Man lär så länge man lever!

IDAG HAR JAG lärt mig något alldeles nytt igen, nämligen att sy pärlarmband med något som på engelska heter peyote stitch. Jag har ingen aning om vad benämningen kan vara på svenska, men fint blir det och en aning elastiskt också. Och levt länge har jag vid det här laget, för just precis idag uppgraderar jag till Livet v. 5.8 :)

Låslösningen har jag klurat ut helt själv. Många gör en rad makraméknutar som ett lås över remmarna, som gör att de kan dras åt var sitt håll för att spänna åt runt handleden. Det här, några o-ringar av gummi, är listigt, smidigt och funktionellt; sitter tajt som ett korvskinn och funkar klockrent.

Det är inte bara lärdom man får genom hela livet, även överraskningar dyker upp när man minst anar det. Som den här helt fantastiska buketten, som idag hängde på min ytterdörr. Erkänner att jag blev alldeles tårögd av omtanken!

Be Aware!

SEDAN JAG UNDER sommaren lärde mig kumihimo-flätning har det blivit en hel del alster, framför allt en mängd olika armband. Inför Rosa Bandet-månaden oktober gjorde jag t.ex. några olika varianter av rosa armband. Som en spin-off till dem fick jag i morse för mig att göra helt andra, med klena kedjor och miyukipärlor.

Man måste variera sig annars blir man tokig

EFTER ATT I rask takt ha producerat elva – eller är det rentav tolv? – ribbstickade mössor var det hög tid att göra någonting helt annat. Eftersom jag blev ombedd att göra att halsband av knappar fick det bli ett sånt och av bara farten trädde jag ett med färgglada träpärlor också.

Regnperiodspyssel

DET BARA REGNAR och regnar, vareviga dag. Alla tilltänkta promenader flyter bort och att höstjobba på gården är det inte tal om. Som tur är behöver jag aldrig känna mig rastlös av sysslolöshet – eller sätta igång med storstädning för att motarbeta tristessen ;-) – för är man hemfallen åt hantverksdille är det bara att knåpa på.

Det har blivit ett antal armband av Chinese snake knots (vad nu den knopen kan heta på svenska) de senaste dagarna. Lagom ansträngande syssla när man själv just nu är som vädret, inte i alldeles toppform

Leonardo & jag

MYCKET HAR VI inte gemensamt, jag och Leonardo di Caprio, förutom ett lyckoarmband i tibetansk stil på vänster handled. För hans del har det åtminstone inte slagit hål i sidan, så jag utgår från att det gör vad det ska även för mig :-)

En gumma åt gubben

Nyckelgubbe

»NYCKELBARN» HAR MAN ju hört talas om, men här har vi en riktig nyckelgubbe. Ska jag nog försöka mig på att göra en gumma också.

Gubbar i »Rucklet»!

SOM JAG SATT vid mitt köksbord och bände lite planlöst på en stump koppartråd, så där som det blir ibland när ingenting konkret är under tillverkning, så upptäckte jag med ens att det ju höll på att bli en gubbe. Något senare, efter ett dyk ner i lådan med träpärlor, var han klar. Ett utmärkt halsbandshänge – kanske på en tunn läderrem? – för den som gillar accessoarer men inte är hemfallen åt glitter och glamour ;-)

Och hur det nu bar sig så fick han redan nu på morgonen en kompis:

Kronjuveler av koppar :-)

SÅ HÄR BLEV det, halsbandet jag behövde kulpinnarna till för att kunna förse det med pärlor:

Lite putsning till med stålull ska det nog bli och det gäller även de här armbanden i samma stil:

Burn baby, burn!

HADE NÅGON SAGT mig när jag skaffade den att jag idag skulle använda min crème brûlee-brännare till att tillverka egna hattpinnar med kulor i ändarna hade jag garvat häcken av mig. Så icke idag. Piece of cake att få till exakt det jag behöver för halsbandet som är i vardande! Man blir aldrig fullärd, det är då visst och sant.

Vårgrönt är dagens tema

DAGEN BÖRJADE MED lite hantverkeri; ett armband av silverfärgad koppartråd och gröna glasstenar.

Baksidan med sina dubbelspiraler är minst lika dekorativ som framsidan:

Och till sen frukost/tidig lunch fick det bli en smoothie av den gröna modellen. Morot, äpple, spenat, lite spirulina, en gnutta kanel, en skvätt av mitt hemlagade flädersaftkoncentrat och naturell joggis blev överraskande fräscht och gott tillsammans.

Åt mor och mor åt.

MITT FÖRSTA BESTÄLLNINGSJOBB på glasarmbandsfronten, en rödvit skapelse med mässingstråd:

Spin off blev en tilläggsbeställning på ett likadant åt lillflickan i familjen. Visst måste man ju få vara lika fin som mamma? :-)

Och på tal om mammor så är det morsdag i Finland idag, en tilldragelse som passerar helt obemärkt hos mig i ”Rucklet”. Finare morsdagsfrukost/lunch än en sån här smoothie med gott & blandat från kylen blev det inte. Kocka fick jag dessutom göra själv.

glas + metall = SANT

IGÅR VAR JAG flitigt igång med tråd, tänger och ... färgglada stenar av glas. Tre armband blev det och dem har jag bestämt mig för att kalla för Happy, eftersom jag blir glad av färgerna, av känslan i handen när man stryker över det helt släta glaset och av materialen som sådana, båda favoriter. Och visst blir man glad av att titta på dem?

Kopparfebern stiger

JAG FORTSÄTTER ROA mig kungligt med trådar och tänger. Hokin vet om jag inte borde lära mig att löda i koppar också, för jag anar möjligheterna :-)

Här har vi två damarmband gjorda av spirallänkar av olika modell. Riktigt dekorativa, if you ask me.

Tre stycken ringar till har också fått sin patina nu. Pärlorna består av rödmelerad sten. Den riktigt fläskiga statement-ringen gillar jag själv, även om sannolikheten är högre för att jag bär den tunnaste.

Och här har vi morgonens alster: ett herrarmband som omväxling, gjort av sammanlänkde råbandsknopar av koppartråd. Det här var lite pyssligt att få ihop, så jag känner mig faktiskt en smula nöjd.

Helt insnöad på koppartråd

MINNS NI RINGEN och armbanden av koppartråd jag visade i ett nyligt inlägg? Nu har jag äntligen fått hem preparatet jag väntat på för att kunna patinera dem. Så här blev ett par av armbanden, överst här på bilden, och under dem ett alldeles nygjort, som ännu inte badats i kaliumsulfid:

Och ringen – plus några till – fick det här utseendet:

Koppartråd (eller vilken böjlig metalltråd som helst) fascinerar mig just nu. Möjligheterna känns oändliga och jag önskar just nu att dygnet hade minst dubbelt så många timmar. Här en katt som hänger på ett halsband av tunn lädersnodd med glidknutar, så att man kan välja om man vill bära den kort eller lång:

Egentligen borde jag för länge sedan ha börjat med vårarbetet ute i trädgården istället för att sitta inne vid köksbordet och vrida metall, men av någon okänd anledning har den rätta lusten vägrat infinna sig i år. Med försommarvärmen, som förhoppningsvis snart kommer för att stanna, ökar den kanske så småningom ..?

Det går med lust och olust

DET VAR I mitten av september ifjol jag med möda och besvär skrapade bort all gammal lack från ett litet Aaltomöblemang. Hela långa vintern har de stått och väntat på att jag ska få tummen ur och idag hände det äntligen. Hårdvaxoljebehandling på gång, sent om sider:

Som den periodare jag är så är det egentligen inte alls snickeri- eller målningsarbeten som inspirerar just nu. Nänä, bijouteritillverkning står klart högre i kurs! Min egen vänsterarm börjar bli rätt välprydd:

Senast ut är sådana här wrap-around-armband av tunna läderremmar räddade från ett utrangerat bälte med lås av hamrad koppartråd från el-ledningsstumpar som annars fått gå i soporna. Det sistnämnda ska patineras bara preparatet jag behöver dyker upp med posten någon gång:

Ett par silvriga, skruvade örhängen virade jag också till härom morgonen; lätta, nätta och faktiskt riktigt klädsamma.

Var är våren?!

IGÅR TORKADE JAG vittvätten utomhus i härlig vårvind och solsken. Idag är det omväxlande regn och snö.

Lika bra att knåpa på inomhus. Det har blivit lite metalltrådsarbeten den senaste tiden. F.n. använder jag koppartråd. Föremålen ska patineras så att de nästan liknar antikt silver, men jag har ännu inte fått hem medlet man behöver. Här några smakprov:

Lite kombo glas-metall har det också blivit, som det här setet med armband och matchande örhängen:

Tråden är av mässing och baksidorna är minst lika snygga som framsidorna:

Istället för vårstädning

SOM VANLIGT HOPPAR jag av och an mellan olika former av hantverk. Efter en kort period med ”juvelerararbete” med tråd och tänger har jag raskt (eftersom jag fick slut på metalltråd ...) gått över till skinn. Här några pinfärska armband av olika modeller:

Bland trådsmyckena jag nyligen knåpat ihop återfinns de här blommiga örhängena av hamrad, silverfärgad koppartråd med krokar av äkta silver. Dem gillar jag själv!

Och blommiga örhängen för mig vidare till sånt som växer, på riktigt. Här en bild på rotbiten av ingefära som nu börjat spira riktigt bra. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla fram något som medger skörd också, sen framåt hösten.

Det spirar och Ruckelhäxan virar

I SÖNDAGS, DVS för fyra dagar sedan, fick jag äntligen tummen ur och sådde det lilla jag behöver förgro inomhus i år: fyra sorters tomater, fyra sorters paprikor, gurka och squash. Idag kan jag konstatera att gurkan har bråttom, för två av fem frön har redan grott!

Sen är jag överlycklig över att, efter ett hantverksuppehåll på tolv oändliga dagar, igår ha fått klartecken av kirurgen att börja använda högerhanden igen precis så mycket som själv mäktar med! I morse vred jag därför ihop ett par örhängen av silverfärgad koppartråd som sammanfogats med tunntunn tråd av äkta silver; öronkrokarna är även de av äkta silver. Lite så där keltiska i sin framtoning, inte sant?