En av årets kvinnodagar

JAHA, INTERNATIONELLA KVINNODAGEN igen då. Bra så, att man bestämt att vika en av årets dagar särskilt för oss. Men i mitt tycke är alla dagar, året runt, kvinnodagar. Fast kanske inte i den mest po­sitiva bemärkelsen, eftersom det i allmänhet betyder, att vi glada i hågen får ägna oss åt alla de enahanda, rutinartade sysslor, som fortfarande betraktas som ”kvinnogöra”.

Nåväl, denna speciella dag firar jag inte med något annat än att njuta av att jag redan igår orkade dra dammsugaren runt halva ”Rucklet”, att solen skiner genom mina lortiga, otäta fönster och att jag från en container räddat en rejäl knippe tulpaner undan en för tidig död.

Första tulpanfröjden för i år. Kanhända också den sista, för det står ju inte länge på innan det blommar ute på gården, så man inte behöver frestas att lägga matpengarna på sån här föga näringsrik ögonmat. Fast själen måste förstås få sitt den också, men det var inte helt fel att det var gratis ;o)

Själaglad blev jag förresten för någon dag sedan, när väninnan B och jag premiärbesökte Emmaus här i stan efter deras flytt till ny lokal. Där stod de bara och väntade på mig, ett par träskor som jag så länge hoppats på att skulle dyka upp!

Såna där moderna trädgårdstofflor av plast i all ära, men de har oftast en massa hål på ovansidan. Därmed är de inte världens bästa hoppa-i-skor, när man i snöblask ska rusa ut och hämta tidningen. Nä, tacka veta jag såna här gamla, hederliga träskor!

När jag var i ungefär den ålder som Lilla A är nu, det vill säga sexton-sjutton år, då var det modernt att sjava omkring i träskor året runt. Barfota på sommaren, och på vintern, oavsett snödjup, med rejäla raggsockor på föt­terna. Man var tammefan inte särskilt slug på den tiden, då när man var tonåring. ”Inte då heller”, finns det väl såna som skulle vilja tillägga :o)

Framsteg – eller åtminstone nå’t ditåt

SISTA PARET UT, sa jag redan en gång tidigare. Men så blev det ju inte. Det blev dom här istället, eftersom jag ville testa hur det blir med lövmönstret jag ritat:

Jag blev väl så där halvnöjd med prototypen, så jag har finslipat mönst­ret lite grann. Nästa par blir säkert bättre :o)

Vad som däremot inte blir bättre, det är skrynkelfaktorn på gamla kär­ringar. Jag fick mig tillsänd en sida från gårdagens Hufvudstadsbladet i digital form, och herremingudochallahögamakter, jag höll på att svim­ma när jag såg fotot! Vad hände med soft-filtret som foto­graf­usch­lingen lovade lägga på?! Han måste ha blandat ihop det med filtret ”Mer skärpa” ;o) Fast det är förstås trevligt med lite gratis reklam, så jag ska väl inte gnälla så där över hövan mycket.

Gnällig är jag nog ändå hållen som av murveln jag ondgjorde mig över häromdagen. Men det sk*ter jag ärligt talat i. Så länge ingen hör­sam­mar mina allt ilsknare ”varningsrop” om att FPA inte följer vad re­ge­ring­en stipulerat, så länge kommer jag att fortsätta mitt nojs. Och inte vet jag om det är sagda ”gnäll” som är orsaken, men idag har bloggen i alla fall haft visit från YLE:

Men som det kan bli!

HÄR TRODDE JAG i förrgår att jag skulle få blodstörtning eller en in­farkt. Istället är det Lilla A, 17, som sedan igår ligger intagen för kon­ti­nuer­lig hjärtövervakning pga en vilopuls som plötsligt pendlar mellan 100 och 120. Själv är jag bara avlöst ett par timmar för att få något i ma­gen och kanske ta en tupplur efter en låång natt på me­di­cin­av­del­ning­en. Hur kan sjukhussängar få vara så in i vassen obe­kvä­ma ..?

Åderspräckning hotande nära!

ENFALDIG SOM JAG är, har jag försökt etablera kontakt med Finlands grävarmurvel Numero Uno, i den fromma förhoppningen om att få ett proffs med spaden att ta sig en grundlig titt på FPA:s omvända Robin Hood-metodik.

Men jag börjar inse, att det måste finnas en hel massa saker som gör att inte ens den mest nyfikne och scoopkåte journalist behagar ta fram en sillgaffel och krafsa lite på ytan. Inte för att jag vet vilka dessa sa­ker kan tänkas vara, men krafsar gör man i vart fall inte. Istället svarar man så här:

”Jag har studerat ditt material, och inte ännu funnit stöd för att dina uträkningar skulle vara ett bevis på att FPA bryter mot förordningen.”

Vore det inte för vad en av mina något fiffigare väninnor hade att säga om detta uttalande, så skulle jag förmodligen ha spräckt den omtalade ådern redan. Så här skrev hon:

”Är han inte bara blind och icke läskunnig? Är han KORKAD också? För­klarade idag för ungarna vad lobotomi betyder. Tror den här karln ev. varit försökskanin...”

Underbart! Jag skulle fanimig inte ha kunnat sagt det bättre själv!! Och så är det väl bara att en gång för alla acceptera, att de allra flesta som sitter på stolar där de kunde göra skillnad om de ville, de stod förmodligen rätt långt bak i kön när vår Herre delade ut hjärnor. Kan­ske de rentav inte kom fram förrän han hade bara blomkål kvar ..?