RECEPT > Kalljästa favoritfrallor

NÄR DET KÄNNS som hela världen rasar runtom en känns det gôtt att baka bröd. De här frallorna är dessutom busenkla att svänga ihop, eftersom de bakas ut direkt och får kalljäsa i flera timmar före de gräd­das.

Ekonomiskt är det också. I dagsläget kostar en påse med tolv industri­ellt tillverkade, långt ifrån lika goda eller hållbara rågfrallor c. 5,35 eu­ro! Av det här receptet blir det åtta stora frallor till en bråkdel av det priset.


Du behöver: (för 8 stora frallor)
25 g jäst
3,5 dl vatten; för extra god jäseffekt kokar du upp vattnet, för att gö­ra dig av med kloret, och låter det svalna
1 msk olja
1 msk mörk sirap
1 msk krossade linfrön
1 msk sesamfrön
1 msk pumpakärnor
1 msk skalade solrosfrön
1 msk torkade nässlor
1-2 msk torkade tranbär
1 dl speltmjöl
1 dl rågsikt
c. 6 dl specialvetemjöl
1 msk gott flingsalt

Gör så här:
Lös jästen i vattnet och tillsätt övriga ingredienser, allt utom ett par deciliter av vetemjölet och saltet. Arbeta ihop degen och tillsätt mer vetemjöl tills degen slutar kladda och släpper bunken. Knåda 5 mi­nu­ter i maskin eller 10 minuter för hand och tillsätt saltet. Fortsätt knåda 5/10 minuter till.

Stjälp upp degen på mjölat bord och dela den i åtta bitar, som du rul­lar till runda bullar. Sätt dem på bakplåtspapperklädd plåt, pudra över vetemjöl, täck med en ren handduk och ställ brödet på jäsning i ett svalt utrymme 3-4 timmar. Jag jäser mina frallor i vindstrappan, där temperaturen ligger på 11-12°.


När det är dags att grädda tar du in plåten i köket medan ugnen värms upp till 225°. Skjut in plåten i mitten av ugnen, skvätt lite kallt vatten på ugnsbottnen och stäng luckan snabbt. Grädda i c. 18 mi­nu­ter eller tills frallorna fått fin färg och känns lätta när du lyfter på dem.

Vill du behålla frasigheten låter du frallorna svalna på galler. Föredrar du mjuk brödskorpa slänger du en handduk över dem medan de sval­nar.

Fotnot:
Min KitchenAid Ultra Power klarar inte riktigt större degar än så här. Istäl­let sätter jag alltid två degar på samma gång.

Aah!

När ord är överflödiga:

Nu ska jag ägna dagen åt att smälta gårdagens chockbesked från mitt pensionsförsäkringsbolag och att fundera på hur jag ska förhålla mig till ett eventuellt feokromocytom. Med starkt, hett kaffe i muggen går det garanterat bättre än igår. Då bröt jag helt enkelt ihop, för förs­ta gången på tre år.

Tack C, för att du finns! Och detsamma till A på hälsocentralen i Ma­rie­hamn, som är på god väg att återupprätta mitt fullständigt raserade förtroende för sjukvården.

Vad jag vill säga till Pensions-Alandia lämpar sig lika lite för tryck som vad jag anser om handläggningen hos Folkpensionsanstalten på Åland. Hur kan en handläggare vid ett pensionsförsäkringsbolag – en pappersvändare av guds nåde – ha mage att säga åt en kund: ”Det är många som är sjukare än du som jobbar alla dagar. Jag själv till exempel”?!

Hur fan kan en kontorsråtta av rang tro sig ha mandat att uttala sig om mitt hälsotillstånd, när det inte ens tycks gå att läsa innantill vad som skrivs i läkarutlåtande efter läkarutlåtande?! Och vad i hela glöd­heta helvete har denna handläggares egen hälsa med mig att gö­ra?? Är människan inte frisk nog att vara på jobb ska hon sjukskriva sig. Att detta dessutom var andra gången samma person tog sig för att referera till sin egen hälsa gör inte saken bättre.

Makalöst inkompetent.
Makalöst skamligt.
För att inte tala om hur kränkande det är.

dU-MOMA, dU-Adrenalin och dU-Noradrenalin

... OCH ETT LITET fP-Kromogranin A: konsten att tillbringa ett helt
&%@§!# dygn utan kaffe*.

Jag kommer att klättra på väggarna före morgondagen gryr och prov­tagningen är över, men samtidigt tackar jag makterna för att proverna tas. Kanske, kanske kommer vi ett steg närmare att hitta ”felet som är trasigt”! Det som gör att jag skakar som en parkinsonpatient inlåst i ett kylrum så fort jag utsätts för minsta lilla stress.

Aha, förresten! Jag kan stryka ytterligare ett yrke från min lista ”Vad jag kan bli när jag blir stor”. Kalligraf är nog inget smart val. Inte ur­ma­kare heller, för den delen.

---

*) Choklad, glass, banan och te går i och för sig också bort. Fine with me, men kaffet ... *stöön!*

Principer

JAG HAR ÄNDA från början hos Lilla A inskärpt vikten av att aldrig – säger aldrig – äta eller dricka något som någon okänd bjuder på. Inte ens om flaskan/förpackningen ser ut att vara aldrig så obruten och ofarlig.

Så kom igen nu, vem är det som lämnat asken med mintchoklad vid vår ytterdörr – och när?? Eftersom principer är till för att följas åker den faktiskt i soptunnan om leverantören tänker förbli anonym :o/

End of discussion.

Sticketovat

STICKA OCH SEDAN tova/filta i maskin – en suverän teknik för att till­verka täta, varma tumvantar! Rekommenderas. Snabbt går det också.

De här vantarna är stickade på strumpstickor nr. 4 och är filtade i en timme på 40° tillsammans med ett par jeans (för att få lite mer gnugg­effekt). Garnet är Marks & Kattens Eco Baby Ull; 100 % ull med minst 20 % merinoull och inte superwash.


Som synes krymper de rejält i storlek när de filtas:

Annars är jag låg idag. Jag fick tråkiga nyheter av en gammal, god vän igår och idag är mina tankar splittrade och mest hos henne. Ett par re­diga tumvantar kan verkligen behövas just nu, för här ska hållas tum­mar, tår, armar, ben och andra utstickande delar för att den pärs hon imorgon ska ta första steget på ska gå riktigt, riktigt bra!

Än en gång har jag blivit påmind om hur marginella mina egna bekym­mer är ställda i relation till vad andra får utstå. Och än en gång har jag blivit påmind om varför jag inte har någon gudstro. Hur kan man tro på någon gud, när denne i så fall mest hela tiden är orättvis, ut­stu­derat ond och gör bara illa..?

Mintmysteriet

IGÅR MORSE, NÄR Gurra och jag hade varit ut på gården och morgon­dril­lat (ja, inte jag förstås, bara Gurra), upptäckte jag detta stående invid ytterdörren:
 
 

Högst märkligt. När hade den kommit dit?? Var den kanske där redan kvällen före, när vi med immiga glasögon och isklumpar mellan tramp­dy­nor­na kom hem från läsningen av kvällstidningen ... eller har den bea­mats ner av Mr. Spock under natten?

Min logiska förklaring visade sig inte alls hålla streck, den att Gurras riktiga mamma svängt förbi på väg hem från nattjobbet för att förse oss med något till kaffet. Det hade hon inte.

Kufiskt.

Med tanke på min rådande, mindre goda relation till FPA är det ju inte utan att man funderar på om innehållet är preparerat på något sätt. Vete tusan om jag vågar smaka ;o) Skulle ni..?

Gurra, caught in the act :o)

Herrbesök!

FÅ SAKER KAN tina upp mina frusna livsandar som ett oförutsett herr­besök. Efter en riktigt lång och givande promenad i gårdagseftermid­da­gens strålande vinterväder sprudlade jag (jaja, en liiten överdrift här då) av så mycket överloppsenergi att jag efteråt kom mig för att baka en laddning frallor till fikat!


Ännu ljumma från ugnen, med ett tjockt lager smör och några rediga skivor ost, och nedsköljda med en balja starkt kaffe – mm ... så gott!

Men den gode herrn, han fick vara nöjd med att se men inte röra. Nå­gon måtta med hur man skämmer bort dem får det faktiskt vara!


Sen fick han faktiskt vackert hålla sig på mattan under natten också. För vackra ögon eller ej, så lätt slipper man inte ner mellan mina la­kan. Fast jag erkänner villigt att det är mäkta svårt att motstå den blicken.

En pelargon klippte jag förresten ner redan igår fast det kanske är lite tidigt: doktor Westerlunds hälsoblomma. Den har i någon månad stått och sett trist och hängig ut, så det får bära eller brista.