Gjuta-göt-gjutit

DET VAR TÄNKT att göras på midsommardagen, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Inte förrän Gunillas skapariver fick igång mig blev det av.

Jag pratar naturligtvis om gjutning med betong! Ända sedan ifjol, när jag bland annat gjorde mig ett formgjutet fågelbad, har jag – precis som Gunilla – varit sugen på att göra något av rabarberns häftiga blad. I lördags bar det till och här är resultatet:



Att gjuta med betong är enkelt. För det här projektet behöver du fin­betong, lite plast (sopsäckar duger bra), en hink, vatten och något att röra med. Betongen blandar du enligt anvisningen på påsen, hellre lite fastare än för lös.


Bygg upp en kulle av sand eller jord, täck med plast och lägg rabar­ber­bladet med baksidan upp ovanpå. Sen är det bara att klappa på be­tong. Klappa ordentligt så får du bort eventuella håligheter och var noga med att göra gjutningen tillräckligt tjock. Cirka två centimeter är lagom när man gjuter utan armering.

Mitt fat blev litet för tunt i botten, så efter att jag avlägsnat bladet fick jag ett naturligt avrinningshål. Kanske reparationsgjuter jag fast det, kanske inte. Vill du att fatet ska stå riktigt stadigt planar du ut toppen på betongkullen.

Låt din gjutning torka något och täck sedan med plast, så att det hela inte torkar för fort och spricker. Duscha gärna med lite vatten mellan varven. Beroende på hur tjock betong du har härdar den på 1-2 da­gar. Ha tålamod! Vänta hellre lite för länge än för kort tid.

Prisma har givit ut en utomordentlig bok om att gjuta i betong av Ma­lena Skote. Rekommenderas!

Tunga tankar

DET ÄR VÅR, det börjar bli varmt. Tillräckligt varmt för att vistas utom­hus och pula med saker utan att frysa häcken och andra kroppsdelar av sig. När det läget har infunnit sig börjar det rycka i mina betong­fing­rar.

I ungefär en månad nu har jag haft en bok hemlånad från bibblan. Så gott som dagligen har jag bläddrat i den och fantiserat om vad jag ska göra, sen när jag får tid.


Det som förstås hägrar nu är att gjuta rejäla odlingskrukor till växt­huset. Och kanske fundament till en liten bänk att ställa utanför. Och ... Ja, ni hör :o)


Den låga ljusstaken på bilden göt jag förra sommaren, i botten på en billig leksakshink. Upphöjningen inuti hinken passar preciis för ett blockljus. Faktum är att jag leker med tanken att ordna en workshop på ”Rucklets” gårdsplan, för det är såå mycket roligare att kladda med betong om man har lite sällskap.

För att sedan snacka om något helt annat, så tycks australiensarna vara på bettet just nu. Den gångna veckan bjöd redan på en spe­cial­beställning och inatt har två produkter, en från vardera av mina två butiker, hittat en köpare på Etsy. Jätteskoj, så bon voyage, mina kära alster!


Men nu drar klockan mot nio redan, så det är dags att dra på sig sina sandiga brallor och fortsätta med stenläggarsysslan! Ha en underbar dag, hörni!

Kul med glaskula

JAJAMEN, ALLT KOMMER till den som bidar sin tid! Jag har i flera år hållit ögonen öppna för att hitta ett lämpligt stort klot i koboltblått glas att kröna min märkliga trädgårdsskulptur med. Idag dök det upp! I min vanliga affär, som jag mer eller mindre dagligdags besöker för mina livsmedelsinköp. Så kan det gå.

Själva skulpturen gjorde jag för flera år sedan när jag deltog i en veckoslutskurs i att skulptera med betong. Stommen är av frigolit, den är bara klädd med ett tunt lager av s.k. fiberbetong och väger nästan ingenting.

”Konstverket” utan sista touchen:

Och detsamma med sitt nya, blå klot:

Håll med om att det var detta som behövdes :o)

O, ljuva gjutning!

FÖR TVÅ-TRE ÅR sedan fick jag ett ryck och göt mig en åttkantig pa­ra­sollfot med hjälp av en noggrannt, egenhändigt hopsnickrad form. Som tur var sparade jag den när jobbet var gjort, för i år fick jag för mig att jag skulle gjuta ett fågelbad.

Men före det var dags för ”storgjutningen” måste jag fräscha upp min känsla för betong som material. Därför tog jag en sväng till Plastos fabriksförsäljning och köpte mig några lämpliga gjutformar: ett gäng sandkaksformar modell blomma för 5 cent/st och några små hinkar med en upphöjning i botten för hela 30 cent/hinken.




Betongblommor behövde jag till det blivande fågelbadet, men de ska också användas som tyngder på mina fiberdukar och som en allmän kul detalj i trädgården. I hinkarna göt jag skålar/krukor, som om man vänder på dem fungerar som ljusstakar för stora värmeljus eller block­ljus. För tillfället står de på gården som små vattenreservoarer för insekter och fåglar.


Nedan är fågelbadet i det skede det för närvarande befinner sig. Tills vidare står det i skuggan under terrassen för att torka långsamt så det inte spricker. För att åstadkomma fördjupningen i mitten fick jag av kompisen S låna ett emaljerat tvättfat som jag skyddade med plast. Den veckade sig snyggt och därmed blev ”skålens” insida lite mer levande än om den varit helt slät.


Som synes pressade jag ner mina betongblomster i den ännu våta gjutmassan och petade ner lite blåskimrande glaskulor jag tiggde till mig av lilla A. I blommornas nedsänkta mittpartier är det också me­ning­en att det ska bli glaskulor, men de kan limmas fast först när be­tongen är helt torr.

Det färdiga badet ska placeras mitt ute på min grusade del av går­den. Där finns locket till en avstängningsventil för stans hu­vud­vat­ten­led­ning och runt den har jag planterat ett antal sedumarter. Be­tong­ba­det ska inte stå direkt på marken, utan ställas på tre korta ben gjutna i halvkilos yoghurthinkar. Om slutresultatet motsvarar min vi­sion är tanken att skapa en illusion av att fågelpoolen svävar en bit från marken.


S var förresten också med och göt. Ovan en bild på den ena av hen­nes skapelser, ett frigjutet, flackt fågelbad. Hon krattade helt enkelt ihop en kulle av grus, la en bit plast över det och klattade på betong. Jag tycker det blev hur coolt som helst och är faktiskt lite avundsjuk. Mitt eget formgjutna bad ser riktigt tråkigt ut i jämförelse.

När jag ändå var igång med betongandet fixade jag också ett året runt-spel till gården. Ett luffarschack blev det, gjutet i locket till en sko­kartong, och spelpjäserna med olikfärgade glaspärlor nedtryckta i mitten göt jag i värmeljuskoppar. Rätt kul grej och far inte illa om man glömmer det ute ;o)



På detta kletiga vis spenderade således S och jag vår midsommardag och hade jämrans kul. Det är förresten roligt att se att det behövs ba­ra lite, lite vatten i trädgården för att bland annat fåglar ska känna sig välkomna. Men mer om det i ett senare inlägg.