lördag 31 december 2011

Finns det bröd finns det hopp

NYÅRSAFTON 2011. SISTA dagen på ett år som bjudit på en hel del överraskningar; somliga trevliga, andra sådana jag gärna fått slippa. Livet är verkligen en bergochdalbana, som tycks vara den enda att­raktion till vilken jag begåvats med ett oändligt åkband.

Bland årets största glädjor var förstås att mitt lilla växthus, som jag suktat efter i årtionden, äntligen blev verklighet! Anläggandet, fram­för allt underarbetet, innebar mycket hårt slit, men det var det värt. En särskild tanke av tacksamhet skickar jag för övrigt till herr K, utan vars hjälp stenläggningen hade blivit bara sk*t.

Trädgården, växthuset och naturen har faktiskt fungerat som den all­ra bästa av terapier när jag mått dåligt. Inte minst när jag fick beske­det om Schysta C, av förklarliga orsaker en av årets mindre roliga ny­heter.

Klart roligare var det då bloggvännen Monkan och hennes C helt otip­pat dök upp här på Åland! Ett handfast bevis för att oväntade besök faktiskt kan vara trevliga :o)

Och alldeles nyss fick jag ännu en gång finna mig i att stå med för­vå­ningens finger i häpnadens mun, när Annacarin, denna otroliga kvin­na, inför den nu avklarade julhelgen formligen överöste min lilla familj med sin välvilja. Igår rycktes jag förresten äntligen ur min husliga apati och fick, inspirerad av Annacarins goda tunnbröd, äntligen till stånd ett knäckebrödsbak:



Bloggen har under årens lopp kommit att betyda en hel del för mig. Lever man ensam som jag, utan någon annan vuxen i sin omedelbara närhet, är den många gånger räddningsplankan när tankarna blir för många och vägrar sortera in sig i snygga rader. Att plita ner mina fun­deringar har under hela min existens varit en nödvändighet. Faktiskt ända sedan jag i femårsåldern tog mina första, stapplande steg mot en livslång vänskap med det skrivna ordet. Det liksom hantverkandet.

På det senare området blev dock 2011 ett magert år. Alltför mycket av min tankemöda och fysiska kraft har gått åt till kampen mot den mo­derna tidens väderkvarnar: försäkringsbolag och myndigheter. Många klassar mig förmodligen vid det här laget som en riktig Don Quixote, och so be it! Det ligger inte i min natur att ge mig utan strid, även om denna i andras ögon kan tyckas meningslös.

Men lite handarbete har det trots allt blivit. För närvarande expe­ri­menterar jag med att virka i ullgarn, för att sedan tova det färdiga arbetet i tvättmaskinen. Det började med ett antal blommor:


I bildens överkant skymtar det som så småningom ska bli en väska. Hur den kommer att se ut när den är färdig vet jag inte ännu, men med tiden dyker det nog upp foton här på bloggen :o)

Nåväl, ska jag summera 2011 får det bli så här: empati och omtanke om andra har visat sig finnas där – och när – man minst av allt anar det. Detsamma gäller motsatsen. För egen del får jag fortsätta att göra det lilla goda jag kan med de små resurser jag har. Att lyssna, aktivt, är för den delen alldeles gratis. Många gånger behövs det inte mer för att stötta en medmänniska som har det svårt. Att bli hörd – och sedd – är bland det viktigaste som finns.

Med detta sätter jag punkt för det här året och önskar er alla


fredag 30 december 2011

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland
Del 5

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





TYCKER NI INTE att den ska börja räcka snart, min bevisning för att något är fullständigt käpp­rätt åt helvete med det beräkningsprogram som används av en viss statlig myndighet när de ska fördela medlen för det allmänna bostads­bidraget i Finland..? Hur som helst, här kom­mer det mera!

Så här märkligt ser det ut om man jämför bostadsbidraget för en en­samstående vuxen i hyresbostad med bidragssituationen för ett hus­håll med en vuxen och ett minderårigt barn i egnahemshus (med bolån på ~87.000 euro):

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.

Teoretiskt kan således en ensamstående utan barn bo i en huur stor hyresbostad som helst och ändå lyfta bidrag, medan den låginkomst­tagan­de människan med försörjningsansvar för ett minderårigt barn får finna sig i att få ett mindre och mindre bidrag så fort egna­hems­hu­sets yta överstiger den som av Statsrådet fastslagits som maximalt skälig. Till slut blir dennes bidrag 0,00 euro, medan människan i hyres­lägen­he­ten fortfarande lyfter 175,80 euro.

Rätt..? Rättvist???

Edit kl. 21:55:
Sen kan jag ju inte låta bli att jag tycker det är lite konstigt att bi­dra­get för den där ensamstående människan i sin hyreslägenhet svajar upp och ner i början av kurvan. Allra helst som den maximala skäliga boendeytan är fastställd till 37 kvm och diagrammet börjar vid 46 kvm! Nåt lurt där också med andra ord.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

måndag 26 december 2011

Sommartider hej, hej..?

NÄR JAG IMORSE på morgonstela fötter linkade in till badrummet, utan några glasögon som hjälp för mina grusiga gråblå att se klart på tillvaron, blev jag irriterad. Jag hade ju skurat upp handfatet så sent som för två dagar sedan och nu var där en stor, svart blaffa :o(

Närmare studium av ”blaffan” avslöjade obehagligt snabbt att den var en spindel. Ingen liten sådan heller. Och ska inte såna sussa på söta örat den här tiden på året..? Nåväl, det var väl tur att den var av den pälsklädda sorten, för efter fotograferingen flyttade jag resolut ut den ur huset. Faktum är att den i expressfart fick segla ut i trädgården. Inte för att jag är direkt rädd för spindlar, men den här var faktiskt lite onödigt stor.


Något senare på dagen tassade jag ner till det lilla köket i ateljén/kon­toret på ”Rucklets” bottenvåning, i akt och mening att skvätta lite vat­ten på mina övervintrande pelargon- och citrusplantor. Då mötte mig dagens andra överraskning: mitt solöga från i somras, som stod ute på terrassen till början av den här månaden, har börjat blomma! I de­cember!! Ur led är tiden.

Och de små fuchsiaskotten jag fick med mig från väninnan M någon gång i augusti lever och växer, vilket är minst lika knasigt det.

söndag 25 december 2011

En alldeles perfekt julafton!

NÅGRA BOLLAR I grenen, lite glitter runt stammen och några ljus i stakarna, mer behövs faktiskt inte för att skapa julstämning när det är ont om utrymme och en gran inomhus inte är att tänka på.



Julaftonen i ”Rucklet” blev lite av Singles Society Celebrating Christ­mas, med hemlagade pizzor iställt för julbord och apelsinpannacotta med exotisk fruktsallad istället för ris à la Malta. En pava gott, liba­ne­siskt rödvin till maten och en panna vit glögg till pepparkakor med mö­gelost och färska fikon senare utåt kvällen – perfekt!

Skinkan, den lilla, visade inte sitt fula tryne förrän det blev dags för nattamat, och fick då finna sig i att brädas med flera kulinariska häst­längder av den rökta fårfiolen från Kalmarskogarna. Så det ska du ve­ta, Annacarin, att din generositet har kommit fler till del, och att din medmänskliga värme sprider sig som ringar på vattnet!

Summa summarum blev det en riktigt bra julafton, den bästa på många år. Det hoppas jag att alla ni andra också fått uppleva! Och konstigt nog tror jag faktiskt att Lilla A blev glad för paketet med 26 begagnade Kalla Anka-tidningar ur varierade årgångar.

God fortsättning, gott folk!

fredag 23 december 2011

Nu utlyser jag julfrid

MINISKINKAN STÅR PÅ avsvalning och kylskåpet bågnar och skålar­na dignar av alla godsaker som flöt över till ön från konungariket igår – det blir jul i ”Rucklet” även i år, trots att det sett mörkt ut hela hösten!


Nu är det dags att stänga undersökningsbyrån för julhelgen. Det är dags att sjunka ner i soffan framför brasan med ett glas rykande glögg i näven. Kanske peta in en cd med julmusik i spelaren och still­samt knåpa ihop några krokar åt julgransbollarna, som i avsaknad av julgran ska pryda hibiskusen.

De närmaste dagarna tänker jag inte så mycket som titta på någon Excelkalkyl. Däremot kan jag nog inte låta bli att fundera lite på vad jag ska göra med allt hopsamlat material. En försenad julklapp åt so­cial- och hälsovårdsministeriet kanske..? Eller varför inte ett om­fångs­rikt Gott nytt år-kort till JO? Kanske rentav både och?! Och den tredje statsmakten får jag ju för all del inte glömma bort heller *noterar fre­netiskt i memoblocket*.

Men allt det där spar jag till mellandagarna! Nu är det julfrid som gäller.

Ha nu en riktigt god och stämningsfull jul,
alla medmänniskor!!


(Till vars skara jag just idag, i god julanda,
undantagsvis även räknar alla bändiga byråkrater.)



PS. Av olika orsaker har Lilla A och jag inte heller i år skickat några jul­kort, men vi är jätteglada för dem vi fått!

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland
Del 4

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





EFTER ATT JAG nu har klurat ut även hur det allmänna bostadsbidra­get för hyresbostäder f.n. beräknas är det bara att konstatera att det görs på exakt samma bakvända sätt som det allmänna bo­stads­bidraget för egnahem. Det är precis samma formel man utgår från och konsekvensen blir precis lika kännbar, fast liksom tvärtom.

Rent konkret blir resultatet att den som idag har en bostad vars hyra är lägre än den maximala skäliga boendeutgiften per månad som fast­ställs i tabellen i 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bostads­bi­drag för år 2011 alltid kommer att få ett bidrag som är för litet, me­dan den vars hyra överstiger den skäliga boendeutgiften istället får för mycket.

Det här förklarar varför kurvorna i diagrammet över nuläget ser kons­ti­ga ut och har en högst märklig inbördes relation (de röda siffrorna är vederlaget i en hyresbostad):


Diagrammet baserar sig på beräkningar gjorda för ett hushåll med 1 vuxen + 1 barn och en inkomst på 960 euro/månad. I beräkningarna för egnahemshus ingår även en bostadslåneränta på 222 euro/månad. För beräkningarna har myndighetens egna beräkningsprogram använts.
Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.


I förordningens 2 § bestäms hur stor bassjälvrisken blir beroende på hur många som bor i hushållet och hur hög inkomsten är.

I förordningens 4 § fastställs hur mycket vatten och värme maximalt får kosta per månad, det senare varierar beroende på vilken uppvärm­nings­grupp man tillhör.

I förordningens 5 § reglerar man i olika tabeller vilken den maximala kvadratmeterkostnaden får vara per månad, även beroende på om du har varm eller kall hyra (centralvärme eller annan uppvärmning).

I förordningens 6 § faställer man hur stor bostadsyta som godkänns beroende på hur många som tillhör hushållet.

I förordningens 7 § har man en gång för alla slagit fast vilket belopp man maximalt godkänner som boendeutgift/månad för ett hushåll med ett givet antal personer i en given kommungrupp. Låt oss för enkel­he­tens skull kalla det för maxhyra istället. Så länge hyran ligger under den summan är det, som jag ser det, på den faktiska hyran och in­gen­ting annat som bostadsbidraget ska beräknas. Hur stor bostaden är har inget med saken att göra. Och om den faktiska hyran överstiger maxhyran är det på maxhyran beräkningen ska göras, vilket leder till att det allmänna bostadsbidraget helt enkelt inte kan bli högre än så.
[Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet i förordningens 7 § skall beaktas, vilket jag tycker är en högst märklig krumelur. Lika underligt är det att maxhyran i 7 § dividerad med maximalt skälig bostadsyta ger ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.]

I fallet med ett allmänt bostadsbidrag för en hyreslägenhet där vatten och värme ingår i vederlaget borde det hela faktiskt vara tämligen en­kelt och inte tarva någon krånglig beräkning i olika steg.

Hyresvederlaget i relation till maxhyran borde vara det enda intressan­ta. De övriga parametrarna (4 § och 5 §) blir relevanta först om man i sin hyres­bo­stad betalar skilt för vatten och värme. Vattnet beräknas enligt en fastslagen summa, men uppvärmningskostnaden beräknas per kvadratmeter faktisk bostadsyta.

Nedan följer några exempel beräknade för 1 vuxen + 1 barn i hyres­bo­stad och med en månadsinkomst på 960 euro.




EXEMPEL 1 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Ditt hushåll på två personer bor i en tvåa på 60 kvm och har en hyra på 400 euro i månaden. Hyran understiger taket på 463 euro och är beloppet man ska räkna på.
Bidraget blir (400,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 228,00 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

400 euro hyra / 60 kvm = 6,67 euro/kvm (max skäligt 11,27 euro/kvm)
57 kvm * 6,67 euro/kvm = 380,19 euro
380,19 euro ./. bassjälvrisk 115,00 = 265,19 euro
Bidraget blir 265,19 euro * 0,8 = 212,15 euro.
(-15,85 jfrt min beräkning)
 
 
[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 320 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 80 euro/månad, dvs 400 euro/månad. Kostnaden för att värma bostaden med el är i allmänhet inbakad i räkningen för all hushålls-el och går inte att separera från övriga el-kostnader. Därför har man fastslagit ett visst belopp per kvm som godkänns för uppvärmning, i det här exemplet 1,02 euro. Den godkända uppvärmningskostnaden blir då 1,02 euro x 60 kvm, dvs 62,42 euro/månad. Hyran + uppvärmningen blir därmed 382,42 euro/månad, vilket understiger taket på 463 euro.
Bidraget blir (382,42 - 115,00 euro) * 0,8 = 213,94 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(320 euro hyra + 80 euro värme) / 60 kvm bostadsyta = 6,67 euro/kvm (max skäligt 6,28 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 242,96 euro
Bidraget blir 242,96 euro * 0,8 = 194,37 euro.
(-19,57 euro jfrt min beräkning)




EXEMPEL 2 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Ditt hushåll på två personer bor i samma tvåa på 60 kvm men hyran höjs till 420 euro i månaden. Den understiger fortfarande taket på 463 euro och är beloppet man ska räkna på.
Bidraget blir (420,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 244,00 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

420 euro hyra / 60 kvm = 7,00 euro/kvm (max skäligt 11,27 euro/kvm)
57 kvm * 7,00 euro/kvm = 399,00 euro
399,00 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 284,00 euro
Bidraget blir 284,00 euro * 0,8 = 227,20 euro
(-16,80 euro jfrt min beräkning)
 
 
[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 340 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 80 euro/må­nad, dvs 420 euro/månad. Den godkända uppvärmnings­kost­na­den är fortfarande 1,02 euro x 60 kvm (62,42 euro/månad), så din totala boendeutgift blir 402,42 euro/månad, vilket fortfarande är lägre än ta­ket på 463.
Bidraget blir (402,42 - 115,00 euro) * 0,8 = 229,94 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(340 euro hyra + 80 euro värme) / 60 kvm = 7,00 euro/kvm (max skä­ligt 6,28 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 194,37 euro
Bidraget blir 194,37 euro
– exakt lika mycket som i det förra exemplet!
(-35,57 euro jfrt min beräkning)




EXEMPEL 3 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Anta att bostaden istället är 85 kvm stor och att hyran är 914 euro i månaden. Att ytan är 25 kvm mer och hyran över det dubbla har inget med saken att göra, för boendeutgiften är ju långt över 463 euro, som är det högsta belopp du kan få bidrag för.
Bidraget blir (463,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 278,40 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

914 hyra / 85 kvm = 10,75 euro/kvm (max skäligt 10,75 euro/kvm)
57 kvm * 10,75 euro/kvm = 612,75 euro
612,75 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 497,74 euro
Bidraget blir 497,75 euro * 0,8 = 398,20 euro.
– notera alltså att man i det här skedet inte tar någon hänsyn till det angivna taket på 463 euro/månad, utan nöjer sig med att kvm-priset håller sig inom ramarna
(+119,80 (!) jfrt min beräkning)
 
 
[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 799 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 115 euro/må­nad, dvs 914 euro/månad. Redan hyran på 799 euro/månad över­stiger det fastslagna taket på 463 euro, så uppvärmnings­kost­na­den om 1,02 euro x 85 kvm (86,70 euro/månad) blir helt irrelevant.
Bidraget blir (463,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 278,40 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(799 euro hyra + 115 euro värme) / 85 kvm bostadsyta = 10,75 euro/kvm (max skäligt 6,16 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro (obs! de räknar på felaktigt kvm-belopp!)
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 242,96 euro
Bidraget blir 242,96 euro * 0,8 = 194,37 euro
– exakt lika mycket som i de två föregående exemplen och drygt 200 euro mindre än med centralvärme!!
(-84,03 euro jfrt min beräkning)




Något står m.a.o. inte rätt till i det beräkningsprogram som f.n. an­vänds. Allra tydligast syns det i exemplen där en merkostnad för upp­värmningen kommer in i bilden, eftersom de av myndigheten uträk­na­de bostadsbidragsbeloppen blir mindre än när uppvärmningen är in­bakad i hyran och dessutom exakt lika stora hela tiden. Fast att det ologiska inträffar att högre kostnader = mindre bostadsbidrag förvå­nar mig inte nämnvärt. Det tycks vara mer regel än undantag.

Så här tar sig myndighetens beräkningarna enligt ovan ut om man överför dem till ett diagram. Skillnaden mellan att bo på varmhyra och kallhyra blir väldigt tydlig när bostadsytan ökar, vilket det inte enligt min åsikt borde bli:


Högerklicka på bilderna för att öppna dem i nya fönster.


Så här ser förresten relationsdiagrammet i inläggets början ut om jag istället plockar in värden enligt mina beräkningar:

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.


Nu börjar kurvorna se mer ut som man kunde förvänta sig, icke sant? Den röda följer den blå, men avståndet krymper mot höger, och den lila är inte miltals högre upp än de två andra bidragslinjerna.

När jag tittar på det här inser jag att jag kanske borde skärskåda även hur bostadsbidraget för pensionstagare i egnahemshus beräk­nas? Bara för säkerhets skull liksom *suck!* Men först ska jag sätta vår lilla julskinka i ugnen.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

torsdag 22 december 2011

Julens bildgåta

TILL JULEN HÖR att roa sig med sällskapslekar, så här får ni därför en bildgåta. Seså, gissa nu vad det här kan vara:


Svar:
”En gammal flaska portvin (’kanske odrickbar’), smakprov på hembakt tunnbröd
och en platta mörk choklad åt Lilla A.”


Det var väl inte så svårt??

***

Härriguud, Annacarin! Galna Människa! (Jo, det ska vara ett stort m i början, för detta är en Människa.) Jag är helt mållös – och det ska ni veta, det händer inte ofta.

Och inte vet jag hur jag någonsin ska kunna återgälda detta överflöd, men det får jag grunna på senare. Nu nöjer jag mig med att i all torf­tig enkelhet säga: ”♥Tack!♥ Tack så in i bombens mycket!!” En riktigt, riktigt god jul önskar jag dig, du Karl-Bertil Jonsson i kvinnohamn. Hop­pas kryssningen var till belåtenhet och att du är präktigt mätt och gla’! :oD


PS. Men här tarvas nog min själ lite googling! När det gäller flertalet av ”grönsakerna” har jag nämligen ingen aaning om vad det är – än mindre hur man ska tackla dem ... *rodnar över min okunskap*

onsdag 21 december 2011

En sagolikt sann hyresbostadshistoria

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





Nog minns ni väl min lilla saga om Anna, Britta, Cecilia och Dagmar..? Den fortsätter här:

Efter sitt omskakande besök hos en viss statlig myndighet, och det chockartade beskedet att hon och Dagmar inte kunde räkna med mer än 37,96 euro i bostadsbidrag, hade Cecilia fått svårt att sova om nät­terna. Var det inte illa nog att hon blivit änka redan vid 47?! Skulle hon nu också måsta sälja huset som hon och Erik byggt och mitt i sor­gen rycka upp Dagmar från hennes hem, kanske från skolan hon triv­des så bra i och alla kompisar i närområdet? Till sist, när traven med obetalade räkningar började anta förskräckande proportioner, insåg hon att detta var den enda lösningen. Den slutgiltiga.

Följande förmiddag cyklade hon sammanbiten iväg för att träffa vär­den i ett hyreshus på andra sidan staden. Av en försynens skickelse hade hon fått napp vid första försöket, och skulle nu få titta på inte bara en utan två 70 kvm stora trerumslägenheter.

”Jaha”, sa värden, och pumpade frenetiskt Cecilias hand upp och ner, ”vilken ska vi börja med? De är ju exakt likadana i övrigt, men den ena är nyrenoverad och kostar därför lite mera.”

”Det gör mig detsamma”, svarade Cecilia modstulet, eftersom blotta tanken på den förestående tvångsflyttningen gjorde henne deprime­rad.

De steg in i den orenoverade lägenheten. På de urblekta tapeterna syntes tydliga avtryck från tidigare hyresgästers väggkonst, i bad­rum­met var emaljen i både handfat och badkar bortnött och köket var … ja, rent ut sagt en bedrövelse att skåda. Golvens slitna, grå linoleum bar tydliga spår av årtionden av hårdhänt tvätt.

”Ja, så här ser det ut”, sa värden lite ursäktande. ”Det är ju rätt slitet, men å andra sidan är hyran bara 560 euro i månaden.”

Cecilia nickade dystert och kände hur vanmakten krafsade henne på ryggen. Vilket råtthål!

”Men kom med här!” fortsatte värden, och vinkade åt Cecilia att följa med. ”Den andra lägenheten ligger precis tvärsöver trapphuset.”

Genast när ytterdörren slogs upp kunde man på lukten känna att här hade det renoverats. Det doftade nytt och fräscht och badrummet hade skinande vitt kakel ända upp till tak, allt sanitetsporslin var nytt och blankt och badkaret hade fått ge plats för en modern duschkabin. Cecilias blick svepte över de nylagda parkettgolven när de fortsatte till köket. Hennes humör steg ytterligare när hon konstaterade att alla skåp var helt nya, vitvarorna likaså och att det i den här lägenheten till och med fanns en diskmaskin.

”Nå, vad säger du?” undrade värden, och lutade sig mot dörr­pos­ten. ”Den är ledig från den första om du vill ta den.”

”Jo, visst är den fin”, svarade Cecilia. ”Men hyran? Den är väl långt mycket högre än för den första vi tittade på?”

”Åja”, sa värden, ”smakar det så kostar det förstås, så är det ju. 758 är månadshyran för den här.”

Cecilias hjärta sjönk som en sten. Nästan 200 euro mer! Det skulle hon aldrig ha råd med. Men hon sa: ”Det var ju lite mer än jag tänkt mig, men kan jag få tänka på saken tills imorgon?”

”Självklart!” sa värden. ”Ring mig under förmiddagen och låt mig veta vad du väljer.”

Cecilia hann knappt innanför dörren därhemma förrän hon slog på da­torn och sökte upp den statliga myndighetens beräkningsprogram för det allmänna bostadsbidraget. Även om de flyttade från huset var hon trots allt i behov av hjälp, eftersom hennes invalidpension var så för­svinnande liten. Intäkterna från husförsäljningen skulle räcka precis till att betala tillbaka bostadslånet och bekosta själva flyttningen, mer skulle det inte bli.

Omsorgsfullt knappade hon in de begärda uppgifterna och lät pro­gram­met räkna ut hur mycket hon och Beata kunde få i stöd för de två lika – men ändå så olika – lägenheterna. En kvart senare, när den första förvåningen lagt sig, slog hon numret till värden.

”Vi tar den renoverade!” sa hon.

***

Nu är det nämligen så här, att med rådande beräkningsmodell skulle Cecilia och Dagmar i den risiga lägenheten beviljas 272,80 euro i stöd, vilket skulle betyda en nettohyra på 287,20. För den nyrenoverade, fräscha bostaden skulle stödet bli 401,85 euro och nettot 356,15 eu­ro – bara 68,95 euro mer i månaden än för ”råttboet”. Det trodde Ce­cilia sig om att klara av, och det var det definitivt värt för den avsevärt högre standarden. Dessutom skulle nettohyran ändå bli låångt mycket lägre än vad hon idag betalade i huset, där enbart räntan och amor­te­ringen på bostadslånet kostade henne ungefär 650 euro i månaden.

Hon förstod däremot inte hur hon i den kommande hyresbostaden kun­de vara berättigad till ett så här stort stöd, när beskedet hon fått för egnahemshuset var 37,96 euro i månaden. Vad hon inte heller för­stod var hur hon skulle få mer stöd för den dyrare bostaden än för den billigare, eftersom hon läst sig till att det fanns ett kostnadstak* på 463 euro och en maximalt godkänd bostadsyta på 57 kvm för ett hushåll på två personer. Men detta var egentligen ingenting att grubb­la över! Räknade man så här så räknade man så här, och det var bara att tacka och ta emot.

Hur det kan förhålla sig på det här märkliga viset ska jag reda ut i ett kom­mande inlägg. Men så här märkligt förhåller det sig således med det allmänna bostadsbidraget i Finland, och det förklarar också varför dia­gram­met för den inbördes relationen mellan de olika typerna av bostadsbidrag ser så konstigt ut.

*) Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet – kostnadstaket – i förordningens 7 § skall beaktas. Dividerar man maxhyran i 7 § med maximalt skälig bo­stads­yta ger detta för övrigt som resultat ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.

Fotnot: Personerna och händelseförloppet i sagan är liksom tidigare upp­dik­tade. Siffrorna är dock helt sanna, hämtade från den statliga myn­dig­he­tens eget beräkningsprogram.

asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

tisdag 20 december 2011

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland
Del 3

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





NU BÖRJAR DET bli riktigt intressant när man tittar närmare på be­räk­ningen av det allmänna bostadsbidraget för icke-pensionärer i eg­nahemshus!

Låt mig börja med att citera ur 5 § Statsrådets förordning om grunder­na för bo­stads­bidrag för 2011:

”/.../ Om bostadens areal är större än det skäliga antal kvad­rat­meter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas då storleken av bostadsbidraget bestäms, beaktas de maximala boendeutgifterna så, att de motsvarar i överensstämmelse med det skäliga antalet kvadratmeter.”

En viss statlig myndighets tolkning av vad som stipuleras i förord­ning­en är följande: summera de godkända skäliga boendeutgifterna och dividera summan med bostadens faktiska yta. Då får man ett euro­belopp per kvadratmeter. Ett belopp som självfallet blir mindre och mindre i takt med att antalet faktiska kvadratmeter ökar, enligt prin­ci­pen: 1/1=1 men 1/2=0,5 osv.

Sen fortsätter man med att felaktigt multiplicera detta kvadratmeter­be­lopp med den enligt förordningen godkända skäliga boendeytan och benämner produkten ”skäliga boendeutgifter”. Enligt enkla ma­tematiska principer resulterar detta i att de boendeutgifter som god­känns som skäliga blir mindre och mindre i takt med att den faktiska boendeytan ökar. Till slut når man punkten där det beviljade bostads­bi­dra­get blir absurda 0,00 euro.

Uttryckt som en formel ser det ut så här:


Skrivningen i förordningen är således otydlig och den sannolika or­sa­ken till att det allmänna bostadsbidraget felberäknas som det görs. Det borde stå: ”/…/ i överensstämmelse med det maximala beloppet för det skäliga antalet kvadratmeter.”

Enligt samma förordning finns alltså även fastställda belopp för hur stor totalsumma som godkänns som skäliga boendeutgifter för ett hushåll av en given storlek i en given kommungrupp. Det är detta be­lopp som borde beaktas ända tills summan av de skäliga boende­utgif­ter­na överstiger detsamma! I nuvarande beräkningsmodell beaktas det inte alls. [Edit 03.01.2012: Varför inte det? Jo, enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet i förordningens 7 § skall beaktas. Maxhyran i 7 § dividerad med maxi­malt skälig bostadsyta ger för övrigt ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.]

Om man en gång för alla har fastslagit att den maximala skäliga boen­deutgiften för t.ex. ett hushåll med två personer i kommungrupp II är 463 euro, då är det 463 euro som ska utgöra taket för de skäliga bo­endeutgifterna ”om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadrat­me­ter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beak­tas”. Formeln ska användas först då boendeutgifterna överstiger 463 euro och då dyker enligt 5 § även nästa parameter upp:

”Då bostadsbidragets storlek bestäms beaktas såsom i 7 § lagen om bostadsbidrag avsedda maximala boendeutgifter, med beaktande av bostadens läge, ålder, storlek och utrustningsnivå, följande belopp i euro per kvadratmeter i månaden: /.../”

I förordningens 5 § finns således även tabeller för landets olika kom­mun­grupper. I dessa tabeller fastställs årligen det högsta, skäliga pri­set per kvadratmeter. Om summan av de skäliga boendeutgifterna är >463 euro men enligt formeln ger ett kvadratmeterpris mindre eller lika med det i tabellen angivna ska bostadsbidraget ändå fortsätta stiga i takt med att bostadens areal blir större.

Men så småningom når också kvadratmeterpriset sitt högsta skäliga be­lopp och där, men först där, infinner sig brytpunkten. Efter det för­blir bidraget på samma nivå oavsett hur många kvadratmeter den fak­tis­ka bostadsytan ökar. Men det sjunker inte, vilket det gör enligt da­gens beräkningsmodell.

Uttryckt som ett flödesschema ska beräkningsmodellen se ut så här, vilket den inte gör idag:


Den här, som jag ser det, feltolkningen av lagen har år ut och år in legat till grund för beräkningen av det allmänna bostadsbidraget. Min egen, äldsta referens är från 2004, vilket med sina sju år är illa nog. Och det är kanske lika bra att inte fråga sig hur många år därförinnan det pågått? Huvudsaken är att det rättas till.

Eftersom jag är mycket misstänksam även när det gäller beräkningen av det allmänna bostadsbidraget i fallet med hyresboende ska jag ta och detaljgranska även det. I det fallet anar jag nämligen att det kon­tinuerligt utbetalats för mycket.

Stay tuned, jag återkommer.
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

måndag 19 december 2011

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland
Del 2

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





FÖLJANDE VISUALISERING AV hur de olika finländska bostadsbidra­gen ter sig i relation till varandra är faktiskt för intressant för att ham­na som en osynlig länk i ett inlägg! Jag fortsätter därför mitt resone­mang från tidigare inlägg i samma ämne, framför allt detta och detta.

I ett och samma diagram har jag lagt in de belopp som beviljas i bo­stadsbidrag till två olika hushåll med samma sammansättning: 1 vux­en + 1 barn. Uppgifterna är beräknade på samma inkomst (960 eu­ro/månad) och samma bostadslåneränta (222 euro/månad) i de beräk­ningsgprogram som finns på nätet. Den gröna linjen representerar ett pensionstagarhushåll och den röda ett vanligt. Högerklicka på bilden för att förstora den.

Den översta, lila linjen är med som en jämförelse. Den visar beloppet om man bor på hyra utan skötselutgifter, har en inkomst på 960 eu­ro/månad och lyfter ett allmänt bostadsbidrag. Hyresvederlaget, den röda siffran, är beräknat enligt det högsta tillåtna beloppet/kvm på Åland enligt tabellen i 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bo­stads­bidrag för 2011 för respektive bostadsyta i diagrammet. (Den här linjen beter sig f.ö. inte heller riktigt logiskt.)


Det som omedelbart sticker i ögonen är att den röda linjen som rep­resenterar ett allmänt bostadsbidrag för egnahemshus inte beter sig som den lila och gröna. De två sistnämnda har vardera en brytpunkt efter vilken bostadsytan kan bli hur stor som helst utan att bidraget ökar. Men det minskar inte heller!

Den röda linjen viker däremot av nedåt så fort den passerar det högs­ta tillåtna antalet kvadratmeter för ett hushåll med två personer, dvs 57 kvm. Sen går den bara ner och ner och neer, tills den vid 170 kvm (i det här specifika exemplet) har nått botten. Vid 170 kvm får man således inget allmänt bostadsbidrag mer om man bor i egnahemshus.

Det synnerligen kufiska i sammanhanget är att det får minsann pen­sionstagaren i sitt egnahemshus! Hela 195,98 euro. Likaså är familjen som bor på hyra fortfarande berättigad till ett bidrag vid 170 kvm. (Hyresscenariot med en inkomst på 960 euro i månaden och en hyra på 1827 euro är naturligtvis en omöjlighet trots ett bostadsbidrag på 398,20 euro. Det är bara medtaget för att belysa beräknings­sys­te­mets absurditet.)

Begrunda istället läget vid mer hanterliga 85 kvm. Det märkliga är näm­ligen att det är denna yta som godkänns som maximal yta för en pensionstagare + barn, medan en icke-pensionär + barn inte anses behöva mer än 57 kvm.


Bidragsmässigt är det också minst sagt ojämlikt vid samma bostads­yta.

Bor du på hyra får du ett bidrag som täcker 43,6 % av din hyra, trots att bostadens yta med råge överstiger tillåtna 57 kvm. Är du pen­sio­när med eget hus står bidraget för hela 49,9 % av dina godtagbara skötselutgifter för 85 kvm, men i fallet med en icke-pensionär i egna­hem är procentsatsen inte mer än 36,8 %! Slutsaten måste m.a.o. bli att en ensamstående pensionär med hus och barn är jäkla mycket mer värd för staten än en icke-pensionär i samma situation. Hm?


Jag tycker mig skönja konturerna av ett mycket bakvänt resonemang (eller fel i beräkningen?) Kan meningen faktiskt vara att man inte ska bo i eget hus..? Anses det av någon konstifik orsak vara mer lönsamt för samhället att folk hyr lägenheter?? Lägenheter som ju för sjutton ändå inte finns på den överhettade, öppna marknaden, och för vilka, om de fanns, staten enligt nuvarande beräkningssystem skulle tving­as hosta upp ett högre bostadsbidrag.

Jag fattar absolut ingenting. Är det någon som gör det?
Och i min näsa luktar det diskriminering (eller fel i beräkningen?)
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

söndag 18 december 2011

Dansglädje i Alandica

TORSDAGEN DEN 15 december anordnade Ålands musikinstitut, ÅMI, dansgala i Mariehamns fina kulturhus, Alandica Kultur och Kongress, som avslutning på höstterminen. Lilla A tränar modern dans för en av skolans duktiga lärare, Elzbieta Söderlund, så det var självklart att både jag och exet närvarade för att njuta av en, som det visade sig, helt underbar kväll.

ÅMI har många danselever i varierande åldrar, allt från riktiga småt­tingar till unga vuxna. Vid dansgalan är de indelade i mindre grupper, som var och en uppför ett skilt nummer med allt från renodlad, klas­sisk balett till modern dans till rockiga rytmer. Kombinerat med läcker ljus­sättning blir det en verklig upplevelse!

Tyvärr är min kamera inte den bästa för fotografering under de ljus­förhållanden som rådde under galan, men tack vare att jag släpat med mig stativet lyckades jag trots allt få några halvbra bilder.


Kvällen var uppdelad i två akter à tio nummer med en 25 minuter lång paus, då den som ville hade möjlighet att förse sig med något att äta eller dricka från Alandicas servering.

Efter pausen var det äntligen dags för Lilla A:s grupp. De dansade till Britney Spears᾿ ”Till The World Ends”, och med bra drag i både musik och dans var publiken verkligen med på noterna och klappade takten. Bra show, tjejer! Ni är jätteduktiga! Och modershjärtat sväller :o)


Nästa dansgala är i slutet av vårterminen 2012.
Gå om ni kan! Det är fri entré.

fredag 16 december 2011

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





NÄR MAN VID en ansökan om ett allmänt bostadsbidrag hos en viss statlig myndighet meddelar uppgifter om sitt egnahemshus ska man bl.a. uppge bostadens areal. Den faktiska bostadsytan ska dock mins­kas med de kvadratmeter som åtgår för källarförråd, pannrum o.dyl, som inte godkänns som bidragsgrundande bostadsyta.

Den självklara frågan som, mot bakgrunden av rådande beräknings­sys­tem (väldigt belysande diagram, titta på det!), infinner sig är:

Varför ska man göra detta arealavdrag för källare och pannrum..? Enligt det f.n. använda beräkningssystemet betyder ett lägre antal godkända kvadratmeter ett högre bostadsbidrag.

Jag har minst sagt svårt att tänka mig att detta är meningen med arealavdraget. Staten vill väl enligt all logik minimera den godkända arealen, för att därmed kunna betala ut ett lägre bidrag? Om inte, så är det här första gången jag varit med om att staten frivilligt vill betala ut mer istället för mindre.

Jag vidhåller därmed att det finns ett formelfel i det beräknings­pro­gram som används av tjänstemännen inom en viss statlig myn­dig­het i Finland när de ska beräkna ett hushålls allmänna bostads­bi­drag.
Dessutom vet jag exakt var någonstans i beräkningen felet uppstår.


Ur statistiken för finländska bostadsbidrag 2010:
” /.../ I slutet av år 2010 hade 164.154 hushåll allmänt bostadsbidrag /.../”

Min kvalificerade gissning är att statistiken för 2011 inte kommer att uppvisa en lägre siffra och det är inte svårt att inse vidden av att c. 165.000 hushålls allmänna bostadsbidrag felberäknats – till mot­ta­gar­nas nackdel – under 2011.

Men nog om detta. Nu ska jag sätta mig vid symaskinen och lappa lite trasiga kläder. Och här är dagens outfit, en t-shirt med exakt min åsikt:


asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

onsdag 14 december 2011

Ännu en i raden av sagolikt sanna historier

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





DET VAR EN gång två ensamstående mammor. Anna och Cecilia hette de.

Anna, nyss fyllda fyrtio, bodde tillsammans med sin tioåriga dotter Britta i ett näpet litet torp på 57 kvadratmeter. Den lilla familjens enda inkomst bestod av Annas invalidpension på 960 euro i månaden. Från denna jättesumma betalade hon varje månad 222 euro i ränta för sitt huslån och ytterligare ett par hundra euro för andra boendeutgifter.

Det började så småningom bli kärvt för Anna att få mat på bordet. Där­för svalde hon sin stolthet och uppsökte en viss statlig myndighet för att be om ett litet allmänt bostadsbidrag*, så att åtminstone inte Brit­ta skulle behöva svälta.

Myndigheten slog ihop sina händer av förtjusning.

”Men sån tuur du har! 57 kvadratmeter är preciis det maximala anta­let vi godkänner för ett hushåll för två, och den maximala boende­kost­naden för dessa två personer per månad har vi räknat ut så här:

- 56,66 euro för vatten (22,83 euro/person),
- 58,14 euro för uppvärmning (57 kvm x 1,02 euro),
- 63,84 euro som ett fast belopp för fastighetsskötsel och
- 122,10 euro i bostadslåneränta (55 % av den reella ränte­kost­na­den).”

Anna fattade inte mycket, men nickade och log. Tjänstemannen fort­satte:

”Nåväl, summerar man detta blir det 289,74 euro per månad – eller 5,08 euro för var och en av dina 57 kvadratmeter. Men sen drar vi förstås bort en liten bassjälvrisk på 115 euro också, och då blir det kvar 174,74 euro. 80 % av det kan du få som bidrag. I reda pengar blir det 139,79 euro, varsågod!”

Anna neg, tackade och gick hem och var glad.


I ett annat hus, inte långt därifrån, bodde Cecilia, 47, och hennes el­va­åring Dagmar. Inte heller Cecilia hade mer inkomster än en invalid­pen­sion på 960 euro i månaden och betalade lustigt nog exakt samma summa i ränta för sitt bostadslån som grannen Anna: 222 euro i måna­den.

Cecilia hade dock varit gift och hennes hus var rätt mycket större än Annas. Hela 126,5 kvadratmeter stort var det och kostade därför un­gefär det dubbla i drift. Det var minst sagt knapert i Cecilias hus och havregrynsgröt (utan någon dyr smörklick) var vardagsmiddag så gott som alla veckans dagar.

Trots att det bar Cecilia emot insåg hon med tiden att hon hade svårt att klara sitt och flickans uppehälle på sin magra pension, så även hon såg sig tvungen att vända sig till en viss statlig myndighet för att få hjälp.

”Ajajaj, en sån otur! I ett hus av den storleken som ditt har vi räknat ut att det per månad maximalt får kosta:

- 56,66 euro för vatten (22,83 euro/person),
- 129,03 euro för uppvärmning (126,5 kvm x 1,02 euro),
- 63,84 euro för fastighetsskötsel och
- 122,10 euro i bostadslåneränta.”

Cecilia förstod inte mycket mer än Anna gjort, men nickade och vänta­de tålmodigt på fortsättningen.

”Jaa-ha”, sa tjänstemannen hurtigt, och knattrade på sitt tangent­bord, ”det blir 360,63 euro. Dividerar vi det med 126,5 slutar det på 2,85 euro per kvadratmeter.”

Cecilia nickade igen.

”Men nu har vi ju faktiskt bestämt att en så liten familj som din inte får ha ett hus som är större än 57 kvadratmeter! Därför har vi bestämt att den boendeavgift vi godkänner per månad inte får bli mer än 57 multiplicerat med dina 2,85 euro. Din av oss godkända boendeavgift blir därmed 162,45 euro, som lustigt nog blir 2,23 euro mindre per kvadratmeter än vad din väninna Anna just fått godkänt.”

I det här skedet började Cecilia se ganska konfunderad ut. Annas hus var ju jättemycket mindre än hennes eget, så hur kunde man då räk­na med att hennes stora hus kostade mindre i drift än Annas..?

”Åsså får vi ju inte glömma bassjälvrisken! Bort med 115 euro från 162,45 euro”, fortsatte tjänstemannen frejdigt, ”och vips har vi 47,45 euro kvar att beräkna ditt åttioprocentiga bostadsbidrag på. Det blir 37,96 det, varken mer eller mindre.”

Då svimmade Cecilia.


Låter det här för knäppt för att vara sant? Tror ni mig inte..? Ladda i så fall ner det jämförelseunderlag jag skapat baserat på bidragsberäkningar gjorda på nätet den 13-12-2011 och se med egna ögon att så här blir det. Klicka HÄR.

Hela eländet blir ännu tydligare i diagramform! Så varsågod, klicka HÄR.

Om inte det här är en jätteblipp i en viss statlig myndighets bidrags­beräk­nings­system, ja, då existerar det inte heller någonting som heter logik. Och konstigt nog blir det inte så här om man testar på samma sätt i be­räkningsprogrammet för bostadsbidrag för pensionstagare. Där kommer man upp till ett maxbelopp vid ett givet antal kvadratmeter för ett givet antal personer i hushållet. Detta maxbelopp förblir detsamma även om man ökar på bostadsytan med huur mycket som helst. Det är logiskt.

Fotnot: Anna, Britta, Cecilia och Dagmar är naturligtvis helt fiktiva perso­ner och har ingenting med verkligheten att göra. Siffrorna i sagan är dock helt sanna.


RYSLIGT BRA ATT HA-LÄNKAR:
- Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408
- Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidraget för år 2011
- Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidraget för år 2012
- Valtioneuvoston asetus asumistuen määräytymisperusteista vuodelle 2012 (samma som ovan på finska)
- Lag om bostadsbidrag för pensionstagare 571/2007
- Statsrådets förordning om grunderna för bestämmande av bostads­bidraget för pensionstagare 2011
- Finlex; ursprungliga författningar

*) Pensionstagare, i vars hushåll även bor ett minderårigt barn som man försörjer, har rätt att själv välja mellan ett allmänt bostadsbidrag och det särskilda bostadsbidraget för pensionstagare.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

tisdag 13 december 2011

Ett bindande avtal

VI HADE EN deal, Lilla A och jag: om hon ordnade lingonriset skulle jag binda hennes tärnekrans till luciatåget idag och hon skulle själv binda en åt sin bästis.

Stommarna gjorde jag av ett par tunna äppelkvistar per krans. Det var tur att jag av någon undermedveten orsak lämnade några vatten­skott när jag beskar fruktträden i somras ;o)



Det närmare meterlånga håret har Lilla A haft i flätor under natten och imorse, när hon löste upp dem och kammade ut dem med fingrarna, fick hon världens finaste änglakrus. Nädå, de blå örhängena sitter inte i idag.


Det går åt mer lingonris än man tror till en huvudkrans. För två använ­de vi snudd på en full, löst packad plastkasse. En hel kasse finns kvar, så jag kan faktiskt binda en lite större krans som juldekoration till ”Rucklet” också om andan faller på :oD

Det är förresten bra att tänka på att inte skövla ett stort område när man hämtar ris. Bättre att plocka lite här och lite där, så blir naturen glad. Och riv inte av riset, bryt.

måndag 12 december 2011

Nyväckt experimentlusta

JAG ÄGNADE MERPARTEN av lördagkvällen åt att nysta, nysta, nysta och nysta lite till. Alla härvor med ullgarnsfynden från sommarens lop­pisräder skulle tas om hand, för nu är det vinter och då är det läge att börja göra något av det man samlat i garnladan.

Bland storhärvorna fanns också ett antal tiometersdockor broderi­garn, som följde med lite så där bara i farten. Jag har grunnat på vad man kan göra av dem, och nu har jag ett experiment på gång: virkade ”blommor” som ska tovas i tvättmaskinen. Efter tovningen har jag tänkt mig att dekorera dem ytterligare med t.ex. rocaillepärlor eller något i den stilen. Ja, ja, vi får väl se vad det blir :o)

Så här ser de ut före en åktur i Mielen:




Ikväll blir det kransbindning. Inte till dörren eller så, utan enkla tär­ne­kronor av lingonris åt Lilla A och hennes bästis, som i arla morgon­stund imorgon bitti ska ut och lussa med skolan. Och därmed passar jag på att önska alla nära, kära, kända och okända en riktigt fin lucia­dag imorgon!

lördag 10 december 2011

Lördagsvisdom

NEDGRÄVD BLAND LAGAR och förordningar. Värk i ländryggen ... värk i svanskotan ... värk i munnen. Livet är faktiskt mest bara sk*t just nu :o(

I såna lägen är det bra med ordspråk:



Och tänka sig, med ens känns det genast mycket bättre.

Hello Finlex, here I come again! :o)

fredag 9 december 2011

Om att känna sig blåst

HADE JAG VARIT engelsman hade jag börjat denna dag med att sä­ga: ”Oh dear, it’s a bit windy today!” Men nu är jag ju inte det, utan en helt vanlig ålänning. Och en helt vanlig ålänning skulle nog snarast säga:


”Jä*lar, vad det blåser idag!!”

Nyss gjord skärmdump:


Dagen har börjat mer än uselt. Efter en natts dålig sömn (pga det en­visa ryggonda) vaknade jag äckligt tidigt. Mellan 08:00 och 09:00 ha­de jag inbokad telefontid med en ny i raddan av alla mina medicinmän för att sen hasta vidare till sjukhuslabbet och röntgen, för att hinna med det blodprov som måste tas före kl. 10:00.

Men vad möter mig när jag stiger ut ur ”Rucklet”? Jo, min söta, lilla ham­mock. Dock icke på terrassen, där den ska vara, utan liggande i sina beståndsdelar nere på gården! Men tur i oturen. Den hade lan­dat bara någon meter från Glaspalatset, gårdens växthus.

Idag blir det nog inte någon promenad och nu är det bara att vänta på det strömavbrott som säkert kommer. Jag är redo, med kokt vatten i termosar, så jag åtminstone kan få mig en kopp kaffe om det blir lång­varigt.

onsdag 7 december 2011

Minnesanteckning

 

Jag behöver påminna mig själv om det här
rätt ofta nuförtiden :o/

tisdag 6 december 2011

Självständigt


Kära Tarja*!

Jag vill bara tala om att Du absolut inte ska ha dåligt samvete för att Du i år igen glömde invitera mig till Din bal! Du förstår, för tillfället har jag ändå alltför ont i ryggen för att det skulle ha varit något nöje och för att vara helt ärlig tror jag inte att jag ryms i min långklänning läng­re.

Hur som helst, så önskar jag Dig och maken en riktigt trevlig kväll! Det är trist att Du inte får ställa upp för omval flera gånger.

Varma hälsningar, grattis på födelsedagen i förskott och god jul!



*) Halonen, president i republiken Finland 2000-2012

måndag 5 december 2011

LÄSTIPS
Vindens skugga och Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

DET HAR GÅTT ett tag sedan jag tipsade om någon bok, så den här gången klämmer jag till med två. Två av samma författare dessutom! Det är den spanske författaren Carlos Ruiz Zafóns böcker ”Vindens skugga” och ”Ängelns lek”, som i nämnd ordning timme ut och timme in hållit mig trollbunden med hörsnäckorna i öronen.


Båda böckerna tilldrar sig i Barcelona runt mitten av förra seklet och berättelserna rör sig någonstans i gränslandet mellan saga och verk­lighet. De är suggestiva, mystiska och lite mörka, men så fängslande att det helt enkelt inte går att sluta läsa/lyssna. Den som tidigare nju­tit av Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” kommer inte att kun­na låta bli att älska även Ruiz Zafón!

Mitt betyg? Två solklara ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

söndag 4 december 2011

Eftertankens kranka blekhet

DET ÄR LÄTT att vara efterklok och synden straffar sig själv. Ordsprå­ken är många och välgrundade.

Med detta skall förstås att gårdagens promenad i tilltagande stormvin­dar och duggregn, följd av ett sammanbitet dammsugande, inte visa­de sig vara en bra ordination för inflammerade ryggmuskler. Återsto­den av dagen nödgades jag spendera liggande på – alternativt lutad mot – min numera bästa vän, vetevärmaren.

Detta föranleder mig dock att drämma till med ytterligare ett ordspråk: inget ont som inte har något gott med sig. Tack vare denna påtvinga­de stillsamhet rör sig kronbladsvirkningen så sakteliga framåt! Fram­sidan till rund kudde nummer ett är färdig och jag är på god väg på den andra. Baksidorna ska sys av linnetyg, precis som sidostycket på braspallen som inte är sytt ännu.

Beskrivningen till virktekniken hittar du HÄR.


Sen hittade jag faktiskt fyra kilo ekologiska vetekorn längst bak i torr­skafferiet igår. Guldfynd!! Nu kan jag knåpa ihop en liten madrass fylld med värmande vete. Det blir ett mer ergonomiskt alternativ att lägga under ryggen än den nuvarande värmaren, som är långsmal och något för välstoppad. Får jag till det får ni se bilder senare.

lördag 3 december 2011

Dagens visdomsord

IDAG BORDE JAG dammsuga. Den där dammsugningen som borde ha gjorts till lilla jul. Men ryggen jävlas fortfarande så ...

Och sen är bara att inse, att det finns få ordspråk som jag så gärna efterlever som följande:


F.ö. kan jag nu meddela att det inte var fråga om något större haveri än en trasig glödknopp av formatet nu-behöver-vi-nog-ta-fram-mikro­sko­pet som gjorde att min fotförsedda stjärna vägrade lysa. Man får vara glad för det lilla.


Det ligger frost idag och gryningen lovade en vacker dag. Även om ryggslutet inte medger någon vildsint framfart med Electroluxen så kanske, kanske jag ändå kan få till en efterlängtad promenad. Man får, som sagt, vara glad för det lilla.

Hoppas resten av världen får en mysig och fin andra advent! Min blir som den blir den.

fredag 2 december 2011

En liten seger..?

”Med anledning av den mångfacetterade symptombilden kommer jag att råda pats. egenläkare till en multidisciplinär diskussion.”

ÄNT-LI-GEN!
Fast det är klart, när en sådan diskussion blir av och vad den leder till
återstår förstås att se.



Och sen igår har jag ont som &@?!§% i ländryggen av att ha gjort ... ingenting. Men, va’ faan?! Finns det inte nå’t slut på allt elände??


Merparten av denna andra december i nådens år 2011 kommer jag således att spendera i ryggläge, i intimt umgänge med min vetesäck, och göra mitt bästa för att inte hosta, nysa eller röra mig. Någon lä­ka­re uppsöker jag nämligen inte.

Men tack alla makter för audioböcker – och för att Röda Faran gick igenom besiktningen igår! Men inte för att damasken på ena främre drivknuten har pajat. 100 pengar att ta från ... inga pengar. Kul jul! I år igen.

torsdag 1 december 2011

Jul-el

JULÖL I ALL ära, men hos oss i ”Rucklet” är det strået vassare med jul-el. Inför denna vår sjunde jul i huset – och med anledning av den strejkande stjärnan på fot – har jag till slut kommit till skott och fått belysning i min mammas gamla fönsterstjärna av guldpapper. Jaja­mensan!


En lampsockelförsedd sladdstump från Lilla A:s utrangerade rislampa från IKEA, en kopplingsplint och några meter stickkontaktsförsedd ka­bel jag tagit tillvara från någon annan elektrisk pryl – tadaa, det lyser! Men inte helt utan problem.

I ”Rucklet” stod nämligen inte en endaste 25W-lampa med E27-sockel att uppbringa. Piece of cake, tänkte jag och tog en tur till affären. Eh..? Hm. Jajustja. Nuförtiden finns det ju inga vanliga glödlampor mera. Så­na där som är runda men små, ni vet. Vad som däremot finns är en djungel av lågenergi-, LED- eller halogenalternativ.

*letaletaleta*

Av halogenvarianten fanns nog tillräckligt små. Men hallå, de blir >200° varma när de brinner! Kanske inte förstahandsvalet för en stjärna av papper?

LED hade varit det optimala. Små och behändiga, helt enkelt perfekta, men med ett pris som fick mig att kippa efter andan: 28,40 euro. Japp, ni läste rätt. Tjugo-fucking-åtta-och-fyrtio!! Sällan pinkar hönsen konjak säger jag bara.

Så det fick bli en av lågenergimodellen, en som var aaningen för hög. Ett val som, skulle det visa sig, innebar ett visst merarbete. Ovanför lampsockeln på den gamla IKEA-armaturen satt nämligen en rund, platt ”hatt” av plast som var i vägen. Denna gick, på sedvanligt IKEA-vis, inte att montera bort. Det slutade således med att jag helt sonika fick klippa bort den med en avbitartång.

Men nu lyser det :o)

onsdag 30 november 2011

Om att vara disk-kvalificerad

VILKEN TUR ATT det inte finns någon diskmaskin i ”Rucklet”! Att köra ner labbarna i varmt, skönt diskvatten med massor med bubblor är fak­tiskt balsam för en stressad själ. Dessutom tänker jag väldigt bra när jag diskar. Det är under stunder av disktänk som jag oftast bäst­tänker, om jag tänker efter.


Men nu får det helst vara sluttänkt för en stund. Hjärnan är överhet­tad av att försöka räta ut alla byråkratiska frågetecken och knöliga paragrafdito. Från och med idag ska jag istället ägna mig åt att räkna antalet dagar det tar tills försäkringspacket nedlåter sig till att pressa ur sig ännu ett beslut, baserat på det [senaste] läkarutlåtande de fått idag.

Nej, här blir det nog min själ inte mycket diskat framöver! Risken är helt enkelt för stor för tankeåterfall. Engångstallrikar kunde kanske va­ra ett alternativ..? Eller att servera havregrynsgröten direkt ur kas­trul­len?

Fy för fan, vet ni, vad jag är trött på alltsammans.

söndag 27 november 2011

Julen är stulen

... OCH JAG VET vem tjuven är.

Igår firades i Finland – och således även på Åland – det som kal­las lilla jul, dagen då det officiellt är dags att dra igång årets glöggan­de och julpynteri. För eget vidkommande drog jag inte ens igång dammsuga­ren som jag hade planerat.

Eftersom jag nu för n:te gången i ordningen under de senaste tre å­ren inte har en suusning om hur livet kommer att gestalta sig efter den närmaste månaden lyckas jag inte hitta ens en liten skärv av kän­slan av att julen snart är här, inte ens fast jag tar i ända från tåårna.

När man inte vet om man kommer att ha någon inkomst alls efter ny­årsaftonen, ja, då gör man bäst i att inte ens i tanken nudda vid be­grepp som ”julklappar” och ”julmat”. Det är lugnast så.


Igår, när andra vräkte i sig kompletta julbord med sillar och sallader, lådor av alla de slag, köttbullar, prinskorvar, julskinka och allt vad det nu kan vara och pimplade sig kolliga på årets upplaga av stark­vins­glögg från Alko eller Systemet, då firade jag i all still- och ensamhet min lilla jul med ett spetsglas av min hemlagade körsbärslikör och en cig under köksfläkten.

Lite bittert, kan det tyckas, men jag klagar inte! Det är inte alla för­un­nat att ens kunna kosta på sig så mycket som så. Och likören är fak­tiskt rätt så julig till smaken, eftersom den är söt, har mycket mandel­smak från körsbärskärnor och en duktig touch av kanel :o)

Men tack i alla fall så jävla mycket, Pensions-Alandia, för att ni än en gång har bevisat hur kortsiktigt ni resonerar! Tack som fan, för att ni stulit julen! I år igen.

PS. Inte helt oväntat lyckades jag inte få adventsstjärnan att tända när jag ställde fram den i fönstret igår kväll. Det var liksom ba­ra det som fattades :o/ Men jag är inte bitter, inte alls. JAG ÄR FÖR­BAN­NAD!!