Hej, vad det går!

MED ETT AVSNITT av ”Morden i Midsomer” här, ett annat av ”Siden­vägen på 30 dagar” där och tjilevipp, så fort det går att virka mor­mors­rutor! Rutorna till filten jag började på för en knapp vecka sedan ökar i antal. De första 46 är på god väg att bli färdiga. Det är nästan en tred­jedel av hela filten det :o)

Just nu avstår jag från att tänka på det jättejobb det är att virka ihop alla rutor med varandra. För att inte tala om att virka en kant runt hela härligheten.

Nå, den dagen den sorgen och just nu är det inte tal om mer virkning. Nu ska det underhållsklippas äppelträd och jag skänker en tack­sam­hetens tanke till den klipska män­niska som hittat på den tele­skop­skaf­tade universalklipparen. Bensköra femtiplussare har en hel del DNA gemensamt med schimpanser men ska trots det ogärna klänga om­kring i trädkronor. Då är det fint att kunna stå stadigt med båda fötter­na på jorden och ändå klippa högst upp i topparna.

Det rör på sig

ETT PAR VECKOR senare än hos väninnan S, men nu kommer de, mi­na pioner! Det är samma knock out-effekt varje år; de fullkomligen däckar mig med sin skönhet och doft. Först ut är som vanligt de blek­rosa/vita.

Jordgubbarna tar sig också. Faktum är att den här första skålen inte skördades många dagar senare än ifjol, då jag plockade ungefär sam­ma mängd den 2 juli. Så även om man inbillar sig att allting är senare den här sommaren tycks det mesta ändå hålla tidtabellen rätt hyfsat.

Och så äntligen, efter år av väntan, får jag uppleva buskrosen 'Früh­lingsduft' i blom! Den är jättesöt, men doften är kanske i mitt tycke lite väl ”tvålig”.

Annat som hållit tidtabellen är ”60+ och singel”. VD på Papertalk ring­de igår och berättade att boken är färdigtryckt. På lördag kvistar jag över och hämtar den från konungariket. Guuuuuu, va’ spännande ...

Flera rosor, tack! Men gärna färre bladlöss.

SÅG NI AVSNITTET av det brittiska trädgårdsprogrammet ”Året i träd­gården” där de visade hur lätt man kan sticklingföröka busk- och klät­ter­rosor av vedartad årstillväxt? Busenkelt, vad det verkar. Måste tes­tas!

Den klätterros som verkar ha etablerat sig allra fortast och bäst vid ”Rucklet” är underbara 'Wrams Gunnarstorp', som jag skaffade 2009. Den växer helt enkelt så det knakar och har en blomning som både doftar och är en stor ögon­fröjd.

Värre är det med en annan favoritros, 'Ilse Krohn Superior'. Samtidigt som gunnarstorpar’n är helt fri från löss är stackars Ilses knoppar des­to mer attackerade av dessa gröna, små as. Två besprutningar med såp- & spritlösning har inte haft någon nämnvärd effekt :o(

Minns ni förresten att jag skrev om korgpilarna jag planterade i hös­tas och som jag i våras trodde hade kolat vippen? En del av det trots allt livskraftiga materialet satte jag direkt i jord där det uppstått luckor, resten i en burk med vatten i Glaspalatset. Och när jag för några veck­or sedan toppklippte mina äldre plantor sparade jag några sticklingar av dem också.

Efter mindre än en månad ser det ut så här:

Men mitt behov av korgpil är fyllt, så jag delar gärna ut de här färdig­ro­ta­de plantorna om någon är intresserad.

Mina lökar ... och andra läckerheter

FASTÄN DET HAR varit både kallt och vått kan jag åtminstone inte klaga på hur min sibiriska vitlök har vuxit i år. Högrest och kraftig står den på parad mellan jordgubbsraderna och har nu gått i knopp. Men blomma får den inte! Nu ska knopparna knipsas bort, så att inte all växtkraft går till blomningen istället för till löken.

I slutet av augusti är det dags att skörda. Många, stora och klyftade lökar ser jag fram mot den här gången! En enda lök ska jag låta gå i blom, bara för att det är rätt kul att odla från frö också :o)

Luktärtssådden gick väl däremot sisådär. Det var inte mycket som grod­de, men några plantor har jag i alla fall fått till. Två krukor grävde jag igår rätt ner i gräsmattan och gjorde ett enkelt växtstöd av några sälgslanor jag sparat i förrådet över vintern. Plantorna är så pyttesmå att jag är verkligt tveksam till om jag alls kommer att kunna plocka någ­ra luktärtsbuketter denna sommar.

Men det finns ju annat som blommar. Tills vidare har jag bara ett par honungslökar, men ska absolut skaffa fler. Samma med stjärnflockan, en av mina absoluta favoritblommor. Hoppas, hoppas det kommer att finnas plantor på höstrean!

Och den verkliga vardagslyxen är att i köksfönstret kunna ställa flera buketter med snittblommor. Prästkragar råder det sannerligen ingen brist på här på gården!

Det kommer det inte heller att göra vad talgoxar beträffar. Det pips i högan sky i fyra holkar och föräldrarna flyger som de tättingar de fak­tiskt är i skytteltrafik med proviant till sina kullar. Vet ni hur glad jag är att jag byggde och satte upp mina holkar?

Om det här med sinnlighet

DET GÄLLER ATT njuta av de små sakerna som Livet bjuder på. Sånt som är gratis. Jag blir inte lyckligare om det i mitt vardagsrum står en gigantisk platt-tv eller om Röda Faran över en natt genomgår en meta­morfos och blir en blänkande Porsche. Men jag blir lycklig – såå lycklig – av den sinnliga doften av en nyutslagen pion.

Gårdagens slagregn ställde till det hos väninnan S, som delade med sig av sitt överflöd. Mina egna har ännu inte börjat blomma. Kan ni kän­na doften..?

En annan form av sinnlighet är förmånen att kunna skapa något med sina egna händer (den lyckan varar kanske inte för evigt, eftersom art­rosen tydligen slagit klorna i min kropp). I gårdagens eländiga regn­ruskväder slog det mig plötsligt att jag visserligen virkat en stor filt av hexagoner och en annan av mormorsränder, men konstigt nog ingen med traditionella mormorsrutor.

Kombinationen regn och en oförutsedd garngåva från Anki blev gnis­tan som tände krutdunken och produktionen gick igång på alla åtta:

Vilken färg jag ska använda mig av för att sammanfoga rutorna åter­står ännu att se. Naturvitt? Eller kanske blekt lindblomsgrönt..? Något ljust ska det i alla fall bli, så mycket har jag redan beslutat.

Vad som däremot är färgsäkert är den artbestämningskvist jag nöp med mig vid min sticklingräd häromsistens, det som visade sig vara en weigela (eller trädgårdsprakttry). Det som från början var hårt slutna knoppar har mitt i allt utvecklats till sinnligt blodröda blommor:

Toppsticklingarna från samma buske som jag satt i jord verkar - pep­par, peppar, ta i trä - överleva och rota sig, och idag skiner solen igen. Är det nu det blir sommar..?

PS. Om någon råkar ligga inne med fjolliga rester av t.ex. Novitas Nal­legarn (eller garn av motsvarande kvalitet) som någon vill bli av med får dessa med förtjusning lämpas över på undertecknad för att an­vän­das i det nystartade filtprojektet :o)