Dagens visdomsord

IDAG BORDE JAG dammsuga. Den där dammsugningen som borde ha gjorts till lilla jul. Men ryggen jävlas fortfarande så ...

Och sen är bara att inse, att det finns få ordspråk som jag så gärna efterlever som följande:


F.ö. kan jag nu meddela att det inte var fråga om något större haveri än en trasig glödknopp av formatet nu-behöver-vi-nog-ta-fram-mikro­sko­pet som gjorde att min fotförsedda stjärna vägrade lysa. Man får vara glad för det lilla.


Det ligger frost idag och gryningen lovade en vacker dag. Även om ryggslutet inte medger någon vildsint framfart med Electroluxen så kanske, kanske jag ändå kan få till en efterlängtad promenad. Man får, som sagt, vara glad för det lilla.

Hoppas resten av världen får en mysig och fin andra advent! Min blir som den blir den.

En liten seger..?

”Med anledning av den mångfacetterade symptombilden kommer jag att råda pats. egenläkare till en multidisciplinär diskussion.”

ÄNT-LI-GEN!
Fast det är klart, när en sådan diskussion blir av och vad den leder till
återstår förstås att se.


Och sen igår har jag ont som &@?!§% i ländryggen av att ha gjort ... ingenting. Men, va’ faan?! Finns det inte nå’t slut på allt elände??


Merparten av denna andra december i nådens år 2011 kommer jag således att spendera i ryggläge, i intimt umgänge med min vetesäck, och göra mitt bästa för att inte hosta, nysa eller röra mig. Någon lä­ka­re uppsöker jag nämligen inte.

Men tack alla makter för audioböcker – och för att Röda Faran gick igenom besiktningen igår! Men inte för att damasken på ena främre drivknuten har pajat. 100 pengar att ta från ... inga pengar. Kul jul! I år igen.

Jul-el

JULÖL I ALL ära, men hos oss i ”Rucklet” är det strået vassare med jul-el. Inför denna vår sjunde jul i huset – och med anledning av den strejkande stjärnan på fot – har jag till slut kommit till skott och fått belysning i min mammas gamla fönsterstjärna av guldpapper. Jaja­mensan!


En lampsockelförsedd sladdstump från Lilla A:s utrangerade rislampa från IKEA, en kopplingsplint och några meter stickkontaktsförsedd ka­bel jag tagit tillvara från någon annan elektrisk pryl – tadaa, det lyser! Men inte helt utan problem.

I ”Rucklet” stod nämligen inte en endaste 25W-lampa med E27-sockel att uppbringa. Piece of cake, tänkte jag och tog en tur till affären. Eh..? Hm. Jajustja. Nuförtiden finns det ju inga vanliga glödlampor mera. Så­na där som är runda men små, ni vet. Vad som däremot finns är en djungel av lågenergi-, LED- eller halogenalternativ.

*letaletaleta*

Av halogenvarianten fanns nog tillräckligt små. Men hallå, de blir >200° varma när de brinner! Kanske inte förstahandsvalet för en stjärna av papper?

LED hade varit det optimala. Små och behändiga, helt enkelt perfekta, men med ett pris som fick mig att kippa efter andan: 28,40 euro. Japp, ni läste rätt. Tjugo-fucking-åtta-och-fyrtio!! Sällan pinkar hönsen konjak säger jag bara.

Så det fick bli en av lågenergimodellen, en som var aaningen för hög. Ett val som, skulle det visa sig, innebar ett visst merarbete. Ovanför lampsockeln på den gamla IKEA-armaturen satt nämligen en rund, platt ”hatt” av plast som var i vägen. Denna gick, på sedvanligt IKEA-vis, inte att montera bort. Det slutade således med att jag helt sonika fick klippa bort den med en avbitartång.

Men nu lyser det :o)

Om att vara disk-kvalificerad

VILKEN TUR ATT det inte finns någon diskmaskin i ”Rucklet”! Att köra ner labbarna i varmt, skönt diskvatten med massor med bubblor är fak­tiskt balsam för en stressad själ. Dessutom tänker jag väldigt bra när jag diskar. Det är under stunder av disktänk som jag oftast bäst­tänker, om jag tänker efter.


Men nu får det helst vara sluttänkt för en stund. Hjärnan är överhet­tad av att försöka räta ut alla byråkratiska frågetecken och knöliga paragrafdito. Från och med idag ska jag istället ägna mig åt att räkna antalet dagar det tar tills försäkringspacket nedlåter sig till att pressa ur sig ännu ett beslut, baserat på det [senaste] läkarutlåtande de fått idag.

Nej, här blir det nog min själ inte mycket diskat framöver! Risken är helt enkelt för stor för tankeåterfall. Engångstallrikar kunde kanske va­ra ett alternativ..? Eller att servera havregrynsgröten direkt ur kas­trul­len?

Fy för fan, vet ni, vad jag är trött på alltsammans.

Tänk positivt, säg JO till livet!

 

Nu kör vi.
 

Julen är stulen

... OCH JAG VET vem tjuven är.

Igår firades i Finland – och således även på Åland – det som kal­las lilla jul, dagen då det officiellt är dags att dra igång årets glöggan­de och julpynteri. För eget vidkommande drog jag inte ens igång dammsuga­ren som jag hade planerat.

Eftersom jag nu för n:te gången i ordningen under de senaste tre å­ren inte har en suusning om hur livet kommer att gestalta sig efter den närmaste månaden lyckas jag inte hitta ens en liten skärv av kän­slan av att julen snart är här, inte ens fast jag tar i ända från tåårna.

När man inte vet om man kommer att ha någon inkomst alls efter ny­årsaftonen, ja, då gör man bäst i att inte ens i tanken nudda vid be­grepp som ”julklappar” och ”julmat”. Det är lugnast så.


Igår, när andra vräkte i sig kompletta julbord med sillar och sallader, lådor av alla de slag, köttbullar, prinskorvar, julskinka och allt vad det nu kan vara och pimplade sig kolliga på årets upplaga av stark­vins­glögg från Alko eller Systemet, då firade jag i all still- och ensamhet min lilla jul med ett spetsglas av min hemlagade körsbärslikör och en cig under köksfläkten.

Lite bittert, kan det tyckas, men jag klagar inte! Det är inte alla för­un­nat att ens kunna kosta på sig så mycket som så. Och likören är fak­tiskt rätt så julig till smaken, eftersom den är söt, har mycket mandel­smak från körsbärskärnor och en duktig touch av kanel :o)

Men tack i alla fall så jävla mycket, Pensions-Alandia, för att ni än en gång har bevisat hur kortsiktigt ni resonerar! Tack som fan, för att ni stulit julen! I år igen.

PS. Inte helt oväntat lyckades jag inte få adventsstjärnan att tända när jag ställde fram den i fönstret igår kväll. Det var liksom ba­ra det som fattades :o/ Men jag är inte bitter, inte alls. JAG ÄR FÖR­BAN­NAD!!