Nån måtta får det väl ändå vara?!

IDAG SKRIVER VI den 15 oktober. Ute har det plötsligt blivit mini­vinter med hårda vindar och omväxlande hagelskurar och regn. Kung Bores för­trupper har således belägrat skärgården.


Jag har inte varit ut till skogs eller ens krupit omkring i trädgården se­dan måndagen den 4:e. Den rådande väderleken har liksom satt stopp för det (liksom ett okaraktäristiskt skov av latmask). Hur som helst, så har jag inte försatt mig i någon nära naturen-situation på elva dagar – och det ju är ändå för höge farao oktober.

Men titta, titta här vad jag upptäckte i morse:


Jamen, det är ju inte kloookt! Var i helskotta har fanskapet kommit ifrån??? Fast jag borde väl inte klaga, för det här är bara den andra för året. Den första högg till så tidigt som den 18 maj. Jag har med andra ord klarat mig bettfri en hel, lång sommar, trots att jag mer eller mindre varit bosatt i trädgården.

Hur har det gått för er andra..?

Snygg början på nytt stolpvarv!

INTE VET JAG om någon annan kommit på det här ”tricket” förut, så jag lägger för säkerhets skull upp en liten filmsnutt. Det handlar om att tillverka en falsk stolpe i början av ett nytt varv som alternativ till det vanligaste sättet, som brukar innebära tre luftmaskor.

Samma metod fungerar precis lika bra även för fast maska, dubbel­stol­pe osv!

***
Några kommenterar till videoklippet:
Om du virkar något där slutet av varvet ska sammanfogas med bör­jan - t.ex. en mormorsruta - drar du som en förberedelse för att göra denna sammanfogning ut den översta öglan på den falska stolpen (visas inte i videon).

När du kommer till slutet av varvet klipper du av garnet så där en 4-5 centimeter från arbetet och drar ut öglan. Slut varvet med ett mask­stygn runt stolpen i varvets början och fäst till sist garntåtarna.

Ett annat tillfälle där den här tekniken funkar super är om garnet tar slut mitt på ett varv, då blir skarven mellan det gamla och det nya garnet väldigt snygg.

A few comments on the clip:
Not knowing whether someone else has already come up with this ”trick” I decided to post it as an instructive video clip.

If e.g. you’re making granny squares, where colour is changed every new round and you have to join the stitch at the end of the round to the first as neatly as possible, this is the perfect technique! When the false dc (UK: trc) is done you pull out its top loop as a pre­paration for joining the last dc to it (not shown in the video).

When you reach the end of of your round you just cut the yarn, leav­ing an appx. 5 cm bit. Pull out the loop, sew a stitch around the first dc and darn in the loose ends.

This technique is great also when you run out of yarn somewhere in the middle of a row or round. The point where you join in your new yarn won’t show at all. And best of all: you can use the same technique when beginning with a sc, trc and so on!

Jag ber om ursäkt för filmens dåliga kvalitet, men jag har ingenting annat än min vanliga digitalkamera att filma med.an extremely clever way to make the first stitch on a new row or round in crochet

HP rättar till det

JAG ÄLSKAR ATT få rätt och den här gången är inget undantag från den regeln.

40 långa dagar tog det, men till slut har Hewlett-Packard erkänt sitt misstag. Den externa dvd-enhet som enligt företagets produktdemo på nätet skulle ingå i köpet av lilla A:s dator har levererats – och som plåster på såren Microsoft Office Home & Student Edition.


Slutet gott, allting relativt gott. Jag är nöjd, lilla A är nöjd och huru­vida de är o-nöjda på HP rör mig inte i ryggen. Deras minst sagt usla hantering av ärendet har i alla fall givit mitt förtroende för dem en re­jäl törn, det slipper de inte ifrån. Vilken inställning lilla A, den egent­liga kunden, kommer att bära med sig för framtiden återstår ännu att se.

Finns det förresten något citronpris för konsumenter..? I så fall ligger jag nog riktigt bra till för en nominering ;o)

Virka, virka, virka ... färgglada burkar

SEDAN ETT PAR år har jag en stooor kartong stående i käl­lar­för­rå­det, knökfull med plåtburkar av tre olika storlekar. Samma typ av burkar som används för målarfärg, ni vet. Poängen är att de här är oanvända och helt ”metallrena”.


Jag plockade med mig hela rasket från återvinningscentralen, viss om att jag någon gång, i något sammanhang, skulle få nytta av dem. Och det har jag! De har t.ex. varit suveräna att ha när det bara blivit en skvätt kvar i tre- eller tiolitershinkar med färg. Bankar man bara på locket riktigt ordentligt och förvarar burkarna stående upp och ner håller färgen nästan hur länge som helst.

Men de går ju att använda till annat också: som förvaringsburkar för pennor, penslar, virknålar, stickor, grillbestick, hårsnoddar med mera – eller som blomvaser. De är riktigt snygga precis som de är, men vill man piffa upp det hela lite grann är det bara att plocka fram virknål och garn, gärna restbitar.


Se bara, så fint det blir med en gladrandig burk full med astrar! Dess­utom har jag klurat ut ett sätt att byta färg utan att det blir några ”hål” eller andra konstigheter; övergången mellan varvets början och slut blir helt osynlig.

Veckans Vanartiga Vers #26

Bengan Berglund ifrån Furuvik
har nyss öppnat en ”Sex Shop”-butik,
med filmer och blaskor,
rätt oljiga flaskor
och attrapper med inbyggd musik.

(En verkligt onödig pryl: dildon med mp3-spelare!)

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

10.10.10

ETTOR OCH NOLLOR – och min mammas födelsedag. Hade hon än­nu varit i livet hade hon fyllt 84, men hon gick bort för fem år sedan, bara några månader efter att jag köpte ”Rucklet”. Ibland har jag en känsla av att hon på ren, finsk sisu hängde med så pass länge bara för att vara säker på att jag äntligen fått mitt eget hus. Knappa två veckor efter att lilla A (då åtta år) och jag hade kunnat flytta in i re­no­ve­rings­rö­ran dog hon, och navelsträngen hon så stadigt lindat runt min hals brast äntligen. Med ens kunde jag andas igen.

Det dryga halvåret som följde var en tuff tid. Dels var det värsta tänk­bara årstid för mig, från medlet av december och framåt, och dels var renoveringen långt ifrån klar. Men på något vis var jag tvungen att parallellt med denna hinna och orka med att tömma mammas lä­gen­het och att få den renoverad inför kommande försäljning. Min yngre bror, då liksom nu bosatt i USA, bidrog inte med annan hjälp än att ta sig till Åland för att ”plocka russinen ur kakan”.

Om jag varit bitter..? O, ja! Jag har svurit, förbannat, häpnat och för­vånats, och anser mig sedan dess inte ha några syskon. Det står inte i min makt att rätta till alla orättvisor från när vi var yngre, men det står mig fritt att välja bort människor som jag inte tycker om. Den re­geln gäller även för ens närmaste. För om det är något jag lärt mig av mammas bortgång är det att blod inte är tjockare än vatten. Att häv­da motsatsen är inget annat än skitsnack, kvalificerat sådant.