Hurra, vad jag blir glad!!

EH... VA? NÄ, det kan väl inte vara möjligt? Det måste ha blivit något fel någonstans, tänkte jag när jag loggade in på Smashwords för en stund sedan och upptäckte det här:


Men sen hittade jag förklaringen, här på bloggen:

Tack, Annika! Nu får jag hålla tummarna för att de tilltänkta motta­gar­na får något utbyte av att läsa sina e-böcker om Solveigs vilda fram­fart i livet.

Sen blir jag inte det minsta sur om den som känner för det pushar lite för Solveig på sin blogg eller via något annat forum ;o)

Nu är jag ju som bekant inget stort fan av Fejan själv, men ni som än­då är registrerade där kan väl gå och ge boken ett klick på ”Gilla” up­pe till höger här på sidan om ni tycker den förtjänar det? Hon behö­ver säkerligen all draghjälp hon kan få, tanten min.

Från Yi-HAA! till Ta-DAA!

DET KÄNNS SOM det snurrar på lite just nu, med radioprat, bok­pub­licering och nu även ett hantverks-Ta-DAA! Det fribroderade kudd­över­draget, sytt av en gammal yllefilt, och som jag började på för ett tag se­dan är färdigt:


Men nu har jag beslutsångest av grövsta graden. Sälja eller behålla..? Så här är det jämt och samt med sånt jag knåpat ihop och känner mig extra nöjd med :o/


Tursamt nog fyndade jag lite mer yllebroderigarn igår, så visst, jag kan ju alltid plocka fram nålen och sätta igång med ett nytt projekt.


Annars då? Tja, det är sk**väder därute. Jag har en blixtrande hu­vud­värk och urdåligt samvete för att jag de senaste dagarna inte hunnit kommentera hos er andra som jag brukar. Men annars är det väl rätt okej. Eller, tja, det var väl att ta i. Låt oss säga som så, att det är un­gefär som vanligt.

Yi-HAA! Solveig är on-line!

EFTER EN DEL knölande och bökande är ”60+ och singel” i sin slut­gil­tiga form äntligen tillgänglig för köp som e-bok hos Smashwords till det högst facila priset $4.99 (c. 3,85 EUR/33:50 SEK), och härmed är Solveig redo att ta värl­den med storm, haha!

Du kan också, helt gratis, smakprovsläsa c. 15 % av innehållet före du bestämmer dig.

Ny förpackning fick hon också, tanten, innan det bar iväg
ut i Stora Världen:


Till bokens egen hyllplats i den gigantiska, virtuella bokhandeln kom­mer du genom att klicka HÄR.

Formaten det finns att välja på är:

• HTML för läsning on-line
• .mobi för Kindle
• Epub för iPad/iBook, Sony Reader samt program för e-läsning, som Adobe Digital Editions m.fl
• PDF för Acrobat Reader (bra om man vill göra en utskrift)
• RTF, som är bra för flertalet ordbehandlingsprogram

Edit 14-04-2012:
Jag glömde i glädjeyran över avklarad on-linepublicering att skicka ett stort och varmt tack till min gamla kompis från tiden på Kapitel 1. TACK, Marita, för att du tipsade mig om Smashwords!

Inne och ute

MINNS NI MIN groddning från häromveckan? När linserna började vi­sa små groddanlag petade jag på skoj ner en i en kruka basilika jag har i köksfönstret. Och si, här växer det:


Tänk, en knastertorr lins från en förpackning som var jag vet inte huur gammal, och ändå finns det växtkraft! Naturen är makalös.

Makalöst är det också att våren t.v. är vidrigt kall. I trädgården hän­der det inte mycket, men krokusar ploppar det åtminstone i god, vårlig ordning upp i gräsmossmattan.


Och hukande inunder min nu flera år gamla lavendelhäck lyser det här och där intensivt vitt av annan vårlig fägring:


Men lavendeln som sådan är ingen vacker syn. För några dagar sedan gick jag riktigt hårt åt den med sekatören; den första rejäla beskär­ningen någonsin. Just nu är det lite svårt att begripa att den här ra­bat­ten, lika upplyftande som en betongförort i forna Sovjet, kommer att explodera av grönska och färger inom bara några veckor:


Den där riktiga vårstädningen på gården har jag tills vidare inte satt igång med. För bara ett par dagar sedan var det rejält med minusgra­der på nätterna, så växtligheten kan gott få ha vintertäcket på sig en stund till. Vårstädningen inomhus talar vi om en annan gång – eller allra helst inte alls.

Annars har jag inte några omvälvande nyheter ett bjuda på. Det är fredag, det är den trettonde, jag är inte bortbjuden på middag eller fest den här veckan heller, kylskåpet är tomt på inspirerande ingre­dien­ser och Lilla A är på sin andra adress. Det lutar åt havregrynsgröt till middag, lite eget gitarrplink som underhållning (?) och en nylånad ljudbok som substitut för social samvaro.

Hur ser era planer ut?

ISBN

SISÅDÄRJA, NU HAR jag beställt ISBN-nummer. I väntan på ett even­tuellt kulturstipendium kommer ”60+ och singel” till en början att pub­liceras som e-bok på Smashwords.

Tvärs å mesamma när den finns tillgänglig on-line får ni info om det här på bloggen.

Jamen, hur svårt kan det va’? eller Säg mig, varför lär man sig aldrig?

VARFÖR, O VARFÖR, ska det vara så svårt att säga det lilla ordet nej?! Jämt och ständigt hamnar jag i situationer där jag helst inte vill vara när min stora trut säger: ”Jamen, självklart!” samtidigt som den bortkopplade hjärnan sliter sitt bildliga hår och vrålar: ”NEEEEEJ!!”


Ovanstående oförmåga har nu försatt mig i situationen att jag lovat gästa lokalradiostudion, vilket jag nogsamt lyckats undvika sedan 2002. Den gången var det samma, envisa nej-allergi som fick mig att svara ja på frågan om jag kunde tänka mig att sommarprata.
Vilket i och för sig är en udda erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan.

Tio års strida strömmar har runnit under broarna, men någon bättre nej-sägare har jag följaktligen inte blivit, så imorgon kl. 09:40 är det därför dags för ett nytt magplask på radiovågorna. Ja, jösses ... Med anledning därav undrar jag nu, för jag vet inte vilken gång i ord­ning­en: vem tusan var det som hävdade att visheten skulle komma med åldern?? Denna någon kan inte ha varit riktigt klok.


Vägen till Ålands lokalradio börjar HÄR.
 

”Hur tänkte ni nu då..?”

DET ÄR EN sak jag funderat på ett bra tag nu. Det är det här med re­klam i svensk tv. Ja, svensk, för hur det ligger till i de finländska kana­lerna har jag ingen aning om. Trots att jag lydigt betalar min tv-licens har jag inte tillgång till en endaste liten finsk kanal, eftersom ”Ruck­lets” ålderstigna tjock-tv av det stolta märket Philips inte har knutit hymens band med en digibox. Utan digibox inga finska kanaler, men pynta för dem får jag lik förbannat :o/

Men strunt samma, för nu var det alltså om svensk reklam-tv det skul­le handla.

Svensk och svensk, förresten. Det är just det som förundrar mig. Nog har väl ni, likväl som jag, noterat att alltmer av tv-reklamen är helt engelskspråkig..? Här på enspråkigt svenska Åland gruvar sig somliga för att ön ska förfinskas, men för den oron finns det väl ungefär lika mycket grund som för att ta stress för en fis släppt i yttre rymden. Spana in konungariket istället, för där händer det saker! På riktigt.

Härom kvällen råkade jag pga en bra långfilm bli sittande framför ru­tan något längre än vanligt. Under en och samma film räknade jag in inte mindre än tre – dessutom långa – reklaminslag som förkunnade sina evangelier uteslutande in English. Betsafe, Tele2 och Sony Erics­son var det, fast kanske inte i nämnd ordning.

Väl medveten om att jag har en ovana att salta mitt eget språk med ord och uttryck på utländska tycker jag ändå att det verkar liite oge­nomtänkt att producera och televisera dyr reklam som framförs på ett för landet främmande språk. Att kalla det ogenomtänkt är kanske lite för snällt, om jag tänker efter. Korkat passar nog bättre.

Alternativt måste slutsatsen bli att man vill begränsa försäljningen av sina varor och tjänster till endast den del av populationen som besit­ter tillräckliga kunskaper i andra språk än sitt modersmål för att obe­hind­rat uppfatta reklambudskapen, som många gånger dessutom byg­ger på rätt komplicerade ordlekar och formuleringar. Låter det sanno­likt? Nä, just det, jag skulle inte tro det.

Fast vad vet jag? Till producenterna av den här sortens tv-reklam har jag därför en i mitt tycke välgrundad och -formulerad fråga:

”Hur tänkte ni nu då..?”

Or as Google Translate would put it:
“How did you now..?” 

Låt det roliga börja

MORGONENS KONTROLL AV väderprognosen fram till och med nästa lördag visar för första gången en obruten rad röda siffror, utan en till­stymmelse till blått ens på nätterna. Äntligen! Nu är det snart dags för frilandssådd av sommarens blommor.

I år blir det en för mig ny rosenskära (eller kosmosblomma, som den också kallas) av sorten ’Double Click’ och en lurvig pionvallmo, ’Lilac Pompom’. Jag gillar pioner och jag gillar vallmo, så vad är då bättre än en pionvallmo?


Omskolningen av tomatplantorna blir gjord lite pö om pö, eftersom de grott ganska ojämnt. Men nu kan de säkert stanna i Glaspalatset på nätterna också när temperaturen verkar hålla sig ovanför nollstrecket och värmefläkten vakar över dem.

Lökväxterna jag i höstas satte i hinkar, som varit nedgrävda i grön­sakslandet över vintern, växer så det knakar i Glaspalatset, dit jag tog in dem för en dryg vecka sedan. Köksbordsodlingens squash­plan­tor ränner iväg och har sina första riktiga bladpar på gång, så idag får även de flytta ut till Glaspalatset.


Lycka just nu är solsken genom köksfönstret tidigt, tidigt på mornar­na. Visst är fönstret i stort behov av tvätt, men jag tvingar mig att se förbi den saken. Istället fokuserar jag på det vackra, som vårsolen som kittlar korgpilsknippena i en golvvas i Lilla A:s krypin.

Såvitt jag vet är det ingen som dött av oputsade fönster och jag tän­ker inte bli den första. Ju äldre jag blir desto mindre pedantisk blir jag. Livet är för kort för att avsättas på städning, städning och åter städ­ning. Dessutom är ”skiten” min, och den som inte står ut med saker­nas tillstånd behöver faktiskt inte sätta sin fot i ”Rucklet”. Enkel mate­matik!

Trångt om saligheten

DET VACKRA MEN kyliga påskvädret fortsätter. Igår, på påskaftons­morgonen, mötte mig en deprimerande syn när jag gick ut till Glaspa­latset för att kolla läget efter nattens minusgrader. Alla små tomat­plantor låg ner i sina krukor och jag var övertygad om att loppet var kört. Men utåt eftermiddagen hade de rest sig igen, så natten till idag tog jag in dem. Det vore dumt att utmana ödet fler gånger än nöd­vän­digt.

Men inomhus börjar det bli trångt. Fönsterbrädorna bågnar (bokstav­ligen), på köksbordet får vi snart inte plats att äta och till och med strykbrädan är ockuperad av sålådor! Under normala omständigheter är ”Rucklet” litet och ganska trångt, men nu, med alla förberedelser för sommarens odlingar ... *suck*


Min pelargonsamling har dessutom utökats med två nya sorter. Det är de på bilden längst ner till höger här ovan. Den ena, den till vänster, är en röd Mårbackapelargon och den andra en tulpanpelargon ’Happy Birthday’. Båda kommer från Sörgården i skånska Kabbarp och är du det minsta lilla pelargonnörd ska du titta in på deras hemsida. Man blir sluut ... *drabbad av våldsamt habegär*

Nåväl, om alla mina nytagna sticklingar och övervintrare klarar sig blir det massor med pelargoner här till sommaren. Inga såna mängder som hos Sörgården, men rejält mycket fler än ifjol.

Och sen gårdagen är sex välgroddade knölar förresten nermyllade i tre hinkar i Glaspalatset. I år ska jag ha egen färskpotatis till midsom­mar!

***
Igår hade vi tänkt äta memma till efterrätt. Det var ju trots allt påsk­afton. Men när Lilla A upptäckte en tetra med naturell yoghurt som närmade sig deadline blev det hemlagad vaniljyoghurtglass istället. Sån har jag inte lagat förut, men den blev helt okej. Kanske lite onö­digt söt i min smak, men yoghurtens syrlighet balanserade upp det rätt bra. Gott var det i alla fall :o)


Notera särskilt de små, svarta prickarna. Japp, äkta vanilj. Längst bak i kryddlådan hittade jag en burk, som visade sig innehålla en vanilj­stång av svårbestämd ålder. Men den var fortfarande relativt mjuk, med smak och doft i sin ordning.