Flitiga maj snart till ända

DEN 22 APRIL la jag upp för den första »Clematis»-rutan, dvs mitt helt nya mönster till en stickad ruta. Den 22 maj var de 63 rutorna klara och hopsydda med varandra. Färgkombinationen är långt ifrån traditionell, men jag är väldans nöjd med de lite oväntade kombinationerna och hur helhetsintrycket blev. Mönstret till rutan hittar du i min butik på Ravelry.

Min filt är stickad i helyllegarnet »Karisma» från Garnstudio DROPS, men det går självfallet att använda precis vilket garn och vilken grovlek på stickor som helst. Sticka en provruta, blocka den till rätt format och räkna sedan ut hur många du behöver.

När jag gav mig ut på landsbygden för att hitta en bra miljö för att fotografera den här filten tog jag samtidigt med mig en av äldre årgång, faktiskt virkad redan för fem år sedan. Den har jag nämligen inte haft några bra bilder av från tidigare.

Och blommar gör det minsann inte bara bland mina filtar! Vårens äppelblomning går inte av för hackor den här gången och till min stora glädje har jag noterat väldigt mycket fler flitiga bin i farten än i fjol :D

Min »Clematis» blommar nu på Ravelry

MÖNSTRET TILL MIN senaste stickade ruta, »Clematis», finns nu uppe på Ravelry. Den är konstruerad så att antalet maskor överensstämmer med rutan »Campanula», vilket gör att man om man vill kan kombinera dem i ett och samma projekt. Rutan stickas med eller utan en avvikande färg på kanten.

Nu ska jag dra igång med att åstadkomma 63 rutor till nästa filtprojekt. Längre än så klarade jag inte av att hålla mig ... :-P

#ClematisKnittedSquare

Baksidan blir nästan lika snygg som framsidan om man syr ihop rutorna med överhandsstygn från avigsidan:

Rutorna till mitt projekt kommer inte att ha en bård i kontrasterande färg, men mönstret är konstruerat så att det låter sig göras för den som så önskar:

Filt av stickade Campanularutor

FRÅN START TILL mål på 27 dagar och mitt senaste – jag säger medvetet inte »sista» – filtprojekt är färdigt i och med att jag idag fäste de sista garntåtarna.

Jag är kär. Och jag är jättenöjd med mönstret jag konstruerat.

#CampanulaKnittedSquare

Formgivningsvånda

ATT STICKA RUTORNA är gott och väl, men att sedan sätta ihop dem till en tilltalande helhet – alltid samma bekymmer. Men ett kärt sådant! Så här tror jag att projektet ska bli. Mönstret till Campanularutan, som jag gör filten av, finns som tidigare nämnts att köpa på Ravelry.

Campanula – mitt sprillans nya mönster

EFTER ETT ANTAL stickade plagg har jag ännu en gång trillat dit i filtträsket. Den här gången ska det bli en stickad sådan, med ett mönster som jag faktiskt konstruerat alldeles själv. Efter många försök och upprivningar ser rutan ut som jag vill, själva projektet är sjösatt och en beskrivning författad. Denna finns att köpa på Ravelry och både på svenska och engelska.

Rutorna rundstickas från mitten och utåt. Det här är nog det minst tråkiga filtprojektet hittills, för i och med den tekniken är inte ett enda varv det andra likt. Ändå är mönstret enkelt när man väl kommit igång. Det är lätt att se vad som ska göras på varje enskilt varv. Jag räknar med att behöva 63 rutor och tio är redan färdiga!

Rutan kan stickas på strumpstickor (som jag själv föredrar), på två rundstickor eller med magic loop-tekniken på en längre rundsticka. Stickar man på strumpstickor blir det efter ett tjugotal varv bekvämare att byta till en kort rundsticka.

Som synes till höger på bilden är rutorna en aning skrynkliga när de kommer av stickorna. En färdig ruta behöver alltså blockas till rätt storlek, men efter det är den väldigt fin.

Att rundsticka rutor från centrum och utåt gör den kommande monteringen väldigt enkel, eftersom man får ett sammanhängande avmaskningsvarv som löper runt alla fyra sidor. Man slipper alltså allt pill med att hålla koll på varv kontra maskor när rutorna ska sys ihop med varandra. Smart!

År 2017:s »Ta-daa!»

ALLDELES PERFEKT TAJMAT blev mitt senaste filtprojekt »Rätstickade restgarnsrutor» färdigt precis idag, på Finlands 100-årsdag. Grattis alltså både till vårt land, vårt land, vårt fosterland och till mig själv för den bedriften! Från starten den 10.11 gick jag därmed i mål mindre än en månad senare.

Av alla filtar jag kreerat under senare år är detta den första som är stickad och inte virkad. Just nu känns det dessutom som att det är den jag älskar mest av dem alla.

Lappar, lappar och flera lappar.

Remsor, remsor och flera remsor.

Hopsytt, kantvirkat och klart!

Kanten består av två varv fasta maskor och ett avslutande varv med baklängesvirkade fasta maskor.

Ett filtprojekt igen då!

DET HAR GÅTT ett tag sedan jag slutförde den senaste filten, så jag har hunnit glömma hur pass mycket jag gnisslade tänder och suckade över detta evighetsjobb. Glad i hågen har jag således kastat mig över ett nytt.

Den här gången ska det bli rätstickade lappar i all världens kulörer. Hur dessa sedan ska sammanfogas med varandra har jag i nuläget inte tagit något beslut om. Kanske syr jag ihop dem, kanske inte. Möjligheten att virka en kant runt var och en och sedan virka ihop lapparna med varandra finns ju också.

Passar samtidigt på att påminna om Cyber Week i min on-linebutik på Etsy 20.11-1.12, då du får 20 % rabatt på totalen vid inköp för 50 € eller mer. Uppge kupongkoden CYBERWEEK2017 när du kommer till kassan, för att aktivera rabatten!

Ett sent om sider: ”Ta-daa!”

SOM UTLOVAT, HÄR är några bilder på hur den virkade filten med vågmönster gjord av garnet ”Mambo” i 100 % merinoull från Filatura Cervinia blev. Virknål: 6 mm.

Igångkommen

Garn: ”Mambo”, 100 % merinoull från Filatura Cervinia. Virknål: 6 mm.
 

Årets andra ”Tadaa!”

JAPP, NU ÄR den också färdig, min andra filt virkad av Drops ”Alaska” (den till vänster i bild).

Yes, now it too is finished, my second afghan crocheted from ”Alaska” from Drops (the one to the left in the picture).

Vågspelet fortsätter

NUMERO UNO ÄR färdig och sedan bilden här nedanför togs har jag t.o.m. hunnit fästa alla &#$!@% trådändar. Som vanligt ägnar sig Google åt att olovandes ”förbättra” ens bilder, för det röda i originalbilden är inte så illande som den är på bilden här på bloggen. Ge för fan sjutton i att manipulera mi­na fotografier!!

Nåväl, Numero Due är redan på god väg. Nästan en fjärdedel är redan klar. Att virka vågigt går av någon anledning lekande lätt, så även den här blir därför vågad – men med annan teknik än den första och med ”soffröd” (som alltså inte är självlysande!) som dominerande färg.

Den här gången är jag f.ö. fiffigare. Jag fäster varenda trådtåt under arbetets gång ;-)

***
I've recently finished my first wavy, crocheted afghan and have even darned in all the ends since the picture above was taken. The next project is already on its way, as I without delay ventured upon a new crocheted afghan pro­ject. This too will be wavy but in a different technique and with red as the dominant colour.

Från det ena till det andra

NÄRSOM DET NU är -25 % på Drops ”Alaska” februari månad ut satte jag omedelbart igång med ett nytt projekt av det garnet efter att jag färdigställt min ylletröja. Eftersom det nu är ett bra tag sedan jag sjösatte ett större filtrojekt kände jag ett sug jag inte kunde motstå.

Färgvalet utgår från nya vardagsrumssoffan och dekorationskuddarna jag sydde av ett begagnatköpt tyg. Med virknål 5 mm forsar vågorna bokstavligt talat fram, så det står nog inte länge på förrän jag är färdig :-)

Stunden är kommen!

 

 

Japp, det är dags för ännu ett ”Ta-daa!” Min blommiga, färggranna, vir­kade filt är färdig, med franskanter och allt. Och tro mig, jag kommer inte att tvinna en frans till på rätt så länge ;o)

En schematisk beskrivning av den blommiga rutan och hur rutorna vir­kas ihop med varandra hittar du HÄR.

***
O yes, it’s time for yet another “Ta-daah!” My flowery, colourful cro­chet­ed afghan is finished, fringes and all. And believe you me, I will not be twisting another fringe for quite some time ;o)

Click HERE for the crochet diagram for the flowery square and how you join your squares to each other.

Om att inte tänka efter före

MITT BLOMRUTIGA FILTPROJEKT är på slutrakan. Kantbården av två stolpvarv är vir­kad och längs långsidorna har jag avslutat med fasta maskor baklänges, för att få en kant som påminner om den på en vävd matta. Med detta gjort fick jag en idé, som just då tycktes strålande: jag skulle naturligtvis tvinna frans längs kortsidorna, för att ytterligare förstärka intrycket av vävning!

Och jag satte igång.

Vinda-vinda-vinda garn runt dubbla bitar av kartong, klippa-klippa-klippa hundratals garnstumpar av lämplig längd och så tvinna-tvinna-knyta frans efter frans ... efter frans ... efter frans.

Det går inte fort. Det är hur tråkigt som helst. Men resultatet blir gans­ka tjusigt, så det må väl vara mödan värt. Fast att tänka efter före skulle inte ha varit så dumt.

Nåväl, nu är det bara c. 220 fransar till att tvinna, sen är det dags för detta års första ”Ta-daa!” Förhoppningsvis inte det sista.
 

”Det är då som det finska tungsinnet rullar in”

DET ÄR SEGT just nu, det lilla Livet. Mycket segt. Och så ska jag göra en Åboresa igen några dagar in i februari. Inte heller den här gången en resa av nöjessorten, utan för ett extralångt läkarbesök hos en spe­cialist på infektionssjukdomar vid Åbo universitets centralsjukhus och, antagligen, en ny lumbalpunktion, eftersom jag har en bokad labo­rato­rietid.

För jodå, trots den tre veckor långa, perorala amoxicillinkuren jag pe­ta­de i mig i november har antalet borreliaantikroppar i mitt blod fort­satt stiga. ”Vad var det jag sa?” kommer för mig, men jag överlåter väl till expertisen att avgöra att det var intravenös behandling med ett helt annat antibiotikum jag borde fått från första början, inte tabletter.

Och så denna ständiga vää...n...taa...n.

Väntan på att efter över ett år efter inlämnat klagomål få ett av­gö­ran­de från justitieombudsmannen om Folkpensionsanstaltens märkliga implementering av statsrådets förordning om det allmänna bo­stads­bidraget.

Väntan på att besvärsnämnden för social trygghet ska komma med ett utlåtande med anledning av två aktuella besvär, ett rörande det fel­be­räk­nade bostadsbidraget och ett annat med anledning av min ansökan om en rehabiliteringsutredning, som avslogs under sensommaren.

Väntan på att försäkringsdomstolen ska meddela vad som nu kommer att hända med mitt digra överklagande, eftersom arbets­pen­sions­bo­la­get överfört det till domstolen för sent (!) och därmed inte heller av­gi­vit sitt eget utlåtande inom stipulerad tid.

Och så en ytterst otålig väntan på att jag på något okänt vis ska lyck­as uppbåda ännu ett uns av energi, för att författa en omfattande pa­tientskadeanmälan och ovanpå det en skrivelse till Försäkrings- och finansråd­giv­ning­en. Det senare för att få rätsida på den käpprätt åt helvete be­vil­jade premiebefrielsen på min frivilliga pensionsförsäkring.

Fast mest av allt väntar jag på slutet. Antingen på allt detta ut­mat­tan­de, nedbrytande och i sanning omänskliga papperskrigande eller det som ofrånkomligen infinner sig i andra ändan av Livet självt. Jag är så hjärtinnerligt jävla trött på all den nonchalans, arrogans och bristande respekt jag utsatts för under de gångna fyra åren. För att inte tala om inkompetens. Den får vi för fan inte glömma, för om det är något som genomsyrar hela den här historien så är det just det.

Hade jag inte haft glädjen i mina garner, stickor och virknålar hade jag garanterat fått det ultimata psykbrytet redan för länge sedan. Och att lämna saker på hälft är inte riktigt min grej, så åtminstone en halv filt till är jag med på banan ;o)

Om alltings förmåga att fortsätta

VINTERN FORTSÄTTER MED mer snö och nymornad kyla, precis som den brukar här på Åland, även om man har en förvånansvärd förmåga att glömma det från ett år till ett annat.

En av vinterns (få?) fördelar är att jag med gott samvete kan hållas inomhus och vältra mig bland restgarner och idéer. Vintern är tiden för större handarbetsprojekt, eftersom antalet veckor då trädgården lig­ger i dvala är förskräckande många.

Mitt senaste storprojekt, ännu en virkad filt, växer stadigt. 72 blommor var klara då bilden togs igår eftermiddag. Idag är de några fler och jag när­mar mig snabbt de 99 stycken jag behöver. Bara nu garnresterna räcker ...

Vintern fortsätter också att vara tiden då man kan frossa i tulpaner. I år tillåter inte inkomstläget några egenköpta buketter, men just nu un­nar jag mig att njuta av det knippe Lilla A fick av min kompis S till sin födelsedag.

Annat som har en förmåga att fortsätta är mina mellanhavanden med mitt arbetspensionsbolag. Försäkringsfarsen är således långt ifrån slut. Tvärtom har ridån just gått upp för Akt III och det blir bara mer och mer underhållande hela tiden. Uttrycket ”att måla in sig i ett hörn” är det som kommer för mig när jag tänker på sakernas tillstånd – och att det inte är jag som håller i penseln.

Aktivist, javisst!

IGÅR HADE JAG aktivitetsdag i ”Rucklet”. Först aktiverade jag mig med att, med risk för liv och lem, klättra stege utomhus, för att plocka ner kros­sade växthusglas och mickla dit skivor med kanalplast istället. Det var inte kul, eftersom jag f.n. befinner mig i en pirr i kroppen- och svirr i luvan-period igen.

Då var det klart roligare att på fast mark i ruckelköket koka ihop apel­sin- och citronkräm och lägga ihop en trave macarons till Lilla A:s ”fö­del­sedagskalas”, som går av stapeln idag, eftersom hennes sex­ton­årsdag imorgon råkar sammanfalla med skolstarten efter jullovet.

Och så blev det lite disk efter det.

Nästa moment var hopkok av vaniljkräm och temperering av choklad, för att ta födelsedagstårtan ännu ett steg närmare fullbordan. När jag lagt ihop de tre befintliga nötmarängbottnarna insåg jag att höjden blev löjlig, så jag fick hasta la vista producera ytterligare två.

Och så blev det ännu mera disk.

Kvällsaktiviteten, efter en prosaisk middag på pastarester – och därpå föl­jande disk, blev ett antal virkade blommor till; mittpartier till den ny­startade blomrutefilten. Totalt har jag nu 30 stycken färdiga för hop­virkning, så det går klart fortare att göra såna här jämfört med t.ex. mormorsrutor :o)

Idag då? Ja, idag ska tårtan dekoreras, de ytterst symboliska fö­del­se­dagsgåvorna paketeras och kaffebordet dukas. Och så ska det dis­kas förstås, efter den meckiga röra som uppstår när jag ägnar mig åt kon­ditoriell kreativitet.

Ibland känns det som jag inte gör något annat än grisar ner och dis­kar. Och diskar och diskar och diskar ... En &#$!§$ aktivitet det också.

Mitt inrutade liv

JAHA, NU VAR det dags igen ... Jag råkade häromdagen bläddra i ett ett par år gam­malt nummer av den finska handarbetstidningen Suuri käsityö. Sen var det kört och dags för en djupdykning bland rest­gar­nerna.

Blommiga rutor är vad som står på tapeten och därmed förmodligen ännu en virkad filt till samlingen.

Beskrivningen är förstås på finska, men när jag väl lyckats bemästra förkortningarna var problemen ringa. Är man en hyfsat van virkare är det mesta rätt logiskt och god hjälp har man ju av att se på de till­hö­rande bilderna.

Utomhus är det januarimulet och duggregn. Glasmästaren har just va­rit här och häktat min omglasade vardagsrumsfönsterluft på plats, så nu får det regna bäst det vill. Det goda hade snökatastrofen med sig, att jag fick fönstret i vardagsrummet putsat. Bara på insidan, men dock ;o)

Färdigt tillskurna skivor av 6 mm kanalplast hade han också med sig, som ska ersätta de glasrutor som decembersnön tyngde sönder på Glaspalatsets tak. Helst hade jag velat ha polykarbonat, men när skill­naden i pris är 60 €/skiva blev valet enkelt. Särskilt som jag ändå inte vet varifrån jag ska ta slantarna till de här kostnaderna. Jag får väl sälja en njure eller nåt.

Och så kan jag berätta att försäkringsbolaget OP-Pohjola nu ställt sig i kön för att få krångla med mig. Men den sorgeliga historien spar jag till ett annat tillfälle. Idag vill jag få vara glad.

Årets ”Tadaa!” ♥♥♥ ”Ta-daah!” of The Year

 

Den vanliga känslan av tomhet infinner sig när ett så här stort projekt är färdigt. Och vad fort det gått ... Jag började ju så sent som den 1 juli i år. En sån tur att jag för ett par dagar sedan fyndade mer garn­rester på loppis! :oD

Strategiska mått/Strategic Measurements:

Mått/Size:	130 x 160 cm
Vikt/Weight:	1.657 g/1,657 gms
Garn/Yarn:	alla möjliga rester av ull- och ylleblandgarn
	all kinds of wool and wool blend leftovers

Till salu? Visst, om nån är villig att betala vad jag begär för den.
For sale? Sure, if someone’s willing to pay what I ask for it.
granny squares, afghan, blanket, throw, crochet, wool, edging