fyra ynkliga frön. Knappt mogna var de heller. Vad i hela?! Så jag googlade lite grann och uppdagade relativt snabbt att det min­sann inte går att förvänta sig frön från F1-hybrider. Och om det mot förmodan skulle bli några frön, ja, då vet man inte vad de blir eller om de blir överhuvudtaget. Snabb slutsats: min mammagurka måste vara en hybrid, resultatet av en tvångsbefruktning.

Jag rotade fram fröpåsen från i våras, och mycket riktigt. Med pytte­liten text fanns beteckningen ”F1” i ett hörn av påsen och den miss­lyckade fröodlingen fick därmed sin snabba förklaring. Attans också :o( Men jag har förstås lärt mig något nytt igen och det är ju aldrig fel :o)

Gurkfrön ska det dock bli! Jag googlade vidare och hittade en fröfirma i Wales som levererar enbart icke-hybridfrön till alla möjliga sorters grö­dor, däribland gurkor av olika sorter. Så nu är det frön på väg till en ga­ranterad frögurka, en sort som heter 'Wautoma', plus två andra icke-hybrider: en sorts chili, 'Nigels Outdoors Chilli', och en grön busk­böna, 'Aquilon'. Detta ska bli spännande nästa år!

Andra frön är redan på väg in i kylen för stratifiering. Frön från Säv­sta­holm, som är nummer två på favoritlistan med äppelsorter på ruck­el­gården, näst efter Melon. På skoj ska jag plantera ett gäng i vår för att se om jag kan dra upp egna plantor. Lyckas det ska de spaljeras när de blivit stora nog. För nog är väl äpplen fröäkta ..?

Och sen behöver jag lite hjälp. På bilden här under ser ni en som­mar­blomma, som jag fick alldeles gratis hos min handelsträdgård när sä­songen oåterkalleligen var över. Namnet fick jag också, men tror ni att jag lyckades memorera det? Nå, icke sa Nicke, och annat var inte att vänta. Därför undrar jag nu om det är någon som råkar känna igen blomstret ifråga och kan kasta ljus över vad det kan vara. Frön bildas det också, så jag har sparat en handfull för att se om jag i vår kan dra upp egna plantor.

”Sommar... nånting” har jag för mig att det ska vara.

Ljus kastas det sedan i eftermiddags även i mitt källarförråd, kan ni tro! Efter drygt sju år i värsta skumrasket kan jag fr.o.m. idag tända och släcka en lysrörsarmatur i taket både medelst brytare in­nan­för ytterdörren och innanför dörren till källarkorridoren. Najs, very najs! Få se om jag av bara farten lyckas få till inköp av någonsorts utom­hus­armatur till entrén också? Det kunde ju också vara kul, så här sju år försenat.

Men brått lönar sig aldrig. Det vet ju alla.

Kära Mariehamns stad

 

Hej.

Den 20.8 uppstod av en oförklarlig anledning ett totalstopp i avloppsledningen utanför min fastighet. Efter ett samtal till VA-verket infann sig en tekniker, som i sin tur kallade in en spolbil från Ålands Renhållning.

C. en halvtimme senare var stoppet åtgärdat, men därefter ägnade teknikern och spolbilsföraren - på eget initiativ - en massa tid åt att försöka komma underfund med hur avloppsledningarna går, en åtgärd som jag ingalunda beställt.

Idag fick jag en faktura för 1,5 timmes arbete från Ålands Ren­hållning och det är i mitt tycke inte korrekt. Jag är villig att betala för den halvtimme det tog att avlägsna stoppet, även om jag anser att det de facto orsakats av stadens gamla, under­di­mensionerade avloppsdragning länga gamla Godbyvägen. Däremot är jag inte beredd att stå för kostnaden för den överskjutande ti­den.

F.ö. har jag blivit lovad en kopia av ritningen på hur fas­tig­he­tens två skilda avlopp är anslutna till stadens nät. Den har jag inte fått.

Med vänlig hälsning

Nina Backlund

---

Sensmoral: reta inte febriga ruckelhäxor.
 

Min maskulina sida har övertaget

... OCH DET KÄNNS som slutet är nära,
precis som det skulle för en riktig karl.

PS. Visst är det så, att man överlever väldans länge utan mat, bara man ser till att man får i sig vätska?