Med råg i rygg... jag menar ”Rucklet”

RIVET RÅGBRÖD ÄR i mitt tycke ett extremfinskt bröd. Lik förbannat har jag fått recept av Annacarin från Västrahult i Kalmarskogarna i Sverige. Jominsann, så kan det gå!

Aldrig förr har jag bakat den här sortens bröd, men eftersom Anna­carins är så vansinnigt gott ville jag gärna prova. Det här är för övrigt inget bröd man kommer på så där en eftermiddag att man vill servera till kvällsteet. Nänä! Först ska det sättas fördeg, som ska mogna i två dagar, och inte förr­än på tredje dagen är det dags för själva baket.

Runda, fina kakor, som skärs upp runtom och rivs itu medan de ännu är varma är modellen. Eh .... runda var det. Hm ... Nåväl, har man inget färdigt mått får man ta vad man har. I mitt fall fick det bli två storlekar av kastrullock med raka kanter och det funkade alldeles utmärkt!

För att kunna sära på dem direkt efter gräddningen utan att bränna fingrarna drog jag på mig ett par skinnhandskar. Väntar man bara liite för länge blir det nämligen mycket svårare att ”riva” dem.

Kolla, Annacarin! Så här fina bröd blev det:

Sen vill jag passa på att påminna om Ålands musikinstituts dansgala i Alandica Kultur & Kongress imorgon 6 maj, som markerar slutet på vår­terminens undervisning.

Kl. 19:00 börjar föreställningen. Den är gratis och bjuder på ett par timmar med professionellt koreograferad dans i olika genrer. Jag ska självfallet gå, för inte kan jag missa att se Lilla A:s grupp köra stenhårt i närmare sex minuter till Storytime med finska Nightwish! Dessutom är det utlovat repris av deras nummer från höstens dansgala till Britney Spears-låten ”Till The World Ends”.

Underbart på kort

DEN RÅDANDE KYLAN till trots växer det faktiskt, både i och utanför Glaspalatset. Igår fick jag lov att fylla på ännu mera jord i mina pota­tis­hinkar och samtidigt skolade jag om ytterligare fyra squashplantor.

Tulpanerna i sina säckvävsomsvepta hinkar var såå vackra i det av­ta­gande ljuset på kvällen ... *suckar lyckligt*

Utåt kvällningen tog Lilla A och jag en promenad. I förrgår, bara några minuters gångväg från ”Rucklet”, passerade vi en plats som var så ma­ka­löst bedårande med illande blå scillor mot en fond av massor och åter massor av frodiga mattor med nunneört i olika nyanser av lila. Jag ba­ra måste dit igår igen, denna gång med kameran redo!

Hemma på gården formligen lyser gångna påskars tête-à-tête -ruggar mot det friskt gröna på kvällen. Och längst upp i toppen på min allra högsta gran, mot den mättat blå kvällshimlen, satt en liten en och vi­lade sina vingar.

Vissa dagar är mer makalösa än andra, visst är de?

Om att reda sig själv

DET FINNS DAGAR – inte många, men de finns – när det känns som man lyckats uträtta stordåd. Som igår, när jag så där mitt i allt fick för mig att jag skulle reparera taket till min lilla hammock.

Ett av sidostagen bröts mitt itu i början av december ifjol, när vind­gu­darna behagade lyfta hammocken från terrassen och med ett brak släppa ner den på gården, bara någon meter från Glaspalatset.

Faktum är, att jag redan hade hunnit be herr K om hjälp med att till­verka ett helt nytt stag. Men den mannen har så mycket om sig och kring sig att jag, lika snabbt som jag frågat, drabbades av dåligt sam­vete. Istället tog jag igår fram trälim, tving, skruvar och en rulle Jesus­tejp.

Resultatet är kanske inte det vackraste, men det håller (hoppas jag). Dessutom döljs reparationen av taktyget när det viks ner på plats, så shit the same egentligen.

Fast behovet av solskydd är ju inte direkt akut just nu, för var håller värmen hus?! Inatt igen kröp det ner till bara strax ovanför nollan, vilket är anledningen till att mina gurkplantor fortfarande residerar på köksbordet.

Nu har de vuxit till sig så pass att de börjar utveckla klängen. En del är hårt hoprullade, som på bilden härunder, andra famlar förgäves i tom­ma intet i hopp om att hitta något att vira sig runt.

Så kom igen nu, våren! Det är dags nu!

”Släpp fångarne loss, det är vår!”

 
BILDERNA FÅR TALA alldeles för sig själv, så för en gångs skull slip­per ni en massa text ;o)

Kosläppet på Bolstaholms gård är en välbesökt och
välarrangerad tillställning som drar riktigt mycket folk.

Besättningen består av charolaiskor och på gården
finns en butik där man kan köpa av köttet.

I ♥ kossor!

Sniff, sniff

BLODHUNDEN I MIG vaknar ur sin skenbara dvala när den får korn på ak­tiviteter utöver de vanliga här på bloggen.

Som att det plötsligt dyker upp be­sö­kare på inlägg som redan är för­åldrade.

Som ikväll, när mitt inlägg Över­va­kad från 23.4 plötsligt fick besök. Och när samma besökare i tur och ordning betade igenom ännu äldre inlägg, som samtliga är va­ria­tioner på samma tema:

Nämen, så roligt! Vi har fått en ny medlem i klubben (19.4)

Om att gå över gränsen för det acceptabla (27.2)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 7 och: "Heureka!" (5.1)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 6 (3.1)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 5 (30.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 4 (23.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 3 (20.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 2 (19.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland (16.12.2011)

Ja, då börjar det rycka i morrhåren och få näsvingarna att fladdra, för detta plötsliga intresse för ämnet ifråga kittlar ju ens nyfikenhet. Visst, visst, jag har några teorier. Fast dem behåller jag t.v. för mig själv.

Och misströsta icke, mina vänner! Imorgon bloggar jag om dagens kosläpp. Det är roligare grejer det :o)

Valborg och Sköna Maj

DET BÖRJAR BLI något av en tradition detta att grilla korv på ”Ruck­lets” gård på valborgskvällen. En väldigt okej sådan, om ni frågar mig; opretantiös, utan klädkod och annat jobbigt. Att grädda munkar på terrassen håller också på att utvecklas till en årligen återkommande företeelse:

Det var så gott som vindstilla igår kväll och för ovanlighetens skull var det mesta torrt som skulle eldas i grytan. Eller om jag säger så här: i år avhöll jag mig från att försöka göra mig kvitt fuktiga tallbarr medelst eldbegängelse. Empiriska studier från tidigare år har visat att det är taktiskt om man inte vill väcka alltför mycket uppseende.

Även idag är det en vårlig mönsterdag. Mitt stympade lärkträd börjar så sakteliga skifta i grönt och det står inte länge på förrän det kommer att se ut som en grön flaskborste.

Och denna 1:a maj ska vi, lilla A och jag, göra något vi aldrig gjort för­ut. Vi ska ta oss ut på landet och kolla in årets kosläpp vid Bolsta­holms gård! Kl. 14:00 blir det frigång för besättningen. Det ska bli en upple­velse!

In The Mood

NÅJA, NU SER det faktiskt ut som det tänker ta sig på vårfronten! Någ­ra säkra tecken fångade jag på bild igår:

1. En fullt utslagen blomma på min uppstammade hibiskus. Detta är alltså vad du har att se fram mot så småningom, Gunvor!
2. Årets nässelskörd, faktiskt två dagar tidigare än förra året.
3. Hästar som betar färskt gräs i hagen.
4. Coola Charlie väljer att slappa i skuggan. Kolla klorna!
5. Vildsådd liten viol i kargaste gruset.

Väderprognosen för dagen lovar så gott som vindstilla, sol men relativt kylslaget här på Åland. Rätt så perfekt för en kväll i valborgseldarnas tecken skulle jag vilja påstå!

Mjödet är färdigjäst, grillkorven plockad ur frysen och här ska som ut­lovat gräddas munkar idag. Om nån har lust att titta in framåt kvällen är det bara att dyka upp. Men önskas det korv för grillning får man med­föra egen skaffning, för jag har dessvärre inte mer än en för­pack­ning med fyra.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 29.4
Dagen innebar säsongens första runda med maskrosjärnet. En enveten kamp sedan 2006 har verkligen givit resultat! På hela gården lyckades jag inte få ihop mer än en knappt fylld hink – och då tog jag ändå mängder av riktigt minimala maskrosor också :o)

Få se nu, om min teori om relationen maskrosor-mördarsniglar håller streck även i år. ”Rucklets” trädgård har, peppar-peppar, varit helt förskonad från dessa slemmiga kräk, trots att de finns överallt precis bortom tomtgränsen.

Om att uppfinna hjulet

 
SAMMA VISA I år igen ... Jag ska laga munkar till valborgsmässoafton och har än en gång lyckats glömma att jag inte äger ett riktigt mått att ta ut dem med. Lösningen ifjol blev en joggisburk som jag klippte bort botten på. Det funkade hyfsat, men var lite schladdrigt.

I år kläckte jag en avsevärt mycket bättre idé! En plåtsax, en tom och diskad konserv­burk och voilà, ett alldeles ypperligt munkmått:

Bra kvinna reder sig själv :o)

Mitt munkrecept hittar du HÄR.

Nå, våren, hur ska vi ha’t..?

DET ÄR PÅ nåt sätt väldigt mycket varannandagsvår det här året. Knappt hinner man tänka: Jippi, nu kommer värmen! före det blir en off-dag igen, mulen, blåsig och k-k-kall.

Men igår var det en riktig on-dag med strålande sol, så jag kunde vara ute och pyssla i nästan sex timmar utan frysa häcken av mig.

Glaspalatset är vårdstädat, odlingslådorna tömda på gammal jord och förberedda för en ny säsong och det är bara att med en suck konsta­te­ra att grästillväxten har gått igång. Månntro jag ska få igång käre Stig ännu en klippsäsong..?

Annars är det rätt så tunt med blomsterprakt i ”Rucklets” trädgård. Men något lite har ändå kämpat sig upp och vecklat ut sig i den opå­lit­li­ga vårsolen.

Jag gillar backsippor.
De är på något vis så skönt ”fläskiga”.

Och vem kan motstå en matta
av blommande, blå blåstjärna ..?

Min namnlösa viva, en relik från husets forna ägare,
blommar långt före gullvivan, Ålands landskapsblomma.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 28.4
Den ena av de två lediga odlingsrutorna blev under dagen spadvänd och de tre höga planteringslådorna tömda på gammal jord. Lite allmän vår­städ­ning medelst bortklippning av visset från ifjol fick jag också till stånd och i rabatten utanför Glaspalatset sådde jag frön från kanadensisk solhatt, som jag fått av Fröken H.

Potatishinkarna inne i Glaspalatset behövde få sig ännu ett jordlager. Nu väx­er det!