lördag 26 november 2011
Det ljusnar
DET HAR TAGIT nästan en vecka i anspråk, men nu är jag äntligen färdig med allt pappersvändande. Som på beställning bjuder dagen på ett strålande väder med sol från en molnfri himmel, så nu blir det promenad! Kroppen formligen skriker efter fysisk aktivitet efter det långvariga stillasittandet.
Idag är det dessutom lilla jul här i Finland. Det får det vara preciis hur mycket det vill, för den stressen avstår jag högaktningsfullt ifrån. På sin höjd blir det en vardaglig vals med dammsugaren, längre än så sträcker jag mig inte.
Trevligt veckoslut, allihopa!
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar
fredag 25 november 2011
Om det här med mod
I FÖRRGÅR RÅKADE jag slå på tv:n en bit in i reprisen av fjärde avsnittet av ”Sommarpratarna”. Precis i slutet av programmet kom deltagarna in på vikten av människor som vågar säga ifrån, så kallade whistleblowers, människor med civilkurage. Bl.a. säger forskaren och uppfinnaren Håkan Lans: ”Det är alltså för få människor som vågar dra i handbromsen.”
(avsnittet finns tillgängligt via SVT Play t.o.m. 20 januari 2012 – se det!)
IGÅR bar det sig inte bättre att jag knäppte på en stund efter att ännu en repris hade börjat: ”Dokument inifrån: Vårdlotteriet”. Resten av programtiden satt jag med öppen mun, chockad och allt argare, och hörde hur den ansvarige läkaren på Karolinskas hjärtklinik, Magnus Nygren, helt öppet berättade om hur patienter sorteras in i grupper om intressanta och mer intressanta, dvs hur t.ex. ens totala sjukdomsbild och ålder tillåts avgöra vilken kvalitet på vård man får.
(avsnittet finns tillgängligt via SVT Play t.o.m. 20 december 2011 – se det!)
IMORSE, när jag gick på damrummet, plockade jag med mig ett exemplar av tidningen PS! (nr 8, 2010) jag för ett par veckor sedan fick som toalitteratur av kompisen P. Jag slog upp den på måfå och – häpp! – råkade inte tidningen öppna sig vid en artikel med rubriken ”Våga vara MODIG!” Artikeln handlar om boken ”MOD stå upp för dig själv” som PS! chefredaktör Maria Gerlofson skrivit och i sin artikel säger hon bl.a:”Rädda människor förändrar inte världen. De för inte utvecklingen framåt utan håller snarare tillbaka den.”
ur tidningen PS! nr 8, 2010
Jag tror inte på ödet, men det här är inte en tillfällighet. Tre dagar, tre väckarklockor – jag måste vara på rätt spår. Tiden är kommen för att visa mod genom att blåsa i visselpipan, dra i nödbromsen, föra till torgs och ta det hela vägen. Enough is enough, nu räcker det!
(avsnittet finns tillgängligt via SVT Play t.o.m. 20 januari 2012 – se det!)
IGÅR bar det sig inte bättre att jag knäppte på en stund efter att ännu en repris hade börjat: ”Dokument inifrån: Vårdlotteriet”. Resten av programtiden satt jag med öppen mun, chockad och allt argare, och hörde hur den ansvarige läkaren på Karolinskas hjärtklinik, Magnus Nygren, helt öppet berättade om hur patienter sorteras in i grupper om intressanta och mer intressanta, dvs hur t.ex. ens totala sjukdomsbild och ålder tillåts avgöra vilken kvalitet på vård man får.
(avsnittet finns tillgängligt via SVT Play t.o.m. 20 december 2011 – se det!)
IMORSE, när jag gick på damrummet, plockade jag med mig ett exemplar av tidningen PS! (nr 8, 2010) jag för ett par veckor sedan fick som toalitteratur av kompisen P. Jag slog upp den på måfå och – häpp! – råkade inte tidningen öppna sig vid en artikel med rubriken ”Våga vara MODIG!” Artikeln handlar om boken ”MOD stå upp för dig själv” som PS! chefredaktör Maria Gerlofson skrivit och i sin artikel säger hon bl.a:
Jag tror inte på ödet, men det här är inte en tillfällighet. Tre dagar, tre väckarklockor – jag måste vara på rätt spår. Tiden är kommen för att visa mod genom att blåsa i visselpipan, dra i nödbromsen, föra till torgs och ta det hela vägen. Enough is enough, nu räcker det!
Sparat i följande arkivlådor:
Egenhändigt illustrerat,
Hälsa - papperskrig,
Jämmer och elände
torsdag 24 november 2011
Om att gräva en grop åt andra
GRÄV, OCH DU skall finna kunde lika väl ha varit dagens rubrik. Otroligt så mycket skit man hittar bara man börjar skotta ...
Något jag grävde upp sent inatt är DEN HÄR artikeln, vilken dessutom råkar handla om en gammal bekant. Vi borde nog ta ett snack, den damen och jag.
Baksidan med den här undersökande verksamheten är förstås att bloggen blir lidande :o/ Inte hinner jag skriva själv och inte hinner jag läsa er andra, än mindre kommentera. Men hav förtröstan, jag tycker mig skymta gropens botten!
Ses snart!
Sparat i följande arkivlådor:
Egenhändigt illustrerat,
Hälsa - papperskrig,
Jämmer och elände,
Myndighetssjabbel
tisdag 22 november 2011
Pappersinsamling
JAG BEKLAGAR TYSTNADEN som rått en stund, men jag har varit fullt upptagen med att sortera papper, upprätta diagram och räkna statistik. Det har varit ett par väldigt tunga dagar må jag säga, men samtidigt intressanta.
Den senaste veckans händelser blev alltså droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är det dags att börja agera, så där riktigt på riktigt och inte bara genom att fäkta med pennsvärdet.
1,2 kg (!) skriftlig dokumentation + 1,2 meter (!) diagram + diverse kalkyler senare känner jag mig relativt väl förberedd, men fatta vilken tid det tagit att sammanställa alltihop med min minnes- och koncentrationsproblematik ... *stöön!*
Nåväl, jag ska inte trötta ut er med en massa fakta och siffror, men ett par intressanta observationer tänkte jag faktiskt dela med mig av:
50 % av en viss statlig myndighets beslut kommer för sent med i medeltal ~16 dagar, och variationen i mitt enskilda fall är allt mellan 4 och 34 dagar. Endast 30 % av besluten kommer inom någorlunda acceptabel tid, dvs >14 dagar före slutdatum för innevarande beslutsperiod.
Ett visst pensionsförsäkringsbolag är dock aningen bättre. 25 % av deras beslut är försenade, men å andra sidan är det bara 37,5 % som kommer i tillräckligt god tid för att det ska kunna anses vara hälsosamt för den det berör. Och att en fjärdedel av besluten meddelas för sent är verkligen illa nog för någon som är sjuk och befinner sig i s.k. utsatt läge!
Statistiken baserar sig förstås på mitt enskilda ärende, men en kvalificerad gissning är att det ser lika illa ut i alla ärenden. Alltid. Min slutsats blir därför: systemet är inte till för att hjälpa, det är helt klart till för att stjälpa. Nu har jag så att säga fått det svart på vitt, i reda siffror.
Edit 24.11.2011:
Från början angav jag att 44,44 % av en viss myndighets beslut kommer för sent. Det var glädjeräkning. Efter dubbel- och trippelkontroll av alla siffror blev resultatet det nu här ovan publicerade 50 %. Medeltalet för antalet dagar ett beslut försenas blev också i underkant från början och är de facto 16, inte 15, som jag först uppgav.
Den senaste veckans händelser blev alltså droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är det dags att börja agera, så där riktigt på riktigt och inte bara genom att fäkta med pennsvärdet.
1,2 kg (!) skriftlig dokumentation + 1,2 meter (!) diagram + diverse kalkyler senare känner jag mig relativt väl förberedd, men fatta vilken tid det tagit att sammanställa alltihop med min minnes- och koncentrationsproblematik ... *stöön!*
Nåväl, jag ska inte trötta ut er med en massa fakta och siffror, men ett par intressanta observationer tänkte jag faktiskt dela med mig av:
50 % av en viss statlig myndighets beslut kommer för sent med i medeltal ~16 dagar, och variationen i mitt enskilda fall är allt mellan 4 och 34 dagar. Endast 30 % av besluten kommer inom någorlunda acceptabel tid, dvs >14 dagar före slutdatum för innevarande beslutsperiod.
Ett visst pensionsförsäkringsbolag är dock aningen bättre. 25 % av deras beslut är försenade, men å andra sidan är det bara 37,5 % som kommer i tillräckligt god tid för att det ska kunna anses vara hälsosamt för den det berör. Och att en fjärdedel av besluten meddelas för sent är verkligen illa nog för någon som är sjuk och befinner sig i s.k. utsatt läge!
Statistiken baserar sig förstås på mitt enskilda ärende, men en kvalificerad gissning är att det ser lika illa ut i alla ärenden. Alltid. Min slutsats blir därför: systemet är inte till för att hjälpa, det är helt klart till för att stjälpa. Nu har jag så att säga fått det svart på vitt, i reda siffror.
Edit 24.11.2011:
Från början angav jag att 44,44 % av en viss myndighets beslut kommer för sent. Det var glädjeräkning. Efter dubbel- och trippelkontroll av alla siffror blev resultatet det nu här ovan publicerade 50 %. Medeltalet för antalet dagar ett beslut försenas blev också i underkant från början och är de facto 16, inte 15, som jag först uppgav.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Jämmer och elände,
Myndighetssjabbel
söndag 20 november 2011
Tack och hej
JAG HAR PÅ förekommen anledning, efter moget övervägande och – nota bene! – på eget initiativ beslutat mig för att inte längre skriva några krönikor för Ålandstidningen.
Varför nu detta? undrar kanske någon. Jo, så här är det: jag upplever det som föga inspirerande att ikläda mig munkavle när jag ska försöka skriva tankeväckande, belysande och kritiskt om samhället av idag. Och att gå med krokig rygg är inte riktigt min stil, om jag så säger.
Hädanefter får mina läsare således nöja sig med mina utläggningar här på bloggen. Med f.n. 2.500-2.700 besök per månad når jag inte upp till samma upplaga som någon av våra lokaltidningar, men det är vackert så.
Så tack och hej, Ålandstidningen! Det var kul så längde det varade, och ett speciellt tack för gott samarbete ska deras kulturredaktör Benita Mattsson-Eklund ha.
Sen har jag också nöjet att meddela att jag har fått på vinterdäcken idag, och därmed kan intresseklubben anteckna sig till minnes att detta är ett utmärkt sätt att gjuta nytt liv i en luftrörskatarr stadd på bättring *host-host!*
Varför nu detta? undrar kanske någon. Jo, så här är det: jag upplever det som föga inspirerande att ikläda mig munkavle när jag ska försöka skriva tankeväckande, belysande och kritiskt om samhället av idag. Och att gå med krokig rygg är inte riktigt min stil, om jag så säger.
Hädanefter får mina läsare således nöja sig med mina utläggningar här på bloggen. Med f.n. 2.500-2.700 besök per månad når jag inte upp till samma upplaga som någon av våra lokaltidningar, men det är vackert så.
Så tack och hej, Ålandstidningen! Det var kul så längde det varade, och ett speciellt tack för gott samarbete ska deras kulturredaktör Benita Mattsson-Eklund ha.
Sen har jag också nöjet att meddela att jag har fått på vinterdäcken idag, och därmed kan intresseklubben anteckna sig till minnes att detta är ett utmärkt sätt att gjuta nytt liv i en luftrörskatarr stadd på bättring *host-host!*
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar,
Författande,
Myndighetssjabbel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)