Romantiken lever

OM UTIFALL ATT någon fått för sig att romantiken skulle vara av­li­den: Glöm det! Den verkar vara vid god vigör och tar sig bara lite nya uttryck.


Här snackar vi alltså inte flotta restaurangbesök, juveler eller maffiga buketter med blodröda rosor, nix biobiljetter och inte heller någon överraskande pava äkta champagne. Näpp, ingenting i den vägen alls, men väl en trave hemodlade tomater, en ”buske” dito haricot verts och ett par välväxta stolta fjällskivlingar.

Det var nämligen det som mötte mig på terrassen när jag kom hem efter min kvällspromenad igår. Först såg jag bara svamparna, som ”växte” i min korg med kaneläpplen, och fattade ingenting. Sen såg jag resten och då trillade polletten ner med ett ljudligt pling.


Romantik kan synbarligen ta sig många uttryck, varav tydligen färsk skogssvamp är ett. Om det är ett grepp som får mig på fall..? Pja, det återstår väl att se. Ska jag vara riktigt ärlig skulle nog föda i en så­dan form att jag inte behöver tillreda den själv landa i bördigare jord ;o)

Mitt begagnade liv

MED ÅREN HAR second hand och loppis blivit mer eller mindre en livs­stil för mig. Så gott som alla mina paltor (underkläder undantagna) hittar jag till löjligt låga priser till och med här i Mariehamn, som an­nars är ökänt för en relativt hög prisnivå.

Fast idag blev det inga kläder, det blev en übercool ryggsäck ur Ma­ri­mekkos sortiment! Kanske en smula barnslig för en snart femtioårig kärring, men jag gillar den skarpt.


Den här gången fyndade jag hos Bettans Bod, en s.k. bordsloppis strax utanför Mariehamns absoluta kärncentrum. Här är det m.a.o. pri­vatpersoner som hyr upp ett bord och säljer bort bl.a. kläder, skor och dies und das de inte längre behöver.

Bettans ligger bra till även för den som anländer med passagerarfärja till Mariehamn. Man passerar butiken på väg in mot centrum :o)

Frost!

DEN ÄR HÄR nu, den riktiga hösten, med en föraning om den kom­man­de vintern. På morgonen låg den första nattfrosten utslängd över gräsmattorna som en vit, skir nylongardin, så det var en salig tur att jag lyfte in krukan med basilika och en utomhussemestrande orm­bun­ke igår kväll.


Hösten är, precis som våren, en tid som har en tendens att bära med sig stora förändringar. Det är mycket som händer den här årstiden. Somt är trevligt och somt direkt obehagligt.

Till exempel fick lilla A sitt första syskonbarn för ett par dagar sedan (Stort grattis till den nykläckta sonen, U och C-O!) och i precis samma veva förlorade en av mina käraste väninnor sin mor till cancern, mänsk­lighetens klass- och skoningslösa lieman. Livet och döden: ständigt närvarande, ständigt pågående. Alltmer påtagligt ju äldre man blir.

Min stora kärlek, min trädgård, går snart i dvala. Efter många, långa månader med hårt men givande kroppsarbete kommer tid för annat. Jag önskar innerligen att jag ska komma igång med det fortsatta berättandet om tant Solveig – och kanske rentav hitta inspirationen till städning, som jag tappade bort någon gång på senvåren ...

Ett är i alla fall säkert: det är nu, när mörkret och kylan lägger sig över öarna, som jag kan känna ett styng av saknad över att här inte finns någon varm famn att krypa in i på kvällarna. Så nog är det väl ändå en evinnerlig tur att någon i tidernas morgon uppfann dun­täcket? ;o)

En lägesrapport... om min långrandiga mormor

”DET TAR SIG!” som den namnkunnige pyromanen påstås ha sagt. Mitt mormorsrandiga filtprojekt växer stadigt och jag är idag snudd på halvvägs: 52 ränder av 110 planerade.


Med tanke på att jag satte igång med det här så pass nyligen som i början av månaden (medan jag väntade på mera garn för att kunna slutföra sexkantsfilten) tycker jag att det har gått oerhört fort. Redan den 17:e hade jag ju åstadkommit hela 33 ränder, och här kan jag nu alltså redovisa 52:


Dessvärre står jag inför garnbrist igen, så det kommer att bli en ofri­vil­lig paus i arbetet. Men känner jag mig själv rätt lär jag förmodligen hit­ta på något annat under tiden ;o)

***
Briefly in English:
The granny striped blanket I started in the beginning of September is growing fast, 52 rows of the estimated 110 already done! Granny stripes is a truly rewarding manner of crocheting but unfortunately I will be short of wine red yarn in a bit. While waiting for this to arrive from Germany I'll probably start something else ;o)

My previous post about this project can be found HERE.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]

RECEPT > Pannkaksrulltårta med äpple

ÄPPELSÄSONGEN ÄR I full gång och det gäller att variera sig om man inte ska få spatt. Det här receptet har jag fått av väninnan S och det är en trevlig omväxling till de evinnerliga äppelkakorna.


Receptet är beräknat för 8 bitar.

Du behöver:

Smet
2 ägg
4 dl mjölk
0,5 tsk salt
1 tsk socker
2 dl vetemjöl (eller 1 dl + 1 dl graham)
1-2 msk smör

Fyllning
3-4 [mjöliga] äpplen
0,5-1,0 dl socker enligt äppelsort och sötsug
kanel

Gör så här:
Ta fram ugnsformen som hör till spisen. Sätt ugnen på 225°.

Blanda mjöl, salt, socker, ägg och knappt hälften av mjölken i en skål och rör till en jämn smet. Tillsätt resten av mjölken.

Skala och kärna ur äpplena. Skär dem i tunna skivor – riktigt, riktigt tunna om du har en syrligare och fastare äppelsort – och blanda med socker och kanel.

Lägg smöret i formen och ställ i den i ugnen tills fettet smält och kan spridas över hela formen, gärna lite uppåt kanterna också. Häll sedan i smeten och grädda pannkakan i mitten av ugnen i 4-5 minuter.

Ta ut formen och fördela äppelskivorna över hela ytan. In med formen igen och grädda ytterligare c. 15 minuter tills äpplena mjuknat och pannkakan fått lite färg.

Låt pannkakan svalna något så den blir lättare att hantera och rulla därefter ihop den till en rulltårta.

Men hallå, nu får det väl vara nog?!

OJ, OJ, OJ, DET HÄR börjar faktiskt bli irriterande, så låt mig säga som så här:

”Bästa besökare från Hewlett-Packard, nu tycker jag att det kan vara nog med besök här på min blogg. Har ni inte läst mina inlägg till­räck­ligt många gånger redan??? Skicka mig istället den där förbannade DVD-enheten som enligt produktdemon skulle följa med vid da­tor­kö­pet så att vi får saken ur världen.”

Dagens loggar, so far:


[Klicka på bilden för större format.]

Veckans Vanartiga Vers #24

Det är en söt fröken i Fryken
som med karlfolket är lite tyken.
Hon går utan trosor
när hon plockar rosor,
och visar då hela diptyken.

diptyk = tvådelad altartavla

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Halleluja, hösten är här!

VILKEN UNDERBAR DAG! Vädret har varit helt ljuvligt. Inte en drop­pe regn, ingen kyla och solsken över Åland, det kunde inte bli bättre. Läget var med andra ord excellent för lökplantering, så jag gjorde slag i saken och fick alla lökväxter jag köpte den 8 september i jord, plus ett inte oansenligt antal tête-à-tête från påsken.

Just nu är också skörden av mina senare sorter av äppel i full gång. Här är det Sävstaholm (tror jag ...) Det ser ut som det inte skulle vara helt fel med en kvälls syltkokning eller hur?


Och minns ni mina morötter som var så söta och små den 27 juli? Sö­ta är de fortfarande, till smaken vill säga, men ingalunda små. Rejäla bam­sing­ar har det blivit, helt förskonade från allsköns skadedjur. En riktigt lyckad skörd!


Sen var det då blomstersådden i mina tjärade pallkragar. Även denna ger riklig utdelning av framför allt aster i en symfoni av färger.

Buskaster, amerikansk blandning, hette sorten och kommer efter i år att få bli ett stående inslag i min säsongsodling. Från en och samma fröpåse kommer det blommor av flera färger, vilket jag tycker är jät­te­prak­tiskt.


Ett smakprov på färgrikedomen:


Att kunna plocka sig en riktigt maffig bukett att ställa på var­dags­rums­bor­det, det är ren och skär lycka det!