MÖNSTER > Mormorsvirka triangulärt

 
LESSEN ANNACARIN, MEN nu blir det virkning igen ;o)

Min ursprungliga plan för den merinoull jag fyndade i Åbo förra veckan var en ny blomrutig filt. Men hur det nu kom sig så halkade jag tillbaka på mormorsrutigt igen. Fast den här gången blir det inga fyrkanter utan en stor triangel, som ska bli en ullig, gullig sjal.

Så här enkelt gör man en triangel istället för en ruta. I schemat har jag satt olika färg på varje varv, men för att få en tydlig randning på min virkning kör jag minst två varv efter varandra med varje färg.

Eftersom virkning efter schema inte lämpar sig för alla följer därför en beskrivning även i text:

Varv 1
Börja med en magisk ring. Hur en sådan görs kan du se HÄR. Runt ringen virkar du (2 lm, 2 st)* + 2 lm + (3 st)*.

* och * är dina första två stolpgrupper. Ett nytt varv börjar alltid med 2 lm, som motsvarar 1 st. Virka dessa på lösare sidan eller gör istället 3 lm om du föredrar det. Tänk på att de sitter på triangelns långsida, som du kanske vill göra smidig och töjbar om du t.ex. virkar en sjal.
Vänd på arbetet.

Varv 2
2 lm + 2 st i sista st på förra varvet.
1 lm, 3 st runt luftmaskbågen mellan stolpgrupperna.
2 lm (= triangelns spets).
3 st runt samma luftmaskbåge.
1 lm, 3 st i första st på förra varvet.

Varv 3
Precis som varv 2, men mellan de inledande 2 lm och de 2 lm som mot­svarar triangelns spets blir det nu en stolpgrupp till på vardera av trian­gelns korta sidor.

Fortsätt så här till önskad storlek. Antalet stolpgrupper ökar således kontinuerligt med 1 för varje nytt varv.

Busenkelt, sk-tkul och ett ypperligt nybörjarprojekt :o) Lycka till!

Liten lågprislycka

BÅDA AV MINA två köksborddukar, såna där av tyg med vatten­av­vi­san­de ytbehandling, sjunger på riktigt sista versen. Det finns nämligen en övre gräns för hur många års tvättar den plastiga ytan klarar av.

En ny duk har därför stått på önskelistan rätt länge nu, men det rätta mönstret i kombination med den rätta färgsättningen har inte dykt upp. I alla fall inte på rea. Men så i förrgår hittade jag på loppis ett utomordentligt alternativ: fyra stadiga, grönvitmönstrade bords­tab­let­ter för 1,50 €. För alla fyra, mind you, inte per styck.

Efter några timmars blötläggning och därpå följande tvätt är de bu­tiks­fina igen, och Tadaa! mitt ruckliga ”Rucklet”-kök har fått en vårvintrig an­siktslyftning. Ett knippe fräscha tul­paner skulle förstås inte sitta fel det heller, men i min värld har även slokande såna sin charm.

Om undertecknad själv kan man dock inte säga detsamma. ”Charmig” är knappast det första adjektiv som ploppar upp när jag kommer på tal. Men ett nypimpat, charmigt kök, det har jag!

Och ny i.v.-kanyl har jag fått idag, på höger istället för vänster arm. Men det jag inte har är ett utlåtande från Petrea rehabiliteringsklinik. Det kom inte med posten idag heller. Irritationen växte progressivt med ett jätteskutt :o/

Om att falla till föga och bita i den dyra bullen

JAG HADE FÖRVÄNTANSFULLT sett fram mot min fastlagsbulle. Men denna förväntan övergick i mer än lätt missmod, när jag kommen till snabb­köps­kas­san för att göra rätt för mig insåg att jag för priset på en enda bulle skulle ha kunnat baka minst tio stycken själv, om inte många fler.

Men à la bonne heure, den var riktigt god, även så här två dagar för sent. Imorgon har jag förmodligen inte glömt hur &#$¤§% dyr den var.

På posten, dit jag vek in efter ett besök hos Ålands för­valt­nings­dom­stol*, väntade mig nästa överraskning. Denna dock av det klart an­ge­nämare slaget. Med anledning härav ber jag om att få revidera mitt föregående inlägg en smula. En vill jag nämligen särskilt tillönska en särdeles fin alla hjärtans dag och det är G i Göteborg. Det, ska ni veta, är en dam av det rätta virket! En sjusärdeles kvinna helt enkelt.

*) Såsom det överklagarproffs jag av rutiga och långrandiga orsaker börjar bli har jag besvärat mig angående den parkeringsbot jag påfördes häromsistens, eftersom det i 3 § vår egen Landskapslag om parkeringsbot med all tydlighet framgår att jag inte borde ha bötfällts.

♥

TILL INGEN NÄMND, men heller ingen glömd!

Fullspikat schema

 

TWO DOWN, NINETEEN to go, så nu sticker jag strax iväg på en liten morgoncocktail. Noterar att jag missade att det igår var fastlagstisdag, eller fettisdag som man säger i Sverige. Attans! Men det ska väl gå bra att klämma en bulle i efterskott..?

Igår fick jag förresten en riktigt glad överraskning i form av ett tele­fon­samtal från en för mig okänd läsare, som slog en sig­nal bara för att berätta att hon tycker att boken min är jättekul. Å, så glad jag blir! Och himlars, vad jag skulle vilja få tillbaka ork och tid för att sätta igång med uppföljaren ...

&#@!§$ fästingar!

Men framför allt:

&#@!§$¤&!£%}$&¤ Pensions-Alandia, som ödelagt hela min och Lilla A:s tillvaro!!

MÖNSTER > ”Blomrutor”

 
PÅ BEGÄRAN: VIRKSCHEMA till de blommiga rutor jag använt till det senaste av mina filtprojekt. Schemat läses från mitten och utåt i mot­sols riktning.

Din allra första ruta virkar du helt färdig, alla sju varv.

”Nej då, det behövs inte!”

”Ska jag sicksacka delarna?” frågade Lilla A sin textilslöjdslärare, in­nan hon satte igång med att sy ihop sin corsageklänning. En klänning vars materialkostnad överstiger 64 €, varav endast 30 € bekostats av sko­lan. ”Nej då, det behövs inte!” svarade läraren.

”Förlåt nu, men hursa?!” säger jag.

Varken delarna till ovanklänningen, i duchesse och tyll, eller de i foder­klänningen har med andra ord blivit överkastade innan de sytts ihop, för hur skulle Lilla A veta? Säger läraren att det inte behövs, ja, då be­hövs det inte.

Veckoslutet har så att säga varit räddat, för här har överkastats söm­mar. I efterskott, för hand. Fatta hur tidsödande det är!

*suck!*

Som grädde på sömnadsmoset är det foderklänningens passform som i undervisningen, under lärarens överinseende, noga provats in. Vack­ert så, men en provning här hem­mavid gav vid handen att den riktiga klänningen hade hela 12 cm för mycket vidd i livstycket. Tolv!!

*suck!*

Jag som avskyr att sy. Sär­skilt nuförtiden, när ett nålsöga behöver en diameter i klass med en hularing för att jag ska lyckas få i tråden :o/

Men helgens aktivitet har så att säga varit given. Fast inte överdrivet kul. Hoppas ni haft roligare saker för er.

Men varför gnäller jag egentligen? Det kunde ha varit värre. Mycket värre. Det kunde ha varit en långärmad långklänning, med en kjoldel konstruerad av åtta våder. Typ.