För mycket av det goda?

NOG ÄR DET sen märkligt ändå, att jag alltid sår för mycket ... Och att jag inte nänns dumpa överflödet i komposthinken, utan dessutom sko­lar om nästan alltsammans. Det finns ju för fasiken inte plats!!

Men lyckan i att få se fröet spira, slå ut hjärtbladen och sedan utveckla sina första karaktärsblad, den är lika stor varje år. Såna kämpar kan man ju inte slänga i soporna!

I år grodde dock bara ett av sju squashfrön. Tack och lov.

Klarsyn

TIDIGT I MORSE drabbades jag av ett obetvingligt behov av att putsa mitt köksfönster. När den klara vårsolen lyser rätt in genom det på mor­gonen går det liksom inte att missa hur skitigt det är. Så pass, att det gör ont i själen. Nu gör det istället ont i ögonen, så kristallklart blev det med den gamla, hederliga metoden avtorkning-med-disk­trasa-doppad-i-diskmedelsvatten-och-efterputsning-med-tidnings­papper.

Klarsynthet är en fröjd. Och på tal om det, så snubblade jag igår över min ursprungliga inledning till 60+ och singel. Den som jag sedermera skrotade. Men så här i efterskott tycker jag faktiskt att den var riktigt fyndig – och klarsynt:

»Livet är som en bostadskö, med en enrummare i vardera ändan. I den första får du nöja dig med ett andrahandskontrakt. Standarden är väl kanske inte den bästa, men det finns i alla fall vattenburen värme och är nära till butiken. Dessutom vet du redan när du flyttar in att det bara är en tillfällig lösning, sällan för en längre tid än nio månader.

När du väl har fått kontraktet på den andra – ett utsiktslöst helvete med lågt till tak – spelar det ingen roll att grannarna är av den lugna och stillsamma sorten och att värden installerat jordvärme. Du vet att du för alltid har förlorat din plats i kön och är dömd till evig trång­boddhet.

Hyresmarknaden är fri, så det gäller att se om sitt hus mellan den ena ytterligheten och den andra. Själv bestämde jag mig sent om­sider för att det jag ville ha var mera svängrum och panorama­föns­ter mot omvärlden. Jag bestämde mig kort och gott för att börja leva livet, inte bara vänta ut det i kön. Ännu har jag en möjlighet att cease the day innan tiden för disease of the day är kommen!»

Jag önskar att jag kunde vara lite mer som Solveig i boken. Men jag är så trött, så trött. Leva livet är det inte tal om just nu, utan mera att överleva detsamma. Den avklarade fönstertvätten måste därför näst­intill klassas som ett underverk, värt att lyfta fram till allmän beskådan.

Våren väller in!

ÅRETS SÅDD BÖRJAR närma sig slutet. Denna morgon har jag suttit vid köksbordet och pillat ihop såband med morotsfrön. Jag vet näm­li­gen få saker som är så urtråkiga som att gallra morötter. Och liksom varje år, sitter jag och fascineras över att något så försvinnande litet kan innehålla allt som behövs för att producera någonting jättestort. Naturen upphör aldrig att imponera på mig. Faktiskt mer och mer ju äldre jag blir.

På gården börjar det hända saker. Påskhelgens underbart varma och soliga dagar har satt fart på det mesta. T.ex. backsipporna utanför Glaspalatset står i fullaste blom. Tänk, under året som gått har jag helt hunnit glömma bort att jag har både rosa och lila!

Få saker lyckas ändå slå vårens moss- och gräsmattsblomning i över­väl­digande intensitet. Ännu är långt ifrån hela gården blå när blå­stjär­nan blommar, men arealen ökar för varje år som går. Passa på att kasta ett öga om du tittar in till ”Rucklet” när gårdsloppisen är öppen imorgon kväll!

Growing It Like A Pro

MINA BÅDA PLUGGBOXAR är redan upptagna av gurka, tomater, squash, chili osv, men det fanns fler frön att så. Då fick jag plocka fram min hög med margarinaskar med dräneringshål gjorda i botten. Sen gjorde jag som proffsen:

Först ett 3-4 cm lager med mager såjord, platta till.
På med c. 1 cm fin sand, platta till.
Ut med fröna och sist på med ett tunt lager finaste krossgrus.
Vattna.
På med genomskinligt lock och vänta.

Efter bara fyra dagar ser det ut så här. I den här asken är det zinnia som gror som bara den.

Igår blev jag tvungen att klippa en del av gräsmattan för första gång­en för året. Tänk, va!

Och torsdag kväll, 18:00-20:00, håller jag öppet i ”Rucklets” gårds­lop­pis igen. Några nya bilder av grejor till salu finns på gårdsloppisens egen Facebooksida.

Ett fenomenofantastiskt påskväder

PERFEKT PÅSKVÄDER FÖR tjärstrykning av träbåtar. Perfekt för kok­kaffe, kanelbulle och ett spetsglas guatemalansk rom i solskenet! Dess­utom perfekt läge för att träna sig i att stillasittande titta på när andra jobbar :o)

På kvällen sådde jag blommor för förkultivering inomhus. Limegrön zin­nia, perenn rosenkrage i rosa och röda nyanser, låg sommaraster i blandade färger och marktäckaren Aubrietia x cultorum av varianten 'Red Cascade'. Gud i London, vilka mikroskopiska frön den sistnämnda har ... Tur att jag inte nös innan jag fick täckgruset i lådan!