Skarpsinnigt

IMORGON GÅR ÅLAND till lagtings- och kommunalval. Ja, det vill säga, de som har för avsikt att rösta går till val. Icke jag, eftersom inte en enda kandidat har hörsammat min begäran. Det lilla jag bad om var ett skriftligt löfte om att ett av målen under den kommande fyraårsperioden skulle vara ett förbättrat socialt skydd för Ålands drygt 2.000 småföretagare.

Jag lovade – offentligt – att inte rösta om ingen hade kurage nog att ge mig det löftet. Och jag står, i motsats till flertalet politruker, vid mitt ord. Samtidigt förfasas jag över att inte en enda spekulant på en plats i landskapsstyret verkar anse att småföretagandet är något att öda krut eller tid på. Detta trots att vi på en totalbefolkning om ~28.000 själar har 2.005 (!) företag som sysselsätter 0-4 personer!
(sifferuppgifterna, från Ålands statistik- och utredningsbyrå, är från 30.12.2010)

Samtidigt som min senaste krönika idag publicerats i Ålandstidningen råkar jag händelsevis ägna mig åt vinteröversyn av diverse egg­för­sedda redskap. Förmodligen inget annat än ett lustigt samman­träf­fan­de. Fast knappast om man kunnat fråga farbror Freud ;o)

RECEPT > Enklaste smulpajen

URSPRUNGET TILL DET här receptet kommer från en av min mam­mas väninnor och har många årtionden på nacken. Enklare än så här kan det inte bli att laga en god smulpaj på frukt eller bär, beroende på vilketdera som finns att tillgå. Jag gör den oftast på äpplen.



Du behöver:
4,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
100 g smör eller margarin
1 ägg
5-6 äpplen av en mjölig sort
lite socker och kanel att strö på äpplena

Gör så här:
Sätt ugnen på 220°.

Arbeta ihop mjöl, socker, bakpulver och kylskåpskallt smör till en smu­lig deg av havregrynsliknande konsistens – en pajknådare är till god hjälp. Arbeta till sist in ägget.

Ställ in smuldegen i kylskåpet medan du skalar, kärnar ur och klyftar äpplena. Här är det behändigt att ta hjälp av en äppelklyftare ;o)

Häll ungefär 3/4 av degen i en form och kläm ut den uppåt kanterna också. Fyll formen med äppelklyftor, sockra dem lätt och pudra över kanel enligt smak. Strö ut den resterande fjärdedelen av degen ovan­på äppelklyftorna.

Pajen gräddas i ugnens nedre del c. 30 minuter eller tills äpplena mjuknat och smuldegen fått fin färg.

En hispig morgon

SOVIT SOM EN kratta och vaknade med huvudvärk. Fasteblodprover först på agendan, så det kunde börjat bättre. Dessutom dags att skri­va en krönika till lördagstidningen. Det här blir ingen bra dag.

En krispig morgon

SÅ VAR DET dags då. Första frostnatten för året. Ifjol hände det re­dan den 30 september, så det här får väl betraktas som sent.

Inatt blev du min!

SKATTEMYNDIGHETEN ÄNDRADE SIG härförleden, och en fel­be­räk­nad kvarskatt på drygt 5.000 euro förvandlades till en liten åter­bä­ring. I och med det hade jag tänkt införskaffa ett begagnat s.k. pro­me­nadband, som en ren investering i min hälsa. Men med ett enda svar på min önskas köpa-annons och en säljare som ville ha i princip lika mycket för sitt begagnade som ett butiksnytt, tja, då får det vara.

Pengen som skulle gått till en ”hälsomaskin” blir istället ett rejält ra­bat­terat demoexemplar av en digital ritplatta. Detta är något jag suk­tat efter i åratal, men varit för snål för att skaffa.

Men livet är kort. Mitt i allt kan det vara över. Dessutom är detta inte glitter & glamour. Det är ett arbetsredskap. Så inatt bestämde jag mig. Inatt tryckte jag på PAY NOW.

Inatt blev du min!

[bild från tillverkarens hemsida]

Hösten hänger på låset

JAG FICK ETT ryck igår, ett för tillfället sällsynt kreativitetsryck. Rycket resulterade i en höstig krans till ”Rucklets” väderbitna ytterdörr, deko­rerad med nypon, lärkkottar och några fuskäpplen jag sparat från nå­gon julplantering jag fått under forntiden.

Men hörni, var är min normala, sprudlande kreatörsanda?? *ser mig villrådigt omkring* Har någon mig ovetande tryckt på pausknappen eller rentav ställt mig i standbyläge..? Strömmen är på, men det hän­der ju ingenting!


I det längsta har jag levt i tron att jag ska komma igång med uppföl­ja­ren till ”60+ och singel!”, men det ser mörkt ut. Lika mörkt som för en publicering av densamma. Det är ett surt äpple att bita i, men man måste ju också vara klarsynt, ha självkritik, och därmed är det bara att krasst konstatera: jag besitter inte den sorts berättarförmåga som gör mig unik.

Vid femtio fyllda har jag nått en form av självinsikt, som jag i och för sig varit medveten om en halv livstid, men envetet vägrat acceptera: mina talanger har oerhört mycket mer bredd än djup. Visst är jag halv­bra på massor, men en stjärna på någonting är jag inte.

Det är med andra ord dags att släppa taget om heliumballongen me­dan fallet inte blir alltför högt. Mer än så här blir det inte. Det är det här som är Livet.

Och inatt har det varit kallt. Tiden är kommen att evakuera Glas­palat­set för vin­tern och rädda vad som räddas kan. Det, mina vänner, är också en del av Livet.