lördag 22 maj 2010

Miljödrajv: driv i tidningar

FÖR NÅGOT ÅR sedan fick jag en påse pumpafrön av S & N, goda vän­ner och duktiga odlare. I år har jag slutligen kommit till skott (ha-ha!) och fått fröna i jord.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag är rätt het på detta med att återvinna, återanvända och att tänka på miljön. För er kommer det knappast som en överraskning att jag tillverkar mina egna plan­te­rings­kru­kor av vanligt tidningspapper.


Att de dessutom är väldigt enkla att göra, kan slängas i komposten när de gjort sitt och återgår till kretsloppet istället för att hamna i so­porna är ju på plussidan. Tidningar har man alltid hemma, så på så vis riskerar man inte heller att plötsligt stå utan krukor.

Så här gör man:

Ta en vanlig dagstidning, dock inte en med glättad yta. En helt vanlig blaska ska det vara. Avlägsna stiften och lösgör arken.


1.
Ta ett uppslag och vik ihop det som det var i tidningen med kortsidan mot dig själv.



2.
Vik därefter tidningen dubbel uppåt, bort från dig själv.



3.
Vik ytterligare en gång, vänster halva över höger halva.

fredag 21 maj 2010

Fina fynd från 50-talet

DEN SOM HÄNGT med mig ett tag vet vid det här laget att mitt hem, lilla ”Rucklet”, är en kåk från slutet av 1950-talet. Detsamma gäller således mitt kök, som t.v. är orenoverat och ser ut att så förbli en oöverskådlig tid framöver. För att göra det bästa av ”eländet” har jag medvetet gått in för att även inredningen ska andas 1950-tal. Det gäller ju, som bekant, att gilla läget.

Därför blev jag så himla glad igår, när jag efter flera års jakt äntligen lyckades få tag på en kaffepanna som jag i flera år letat efter på lop­pisar! Den heter ”Iso pehtoori”, rymmer två liter och formgavs 1957. Pappa till modellen är finske formgivaren Antti Nurmesniemi.


Kannan är tillverkad i gjutjärn och har emaljerad yta, vit på insidan och en avvikande kulör utanpå. I mitt fall är den petroleumblå. Kan­nan kan användas som sådan, men den har också en finess: en in­sats för bryggning av kaffet (eller teet, om man är lagd åt det hållet). Men ska jag vara riktigt ärligt vet jag inte exakt hur den detaljen funkar. Åter­står att utröna.

Jag har nog snubblat på sådana här kannor tidigare också, men de har varit i ett katastrofskick. Den här den är så fin både ut- och in­vändigt, så man kan undra om den överhuvudtaget har använts se­dan den såg dagens ljus för 50 år sedan!


På samma ställe fick jag också tag på sex stycken glasassietter för tre euro. Jag använder gärna sådana som krukfat, eftersom de gör mindre väsen av sig än fat i plast eller terrakotta. Men det här var inte vilka fat som helst! Även de är från 1950-talet och designade av en annan finländare, Aino Aalto. Vem känner inte till Alvar Aalto, vår in­ter­na­tio­nellt erkände, finske formgivaren? Aino var hans fru och även hon en mycket skicklig formgivare.

Samma serie – skapad och prisbelönt så tidigt som 1932 – är fort­fa­rande i full produktion, så här snackar vi verkligen tidlös design på hög nivå!

torsdag 20 maj 2010

Belöning för mödan

SER MAN PÅ, har jag inte fått en liten morot igen! Det är Nettan med bloggen ”Nettans krypin” som vill ge mig en liten uppmuntran. Tackar, tackar för förtroendet!


Men ... i vanlig ordning kommer jag inte att följa direktiven, som säger att man i sin tur ska ge den vidare till tolv andra bloggare. Jag kan helt enkelt inte välja ut bara tolv och ville därför tacka nej till ut­mär­kel­sen. Men eftersom Nettan insisterar så blev det så här ändå.

Kulturkvarten informerar: Kastelholms slott


SAMMA LÖRDAG SOM väninnan P, ålandsguide, och jag gjorde vår lilla tur till Bomarsunds fästningsruiner stod även ett besök vid den medeltida borgen Kastelholms slott på agendan.


Pampig koja, inget snack om den saken. Det röda taket sitter på det nybyggda porthuset, där man betalar entréavgift och där det finns toalett.

Borgen ligger väldigt vackert i Sunds kommun, med Slottssundet ne­danför. På samma område hittar man också Jan Karlsgårdens fri­lufts­museum och Jan Karlsgårdens värdshus, där från och med i år stjärn­kocken Michael Björklund tar över som krögare. Här finns också ett litet fängelsemuseum, f.d. kronohäktet Vita Björn.

Nästgårds finns en av Ålands populära golfanläggningar, Ålands Golf­klubb, med två kompletta 18-hålsbanor: Slottsbanan och Kungs­ba­nan.


Det har visst på senare tid varit lite si och så med fas­tig­hets­un­der­hål­let. Bland annat tycker en sann ruckelrenoverare som jag att det ser ut att vara hög tid för en ommålning av taket.


Biljetten är ett litet, runt klistermärke som man får smacka fast på bröstet. Jag gillar den stiliserade, lilla teckningen av slottet!


Kastelholm härstammar från slutet av 1300-talet men hade sin re­näs­sans under Gustav Vasas period. Borgen är sålunda svensk, eftersom Åland under den eran var en del av Svearnas rike. Här på ön finns även ett antal kungsgårdar som härstammar från den epoken.


Lite här och där innanför murarna stöter man på pappfigurer i naturlig storlek. Här har vi allas vår Gusse V, känd, svensk toppskidåkare ;o)


Man måste tillstå att miljötänket var välutvecklat på den tiden borgen byggdes. Små fönster och tjocka väggar, inget onödigt energislöseri här inte! Fast det tog väl ett tag att värma upp kåken med sina bas­tan­ta ytterväggar av den för Åland kännspaka, röda rapakivigraniten.


Från murkrönet, cirka femton meter upp, har man en vidunderlig ut­sikt. Här ser vi enebacken på andra sidan Slottssundet. Visst ser pe­lar­enarna nästan ut som soldater uppställda till anfall? Och överallt kajor. Kajor, kajor och mera kajor.


Kastar man ett öga åt rakt motsatt håll skymtar man Sunds kyrka, Ålands största, i soldiset. Från 1200-talet är den och helgad åt Jo­han­nes Döparen. I det här läget hade det suttit fint med ett juste tele­ob­jek­tiv.


Inne i borgen finns det diverse att titta på, men inget musealt överflöd. Den här imponerande ”pelaren”, som i skikt med början nerifrån innehåller arkeologiska fynd från 1400-talet och framåt (framför allt rester från måltider genom år­hund­ra­dena), tycker jag var lite cool.

Jag är ingen stor historieentusiast själv, men jag kan mycket väl tänka mig att ett besök här är givande för den som är int­res­serad av medeltiden. Allra häftigast skulle det nog vara att besöka borgen vid ett tillfälle när det anordnas kvällstida små skådespel. Med rätt ljussättning måste det bli en maffig, kanske rentav lite kuslig, upplevelse.

Besöker man inte slottet med egen guide finns det slottsvärdar på plats, som gärna visar runt och berättar om Kastelholm och dess historia. På bilden poserar Eivor Lind­ström och hennes kollega, en mörkhårig skönhet som jag missade att be om namnet.


Dessvärre blev det dåligt med interiörbilder vid det här besöket. Ljus­förhållandena var inte de bästa och med blixt blev det visset bara värre. Men jag avslutar men en bild från insidan. Den får illustrera hur dåtid möter nutid; en modern, trådlös telefon ovanpå ett exemplar av Charlotte Brontës ”Jane Austen”, kvarglömda i en metertjock fönster­nisch från medeltiden.


Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.


onsdag 19 maj 2010

Det exploderar!

Bilderna, tagna med min Fuji FinePix F30, får tala för sig själva.



FORSYTHIA
19 maj 2010



SKOGSLIND
19 maj 2010



SAXIFRAGA
19 maj 2010



PÄRLHYACINT
19 maj 2010



ANEMON
19 maj 2010



GAMMELDAGS RÖD TULPAN
19 maj 2010



LÖNN
19 maj 2010



KOPPARHÄGGMISPEL; en av mina häckar
19 maj 2010



OGRÄS, MEN NÄTT ÄNDÅ
19 maj 2010


Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Fulsnygg..?

KOLLA IN, VILKEN läcker färg den har! Vid närmare granskning är den ju riktigt snygg. Eller, okej då, i alla fall fulsnygg. Nåja, har snygg färg. Åtminstone. Eventuellt. (Bilden är tagen med min Fuji FinePix F30.)


Inte är det väl någon som märker att jag just nu ägnar mig åt ”viktiga saker”, för att slippa ta itu med det förbenade krönikeskrivandet? Nä, jag tänkte väl det. Visst är det ju helt normalt att ränna runt och plåta flugor istället? Precis. Och dessutom har jag faktiskt börjat skriva. Rubriken är färdig. Så gott som.

Du kan se bilden i större format om du klickar på den.

Siddu barra! ... #3


SIDDU BARRA, ÅLAND har ett eget postverk – Posten Åland – och sedan 1984 egna, åländska frimärken. Ska du skicka något med post härifrån duger det alltså inte med finländska frimärken trots att Åland är ett landskap i Finland.

Snajsiga brevlådor har vi också! Tanken är att de ska se ut som fyrar, vad annars så här ute i skären?


Mellan 6 maj och 30 oktober 2010 kan du vinna 6.000 euro genom att delta i en tävling om att rösta fram det vackraste frimärket! Tävlingen arrangeras av SEPAC (Small European Postal Administrations Co­ope­ra­tion). Självklart röstar du på Åland! :oD

***

”Siddu barra!” är rena, rama åländskan
och betyder ungefär ”Ser man på!”


tisdag 18 maj 2010

I dennaa-a ljuuuva sommartiiid

JAJAMENSAN, NU ÄR sommar’n här! Pollenallergin sitter som en smäck, med rinnande, kliande, illröda ögon, snorig näsa och aldrig sinande nysningar. Soleksemet blommar så fort man sticker näsan utanför dörren, och idag, tjoho, har årets första fästing fått fäste!


På morgonen väcks man vid halv sex-tiden av solen. På kvällen kom­mer man sig inte i säng i tid på grund av densamma. Svartmyrorna invaderar bottenvåningen och getingarna terrassen. Snart kommer myggorna också!

Om bara någon vecka börjar nojset ”Jaha, vad har du för planer till midsommar då?” och inte långt därefter tar ”Nå, ska det bli nån kräft­skiva i år?!” vid. Släktingar, bortglömda vänner och nån f.d. part­ner väller likt Egyptens gräshoppor in över ön och väntar sig kaffe/gratis logi/helpension/happy hour ”24/7” (stryk det obehövliga) och i affä­rer­na blir köerna längre än ett år under finska vinterkriget.

Inomhus är det för varmt och i havet för kallt (acceptabel bad­tem­pe­ra­tur uppnås inte enligt min mening förrän termometern visar >20°). På krogen går luftkonditioneringen för högtryck, och som grädde på pollenallergimoset får man därför efter ett besök därstädes en helt vanlig förkylning.

Gräset växer med cirka en halvmeter per natt och grundvattennivån befinner sig någonstans i närheten av jordens medelpunkt. Bladlöss, steklar, liljebaggar och vecklare översvämmar ens odlingar och po­ta­ti­sen får skorv.

Glassen smälter, mjölken surnar och brödet börjar mögla innan det hunnit hem från butiken. Grilloset från grannarna ligger som en per­manent Lützendimma över tomten och trafiken på gång- och cykel­banan som passerar gården är berusat högröstad och gapig oavsett tid på dygnet.

Och sen, just när man börjat gilla läget, så tar det slut, lika abrupt som det började. Så, för allan del, nog är det allt bra skönt att det äntligen har blivit sommar!

Som man sår ...

HÄR PÅ ÅLAND, precis som lite varstans i Norden, har det i ett par-tre dagar varit ett fantastiskt väder. Vackert väder är för en ruckel­ägare detsamma som trädgårdstid, och under gårdagen var det hög tid att bland annat få årets sådd avklarad.

Men först vill jag visa resultatet av ett tidigare års ”sådd”: några av mina tulpaner, som äntligen börjar bekänna färg! Jag har mängder av lökväxter här vid ”Rucklet”, men allt är sånt som följde med vid hus­köpet och jag har därför ingen pejl på sorterna.


Det jag gjorde först av allt var att sätta lite potatis. I år avsätter jag inget av utrymmmet i mina odlingsbäddar för det här, utan ska prova ett knep som Pernilla Månsson Colt tipsade om i ett avsnitt av pro­gram­met ”Trädgårdsfredag”: man planterar i hinkar. (Programmet, avsnitt 2, finns tillgängligt på SVT Play ända t.o.m. 18.7.2010.)


Lämpligt nog hade jag ett antal hinkar att tillgå och behövde inte slö­sa pengar på att köpa nya. De här använde jag ursprungligen för att gjuta fundament till (ännu inte installerad ...) trädgårdsbelyning för några år sedan, därför är hålen i botten så stora. Men klipper man till en rundel av markväv och lägger i botten har ju detta ingen be­ty­delse.


Fem hinkar och en stor plastkruka blev det. Man börjar med ett cirka 10 cm tjockt lager jord, lägger dit sin förgroddade potatisknöl och fyller på med jord precis så mycket att potatisen blir övertäckt. I takt med att grodden växer fyller man successivt på med mera jord. Enligt Pernilla ska det här odlingssättet resultera i att potatisen utvecklar nya rötter hela tiden, som i sin tur betyder mer potatis.


Det om det. Här ovan en bild av mina odlingsbäddar, av­grän­sa­de med kanter av trä och med markduk och bark på gångarna emel­lan.

I den bakre står mina två vinrankor och väntar på omlokalisering till bättre platser, och i samma ruta har jag sått sockerärtor under fiberduken. I den främre är det morötter som gömmer sig under lakanet, och i ett hörn av den tredje gör jag ett nytt försök med dill. Går det inte i år heller, ja, då ger jag upp. I den fjärde växer min övervintrade vitlök och där ska även bondbönor sås när det blivit ännu lite varmare.


Och så var det vattningen. Den plötsliga värmen har resulterat i att jorden snabbt blivit planteringstempererad, men också att den torkat upp något alldeles förfärligt. Särskilt om den, som min, är sand­blan­dad och extremt väldränerad. I min vattenslang skvalar det inte, det klirrar – av euroslantar som rin­ner ut på gården varje od­lings­sä­song ...


Sen var det dags att så i mina för året nya odlingslådor av pallkragar. Till den ena har jag redan flyttat några självsådda plantor krus­per­sil­ja, men den organiserade sådden består av: halvhögt lejongap i blandade färger, buskaster (amerikansk blandning, vad nu sen det är för något) och godetia. Det här året ska det bli mycket bloms­ter­fäg­ring är det tänkt!


Klockan hann bli rätt mycket innan jag var klar för dagen. Jag hade re­dan plockat undan allt och var på väg in när jag upptäckte lil­je­bag­gar på krolliljorna, så det det var bara att sätta igång Operation Ut­rot­ning trots att ryggen vid det laget protesterade i högan sky. Men vad gör väl det, när naturen bjuder på en sån här underbar, vårlig mån­skä­ra?

måndag 17 maj 2010

Iiih!!!

LILJEBAGG...AAAR!!!




*försvinner i ett dammoln på väg för att ringa 112, kalla på insats­styr­kan, mejla Anticimex, varna grannarna, utrymma kvarteret, låna skyddskläder ...*

***

F’låt Tant Björn! Hoppas ändå att du förstår att du är välkommen i ”klubben” :oD

***

Bilden togs med en Fuji FinePix F30.

[tags: Lilioceris lilii, liljebagge, liljebaggar, Lilium martagon, krollilja]

Ålands baksida

NEDAN FÖLJER EN ordagrann återgivning av en nyligen genomliden mejlkorrespondens med ett svenskt on-lineföretag för reservdelar. Detta är alltså en sann historia ur levande livet, vardagsmat för en ålänning och ett jä-la stort irritationsmoment för t.ex. lokala fö­re­ta­ga­re. Läs och förvånas – eller gråt. Valet är fritt.


Hej!
Jag skulle vilja beställa ett st av artikel 4387 för leverans till Åland.

Åland tillhör EU men inte EU:s skatteunion. Det här betyder att man är tvungen att förtulla varor från andra EU-länder, det vill säga betala lokal moms (22 %) vid mottagandet.

För att undgå dubbelbeskattning undrar jag därför om det går att fixa så att min betalning inte inkluderar den svenska momsen på 25 %?

Mvh Nina



Hej

Vi skickar ej till Åland.

MVH
Rasmus S


Inte? På er sajt står det ju att ni skickar till Finland. Åland = Finland.

Skickar ni inte ens om vi hoppar det där med att dra bort momsen???



Hej

Inget till Åland tyvärr.

MVH
Rasmus S


Och orsaken till detta är..?


Hej

Det beror just på att momsen inte ska räknas in eftersom att Åland inte är med i EU fullt ut.

MVH
Rasmus S


Men om jag – som jag skrev tidigare – accepterar att jag får betala den svenska momsen OCH eventuellt förtulla in varan, vad är det då som hindrar att ni skickar ett paket till Åland?


Hej

Vi har inget system för det tyvärr.

MVH
Rasmus S

*** KOMMEN SÅ HÄR LÅNGT GAV JAG UPP ***


Det är inte utan att man blir lite trött. Vet ni hur jobbigt det är att inte vara en del av systemet??? Vilket &#$¤@% system, förresten?!

Vad jag skulle köpa? Ett nytt strömbrytarvred till min köksfläkt. En vara som av någon högst märklig anledning inte tycks gå att upp­bringa via lokal serviceverkstad.

Våren har vernissage

HEJ, KOM IN! Ta ett glas bubbel och tryck i dig några snittar medan du beundrar Vårens nyhängda konstverk. Temat för utställningen är ”Adjektiv”. För tekniken stod en Fuji FinePix F30.

Samtliga verk är i privat ägo ;o)



FRÄSCHT
Mariehamn, 16 maj 2010




NYANSERAT
Mariehamn, 16 maj 2010




FRIKOSTIGT
Mariehamn, 16 maj 2010




SPRICKFÄRDIGT
Sviby holme, 15 maj 2010




FÄRGMÄTTAT
Ramsholmen, 15 maj 2010




UTVECKLAT
Ramsholmen, 15 maj 2010




ÅLÄNDSKT
Sviby holme, 15 maj 2010




ONÖDIGT
Sviby holme, 15 maj 2010




ROFYLLT
Sviby holme, 15 maj 2010


Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Veckans Vanartiga Vers #5

En gigolo uti Bombay
med kvinnfolket roade sej.
Han var sällsynt härdig –
när en dam var färdig
så slokade aldrig hans grej.


***

Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

söndag 16 maj 2010

Befolkningsexplosion!

TVÅ ÅLÄNDSKA fjortonåringar – Victor Förström och Mathias Nord­qvist – har monterat in en webbkamera i en holk där ett blåmespar håller på kläcka fram en hel hög med ungar. Det är utan tvekan fan­tastiskt att kunna följa med det hela lajv, i direktsändning! Elva ägg finns det just nu i redet.

Klicka på den stora, svarta pilen för att starta sändningen – under förutsättning att kameran inte är off air, förstås. Och hörni, håll i minnet att det självfallet är mörkt i holken på natten ;o)

Video chat rooms at Ustream

Bom-bom ... Bomarsund


LÖRDAG MITT I MAJ. Varmt som på högsommaren och gassande sol från en molntom himmel – är det läge att ta en biltur ut på den åländska landsbygden :o)


Väninnan P, auktoriserad ålandsguide här på ön, skulle ut på en liten rekognosceringstur till bland annat en av våra vanligaste turistfällor, Bomarsunds fästningsruiner, och eftersom det stundom är roligare att vara två hakade jag på.

På vägen från Mariehamn passerar man Godby, ibland kallat ”Ålands andra stad”. Godby är inget vackert samhälle, men detta sorgliga faktum kompenseras för mitt vidkommande av att man där finner bland annat Socialmissionens loppis! Som vi kom susande fick jag ögonen på en skylt i deras fönster: ”-50 % på allt”. Tvääärniiit och vändning! Ett sånt tillfälle kan en inbiten sakletare bara inte missa.

Bytet blev två söta planteringskrukor (perfekta för till exempel mina saint paulior), varav den ena är precis likadan som de två jag fyndade på Emmaus’ rea häromsistens! På köpet fick jag en nätt liten flaska som kommer att bli en perfekt vas för en ensam blomma. En sån har jag saknat länge. Ja, inte den ensamma blomman, utan vasen förstås.

Nåväl, Bomarsund var ju vårt egentliga mål och här följer några bilder.


Området är stort, vilket förklaras av att fästningen var stor. Den tog över tjugo år att färdigställa, men under Krimkriget totalförstördes den på bara några dagar! Hade jag varit byggmästare där hade jag nog blivit lite ledsen i åtminstone ena ögat. Med stor sannolikhet i båda.


Notera storleken på byggstenarna! Det är rätt lätt att fatta varför det tog lite tid att bygga ”kojan” ... Bomarsunds storhetstid inföll, som ni förstår, långt före de nyckelfärdiga husen hade sett dagens ljus :o)


”Gediget stenhus med luftig planlösning och egen sjötomt” skulle man väl säga idag om det annonserades ut på fastighetsmarknaden?


Stavgångaren nere till vänster får tjäna som jämförelsematerial. Området är för övrigt utmärkt för en promenad eller picknick. Vill man inte släpa med sig egen matsäck ligger Café Furulundsgården (med fullständiga alkoholrättigheter) precis bredvid, och hos Puttes Camping kan man tälta eller hyra stuga.


Men såsom varande lokala förmågor gjorde vi naturligtvis varken det ena eller det andra. P hade varit förutseende och bryggt en termos kaffe, så vi slog oss ned på klipporna mitt emot stenhögarna på föregående bild. Ingen direkt taskig utsikt, va? Dåligt väder..? Inte mycket.

Vänder man på sig lite grann kan man beskåda både ett modernare byggnadsverk, bron som förbinder fasta Sunds kommun med Prästö, och det minimala museet som beskriver fästningens historia. Det är inrymt i en gammal lotsstuga med tjusig utsikt över Bo­mar­sunds­om­rå­det.


Under bron dök det upp en båt med gissningsvis tre av säsongens första stugturister som var ute och körde drag. På klipporna i bak­grunden ser man tydligt att havsvattennivån normalt sett brukar vara mycket högre.


Om man nu en gång befinner sig på ett gammalt befästningsområde bör man även kolla in kanonerna, vilket vi också gjorde. Eftersom fun­damenten av trä, som de står på, var alldeles nytjärade och skyd­da­des av såna där ilsket gulröda plastband blev det ingen helfigursbild den här gången, för 1800-talskanoner klär inte i randigt. Lika lite som jag gör i volanger.


”Kanonmat” har man ju hört talas om, men är det verkligen det här som avses..?

*skakar för miljonte gången i livet på huvudet åt människors brist på respekt*


Småningom var det dags att fortsätta mot nästa etapp på vår reko­gnosceringsrunda, Kastelholms slott. Men den historian tar jag inte nu, kanske en annan gång i ett nytt inlägg.

Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.


***
Nämen hej, Polargrevinnan! Välkommen i klubben! :oD