tisdag 31 december 2013

På sista versen

2013 SJUNGER PÅ sista versen, så vad är väl lämpligare än att visa hur man kan göra när ett nystan lovikkagarn sjunger på densamma? Se här, mitt nyfunna knep för att skarva lovikkagarn: man ruggar upp ändorna på de garntåtar man vill skarva med varandra och sedan nål­filtar man helt enkelt ihop dem. Det blir en stadig, i princip osynlig skarv och – det finaste i kråkalåten – man slipper trådar att fästa.


Imorgon skriver vi 2014, om man nu för ovanlighetens skull lyckas programmera om hjärnkontoret att faktiskt göra det innan ett kvartal hunnit passera.

Imorgon är det dags att checka upp hur det nya årets kurvor för det allmänna bostadsbidraget i Finland beter sig för att få se om lag­lig­hetsövervakare och statliga tjänstemän tagit sig i kragen och börjat följa rikets lagstiftning.

Imorgon är det också släpp av min lilla fackbok från 2007, ”Ett band för vänskapen”, som e-bok hos Elib, och den 6:e släpps ”60+ och singel” som ljudbok. Så här i årets sista, skälvande timmar gläder det mig att den senare – sura gubbens gallspya till trots – efter mindre än två veckor glidit upp på en he­der­värd 160:e plats bland utlånade e-boks­romaner. Kanhända folk är redo för lite lättsam underhållning som mot­vikt till uppsjön av deckare ..?

Med detta tackar jag för mig för det här året. Och ett särskilt tack till Monica, Nina och Susie, vars välvilliga recensioner av Solveigs es­ka­pa­der säkerligen bidragit till andras intresse.

Så gott slut på er allesammans, ingen nämnd och ingen glömd, och låt oss hoppas att det stundande nya året blir ett riktigt gott sådant!

söndag 29 december 2013

Rea-fynd

HALVA PRISET PÅ allt på Emmaus betyder att man ibland gör riktiga klipp. Som igår, när jag bar hem en hel plastkasse med lovikkagarn, som någon virkat och stickat en massa konstigt formade ”lappar” av. När jag väl repat upp, nystat och kontrollvägt det hela, visade det sig att jag för 3 euro fått hem nästan 1 kg prima lovikkagarn!


Ett par bruna vantar i damstorlek är redan färdiga, det är bara rug­gan­det och de­koren som fattas. Det fina med lovikkavantar är att de går så himla fort att sticka :o)

lördag 28 december 2013

Smaken är som baken



Låt mig gissa ... En humorbefriad, kvasiintellektuell man ”i sina bästa år”, med impotensproblem och dålig framgång hos det motsatta kö­net? Get a life, killen! Du tillhör ändå inte målgruppen.

Skämt åsido, så har jag ingenting emot kritik, men jag föredrar en så­dan som är av den konstruktiva modellen. Sen bör man ju också vara införstådd med vad en recension är.

torsdag 26 december 2013

MÖNSTER > Mormorsruta med mittstjärna

 
FÖR ETT TAG sedan frågade Angelica mig om jag inte kunde skriva ner mönstret till min egenkomponerade mormorsruta med stjärna i mitten, och det tyckte jag förstås att jag kunde. Så här kommer det, både i text och schematisk form.


VARV 1
Börja med en magisk ring, runt vilken du virkar:
3 lm (= första stolpen)
11 stolpar

Slut varvet med en sm runt den 3:e lm i början på varvet.

VARV 2
1 lm
1 fm i samma lm du slöt varvet i
2 fm i vardera av de följande 11 stolparna

Slut varvet med en sm runt lm i början på varvet. Byt färg.

VARV 3
virka 1 fm genom att sticka ner nålen mellan två st på varv 2
3 lm

*hoppa över följande st på varv 2 och gör 1 fm med nedtag i den tredje, 3 lm*

Upprepa *-* varvet ut och slut varvet med en sm runt fm i början på varvet.

VARV 4 (stjärnans uddar)
Börja med 1 sm i en sm mellan två lmb.

*1 lm
Runt lmb av 3 lm virkar du sedan:
1 fm
1 hst
1 st
1 dst
1 lm + 1 sm i dst
1 st
1 hst
1 fm
1 sm runt nästa lmb*

Upprepa *-* varvet ut och slut varvet med sm runt lm i början på varvet. Byt färg.

VARV 5
Börja med en sm på toppen av en av dst på förgående varv, men virka bara genom den bakre maskbågen.

*4 lm
1 mouche1) i lm mellan uddarna på föregående varv
4 lm
1 sm i bakre maskbågen på toppen av följande stjärnudd*

Upprepa *-* tills du har gjort 6 moucher, men istället för de sista 4 lm avslutar du varvet så här:
2 lm
1 st i sm i början av varvet = nästa varv börjar alltså mitt på en lmb och det här är också platsen för rutans första hörn

VARV 6
3 lm (= första stolpen)
2 st runt samma lmb
Det här motsvarar en grupp med stolpar i hörnet på en mormorsruta. Den andra hörngruppen virkas i slutet av det här varvet.

*1 lm
3 hst runt följande lmb*
Upprepa *-* en gång.

Du har nu 1 grupp med st (hörnet) och 2 grupper med hst (sida). Nästa lmb är platsen för följande hörn, så där virkar du: 1 lm, 3 st, 2 lm, 3st.

Upprepa sedan *-* två gånger och därefter gör du nästa hörn. Varvet slutar du med 3 st runt samma lmb som den första stolpgruppen + 2 lm och en sm runt 3:e lm i början av varvet. Byt färg.

VARV 7
Virka grupper om 3 st runt rutan precis som när du virkar en vanlig mormorsruta. Varvet börjar du antingen med 3 lm (= första stolpen i en grupp) eller på mitt smarta sätt.

1) mouche: *omslag, nedtag i arbetet, dra upp garnet men sedan bara genom den första öglan på nålen*
Upprepa *-* två gånger till = 7 öglor på nålen.
Gör ett omslag och dra garnet genom alla 7 på en gång. Avsluta med att låsa mouchen med 1 lm.







COPYRIGHT
Design och fotografier/Design and photos © Nina Backlund 2013.
All rights reserved.

Det var det det

TITTA EN SÅ fin muffinspanna i gladrosa silikon Lilla A gav mig i jul­klapp! Fast jag undrar om den kom med en liten baktanke – haha! – i och med att hennes födelsedag infaller om mindre än två veckor? Nå, strunt samma, för jag, den borna köksattiraljsfetischisten, kommer att ha mycket glädje av den framöver.


Men Lilla A får förlåta, för den roligaste julklappen är trots allt att så många tycks hitta min bok i floden av e-böcker man kan låna via Elib. Hela 137 stycken utlån på en vecka! Det är ju inte klokt!! Men kul. Skitkul.


Skulle det ovanpå det här visa sig att FPA fr.o.m. 1.1.2014 i all tysthet börjar beräkna de finländska bostadsbidragen i enlighet med vad som stipuleras i den årligen utgivna förordningen, ja, då skulle jag känna mig riktigt nöjd med Livet :o)

Meanwhile – och i spänd förväntan på detta eventuella under – fort­sätter jag att göra slut på garnrester. Två par vantar har det blivit un­der julen och nu ska jag ta ett djupt tag i garnlådan och se vad nästa projekt ska bli. Fast en promenad måste det också bli under dagen, en riktigt lång en.

God fortsättning på er allesammans!

måndag 23 december 2013

Lagom till jul

­
Nu har vi bara en dag kvar
till julefrid och tomtefar.
Med skinkan bytt till käk av färs
blir julen ingen större pärs.

Men det till trots jag unnar er
ett ymnigt bord med mer ... och mer!
För övermått hör julen till,
med lutfisk, gröt och inlagd sill.

Så ät, var glad och njut i frid,
nu står vi inför juletid!
Allt gott till jul jag önskar er
fast ej jag några klappar ger.

Då slantarna är alltför få
blott här ett rim jag bjuder på ...
och så en bild av ett projekt,
i gult och blått - visst är det käckt?

söndag 22 december 2013

Nästan hundra

DET VAR EXTRAPRIS på blandfärs. Det blir ingen skinka i år, det blir köttbullar. Men inte särskilt traditionella, för smeten smaksatte jag med vitlök, cayennepeppar, stötta korianderfrön, mald spiskummin och finhackad persilja. För att få mina bullar likstora använder jag ett rost­fritt kaffemått :o)


Imorgon är det redan da’n före da’n, men i ”Rucklet” är det inte mycket julstämning. Lilla A jular hos sin pappa i år, så jag nöjer mig med en skål clementiner, en påse åländska äpplen och mina köttbullar. Inte mycket Kirschsteiger över den här julen inte :o/

Men om någon därute har ett hjärta som svämmar över av julig väl­vilja: gå gärna in på Elib och skriv en recension och/eller betygsätt min bok, eftersom böcker med omdömen har mycket större chans att lånas ut. Mer än så önskar jag mig inte i julklapp.

lördag 21 december 2013

Tur att man är till åren

... OCH GARANTERAT ”SKOTTSÄKER”, för nog blir man lite bebissjuk av att sticka smått.
2-trådigt helyllegarn, stl. 2-4 år

fredag 20 december 2013

Det tar sig på slutrakan

2013 HAR VARIT ett besvärligt år på många sätt och vis, men nu, pre­cis på sluttampen, verkar det som flytförmågan ökar. Igår fick vi äntligen, efter en dryg månad av pirrig ovisshet, det efterlängtade beskedet: Lilla A har antagits som en av finländska Rotarys ut­by­tes­stu­denter för läs­året 2014-15.

Vart det bär av är ännu öppet, men stort grattis till ungen min! Det kom­mer att bli ett år som ger henne massor med erfarenheter och min­nen för livet, oavsett om det blir Italien, Frankrike eller Spanien :o)


Sen måste jag tillstå, att det känns mycket konstigt att fr.o.m. idag se sin egen bok till försäljning hos Adlibris, CDON m.fl. Lite overkligt, för att ut­trycka det i små bokstäver. Och att det dessutom bara rasslar in bibliotekslån via Elib är minst lika fascinerande. Min bok ..? *ruskar på hu­vu­det*


Ikväll tror jag tammetusan jag ska fira både det ena och det andra med att tillåta mig ett glas rött, oberoende om det erbjuds sällskap till detta eller ej.

Trevlig helg!

torsdag 19 december 2013

Oj, va’ skoj!!

EFTER EN DEL bök: ”60+ och singel” är nu tillgänglig för lån som e-bok i alla bibliotek som är anslutna till Elib, f.n. i Sverige, Finland och på Island. Klicka på bilden för att kolla om just ditt bibliotek finns med bland dessa. Och vet ni vad! Tre lån gjor­des redan inom loppet av en kvart :o)

Imorgon släpps den för distribution till återförsäljare.


Ljudboken kommer också att finnas, men pga Elib:s produktionsteknik dröjer det till v. 2/2014.

måndag 16 december 2013

RECEPT > Koka stora, vita bönor – på mitt sätt

JAG HAR NOTERAT att många verkar ha problem med tillagning av torkade, stora, vita bönor. Det kan jag mycket väl förstå, om man följer anvisningarna t.ex. på Risentas påsar. Det man blir med är ett bön­mos, föga aptitretande och sannerligen ingen fröjd för ögat.

Så här gör jag istället:

Lägg bönorna i blöt i kallt vatten, gärna 12 timmar.

Skala bönorna och blötlägg dem igen i så mycket nytt vatten att det täcker och salta detta med 0,5 msk salt till 1 liter vatten. Låt bönorna dra i sig sältan i minst en timme. Observera att den skalade bönan delar sig i två halvor.

Koka upp en lika stor mängd vatten som du använde för den andra blötläggningen. Häll av blötläggningsvattnet från bönorna. När vattnet i kastrullen stormkokar häller du i de avrunna bönorna och låter dem sjuda under lock på svag värme c. en timme. Kolla absolut lite då och då om de blivit mjuka, så att du inte i misstag kokar sönder dem.

Av de lagom kokta – och fortfarande hela – bönhalvorna kan du sen göra vad du vill, som t.ex:
  • använd dem som soppingrediens, men lägg med dem precis på slutet, så att de bara hettas upp utan att kokas
  • marinera dem enligt tycke och smak och servera dem som till­be­hör till annan mat; t.ex. en asiatisk marinad med bl.a. ingefära är jättegott


Fakta om den stora, vita bönan
De bönor som på påsarna kallas för "stora vita bönor" heter egent­ligen limabönor, Phaseolus lunatus. Limabönan härstammar, som nam­net antyder, från Sydamerika och är en art i familjen ärtväxter. Lima­bönan är också känd som jumboböna eller smörböna (på engelska butter bean).

Precis som hos bondbönan, Vicia faba, är skalet egentligen ätligt efter kokning. Men ävenledes i likhet med bondbönan, så är detta tjockt, trådigt och tråkigt. Det är därför mycket godare att ta bort det innan man äter bönan.

torsdag 12 december 2013

Renässans för Ruckelhäxan!

JAG UPPLEVER VID denna sena tidpunkt i livet en renässans när det gäller vantstickning. Anledningen är, att jag lite av misstag snubblade över den formidabla tekniken att sticka små cylinderformer på lååång rundsticka.

Aldrig mer strumpstickor i mina händer! Slut på pillerillet när man stick­ar tummar och fingrar! Yi-HAA!!


onsdag 11 december 2013

”Ruckelhäxan gör en Kirschsteiger” – igen

ALLA SOM NÅGON gång haft en azalea vet vilket !@§ jobb det är med att försöka hålla den i livet. Den får ju liksom aldrig torka ut, inte det minsta lilla.

Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma prin­cip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köks­fönster.

Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med plan­teringskrukans botten.

Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spik­band, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?


På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.

måndag 9 december 2013

I grevens tid till julen ...



VAD DEN KOSTAR hos dem vet jag inte, men köper du direkt från mig är priset på Åland 20,50 € och då kan jag skriva en dedikation på fod­ralets baksida om du vill ;o)

Levererad utom Åland blir det skattefria priset 14,35 € + porto.

Har du inte provlyssnat redan kan du göra det HÄR.

söndag 8 december 2013

Det där med ”bäst före”

NÅGON FÖRÄRADE MIG vid denna tidpunkt ifjol (eller var det rentav för två år sedan?) en flaska Glühwein. Den öppnades, ett glas eller två förtärdes, varefter korken skruvades på och flaskan glömdes bort. Tills igår, då kompisen Y hälsade på och det blev tal om glögg.

– Hm... jag tror faktiskt jag har kvar sen ifjol, sa jag, och dök in i ett underskåp. Strax halade jag fram en öppnad flaska glöggbas samt sag­da Glühwein.
– Ha! jag visste väl det, utbrast jag triumfatoriskt, och höll upp den se­nare till allmän beskådan.
– Men den där går väl inte att dricka mera? undrade Y. Den är ju redan öppnad.
– Äh, den har ju varit ordentligt igenkorkad sen dess, svarade jag, och ställde pavan på diskbänken för framtida kontroll.
– Dessutom finns det inget bäst-före-datum på den heller, kon­sta­te­rade jag efter att jag synat buteljen i sömmarna.

Nåväl, på kvällen skruvade jag med visst besvär av korken. Den hade torkat fast riktigt ordentligt och det behövdes några minuter i hett vat­ten plus ett stadigt grepp med dubbelvikt disktrasa för att få upp den. Men upp gick den.

En olfaktorisk undersökning avgjorde att smaklökarna lugnt kunde få ha ett ord med i laget. Så raskt in med ett glas i mikron för värmning, för Glühwein ska ju i likhet med glögg intagas varmt.

Smaken var det inget fel på, varken på mugg 1 eller mugg 2. And I live to tell. Ikväll blir det en mugg till, för det är ju faktiskt andra advent ;o)

lördag 7 december 2013

Nu kom den!

DET ÄR VARKEN torrt och fluffigt eller i stor mängd, men nu kom den i alla fall, första snön på riktigt för i år. Mer än så här behöver det i är­lighetens namn inte bli heller, för det är bara det vita jag vill ha och alls inte i ett metertjockt lager.


Annat som kom idag, var mopsen Lucy. Hon tog Lilla A med sig ut på promenad och så hamnade de i ”Rucklet”. Lucy är Lilla A:s brorsas flickväns vovve och en rysligt alert och charmig sak. Men låter som en julgris gör hon, när hon snörvlar sig fram genom tillvaron.


Men nu har jag inte tid att sitta här och lägga ut texten. Strump­stick­orna kallar! Bara så ni vet, så får man av en uppriven damtröja stl. 36-38 ut fem par sockor stl. 40-41 och jag ska just lägga upp för den tionde sockan på raken. Puh ...

fredag 6 december 2013

Finlands självständighetsdag



Man har så roligt som man gör sig
... när man varken är bjuden på presidentbal eller får nå’n flådig medalj.

torsdag 5 december 2013

En julklapp åt mig själv

ÄNDA SEDAN JAG ”blev med ruckel” sensommaren 2005 – och per au­tomatik också med ett antal äppelträd – har jag suktat efter en me­ka­nisk äppelskalare. Oändligt stora mängder frukt har under åren fått bli kompost, bara för att orken och tiden för att skala, kärna ur och göra något av alltsammans helt enkelt inte har funnits.

Så nu har jag slagit till; gett mig själv en lite tidig julklapp, som för­hopp­ningsvis ska bli till stor nytta och glädje under många år framöver – och som dessutom kan gå i arv till Lilla A, eftersom den knappast blir ut­sliten under den tid som återstår av mitt lilla liv :o)


Skulle jag nu bara till ett överkomligt pris lyckas lägga vantarna på en lika hett eftertraktad mustpress också, då skulle det min själ inte bli mycket äpplen som går till spillo hädanefter!

onsdag 4 december 2013

Snart är det jul ... och ljud

SÅ HAR VI då tagit oss igenom november, en grå och i år osedvanligt blåsig månad. November innebär, förutom äckligt väder, att statsrådet i Finland publicerar sina uppdaterade förordningar om hur bo­stads­bi­dra­gen i republiken ska beräknas. Så även i år, och i den som gäller det allmänna bostadsbidraget finner jag ingenting nytt och re­vo­lu­tio­ne­rande att läsa. Vad den biten anbelangar är det således same pro­cedure as last year (and all the years before that) som gäller.

Sagda förordning applicerar sedan goda vännerna på FPA enligt eget gottfinnande på sina beräkningar av de allra mest utsattas i riket an­hål­landen om hjälp till ett tak över huvudet, som motsvarar vad som stipuleras i Artikel 25 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Den nya förordningen tas i bruk den 1 januari 2014.

Från BJO har det inte hörts ett pip efter att han mottog mitt [senaste] brev i ärendet. Vågar man trots det hoppas på, att en korrigering av det lagstridiga förfarande som FPA år efter år ägnat sig åt, i all tysthet kommer att vara undanröjt när vi vänder årsblad i almanackan ..?

Här på Åland slår man upp i lokalpressen (Nya Åland 03.12.2013), att det i samband med en lagändring begåtts ett fel på det kommunala planet, som negativt berört c. 700 ensamförsörjare vid beräkningarna av deras utkomststöd. Illa nog, men inte lika illa som att närmare 200.000 medborgare i hela landet berörs av en grov feltolkning av lagen. Enligt statsrådets beräkningar erhåller 190.400 hushåll bo­stads­bidrag vid årsskiftet, ytterligare 6.000 vid utgången av 2014.

Så visst hoppas jag för deras vidkommande på ett under, även om jag inte lyfter något bostadsbidrag själv. Men eftersom jag inte anses vara värdig ett svar från justitieombudsmannaämbetet och eftersom t.o.m. den tandlösa, finländska pressen hukande tiger still under den stat­liga, höjda knytnäven ... tja, då det är det bara att inse, att det nya året sannolikt för med sig skrivning av ett klagomål till Europeiska dom­sto­len. För ger upp, det gör jag inte.

Det om det.

Julmånaden rullar på. Någon julstämning har inte infunnit sig i ”Ruck­let”, eftersom jag varit febrilt sysselsatt med att färdigställa ljud­boks­versionen av ”60+ och singel”. Igår kom det efterlängtade med­de­lan­det, att de färdigtryckta cd-skivorna och till dem hörande kar­tong­fick­orna har lämnat pressarna och är på väg. Så får jag drista mig till ett julklappstips och föreslå inköp av en rykande färsk, äktåländsk ljud- bok ..? Ett smakprov på Ruckelhäxans uppläsning återfinns sedan igår på YouTube.

tisdag 26 november 2013

Ljudbokssläpp!

NU FINNS DEN nedladdningsbara MP3-versionen av ”60+ och singel” i min Etsybutik. Total speltid: 6,6 timmar.

MP3-böcker kan man ju faktiskt rysligt enkelt ge bort som present ock­så, glöm inte det! I så fall skickar jag helt enkelt ljudfilen till en mot­ta­gande e-post­adress du uppger istället för din egen + bifogar en häls­ning från dig. Ett julklappstips kanske ..?

Vill du provlyssna? Gå vidare till YouTube HÄR.

måndag 25 november 2013

Att jag aldrig lär mig ...

THE STORY OF my life ... är tydligen att inte lära mig av mina misstag. Gång efter annan gör jag om det, kastar mig huvudstupa in i projekt, som jag redan i förväg borde kunna förutse att de kommer att växa till oanade proportioner. Häri finner vi en av de största grundbultarna till min utmattning, detta att jag blir så hejdlöst überengagerad i sånt jag sätter igång med.

Som nu med ljudboksproduktionen av ”60+ och singel”. Nästan precis sju timmar taltid är inte fy skam i sig, eftersom det innebär minst fyr­dubbelt detta i omtagning efter omtagning efter ... men sen är det ju inte ens klart med det. Sen kommer den verkligt arbetsdryga biten, att försöka få till ett kontinuerligt och någorlunda acceptabelt ljud på hela innehållet.

Nu har jag t.ex. den hårda vägen fått lära mig, att min röst va­rierar kraftigt beroende på tidpunkt på dagen. Men, men, sakta men säkert växer ändå en godtagbar ljudfil fram på skärmen. Med lite flyt kommer jag att ha en färdigbränd cd i min hand före jul, för idag borde jag få en av de väsentligaste delarna: ISBN-numren för både cd-skiva och nedladdningsbar MP3-fil!

50 skivor har jag tänkt låta tillverka. Någon (eller några?) ska för­mod­ligen Nationalbiblioteket ha för arkivering. Ett ex, eller ett par, ska jag ha själv och ett ska jag donera till stadsbiblioteket. Men cirkus 40 blir alltså tillgängliga för köp.

Någon som är intresserad ..?

PROVLYSSNA:



torsdag 21 november 2013

Vatten över huvudet
– men riktigt bra flyt

DET ÄR INTE många veckor sedan jag till slut fick hem en elektriker, som monterade upp den hett efterlängtade belysningen ovanför ”Ruck­lets” entré. Men säg den lycka som varar, för så här ser samma armatur ut idag, med en skyddskupa fylld med ett par deciliter vatten! Hur i hela h har detta kunnat ske?! Armaturen är klassad IP44 och ska minsann tåla vatten i form av regn!

Varför får man aldrig vara glad någon längre stund ..? Varför ska det alltid hända något som drar ner en på jorden igen?


Som motvikt till detta elände kan jag meddela, att inläsningen av min bok ”60+ och singel” löper på riktigt bra. Jag börjar faktiskt få häng på hur ljudfilerna måste redigeras för att låta vettigt och ska idag ta itu med kapitel 36 av 48, så det närmar sig dessutom fullbordan.

lördag 16 november 2013

Solveig Goes Live

OKEJ, GO’VÄNNER, NU ska ni få lyssna på hur det låter när Ruckel­häx­an läser högt! Här hittar ni nu nämligen prologen till ”60+ och sing­el” i mp3-format.

Jag förväntar mig ärlig kritik. För som jag skrev tidigare, så är det ing­en mening med att jag lägger ner en massa jobb på att åstadkomma en inläsning av hela boken, om det i andras tycke låter för jä-ligt och ingen står ut med att lyssna. Klicka på pilen till vänster under boken för att starta uppspelningen.

Pipi: ny version upplagd 17-11-2013 kl. 10:41 :o)

Ännu en ny version, med förhoppningsvis bättre ljud, upplagd 20-11-2013 kl. 12:42


fredag 15 november 2013

Dags att ”sjunga upp sig”!

GREJORNA HAR KOMMIT! Mikrofonen är hopskruvad, popfiltret mon­terat och hörlurarna ipluggade. Nu återstår bara att installera ljud­re­di­geringsprogrammet förrän det är dags att ”sjunga upp sig” riktigt or­dentligt och sätta igång med inläsningen av ”60+ och singel”.


Jag kanske börjar med att publicera ett kort smakprov här på bloggen, så att ni läsare får avgöra om det överhuvudtaget är värt att jag och min röst läser in hela konkaronkan. Det kunde väl vara smart? Inte stor vits med att lägga ner 40-50 timmars arbete på det om min väna stämma får folks hjärnvindlingar att rakna av förskräckelse och deras örontrumpeter att skrumpna ihop med ett utdraget kvidande :o)

torsdag 14 november 2013

Tårt-tataa!!

JAG SKAFFADE MIG några nya tyllar för ett tag sedan, så den här gången fick det bli ränder på höjden och ”pluppar”. Två sorters fyllning bidde det, mosade syltgubbar + grädde och äppelmos + grädde.

Ovanpå hela härligheten ligger det skivade päron i sockerlag och som kronan på verket den traditionella marsipanrosen förstås. Prov­smak­ningen återstår, men först av allt måste man ju äta middag :o)


Min födelsedagspresent till mig själv blev, förutom tårtan, byte till vin­terdäck på Röda Faran. Ja, jag lät ju förstås inte någon annan göra det mot betalning, men sparade 20 € på att jag gjorde det själv. Det är väl också en sorts present, inte sant?

Grattis, Astrid!

JA, LINDGREN ALLTSÅ. Astrid föddes 1907, tre år före min pappa, och skulle idag ha fyllt 106 år. Hon får gärna vara med och dela på tårtan jag ska laga idag av en experimentell, glutenfri botten! Jag har egent­ligen använt mitt vanliga tårtbottenrecept, men istället för det vetemjöl som normalt används har jag tagit mandelmjöl.

Eftersom jag ännu inte kunnat provsmaka hur den blev kan jag t.v. ba­ra avge ett visuellt utlåtande: den ter sig mycket saftigare än vete­mjöls­varianten, vilket ju alls inte är fel i sammanhanget. Bilder på den färdiga tårtan lär nog dyka upp här så småningom om jag känner mig själv rätt ;o)


Mörkret den här årstiden lämpar sig inte det minsta för mig. Men tän­der man levande ljus när jag stigit upp i svinottan, väckt av smällen från postlådans lock när tidningen kommer, då blir det faktiskt lite lät­tare att leva. Tack i himlen för den saken!


Fast det är klart, jag skulle fara med osanning om jag inte erkände att jag vid den här tidpunkten på året bra mycket hellre skulle vara om­lo­ka­liserad till samma ställe som för tre år se­dan.

onsdag 13 november 2013

RECEPT > Utomordentlig ugnsgröt

 
DET HÄR ÄR ett recept som min mamma fick av sin svägerska ”för hund­ra år sedan”. Det är en gröt som jag lagade ofta, ofta förr i värl­den, men som av någon anledning hamnat på undantag de senaste åren. Men när jag och kompisen P, som är glutenintolerant, av någon orsak kom att tala om ris, hirs och andra ”gräs” häromkvällen, då ploppade det dammiga minnet upp till ytan igen!


En genomgång av skafferiet avslöjade till och med att jag hade både det ena och det andra hemma. Må vara, att bäst före-datumen pas­se­rats med råge (och då menar jag verkligen med råge), men torrvaror som förvaras i tätslutande förpackningar far ju ingalunda illa fast åren går :o)

Du behöver:

1 dl råris (alt. vanligt, rundkornigt grötris eller avorioris, dvs risottoris)
1 dl hela hirsgryn
1 dl hela bovetegryn
1 dl hela korngryn

smör eller margarin
0,5 l vatten
0,5 l mjölk (eller lika mycket vatten om du inte tål mjölk)
1 tsk salt

Gör så här:

Skölj ris och gryn väl. Smörj en låg, eldfast form och lägg i densamma det sköljda i blöt över natten i halvlitern vatten. På morgonen rör du ner saltet, tillsätter mjölken och klickar på lite smör. Sedan in med formen i nedre delen av ugnen och grädda gröten i 150° i c. två tim­mar.

För egen del äter jag gröten med en klick smör, medan andra föredrar att äta den med sylt eller äppelmos och kanske rentav en skvätt mjölk också. Byter du ut mjölken mot vatten fungerar den dessutom utmärkt som tillbehör till middagsmat, som omväxling till rent ris, potatis eller pasta!

tisdag 12 november 2013

Tid för förändring

FÖR SNART TVÅ år sedan stickade jag en grå tröja av riktigt tjockt yllegarn. Men jag var ända från början inte nöjd med ärmarna, som blev lite väl tajta. Efter två år som hyllvärmare fick det räcka. Nu ska samma tröja bli ett antal par rejäla sockor istället:


Ute viner vinden runt knutarna och det eviga regnet denna höst smatt­rar mot rutor och tak. Ett utomordentligt sätt att spendera en sån här äcklig novemberdag är att tända i braskaminen och sätta sig i soffan med en stickning. Och vet ni? Jag tror till och med att jag känner en antydan till inspiration att baka en kaka också! Wow, liksom.

Annars sitter jag mest och funderar på varför jag helt enkelt inte tar och emigrerar till varmare breddgrader, typ Madeira eller Azorerna. November i Norden gör ingen mänska glad, minst av allt mig.

måndag 11 november 2013

Se där, ja!

NOTERAT UNDER FÖRMIDDAGEN: någon som surfar via Folksams server har informerat sig om vad jag skrev häromsistens om hur ett läkarutlåtande B2 bör formuleras, om den intention intygsutfärdaren har ska godkännas av andra försäkringsanstalter än FPA, som kon­struerat blanketten.

Detta är intressant såtillvida, att Folksam köpt upp Aktia Skade­för­säk­ring. Och Aktia är ju, som bekant, inte ett försäkringsbolag som jag ger många pluspoäng. Fast i mitt fall handlar det förstås inte om en ska­de­försäkring utan om en frivillig pensionsförsäkring. Men Aktia och Folk­sam samarbetar. För mig räcker det med den vetskapen.

En trekant igen

TRO’T DEN SOM vill, men jag har stickat någonting enfärgat! Diskret enfärgat dessutom. Här är den, min senaste trekantssjal, fotograferad i det sällsynta novembersolsken vi kan njuta av idag här på Åland:


Det ävenledes diskreta mönstret åstadkommer man med hålstickning. I övrigt är den stickad enligt samma princip som senast. Garnet är ock­så denna gång ”Baby Merino” från Drops, men jag har som omväxling stickat med 4 mm rundsticka i motsats till de föregående, då jag an­vände 5 mm.


Nu blir det nog inte fler sjalar på ett tag. Med tanke på hur min pek­fing­ertopp på höger hand ser ut just nu borde jag egentligen lägga stickandet åt sidan en stund och ägna mig åt virkning istället.

lördag 9 november 2013

”Read my lips!”


DET ÄR BARA att konstatera: böcker inlästa för synskadade på s.k. Daisyspelare blir tydligen – trots att uppläsaren gör ett utmärkt jobb – rena, rama katastrofen när det kommer till ljudkvaliteten. Därför har jag, efter moget övervägande, beslutat mig för att försöka åstad­kom­ma en acceptabel författaruppläsning av ”60+ och singel”.

Mikrofon och popfilter är beställda. Med lite flyt kan jag sätta igång inom den närmaste veckan. Väntetiden får jag ägna åt hårdträning av ar­ti­ku­la­tion och läshastighet, för personligen tycker jag att böcker in­lästa av författaren själv i allmänhet lämnar en hel del att önska. Men så va­då, det är väl värt att göra ett försök i alla fall ..?

fredag 8 november 2013

Arbetsskada

JA, JAG VET inte vad ni andra tycker, men själv är jag av åsikten att jag möjligtvis har stickat liite för mycket den senaste tiden:


Fast mer lär det ändå bli. Jag har nu fått en kopia av inläsningen av min egen bok, så här ska det lyssnas samtidigt som det stickas! Hu, så nervöst ... Men spännande, förstås.

Trevlig helg!

torsdag 7 november 2013

Humörhöjande åtgärder i fast och flytande form

SÄG MIG, VARFÖR känns det alltid som mörkret tilltar i snabbare takt den här årstiden än vad ljuset återkommer efter vin­tersolståndet? Och varför ska det nödvändigtvis måsta sätta sig så förbannat på hu­mö­ret?!

Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min störs­ta, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.

Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyas­te ljuspunkten, den ”svävande” sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:


En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor åter­vän­der. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.

Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad mat­lagning och födointag heter. Länge leve soppan!


En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.

Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.

Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.

onsdag 6 november 2013

Produktutveckling

”LIVE AND LET LIVE” är i vanliga fall ett av mina motton, dock inte när det kommer till tjuvaktiga kråkfåglar. Mina fågelmatningsglober fungerar utmärkt för det de var tänkta, men har tarvat en viss mo­di­fie­ring.

För att stänga kajor, kråkor och skator ute från de förföriska talg­bol­larna har jag varit tvungen att lägga till la­ti­tud­linjer av galvad tråd på det norra halvklotet. Nu är det en gång för alla tji med gratis käk för de oönskade mat­gästerna!


Runt den stora sfären, monterad på en stör vid infarten till gården, har jag, förutom att jag monterat dit ytterligare spikband, virat en slinga med LED-lampor.

När den tänds på kvällarna, styrd av en tajmer, ser det ut som den ly­sande bollen svävar fritt i luften. Coolt! Men jag får väl hoppas att den inte kommer att orsaka någon avkörningsolycka pga att en för­bi­pas­se­ran­de bilist tror sig se ett UFO :o/


För övrigt verkar odlingssäsongen bli lång i år. I Glaspalatset, gårdens växthus, står fortfarande två chiliplantor kvar och till min förvåning ser det ut som de gröna frukterna hinner mogna innan vintern är över oss på allvar.

Nyskördad chili till jul, det låter väl inte så dumt? Det blir kanske allt mitt julpynt i år, men hur är det med resten av världen? Har ni dragit igång julförberedelserna allaredan?

måndag 4 november 2013

Kära, finländska läkarkår

EFTERSOM DET INTE verkar vara bekant för er hur konklusionen i ett B2-läkarutlåtande bör vara formulerad för att den undersökte ska kom­ma att godkännas såsom varande 100 % arbetsoförmögen av andra försäkringsanstalter än FPA, vars blankett ni använder, vill jag dela med mig av den kunskap jag av en lycklig slump inhämtade under föregående vecka.

I blankett SV7, under punkt 10, ”Konklusion”, får ni inte under några som helst omständigheter använda er av något av de förtryckta al­ter­nativen! Istället får ni ta på er jobbet att rita dit en egen liten kryss­ruta, med den vidhängande texten: ”Jag anser den undersökte oför­mögen till allt arbete fr.o.m. _______”.

Om ni, som förr, petar in ett kryss i rutan före: ”Jag anser den un­der­sökte oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed nära jämförbara arbete fr.o.m. _______”, ger ni de privata för­säk­rings­an­stal­terna möjlighet att ducka sitt försäkringsansvar genom att hävda att den undersökte minsann inte är befunnen hundraprocentigt ar­bets­oförmögen.

Nej, för fan! Han/hon kan ju faktiskt under sju-åtta timmar per dag hållas på benen fastsurrad mot en lämplig stolpe och t.ex. sys­sel­sät­tas med att fånga flugor med framtänderna! Förutsatt att detta inte råkar vara hans/hennes sedvanliga eller därmed nära jämförbara ar­bete förstås. Men då hittar de på något annat, det vet både ni och jag.

Så kära, finländska läkarkår, ta lärdom av detta och bespara på så vis många av era patienter åratal av utmattande, själsdödande, kostsamt och förnedrande papperskrig. Tack på förhand!

söndag 3 november 2013

Och så kom november

DET MÅ VARA aldrig så mörkt och grått just nu, men några ljuspunkter hittar man ändå om man letar lite. Som igår till exempel, när jag kunde plocka in en nätt liten purjolök och en handfull sommarmorötter från trädgården. Må vara att det är de är de absolut sista grönsakerna för året (förutom det vintergröna jag sådde i början av hösten), men det är ändå lite najs, att så här sent på året kunna koka sig en soppa av egen skörd.

Helt okej är det också, att kunna gotta sig åt två flaskor med hem­lagad träd­gårdslikör. Båda blev riktigt smaskiga och blir ännu godare om jag lyckas glömma bort dem ett bra tag till. Visst har krus­bärs­li­kö­ren en helt underbar kulör?


Sen kan jag meddela att jag igår kväll läste ut Marianne Cedervalls senaste och fjärde bok om väninnorna Mirjam och Hervor. Ja, läste. Ljudboken var utlånad och jag gitte inte ställa mig i kö, så det här var den första av böckerna jag inte lyssnade till – och vilken besvikelse det blev. För mitt vidkommande har Susanne Alfvengrens och Gun Olovs­sons fenomenala uppläsningar utan tvekan spelat roll för hel­hets­upp­le­vel­sen. Stor roll, dessutom.


Handlingen känns seg och på sina ställen repetitiv. Det är en tunn liten soppa på återanvänd spik, om jag så säger. Historien tilldrar sig den här gången i New York, men jag tycker inte att Cedervall lyckas för­med­la den rätta metropolkänslan, snarare tvärtom. Mestadels känns det som de två kumpanerna befinner sig i en amerikansk små­stads­håla, inte olik de tidigare böckernas gotländska Kajpe Kviar eller Kui­va­lihavaara i Norrland.

En stundtals förskräckande dålig interpunktion irriterade mig dessutom riktigt mycket – den slipper man ju helt och hållet med ljudböcker – och en inte alldeles imponerande korrekturläsning respektive typografering gjorde inte saken bättre.

Okej, visserligen finns det en hel del missar i min egen bok om Solveig också. Men den stora, för att inte säga enorma, skillnaden är, att jag har gjort allt jobb själv; författat, formgivit/layoutat inlaga och omslag, formaterat för tryck osv. Cedervall har, förutom ett stort förlag, en egen litterär agent i ryggen. Under dylika omständigheter tillåter jag mig faktiskt att ha högt ställda för­vänt­ning­ar på den rent tekniska biten.

Så tyvärr, Marianne, den här gången tyckte inte om din bok och borde förmodligen ha nöjt mig med att jag med behållning lyssnat till de tre föregående.

FPA-beräkningarna som ligger till grund för mina diagram från 2012 och 2013

 
2012 (beräkningar per 03-01-2012)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-500 kvm
Pensionär i centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm
Centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm

Resultat:


2013 (beräkningar per 19-10-2013)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-300 kvm
För pensionär i centralvärmt egnahemshus har jag inte sparat ner några nya beräkningar, eftersom resultatet är likvärdigt med det från 03-01-2012.
Centralvärmt egnahemshus, 46-300 kvm

Resultat:

kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

lördag 2 november 2013

Nu ska ni få dra lite igen :o)

SOM ETT PAR gånger tidigare deltar jag med en bild i en fototävling hos tidskriften Kodin Kuvalehti. Den här gången är temat ”Mitä Suomi syö?”, ”Vad äter Finland?”, och man skulle fotografera sin middag en helt vanlig torsdag i augusti. Det jag tävlar om är en Crescentcykel av den rätta mommomodellen :o)

Allt du behöver göra är att klicka på bilden här under. Väl anländ till Kodin Kuvalehtis sida för du muspekaren ovanpå bilden. Då ploppar det upp två rutor. På den vänstra står det Tykkää, som är finska för Gilla. Klicka på den – om utifall att du gillar min bild, förstås. Vill du dess­utom kommentera bilden klickar du på den andra rutan, Kom­men­toi.

Tack på förhand för draghjälpen!

fredag 1 november 2013

Triss i halsdukar och en meter tax

ÄVEN OM BILDKVALITETEN är usel tänker jag idag visa tre halsdukar stickade av merinoull. Den första är en klassisk en, långrandig och rät­stickad, 14 cm bred och närmare 160 cm lång.


Den andra blev färdig så sent som igår. Den är en s.k. Möbiusscarf, dvs en tvådimensionell cirkel utan början eller slut, i modesammanhang of­ta kallad snood. Så här ser den c. 120 cm långa och 17 cm breda scar­fen ut när den viras två varv runt hal­sen.


Den tredje är också en Möbiusscarf, som jag faktiskt stickade för rätt länge sedan. Den är ribbstickad på längden, genom att alternera mel­lan ett antal varv avigt och lika många varv rätt. Även den här är c. 120 cm i omkrets men bara 12 cm bred, eftersom ribbningen gör att den drar ihop sig. På bilden bär jag den två varv runt halsen.


Lång som en smärre scarf är även Gilbert, som är mitt dagbarn i två dagar medan matte jobbar. Här har han dock helt fräckt kringlat ihop sig som en kanelsnurra i soffan och jag var inte sen att föreviga hans självsvåldiga tilltag :o)


Jag beklagar den risiga kvaliteten på scarfbilderna, men det är bökigt att fotografera med självutlösare. Jag upptäckte att jag borde flyttat kameran mycket närmare, men det blev kallt att vara ute på terrassen och plåta, så det fick helt enkelt bli som det blev.

En riktigt stämnings- och fridfull allhelgonahelg önskar jag er alla!