Visar inlägg med etikett Åland - mitt i sjön. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åland - mitt i sjön. Visa alla inlägg
torsdag 31 maj 2018
fredag 7 juli 2017
Men hallå, vart har sommaren tagit vägen det här året?!
GRILLAR MAN UTOMHUS då är det sommar, även om termometern antyder annat. Fast nåja, ikväll var det ännu vid 22-tiden hela 15°. Jippi liksom och trots allt klart bättre än de 8,6° jag noterade på onsdag kväll, för två dagar sedan.
tisdag 27 juni 2017
fredag 16 juni 2017
Lifvet från den ljusa sidan
ALLT HAR – ÅTMINSTONE för tillfället – ordnat sig till det bästa för Jennifer med hennes medicinering och jag drar en stor suck av lättnad. Min egen dotter är strålande vacker, jag har varit på trevlig middag med god mat och om möjligt en ännu godare efterrätt och snöbollsbusken som jag köpte med 70 % rabatt på höstrean i fjol har överlevt vintern och blommar. Livet känns rätt ok just och det verkar till och med som det äntligen tänker bli sommar!
Just nu visar sig med andra ord Lifvet från sin fagraste sida. Bästa att tanka upp medan det pågår ;-)
Just nu visar sig med andra ord Lifvet från sin fagraste sida. Bästa att tanka upp medan det pågår ;-)
onsdag 14 juni 2017
tisdag 13 juni 2017
»Lag och rätt» eller »Lag och fel»?
IDAG SAMMANTRÄDER SOCIALNÄMNDEN i Mariehamn och jag håller tummarna för att det hittillsvarande avslaget på ekonomiskt stöd för Jennifers livsviktiga cystinosmedicin kommer att behandlas.
Något kostnadstak för kompletterande stöd existerar INTE. Lagen är väldigt tydlig, när den säger att stödet ska ges ”till behövligt belopp” respektive ”i behövlig utsträckning”. Om behovet är kontinuerlig medicinering är det inget snack om att hela det beloppet skulle vara något annat än ”behövligt”.
Jag förutsätter därför att det eventuella beslut nämnden klämmer ur sig denna gång kommer att vara i enlighet med Lag om utkomststöd 30.12.1997/1412 för annars må fan ta bofinken! Jag må ha varit förbannad igår, men beware, jag kan bli ännu ilsknare. Har det gått att få rätsida på hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas så ska det nog min själ gå att få rätsida även på det här!
Som jag skrev i en kommentar någonstans på Facebook igår:
Det heter faktiskt ”Lag och rätt”, inte ”Lag och fel”. Så gör om, gör rätt! Det är en svårt sjuk människas liv det handlar om, inte en immateriell rättighet i ett bokslut.
Något kostnadstak för kompletterande stöd existerar INTE. Lagen är väldigt tydlig, när den säger att stödet ska ges ”till behövligt belopp” respektive ”i behövlig utsträckning”. Om behovet är kontinuerlig medicinering är det inget snack om att hela det beloppet skulle vara något annat än ”behövligt”.
Jag förutsätter därför att det eventuella beslut nämnden klämmer ur sig denna gång kommer att vara i enlighet med Lag om utkomststöd 30.12.1997/1412 för annars må fan ta bofinken! Jag må ha varit förbannad igår, men beware, jag kan bli ännu ilsknare. Har det gått att få rätsida på hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas så ska det nog min själ gå att få rätsida även på det här!
Som jag skrev i en kommentar någonstans på Facebook igår:
Det heter faktiskt ”Lag och rätt”, inte ”Lag och fel”. Så gör om, gör rätt! Det är en svårt sjuk människas liv det handlar om, inte en immateriell rättighet i ett bokslut.
måndag 12 juni 2017
VIKTIGT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN
– framför allt den åländska
ÅLÄNDSKA JENNIFER, 29, lider av en ärftlig, extremt ovanlig sjukdom som heter Cystinosis. Den tar sig många uttryck och ett av dem är kristallisering i ögonen, som om man inte medicinerar med en oerhört dyr form av ögondroppar (Cystadrops, ett s.k. orphanläkemedel; googla gärna) leder till blindhet. En veckodos kostar den obegripliga summan nästan 1.400 euro (fotot är av kvittot för inköpet av EN veckodos). Sådan är alltså den krassa verkligheten för någon med en sjukdom som drabbar 1 av 100.000-200.000.
Synen på vänster öga är redan förlorad och nu är katastrofen för höger öga hotande nära. Varken samhället eller vårdapparaten bidrar i dagsläget till finansieringen av läkemedlet. I Helsingforsregionen finns det enligt läkemedelsproducenten, Orphan Europe, en patient i samma situation som Jennifer. Kostnaden för dennes ögondroppar täcks av en betalningsförbindelse som utfärdats av FPA. Här på Åland är läget ett annat, eftersom utkomststöden fortfarande administreras av kommunerna och socialkontoret i Mariehamn – sannolikt helt i strid med lag – har nekat Jennifer ekonomisk hjälp pga att de anser att just denna, av läkare ordinerade, receptbelagda medicin är för dyr.
Läs med fördel vad som stipuleras i 7 § Lag om utkomststöd!
Tidigare har preparatet omfattats av högkostnadsskyddet, men sedan ifjol gör det det inte. Däremot finns det enligt apoteket hopp om att det så ska göras igen om någon/några månader – men tills dess?? Enligt socialkontorets resonemang förväntas m.a.o. en invalidpensionerad, svårt sjuk, ung kvinna under tiden finansiera en absolut livsviktig medicinering, som på månadsbas kostar nästan 5.600 euro. Vad i hela glödheta helvete liknar detta?! Så här ska det inte få vara.
Jag riktar mig därför till var och en med minsta uns av medmänsklighet: gå med i facebookgruppen Hjälp Jennifer att inte bli blind :( för att se vad just DU kan göra för Jennifer när det sociala skyddsnätet i vanlig, god ordning läcker som ett såll!
Synen på vänster öga är redan förlorad och nu är katastrofen för höger öga hotande nära. Varken samhället eller vårdapparaten bidrar i dagsläget till finansieringen av läkemedlet. I Helsingforsregionen finns det enligt läkemedelsproducenten, Orphan Europe, en patient i samma situation som Jennifer. Kostnaden för dennes ögondroppar täcks av en betalningsförbindelse som utfärdats av FPA. Här på Åland är läget ett annat, eftersom utkomststöden fortfarande administreras av kommunerna och socialkontoret i Mariehamn – sannolikt helt i strid med lag – har nekat Jennifer ekonomisk hjälp pga att de anser att just denna, av läkare ordinerade, receptbelagda medicin är för dyr.
Läs med fördel vad som stipuleras i 7 § Lag om utkomststöd!
Tidigare har preparatet omfattats av högkostnadsskyddet, men sedan ifjol gör det det inte. Däremot finns det enligt apoteket hopp om att det så ska göras igen om någon/några månader – men tills dess?? Enligt socialkontorets resonemang förväntas m.a.o. en invalidpensionerad, svårt sjuk, ung kvinna under tiden finansiera en absolut livsviktig medicinering, som på månadsbas kostar nästan 5.600 euro. Vad i hela glödheta helvete liknar detta?! Så här ska det inte få vara.
Jag riktar mig därför till var och en med minsta uns av medmänsklighet: gå med i facebookgruppen Hjälp Jennifer att inte bli blind :( för att se vad just DU kan göra för Jennifer när det sociala skyddsnätet i vanlig, god ordning läcker som ett såll!
torsdag 4 maj 2017
Shit happens – revisited
NU VAR DET dags igen. Samma elände som för drygt tre och ett halv år sedan, då jag hade bott i kojan ungefär åtta år.
Det börjar bli hög tid för Mariehamns stad att ta sig en grundligare titt på hur det egentligen står till med avloppssystemet i anslutning till min fastighet. Fast på påskharen tror jag inte heller.
Det börjar bli hög tid för Mariehamns stad att ta sig en grundligare titt på hur det egentligen står till med avloppssystemet i anslutning till min fastighet. Fast på påskharen tror jag inte heller.
fredag 20 januari 2017
Det är sopigt på Åland
MINA FÖRVARINGSLÅDOR FÖR de sopor som ska återvinnas börjar bli fulla och jag inser att jag nu står inför det senaste idiotpåfundet när det gäller avfallshanteringen på Åland: att a) nödgas äga en bil och b) vara tvungen att göra en t/r bilresa på 20,4 km för att kunna dra mitt strå till miljöstacken. Tidigare hade jag 1,4 km till återvinningscentral, dvs gång- eller cykelavstånd.
Mariehamn är Ålands centralort och det är även inom stadsgränsen som majoriteten av hela Ålands befolkning är bosatt. Varför i herrans namn ska man då flytta återvinningscentralen till grannkommunen, över en mil bort?? För att göra det lätt och smidigt för folk att bli duktiga sorterare eller månntro för att minimera mängden onödig bilkörning ..?
Att det sedan är planerat att alla hushåll ska påtvingas 4- eller 8-fackskärl för sitt avfall är lika mycket vanvett det. Allra helst så länge som man inte själv får bestämma tömningsintervallet. I dagsläget har jag egen varmkompost i kombination med minsta storleken av tunna för brännbart avfall. Denna har hittills tömts varannan månad och är sällan mer än halvfull.
I och med att avfallshanteringen sedan länge inte bekostas med skattemedel, utan de facto är en tjänst som jag som konsument köper, borde jag också ha min fulla rätt att avgöra i vilken utsträckning jag är i behov av sagda tjänst. Att påtvinga ett enpersonshushåll en kostnad av samma storlek som den för en storfamilj är absurt. Lika absurt som att jag skulle tvingas gå och klippa mig var åttonde vecka oavsett om det föreligger ett behov eller ej.
Vi är faktiskt färre än 30.000 själar som bor här. Hur i herrans namn tror vi oss om att kunna »uppfinna» bättre lösningar på samhällsproblem än vad man förmår göra i hela nationer med många miljoner invånare med en proportionerligt såväl bredare som djupare brunn av hjärnkapacitet att ösa ur? Ibland blir jag såå trött på att bo här på Åland, där allt, precis allt, ska göras så erbarmligt krångligt och oftast dysfunktionellt bara för att vi med allt våld ska ha en egen Ålandsmodell.
Mariehamn är Ålands centralort och det är även inom stadsgränsen som majoriteten av hela Ålands befolkning är bosatt. Varför i herrans namn ska man då flytta återvinningscentralen till grannkommunen, över en mil bort?? För att göra det lätt och smidigt för folk att bli duktiga sorterare eller månntro för att minimera mängden onödig bilkörning ..?
Att det sedan är planerat att alla hushåll ska påtvingas 4- eller 8-fackskärl för sitt avfall är lika mycket vanvett det. Allra helst så länge som man inte själv får bestämma tömningsintervallet. I dagsläget har jag egen varmkompost i kombination med minsta storleken av tunna för brännbart avfall. Denna har hittills tömts varannan månad och är sällan mer än halvfull.
I och med att avfallshanteringen sedan länge inte bekostas med skattemedel, utan de facto är en tjänst som jag som konsument köper, borde jag också ha min fulla rätt att avgöra i vilken utsträckning jag är i behov av sagda tjänst. Att påtvinga ett enpersonshushåll en kostnad av samma storlek som den för en storfamilj är absurt. Lika absurt som att jag skulle tvingas gå och klippa mig var åttonde vecka oavsett om det föreligger ett behov eller ej.
Vi är faktiskt färre än 30.000 själar som bor här. Hur i herrans namn tror vi oss om att kunna »uppfinna» bättre lösningar på samhällsproblem än vad man förmår göra i hela nationer med många miljoner invånare med en proportionerligt såväl bredare som djupare brunn av hjärnkapacitet att ösa ur? Ibland blir jag såå trött på att bo här på Åland, där allt, precis allt, ska göras så erbarmligt krångligt och oftast dysfunktionellt bara för att vi med allt våld ska ha en egen Ålandsmodell.
lördag 16 januari 2016
måndag 20 oktober 2014
Vad är väl ...
... MÄNGDEN LÖV SOM måste tas om hand på den egna gården jämfört med detta? I Mariehamn, de tusen lindarnas stad, finns det lii-te att göra när hösten kommer :o)
Bilden tog jag igår i början av min och kompisen Y:s lilla, nätta eftermiddagspromenad, som tog oss runt hela, halva stan. Den här under är tagen när vi kommit knappt halvvägs, nere vid västra hamnen, där en promenadväg är anlagd precis längs med stranden. Fint!
Klicka på bilderna för att kunna ta dem till dig i större format.
Sen har jag funderat lite på det här med dietföreskrifterna jag fick i förra veckan. Och funderat en smula till. Men vad jag funderat mig fram till ska jag ta en annan gång. Så njut av bilderna här ovanför istället och av att jag för en gångs skull avstår från att lägga ut texten ;o)
Bilden tog jag igår i början av min och kompisen Y:s lilla, nätta eftermiddagspromenad, som tog oss runt hela, halva stan. Den här under är tagen när vi kommit knappt halvvägs, nere vid västra hamnen, där en promenadväg är anlagd precis längs med stranden. Fint!
Sen har jag funderat lite på det här med dietföreskrifterna jag fick i förra veckan. Och funderat en smula till. Men vad jag funderat mig fram till ska jag ta en annan gång. Så njut av bilderna här ovanför istället och av att jag för en gångs skull avstår från att lägga ut texten ;o)
måndag 1 september 2014
Krasst konstaterande
JAG LADE MITT fasta bredband i viloläge fr.o.m. 1 augusti. Varför? Jo, av den enkla anledningen att det ”nöjet” kommer med en prislapp på drygt 30 euro/månad och jag de facto kan använda min Nokia Lumia 920 som modem för datorn, dvs surfa via denna smarta telefon. Med 10 GB datatrafik inkluderat i telefonabonnemanget finns det mycket att leka med.
Så hur har det gått då, med den första bredbandslösa månaden till ända? Jotack, alldeles excellent! Av 10 GB har jag lyckats förbruka c. 3 GB, hastigheten är den tredubbla jämfört med mitt tupplurande, fasta bredband och framför allt: anslutningen är stabil, i motsats till hur jag under långeliga tider haft det med det sistnämnda.
Om inte funktionalitet och prissättning hos vår största lokala ISP anpassar sig till konkurrensläget och verkligheten lär nog den pågående tuppluren sluta i Den Eviga Vilan.
Fas 2 blir att klippa den fasta telefonin också, för även där finns det här på Åland plenty plata att spara.
Så hur har det gått då, med den första bredbandslösa månaden till ända? Jotack, alldeles excellent! Av 10 GB har jag lyckats förbruka c. 3 GB, hastigheten är den tredubbla jämfört med mitt tupplurande, fasta bredband och framför allt: anslutningen är stabil, i motsats till hur jag under långeliga tider haft det med det sistnämnda.
Om inte funktionalitet och prissättning hos vår största lokala ISP anpassar sig till konkurrensläget och verkligheten lär nog den pågående tuppluren sluta i Den Eviga Vilan.
RIP, Ålcom.
Fas 2 blir att klippa den fasta telefonin också, för även där finns det här på Åland plenty plata att spara.
söndag 17 augusti 2014
Kulturnatten 2014
DEN ÅRLIGA KULTURNATTEN i Mariehamn gick av stapeln i fredags, den 15.8. I vanlig, god ordning var jag inte särskilt kulturell – det blir jobbigt med så mycket folk, ljud och synintryck – men jag och väninnan P hade bestämt oss för att ta chansen att prova på den relativt nya motionsflugan, Folk Jam.
Enligt givna rörelsemönster ”dansar” man var för sig till musik med sina rötter i den finska folkmusiken. Även om jag tappade bort mig mest hela tiden var det riktigt kul och även om rörelserna för det mesta är riktigt små och tempot måttligt blev jag till min oerhörda förvåning riktigt svettig. Grejen är förmodligen att man är i rörelse precis hela tiden.
Medborgarinstitutet i Mariehamn ordnar nu i höst en kurs i Folk Jam och jag är hyfsat sugen på att anmäla mig. Här får ni ett smakprov:
Utöver den här programpunkten var det endast en timme i knökfulla (och väldigt varma) Mariehamns stadsbibliotek med Jack Vreeswijk, kompad av den gudabenådade gitarristen Love Tholin, som jag orkade med. Men en sån timme!
Jag är ett stort fan av Cornelis, men det ska jag säga er, att sonen Jack går inte av för hackor han heller. Fantastisk närvaro, jättefin röst och en fena på gitarr, så se och hör honom om ni får chansen!
Enligt givna rörelsemönster ”dansar” man var för sig till musik med sina rötter i den finska folkmusiken. Även om jag tappade bort mig mest hela tiden var det riktigt kul och även om rörelserna för det mesta är riktigt små och tempot måttligt blev jag till min oerhörda förvåning riktigt svettig. Grejen är förmodligen att man är i rörelse precis hela tiden.
Medborgarinstitutet i Mariehamn ordnar nu i höst en kurs i Folk Jam och jag är hyfsat sugen på att anmäla mig. Här får ni ett smakprov:
Utöver den här programpunkten var det endast en timme i knökfulla (och väldigt varma) Mariehamns stadsbibliotek med Jack Vreeswijk, kompad av den gudabenådade gitarristen Love Tholin, som jag orkade med. Men en sån timme!
Jag är ett stort fan av Cornelis, men det ska jag säga er, att sonen Jack går inte av för hackor han heller. Fantastisk närvaro, jättefin röst och en fena på gitarr, så se och hör honom om ni får chansen!
onsdag 30 juli 2014
Ingen värmeväxling här inte
DEN TRYCKANDE VÄRMEN bara fortsätter liksom torkan, men konstigt nog tycks det inte påverka växtlighetens tidtabell i någon nämnvärd utsträckning. Det mesta blommar nästan på pricken samtidigt som ifjol, då vi hade en helt annan sorts sommar.
Någon blomningsreferens på min för året nya, limegröna solhatt Echinacea purpurea 'Green Jewel' har jag förstås inte, men den håller jämna steg med klassikern Echinacea purpurea 'Magnus' i en annan rabatt. Och stockrosorna är i full gång, precis som de ska.
Jag gillar stockrosor! Dels för att de är sådana nomader och flyttar runt precis som de behagar, dels för att de ändrar färgställning hej vilt. Den nere till höger på bilden här under var t.ex. ifjol mörkt röd. I år är den kallt rosa.
Alla möjliga nyanser från mildaste puderrosa till djupaste vinrött bjuder de på i år. Men tyvärr är det ett par som har fått rost, så de fäller sina blad :o(
Trevligt att trädgården med rejält med bevattning står ut med värmen och torkan.
Själv håller jag på att förgås. Jag är inte skapt för att hantera årsvisa temperaturskillnader på 50-60° :o/
Någon blomningsreferens på min för året nya, limegröna solhatt Echinacea purpurea 'Green Jewel' har jag förstås inte, men den håller jämna steg med klassikern Echinacea purpurea 'Magnus' i en annan rabatt. Och stockrosorna är i full gång, precis som de ska.
Jag gillar stockrosor! Dels för att de är sådana nomader och flyttar runt precis som de behagar, dels för att de ändrar färgställning hej vilt. Den nere till höger på bilden här under var t.ex. ifjol mörkt röd. I år är den kallt rosa.
Alla möjliga nyanser från mildaste puderrosa till djupaste vinrött bjuder de på i år. Men tyvärr är det ett par som har fått rost, så de fäller sina blad :o(
Trevligt att trädgården med rejält med bevattning står ut med värmen och torkan.
Själv håller jag på att förgås. Jag är inte skapt för att hantera årsvisa temperaturskillnader på 50-60° :o/
söndag 27 juli 2014
Ruckelhäxan went dancing in the dark
JAG ERKÄNNER VILLIGT: styrdans är inte min grej, lika lite som dansbandsmusik är det. Ändå lät jag mig övertalas att följa med till Dansens Vänners nonstopkväll i paviljongen i Badhusparken igår, för med den otroliga sommar vi har just nu är det faktiskt trevligt att bara sitta bredvid och titta på folk också.
För alla eventualiteters skull hade jag ändå tänkt ikläda mig ett par platta och dansvänliga skor. Jag rotade alltså fram mina helt basic snörskor av finländska märket Isko. De har några år på nacken, men har inte varit på mer än en handfull gånger. Resten av tiden har de stått på golvet i min klädkammare.
Men kolla hur de såg ut:
De svarta gummisulorna kändes konstigt klibbiga och smulades sönder bara man petade på dem! Vad i helsefyr är det som händer?! Det här är andra gången ett par av mina skor beter sig på det här sättet. Förra gången var det mina älskade Scholl som plötsligt började falla i småbitar.
Som tur var har jag ett annat par, även om de är i konjaksbrun mocka. Men jag flyttade över katastrofskornas svarta skosnören, så då matchade de faktiskt den svarta kjolen och dito toppen jag hade på mig :o)
Men hur gick det med dansandet då ..? Njäe, inte mer än en blev det för min del och då kändes det som jag befann mig mera på min stackars kavaljers fötter än på golvet – eller som jag mest hela tiden var på väg åt rakt motsatt håll och i en helt annan takt, om ock den rätta.
Att dansa gillar jag egentligen, men inte att bli styrd. Det är väl mitt otroliga kontrollbehov som gör sig gällande, så egentligen skulle jag förmodligen må bra av att träna på att let go. Fast då ska det vara med någon som verkligen har rytmen i kroppen och inte för ett ögonblick ger mig en chans att försöka överta kommandot ;o)
Och vet ni, helt ärligt så är det här fortfarande i mogen ålder mera min typ av musik:
För alla eventualiteters skull hade jag ändå tänkt ikläda mig ett par platta och dansvänliga skor. Jag rotade alltså fram mina helt basic snörskor av finländska märket Isko. De har några år på nacken, men har inte varit på mer än en handfull gånger. Resten av tiden har de stått på golvet i min klädkammare.
Men kolla hur de såg ut:
De svarta gummisulorna kändes konstigt klibbiga och smulades sönder bara man petade på dem! Vad i helsefyr är det som händer?! Det här är andra gången ett par av mina skor beter sig på det här sättet. Förra gången var det mina älskade Scholl som plötsligt började falla i småbitar.
Som tur var har jag ett annat par, även om de är i konjaksbrun mocka. Men jag flyttade över katastrofskornas svarta skosnören, så då matchade de faktiskt den svarta kjolen och dito toppen jag hade på mig :o)
Men hur gick det med dansandet då ..? Njäe, inte mer än en blev det för min del och då kändes det som jag befann mig mera på min stackars kavaljers fötter än på golvet – eller som jag mest hela tiden var på väg åt rakt motsatt håll och i en helt annan takt, om ock den rätta.
Att dansa gillar jag egentligen, men inte att bli styrd. Det är väl mitt otroliga kontrollbehov som gör sig gällande, så egentligen skulle jag förmodligen må bra av att träna på att let go. Fast då ska det vara med någon som verkligen har rytmen i kroppen och inte för ett ögonblick ger mig en chans att försöka överta kommandot ;o)
Och vet ni, helt ärligt så är det här fortfarande i mogen ålder mera min typ av musik:
lördag 26 juli 2014
Ruckelhäxan reflekterar över detta med paradoxer
”MER VALUTA FÖR mindre pengar” kunde rubriken också ha varit, när jag nu tänker återkoppla till föregående inlägg, för att klargöra orsaken till att jag kommer att överge min lokala nätleverantör. Ett val som jag f.ö. tycker att alla med någon så när känsla för ekonomi bör ta under övervägande. Sett över ett år finns det mycket pengar att spara för den som vill.
Om jag kör det test av min anslutning som min nuvarande leverantör rekommenderade mig ser resultatet ut så här och detta är alltså något jag debiterats 35,04 €/månad för:
Samma test kört med datorn ansluten till nätet via min smartphones 4G-abonnemang:
Mobilabonnemanget kostar ju vad det kostar i båda fallen, men genom att utnyttja det även för datorsurfning finns det en rimlig chans att jag får nytta av de 10 GB trafik som ingår. T.v. har jag med god vilja lyckats pressa mig upp till en förbrukning på ~2GB/månad.
Om jag av någon orsak tycker att det inte i längden funkar att låta mobiltelefonen fungera som router kan jag alltid byta upp mig till en riktig sådan för en abonnemangskostnad om 14,90 €/månad – dvs vääldans mycket lägre pris än det dagsaktuella och med bättre tryck i linan.
Jag vet att många ålänningar inte vågat sig på att byta leverantör pga att de föreställer sig att man inte får kundservice på svenska. Tänk om! Jag har aldrig haft något problem att få betjäning på mitt modersmål. T.o.m. via kundservicen på Facebook (bara det!) svarar man på svenska och snabbt dessutom.
Sedan var det det där med attityd också. När jag öppnade mitt nya mobilabonnemang på eftermiddagen den 30.4 kom det därefter en faktura med full månadskostnad för april, trots att jag nätt och jämt hunnit ta abonnemanget i bruk. Jag ringde kundtjänst, som utan några som helst diskussioner strök den månadsavgiften och den för maj också, som kompensation för strulet. Så ska en mobil slipsten dras!
Om jag kör det test av min anslutning som min nuvarande leverantör rekommenderade mig ser resultatet ut så här och detta är alltså något jag debiterats 35,04 €/månad för:
Samma test kört med datorn ansluten till nätet via min smartphones 4G-abonnemang:
Mobilabonnemanget kostar ju vad det kostar i båda fallen, men genom att utnyttja det även för datorsurfning finns det en rimlig chans att jag får nytta av de 10 GB trafik som ingår. T.v. har jag med god vilja lyckats pressa mig upp till en förbrukning på ~2GB/månad.
Om jag av någon orsak tycker att det inte i längden funkar att låta mobiltelefonen fungera som router kan jag alltid byta upp mig till en riktig sådan för en abonnemangskostnad om 14,90 €/månad – dvs vääldans mycket lägre pris än det dagsaktuella och med bättre tryck i linan.
Jag vet att många ålänningar inte vågat sig på att byta leverantör pga att de föreställer sig att man inte får kundservice på svenska. Tänk om! Jag har aldrig haft något problem att få betjäning på mitt modersmål. T.o.m. via kundservicen på Facebook (bara det!) svarar man på svenska och snabbt dessutom.
Sedan var det det där med attityd också. När jag öppnade mitt nya mobilabonnemang på eftermiddagen den 30.4 kom det därefter en faktura med full månadskostnad för april, trots att jag nätt och jämt hunnit ta abonnemanget i bruk. Jag ringde kundtjänst, som utan några som helst diskussioner strök den månadsavgiften och den för maj också, som kompensation för strulet. Så ska en mobil slipsten dras!
fredag 25 juli 2014
Nu ska hela rasket rivas
NÄR JAG HÄROM dagen företog ett av mina sällsynta besök inne i Mariehamns centrum fick jag en smärre chock. Ett av mina barndomshem, sedermera även en av mina första arbetsplatser, hade jämnats med marken!
Jag kände mig helt enkelt tvungen att ta en bild med mobilen för att få ett handfast minne av slutet på en epok.
Man kunde ju tro att jag skulle ha känt en smula vemod vid åsynen av denna hög med rivningsbråte, men så icke. Jag har genom åren bott så få år på varje adress att jag inte hunnit samla på mig en massa minnen av varje enskilt ställe. Tvärtom tolkade jag den här upptäckten som ett tecken på att det jag var i stan för att göra var det rätta.
Här ska nämligen rivas mera!
Allt sedan begynnelsen av vår nya, sköna IT-värld har jag varit min lokala internetleverantör trogen och har med varierande funktionalitet snällt tragglat mig hela vägen från uppringande modem via ISDN till nuvarande ADSL. Men nu har vi kommit till en brytpunkt.
Efter att jag tvingades falla till föga och ”bli med smartfån” för ett kvartal sedan har samtidigt mitt trådlösa bredband fungerat under all kritik. Nätanslutningen, som slår av och på stup i ett och som inneburit X brytningar av strömförsörjningen till modemet varje dag för att återställa det, har varit minst sagt instabil.
I den abonnemangstyp jag haft ska jag för den relativt rejäla peng jag betalat varje månad få en nedladdningshastighet på föga imponerande 8 Mbps, vilket dessutom varit en sanning med grov modifikation. Om jag under den senaste tiden alls lyckats behålla en stabil anslutning några längre stunder har jag alltsomoftast klockat <0,5 Mbps.
Addera så det faktum att jag inte gjort några förändringar på mitt håll, utan har samma modem som jag haft hela tiden, placerat på samma plats det stått hela tiden, så måste förklaringen till den dåliga uppkopplingen befinna sig i andra ändan, dvs hos min nätleverantör.
Nåväl, jag är inte tappad bakom en vagn när det gäller tekniska saker runt datorer och har avsatt ett inte föraktligt antal timmar på att felsöka på mitt håll innan jag till slut kontaktade supporten. Vid det laget hade jag i princip övergått till att surfa via smartfånen istället, vars abonnemang ger mig fullt 4G och en hastighet på >20 Mbps när det går som allra oljigast.
Supporten har i och för sig så småningom fått det hela att fungera liite bättre, genom att on-line ta sig in i mitt modem och göra någon inställningsförändring. Men före det ... *suckar* Jag hann bl.a. bli ombedd att flytta datorn närmare modemet för att se om det skulle förbättra det hela. Men varför skulle det hjälpa? Avståndet modem-dator har varit detsamma hela tiden.
Tungan på vågen blev ändå attityden, när jag lät förstå att jag sannerligen inte har lust att betala fullt månadspris för juli eftersom jag knappt haft anslutning överhuvudtaget: praxis är att inte kreditera när det är osäkert vari felet ligger. ”Abonnemanget som du betalar för har alltid varit fungerande, och det är den externa utrustningen som bråkat nu. Skulle du använt kabel till datorn så skulle det fungera utan problem.”
Eh..? Jag har alltså ett modem för trådlöst bredband, av en modell som, när det begav sig, rekommenderades av nätleverantören. Ska jag då vara tvungen att koppla en lång sladd mellan dator och modem för att få en fungerande nätanslutning? Hur trådlöst blir det?! *ruskar på huvudet*
(Sagda modem har dessutom varit in till dem för uppgradering så sent som på valborgsmässoaftonen och då informerades jag minsann inte om att ett byte till en nyare modell var att rekommendera.)
Modemet har tidigare fungerat [relativt] klanderfritt och gett mig bra hastighet och jag har som sagt inte gjort några förändringar på mitt håll. Om nätleverantören gör tekniska förändringar hos sig kan man väl svårligen begära att slutanvändaren ska känna till detta, än mindre göra något åt det, om det inte informeras om saken i förväg?!
Nu lägger jag det här abonnemanget i malpåse. Initialt får det bli en s.k. dongel istället, så att jag får full nytta av de 10 GB surf per månad jag har tillgång till via mobiltelefonabonnemanget hos min fastländska leverantör – med äkta 4G och 20 Mbps – samtidigt som jag mer än halverar min månadskostnad.
Så tack och hej, här tog min lokalpatriotism slut. F.ö. instämmer jag helt och fullt med André Wickströms nyliga tweet. Sejtan, vad dyrt det är här mitt ute i havet och vad lite man får för pengarna.
Jag kände mig helt enkelt tvungen att ta en bild med mobilen för att få ett handfast minne av slutet på en epok.
Man kunde ju tro att jag skulle ha känt en smula vemod vid åsynen av denna hög med rivningsbråte, men så icke. Jag har genom åren bott så få år på varje adress att jag inte hunnit samla på mig en massa minnen av varje enskilt ställe. Tvärtom tolkade jag den här upptäckten som ett tecken på att det jag var i stan för att göra var det rätta.
Här ska nämligen rivas mera!
Allt sedan begynnelsen av vår nya, sköna IT-värld har jag varit min lokala internetleverantör trogen och har med varierande funktionalitet snällt tragglat mig hela vägen från uppringande modem via ISDN till nuvarande ADSL. Men nu har vi kommit till en brytpunkt.
Efter att jag tvingades falla till föga och ”bli med smartfån” för ett kvartal sedan har samtidigt mitt trådlösa bredband fungerat under all kritik. Nätanslutningen, som slår av och på stup i ett och som inneburit X brytningar av strömförsörjningen till modemet varje dag för att återställa det, har varit minst sagt instabil.
I den abonnemangstyp jag haft ska jag för den relativt rejäla peng jag betalat varje månad få en nedladdningshastighet på föga imponerande 8 Mbps, vilket dessutom varit en sanning med grov modifikation. Om jag under den senaste tiden alls lyckats behålla en stabil anslutning några längre stunder har jag alltsomoftast klockat <0,5 Mbps.
Addera så det faktum att jag inte gjort några förändringar på mitt håll, utan har samma modem som jag haft hela tiden, placerat på samma plats det stått hela tiden, så måste förklaringen till den dåliga uppkopplingen befinna sig i andra ändan, dvs hos min nätleverantör.
Nåväl, jag är inte tappad bakom en vagn när det gäller tekniska saker runt datorer och har avsatt ett inte föraktligt antal timmar på att felsöka på mitt håll innan jag till slut kontaktade supporten. Vid det laget hade jag i princip övergått till att surfa via smartfånen istället, vars abonnemang ger mig fullt 4G och en hastighet på >20 Mbps när det går som allra oljigast.
Supporten har i och för sig så småningom fått det hela att fungera liite bättre, genom att on-line ta sig in i mitt modem och göra någon inställningsförändring. Men före det ... *suckar* Jag hann bl.a. bli ombedd att flytta datorn närmare modemet för att se om det skulle förbättra det hela. Men varför skulle det hjälpa? Avståndet modem-dator har varit detsamma hela tiden.
Tungan på vågen blev ändå attityden, när jag lät förstå att jag sannerligen inte har lust att betala fullt månadspris för juli eftersom jag knappt haft anslutning överhuvudtaget: praxis är att inte kreditera när det är osäkert vari felet ligger. ”Abonnemanget som du betalar för har alltid varit fungerande, och det är den externa utrustningen som bråkat nu. Skulle du använt kabel till datorn så skulle det fungera utan problem.”
Eh..? Jag har alltså ett modem för trådlöst bredband, av en modell som, när det begav sig, rekommenderades av nätleverantören. Ska jag då vara tvungen att koppla en lång sladd mellan dator och modem för att få en fungerande nätanslutning? Hur trådlöst blir det?! *ruskar på huvudet*
(Sagda modem har dessutom varit in till dem för uppgradering så sent som på valborgsmässoaftonen och då informerades jag minsann inte om att ett byte till en nyare modell var att rekommendera.)
Modemet har tidigare fungerat [relativt] klanderfritt och gett mig bra hastighet och jag har som sagt inte gjort några förändringar på mitt håll. Om nätleverantören gör tekniska förändringar hos sig kan man väl svårligen begära att slutanvändaren ska känna till detta, än mindre göra något åt det, om det inte informeras om saken i förväg?!
Nu lägger jag det här abonnemanget i malpåse. Initialt får det bli en s.k. dongel istället, så att jag får full nytta av de 10 GB surf per månad jag har tillgång till via mobiltelefonabonnemanget hos min fastländska leverantör – med äkta 4G och 20 Mbps – samtidigt som jag mer än halverar min månadskostnad.
Så tack och hej, här tog min lokalpatriotism slut. F.ö. instämmer jag helt och fullt med André Wickströms nyliga tweet. Sejtan, vad dyrt det är här mitt ute i havet och vad lite man får för pengarna.
torsdag 24 juli 2014
Ruckelhäxan reflekterar över hur världen är full av trevligt folk man ännu inte har träffat
EFTERSOM JAG I rask takt håller på att utvecklas till en tvättäkta grumpy old woman, med en minst sagt kantstött tro på mänskligheten, är kvällar som gårdagens sådant som jag verkligen behöver: en enkel sommarmiddag med helt nya människor, som visade sig vara en precis så angenäm bekantskap som jag föreställt mig.
L – för mig dittills endast känd som läsare här på bloggen – och hennes J har minisemester här i ”utlandet”, i akt och mening att upptäcka landskapet per cykel. Eftersom det alltid är kul att få ett fejs till bloggkommentarerna föll det sig helt naturligt att invitera herrskapet på en bit mat å ”Rucklet”.
Men gud i London, så varmt det har blivit! Tack och lov blåste det nästan ingenting, så det gick att vinkla parasollet utan risk för flygkatastrof. Lilla A, som jobbat hårt hela dagen i smällhettan, däckade i skuggan medan jag dukade och förberedde.
Min första tanke, att grilla finländsk korv i grytan på gården, fick stryka på foten till förmån för hemrökt sik med franskinspirerad potatissallad, eftersom gode vännen W så lämpligt fått gott om fisk och frikostigt delat med sig. Herrskapet fick även smaka på åländska ölet ”Delikat” från lillbryggeriet Stallhagen och jag tror det föll dem på läppen.
Det hela avrundade vi med kaffe, en skvätt av krusbärslikören jag gjorde ifjol och kvällens pièce de résistance: blåbärsmoussebakelser med nyplockade smultron från gården. Och som vanligt pratade jag för mycket ... *suck*
Förutom det trevliga sällskapet innebar besöket även en välbehövlig påfyllning av brännvinsförrådet inför årets likörproduktion. Det gäller ju att passa på när det går att få taxfreeleverans ;o)
I år ska jag inte göra om fjolårets misstag och försöka mig på att använda finländsk Koskenkorva, utan återgår till gammal, hederlig Absolut. Koskenkorvan ger likören en inte särskilt angenäm bismak, medan Absolut inte smakar någonting annat än ... hm... starkt?
Få se hur det ska gå för L & J med deras cyklande idag. Prognosen säger 31° kl. 15:00, så jag skulle då inte vilja vara ute på hoj i gassande sol. För egen del nöjer jag mig med att jag hann klara av disken tidigt i morse, för temperaturen är redan nu, runt tiosnåret på förmiddagen, uppe och nosar på 26°.
För mitt vidkommande blir det skuggläge och inte många knop den här dagen, det är då ett som är säkert. Värmeböljor av den här digniteten är, för skruttiga tanter som mig, inget att leka med ;o)
L – för mig dittills endast känd som läsare här på bloggen – och hennes J har minisemester här i ”utlandet”, i akt och mening att upptäcka landskapet per cykel. Eftersom det alltid är kul att få ett fejs till bloggkommentarerna föll det sig helt naturligt att invitera herrskapet på en bit mat å ”Rucklet”.
Men gud i London, så varmt det har blivit! Tack och lov blåste det nästan ingenting, så det gick att vinkla parasollet utan risk för flygkatastrof. Lilla A, som jobbat hårt hela dagen i smällhettan, däckade i skuggan medan jag dukade och förberedde.
Min första tanke, att grilla finländsk korv i grytan på gården, fick stryka på foten till förmån för hemrökt sik med franskinspirerad potatissallad, eftersom gode vännen W så lämpligt fått gott om fisk och frikostigt delat med sig. Herrskapet fick även smaka på åländska ölet ”Delikat” från lillbryggeriet Stallhagen och jag tror det föll dem på läppen.
Det hela avrundade vi med kaffe, en skvätt av krusbärslikören jag gjorde ifjol och kvällens pièce de résistance: blåbärsmoussebakelser med nyplockade smultron från gården. Och som vanligt pratade jag för mycket ... *suck*
Förutom det trevliga sällskapet innebar besöket även en välbehövlig påfyllning av brännvinsförrådet inför årets likörproduktion. Det gäller ju att passa på när det går att få taxfreeleverans ;o)
I år ska jag inte göra om fjolårets misstag och försöka mig på att använda finländsk Koskenkorva, utan återgår till gammal, hederlig Absolut. Koskenkorvan ger likören en inte särskilt angenäm bismak, medan Absolut inte smakar någonting annat än ... hm... starkt?
Få se hur det ska gå för L & J med deras cyklande idag. Prognosen säger 31° kl. 15:00, så jag skulle då inte vilja vara ute på hoj i gassande sol. För egen del nöjer jag mig med att jag hann klara av disken tidigt i morse, för temperaturen är redan nu, runt tiosnåret på förmiddagen, uppe och nosar på 26°.
För mitt vidkommande blir det skuggläge och inte många knop den här dagen, det är då ett som är säkert. Värmeböljor av den här digniteten är, för skruttiga tanter som mig, inget att leka med ;o)
måndag 21 juli 2014
Nu ska man inte klaga
SOLEN GASSAR FRÅN en illblå himmel. De enda molnen är i princip kondensstrecken efter förbipasserande passagerarplan på väg mot ... Moskva, kanske? Nu jädrar i min lilla låda är sommaren över oss på allvar! Termometern skvalpar runt 25-26° i skuggan och det är solbrillor och parasoll som gäller.
Men min blommande hoya – porslinsblomman – gråter. Det är tårar av sötaste nektar som likt kristalldroppar rinner ur varje enskild blomma. Jag smakade, vet ni vad! Det är gott.
I Glaspalatset är det hett. Vädringsluckor och dörr står på vid gavel, men det räcker inte. Mellan varven är jag tvungen att gå in och spola golvet med vatten för att försöka få ner temperaturen, för läget "ugnsbakade gröna tomater på rot" är hotande nära.
Och den lilla krukodlade busktomaten, under tidig vår räddad undan ett slut i en sopcontainer, ger frukt först av alla! Jag får inte glömma att spara frön från den här lilla kämpen.
De stora tomatplantorna, både av körsbärs- och biffmodell, är trots väderleken inte mer än i kartstadiet. Igår tog jag fram sekatören och glesade ur dem rejält. Alla onödiga blad upp till första blomställningen, förutom sidoskotten i bladvecken på körsbärstomaterna, fick stryka på foten.
Någonstans har jag läst att det här är ett bra sätt att gynna fruktsättningen och -tillväxten, men det kan lika väl gå åt fanders. Remains to be seen.
På onsdag stundar bloggbekantbesök här i ”Rucklet”. Det är L med vidhängande ”cykelslang” som tar färjan över från konungariket för ett par dagars semestrande på fagra sommaråland. Kul!
Av en händelse svängde herr W förbi sent igår kväll och slängde på mig några pinfärska sikar. Så på onsdag plockar jag fram röklådan, för sverigebesöket måste ju få smaka på riktig skärgårdsmat ;o)
söndag 29 juni 2014
One of Those Days
JAHA, NU REGNAR det också :o/
Sicket lyckokast att jag igår blev påpuffad att börja spela Wordfeud, för idag är det varken läge för att torka tvätt eller sitta ute och fika. Och jag har definitivt inte lust att stå och gräva i regnställ och sydväst! Inte dammsuga heller för den delen, även om det naturligtvis skulle låta sig göras.
Let’s play, folks!
Sicket lyckokast att jag igår blev påpuffad att börja spela Wordfeud, för idag är det varken läge för att torka tvätt eller sitta ute och fika. Och jag har definitivt inte lust att stå och gräva i regnställ och sydväst! Inte dammsuga heller för den delen, även om det naturligtvis skulle låta sig göras.
Let’s play, folks!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
