Glasartat

MITT I ALLT har jag fått pippi på att ta bottnarna av flaskor. Än så länge sker det utan några andra hjälpmedel än en [usel] glasskärare, lite matfett och hett och kallt vatten, så ett visst svinn blir det.

Det började med att jag kapade några vinflaskor för att använda som stormlyktor på terrassen, där levande ljus alltid blåser ut hur lite vind det än är.

Sen blev det en åländsk ölflaska, som jag ihop med botten från en burk krossade tomater och en gammal trådgalge gjorde till en grön värmeljuslykta, som komplement till de två brunaorangea köpeslyktor jag redan har. Ser nu att jag fotograferade innan jag kapat av den galvade tråden under bottenplattan ...

Och bara på kul, en stormlykta av en tömd romflaska till bästisens balkong. Lite extra piff med lite miyukipärlor och en fastlimmad, bred gummisnodd som jag tuschmålade randig fulländar konstverket ;-)

Om att försöka föröka

TILL STUDENTEXAMEN FICK dotra som sig bör en hel massa oerhört vackra, långskaftade rosor av de tillströmmande gratulanterna. Dagen efter, den 5:e juni, undrade hon om det inte skulle gå att rota några av dem för att spara dem i levande form istället för att torka dem så som många gör. ”Värt ett försök!” svarade jag, och skred till verket.

Knips, knips i lämpliga bitar:

Både rot- och toppändor på bitarna doppade jag i honung och stack i en kruka finkornig sand bottnad med några centimeter ekoplantjord, men inte så långt att de når ner till jorden. Som ”växthus” funkar en utrangerad Soda Stream-flaska jag kapade bort botten på. Hela härligheten sänks i vatten upp till krukkanten och får stå och dra tills ytan på sanden visar att den blivit våt.

Idag, fyra dagar senare, är det helt klart att det är tillväxt på gång. Samma bevattningssätt upprepas med fyra-fem dagars mellanrum tills man ser att det verkligen har börjat växa.

Tänk, så häftigt om rotningen lyckas och Stora A någon gång i framtiden kan fröjdas åt rosor på rot sprungna ur blomsterhyllningen vid hennes examen! Visst är tanken lite svindlande? :-)

Stora A, student 4 juni 2016

IDAG ÄR DEN ömma modern faktiskt ganska öm, såväl i fötter som huvud. Det blir därför inte mera ordat om gårdagen utan helt enkelt bara ett litet bildsvep. Och jo, nästa gång det blir tal om att hålla kalas av den här storleken tänker jag inte göra allt själv, det kan ni skriva upp! :-)

Stipendium blev det också förresten. Från Brita Maria Renlunds stiftelse/Svenska studiefonden till en studerande som bedriver goda studier i kemi. Tummen upp för det!