Lite pynt inför julen

ÅRETS DÖRRKRANS ÄR avdammad och uppe. Nytt för året är att jag lindat en gammal, handvirkad spets om fuskriset och prytt toppen med tre droppformade akrylprismor. Krångligare än så behöver man inte göra det!

Och så här mysigt ser mitt köksfönster ut sent på kvällen sett från gården, när utebelysningen redan slocknat för natten.

Man ska vara glad att man får vara tacksam

JAG HAR SÅ mycket att vara tacksam för. Det handlar mest om att klä sin egen lycka i kläder av rätt storlek. Här är några saker jag funderat på under morgonen:

Jag är frisk för min ålder. Visst har jag dålig syn, men det finns glasögon, och min sköldkörtel underproducerar, med det finns medicin.

Jag har en underbar, klok och vacker dotter. Visst är hon min enda familj på orten, men utan henne vore jag helt ensam; hon är mitt allt – och ändå sin egen.

Jag har tak över huvudet. Visst är det lite si och så med mitt älskade "Ruckel", men det är varmt och torrt.

Jag har mat på bordet varje dag. Visst kan jag vara utled på att jaga extrapris och uppfinna nya soppor på samma, gamla spik, men jag har tillgång till näringsriktiga, färska råvaror och har möjlighet att laga enkel men bra mat.

Jag har kläder på kroppen och skor på fötterna. Visst är det mesta shoppat second hand på Emmaus eller loppisar och knappast modernt, men det är helt, rent och i rätt storlek.

Jag har härliga, humoristiska och genomsnälla vänner. Visst är de inte lika många som alla på Facebook ståtar med, men mina finns i levande livet – här och nu.

Jag bor i en underbar del av världen. Visst är Åland småttigt, småsint och skrattretande ibland, men luften är relativt ren, vattnet likaså och t.v. är våld och grov kriminalitet sällsynta företeelser.

Jag äger en bil, som gör mig mobil. Visst är den gammal, sliten och omodern, men den går – peppar, peppar – genom besiktningen varje år och tar mig dit jag ska.

Jag har tv, mobiltelefon och dator. Visst är tv:n en lastgammal tjockis, telefonen köpt beg. för bra länge sedan och datorn av uråldrigt snitt, men allt fungerar och gör att jag kan ”hänga med”.

Och det här är bara en del. Det finns med andra ord så mycket att vara lycklig för, bara man letar på rätt ställe – och låter bli att hänga över staketet och sukta efter det som oftast ändå inte går att få.

Så tänk efter en stund. Vad är det som egentligen gör dig lycklig?

Nu börjar juletid

Glad lilla jul, alla människor!



Och stjärnan är upphittad.

Jag tände den för ett par timmar sedan, egentligen en dag för tidigt. Men det här året känns det faktiskt som det finns en anledning till att den lyser, för den här hösten behövs det mer än förut ett ljus i mörkret. I år tänder jag stjärnan mest av allt för dig, Peter. Kämpa på!

Jakten på Christmas Past

JAHA, DET ÄR alltså idag jag måste rannsaka mitt minne och försöka komma på vart i helskotta jag stuvade undan min lysande fönsterstjärna ifjol ... Jag tycker mig notera, att det blir allt vanligare att jag ”arkiverar” saker på ställen som just då känns helt logiska, men som efter ett år – ja, ibland redan inom en vecka – är fullständigt obegripliga. Ni vet, när man efter timtals letande äntligen står där svettig och irriterad med prylen och undrar vad tusan som fick en att stoppa grejen just där.

Dessbättre lever jag sedan några år i en något förbättrad feng shui-anda, och har sakta men metodiskt minimerat mängden ägodelar. Det ”svarta hål” där saker kan försvinna har med andra ord krympt ganska radikalt i omfång. Men det tycks ändå inte hjälpa fullt ut. Bland annat letar jag fortfarande, efter två år, efter mina hålfotsinlägg. De är och förblir borta :(

Nåväl, jag har en hyfsat bra minnesbild av var den ifrågavarande stjärnan kan gömma sig. Bara kaffet är urdrucket ska jag kolla, och samtidigt kan jag plocka fram julkransen som ska upp på ytterdörren. Den måste säkert dammas av och så kanske jag ska byta ut något av dekorationerna.

Hur är det med er andra? Har ni redan drabbats av gud-hjälpe-mig-det-är-inte-ens-en-månad-kvar-till-jul-paniken..?

Livet, döden och allt tjafs däremellan

DET ÄR ALLTID bra att sova på saker; något som den nedan om­skrivna, imbecilla vykortsskrivaren också borde ha gjort. En natts sömn – usel, men dock – har förskjutit perspektivet. Som min kog­ni­tiva terapeut har försökt lära mig, har jag två val: att låta mig på­verkas av denna stendumma människas illvilja eller rycka på axlarna och ge fullständigt f-n i det. Jag väljer det senare. Livet är för kort för att bry sig.

Morgonens tankar kretsar f.ö. mycket runt just livet. Om ett par veck­or har det gått fyra år sedan min mamma dog efter en lång och svår sjukdom, som under en radda år på många sätt ställde mitt eget och mitt barns liv på huvudet. Som enda nära anhörig föll allt ansvar på mig, och jag erkänner utan omsvep att det var tungt, både fysiskt och psykiskt. Men jag höll ihop to the bitter end, och hon behövde inte dö ensam och bortglömd i en steril sjukhussal. Jag var där. Jag höll hennes hand ända till slutet.

Jodå, idioter FINNS!

JAG HAR IDAG fått ytterligare belägg för att det existerar humorbefriade, hatiska och missunnsamma människor här i världen; patetiska, fega stackare, som i skydd av anonymiteten anser sig ha rätt att ostraffat ösa galla över sina medmänniskor. Jag har m.a.o. idag haft äran att motta mitt livs allra första hatpost! Yes sirree, där ute finns det någon som – förutom att vara fullblodsidiot med ett IQ långt under en amöbas – tydligen har ett rejält horn i sidan till mig. Men fråga mig inte varför, för det har jag, som man brukar säga, inte en aaaning om.

Vykortet nedan dök upp i min postlåda idag. Synbarligen med anledning av den kåserande krönika som publicerades i Ålandstidningen i lördags. Men om avsändaren tror sig vara anonym är hon ute på sju famnars vatten, kan jag lova! Jag är rätt övertygad om vem denna illitterata nolla är, och kommer med stor sannolikhet – och med hedervärd assistans av Posten på Åland – att få det bekräftat. Händelsen är polisanmäld. Var det verkligen värt det, ditt pucko?



Min personliga reflektion: Vilket jävla paller, men tack i alla fall för inspiration till en kommande krönika! Undrar förresten om Fred (Forsell) haft nöjet att få något liknande? Måste fråga nästa gång jag snubblar på honom :)

Krönikan finns f.ö. att läsa i min kåserisamling på ett nytt kapitel. Rubriken i kåserisamlingen är "Det är de små sakerna ..."

Inspirerad? Japp!

FÖR TILLFÄLLET FLÖDAR det! Igår la jag upp kapitel 22 om Solveig, och står just i beråd att tanka upp kapitel 23. Det känns alltmer som jag är på den vinnande sidan, eftersom jag nu passerat 150.000 tecken utan att storyn på långa vägar är färdig :)

Novembervädret verkar m.a.o. inte ha en direkt menlig inverkan på mitt författande. Kanske tvärtom? När det är så mörkt, fuktigt och ruggigt där ute känns det helt okej att kura inomhus vid sin laptop. Inkommande veckoslut är det s.k. lilla jul här i Finland, men för mitt vidkommande är det ett veckoslut som vilket som helst. Jag har alltid haft svårt för att dra igång julstämning så här långt före den 24.12, och så även i år. Min enda eftergift kommer att bli den adventstjärna jag brukar ställa upp i köksfönstret och möjligen - bara möjligen - att jag tejpar upp små snöstjärnor i något fönster. Det är väl i så fall den enda snö vi kommer att se före jul, eftersom dagsnoteringen på termometern är +6 och gräsmattan ser ut som den borde klippas ...

Kapitel 1 helt utan vett?

ÄVEN OM JAG inte längre är aktiv eller ens registrerad medlem på författarsajten Kapitel 1, kikar jag då och då in på forumet för att följa med lite vad som händer och sker. Min förhoppning är fortfarande att vissa drastiska förändringar ska komma till stånd, så att sajten med tiden börjar fungera på det sätt den borde. Naivt? Möjligen. Men det sista som sägs överge människan är hoppet.

Men idag måste jag i alla fall skratta högt, när jag surfade förbi och läste lite olika trådar. För ett tag sedan - efter en helg med extremt forumrabalder - tillsattes det plötsligt en s.k. Författarvärd, vars funktion skulle vara jämställd med en moderators på andra forum. Nåväl, denne Författarvärd har tills idag varit anonym, men nu kryper det plötsligt fram att personen är likvärdig med en av sajtens mest provokativa och "fridstörande" medlemmar. Jag saknar ord ... Och hajar absolut noll.

Fast det är då säkert: jag fattade ett helt korrekt beslut när jag klev av Kapitel 1-tåget. Ingenting tycks gå åt rätt håll och de högst väsentliga saker som bör tas itu med står fortfarande och stampar på stället. Som t.ex: vem är intresserad av att publicera en bok på en skrivarsajt där den inom loppet av någon dag har sjunkit ner i dyn bland cirka 2.250 andra titlar för att aldrig mer nå upp till ytan? Inte jag i alla fall. Stendumt.

"Hemma hos" Stjärnkraft

IDAG ÄR JAG deppig. Orsaken till det tänker jag inte gå närmare in på här på bloggen, för det hela är av privat natur. Istället vill jag visa en bild från mitt mikroskopiska, men hemtrevliga, vardagsrum.



Lampan i fönstret har jag ärvt efter min mamma och det är – hör och häpna – en äkta Paavo Tynell. Taklampan är däremot ny, men köpt på utförsäljningsrea med 70 % (!) rabatt.

Fåtöljerna är second hand-fynd och var från början julröda. Det nya, mildgröna tyget beställde jag från Storbritannien, eftersom priset - hemfraktat och klart - blev c. 30 % lägre än i den lokala affären i stan.

Soffbordet, äkta 1950-tal, har jag köpt begagnat av en kompis. Det hade från början en yta av teakfaner, men jag har slipat bort all faneret och målat den underliggande björkskivan vit (förutom de solida kantningarna av teak).

Det snirkliga, mörka blomsterbordet i hörnet kommer från mitt föräldrahem. Jag skulle egentligen vilja måla det vitt, men är tveksam till om det går att få färg att fästa på det oljiga, feta underlaget.

På ömse sidor om soffan står små, höga nattduksbord som inte syns på bilden, men som jag alldeles nyligen snubblade över på på en loppmarknad. Perfekta för min kompakta cd-anläggning!

Soffan är en svensktillverkad Engen som jag har köpt begagnad för en löjligt liten summa.

Samma sak med den halogengolvlampa, av vilken man bara ser den undre armen.

Mattan är dock ny, så allt är inte arvegods, second hand eller reafynd ;)