Det blir alltid bättre framåt dagen

EN TIMMES RASK promenad med smältsnön skvalpande runt käng­or­na och solen i ögonen följt av en stadig middag på hemlagad kål­pud­ding gjorde susen för förmiddagens usla humör!

Ännu bättre blev det i samband med måltiden då lilla A plötsligt kons­ta­te­rade: ”Meeh, det e ju gott med kållåda!” och slevade åt sig på­fyll­ning.

(Jag är uppfödd med kållåda som benämning på den här rätten, men kokboken säger kålpudding.)


Igår lagade jag passionsfruktsglass och det blev förstås äggvitor över. Kakburken är sedan tidigare full med maränger, men trots det bestämde jag mig för att göra en sats till. Däremot tog jag bara hälf­ten av receptets sockermängd och tillsatte istället en knapp deciliter kokosflingor och en tesked brandy i smeten. De blev förbannat goda, om jag får säga det själv, och rekommenderas :o)

Gudars, vad jag tycker det är kul att experimentera i köket! Månntro jag bär på en hittills okänd Per Morberg-gen..?

Baisse på humörbörsen

VAKNADE TILL EN helt vit värld. Ännu en gång. Jamen, hallåå! Hur mycket snö kan en vinter egentligen inrymma?!

*suck!*
Hade på morgonens to do-lista att i spalten till höger här i bloggen lägga in länkar till mina krönikor i Ålandstidningen, men filöverföringen fungerar inte. Naturligtvis inte. Och så är det ju helg och chansen att supportavdelningen svarar snabbt är inte stor.

*suck!*
Inser att det är dags att köra ett par maskiner tvätt. Avskyr tvätt­bestyr! Fylla, starta och tömma är helt okej. Men hänga upp, plocka ner, stryka, vika och få in i garderober och byrålådor..? Nä, usch.

*suck!*
Borde släpa fram dammsugare, hink och mopp och ta itu med situa­tio­nen på gräsrotsnivå. Avskyr att städa! Särskilt dammsugning, efter­som det är så förbenat trångt i ”Rucklet”. Ont om svängrum har vi gott om :o/

*suck!*
Konstaterar att det är lördag och att jag än en gång kommer att för­sitta möjligheten att ge mig ut ”på byn” för att vara lite social. Avskyr att vara ensam! Men välja kläder (Vilka då? I min garderob? Vilket skämt ...), renovera nyllet (dödsdömt) och försöka göra något av det risiga håret (Häcksax och båtlack kanske?) ... Nä, i min ålder är det inte mödan värt.

*suck!*

Ha en riktigt utomordentlig lördag, ni som kan!


*SUCK!!!*

Fredagsförpliktelser

VECKANS FREDAGSMYS HÄR i ”Rucklet” kan denna gång likställas med surdegsbak. Jag släppte ut min kompis från kylskåpet igår efter­middag, matade honom med ett par deciliter nytt dinkelmjöl och en skvätt vatten, och idag står han frustande i startblocken och vill kom­ma igång. Eftersom lilla A så vackert bett om frallor får det bli två de­gar idag, den ena som ”storbröd” och den andra enligt önskemål.


Medan degarna jäser (3-4 timmar) är det lämpligt att utnyttja tiden för fas 2 av fredagsmyset: hemlagad glass. Vi testade smaksättning med passionsfrukt härom veckan och gillade det skarpt, så det blir en reprisering. Tre frukter till en sats glass är rätt lagom och så här ska de se ut:


Skrynkliga och skruttiga på utsidan, men ojoj, så goda på insidan! Märkligt nog brukar de återfinnas i affärens korg för billig frukt när de nått det här stadiet. Släta, gröna, helt omogna får man slanta upp fullpris för, medan de mogna realiseras. Konstigt :o/ Och så brukar det förresten vara med den färska ananasen också.

Senaste nytt från lantbruksavdelningen är att gurkfröna har grott:


Och från hantverksenheten meddelas det
att restgarnssockpar nummer två är färdigt:

För en gångs skull har jag till och med lyckats leverera min månatliga lördagskrönika till Ålandstidningen i tid, så idag kan jag utan stress ägna mig åt allt annat. Ha en fin fredag allesammans!

Grodd!

HÄR GÅR DET undan! Bland allt jag sådde för sex dagar sedan är de röda körsbärstomatfröna som jag souvenirshoppade under min resa till Madeira i november först ut på plan.

Igår, den 16.3, såg det ut så här:


Och idag är det redan några centimeter långa skott
med hjärtblad i toppen:

Jag driver min sådd i fyrkantiga ”krukor” som jag vikt av vanligt tid­ningspapper.

”Krukorna” står i stapelbara trådkorgar av plast, som champinjoner levereras i till livsmedelshandeln. Dem har jag naturligtvis fått lägga rabarber på helt gratis, vad annars?

Etikettpinnarna har jag skurit till av sådana där fyrkantiga plasttråg som djupfrysta kräftor ligger i.

Ovanpå sådden ligger helt vanlig cellofan, sådan som man slår in blombuketter i.

Voilà! Enklare – och billigare – ”drivhus” är det svårt att fixa.


Min beskrivning av hur man viker papperskrukor hittar du HÄR.

Bottenskrap

SAMTIDIGT SOM VINTERN lite i taget får ge vika för vår och värme börjar jag nå botten på min nyss upptäckta restskatt. Nu finns det inte mycket kvar, men till några par sockor ska det allt räcka!

Här är det första.


Jag har stickat längre skaft än jag brukar, så att de de fortfarande ska vara tillräckligt höga om man känner för att bära dem nedvikta.


Den här gången har jag också stickat en s.k. förstärkt häl:

Istället för vanlig slätstickning med räta maskor på rätsidan och aviga på avigan gör man så här:

RÄTSIDA: *lyft 1 m som den skulle stickas rät, 1 rm*. Upprepa *–* varvet ut.

AVIGSIDA: första m lyfts avig, resten stickas aviga.

Veckans Vanartiga Vers #48

En okunnig fransman från Kalmar
gav sonen sin dopnamnet Hjalmar*.
Men det blev rätt befängt,
ty sen barnsben han hängt
i parken och storkramat almar.

*) Mansnamnet Hjalmar är av isländskt ursprung och betyder ”hjälmprydd soldat” eller ”den hjälmprydde krigaren”.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Önskas köpa / Trädfällare sökes

HALLÅ, DU ÅLÄNNING! Har du eller nån i din närhet sisådär 8-10 m² marksten/betongplattor av någon sort att sälja åt mig för en billig slant? Gratis går också fint. Jag är inte krånglig på det viset ;o)

Skämt åsido, jag behöver få tag på detta för att kunna lägga ett golv för växthuset senare i vår.

Bilden lånad från www.benders.se.
Inte nog med det här, för nu har jag nämligen bestämt mig också: går­dens stora lärkträd ska bort. Jag behöver därför hitta någon som är duktig på att snyggt och prydligt ta ner fullvuxna träd utan att omgivningen blir ett katastrofområde.

Vilja att kvista, så att jag kan ta vara på det nedsågade till ved, är också ett måste, liksom tillgång till lastbil för borttransport av allt ris. Så, hur är det där ute? Finns det någon som känner någon..?

Vankelmodig väntan

ALLDELES I BÖRJAN av året kontaktade jag en litterär agentur i Stockholm och skickade dem romanen om Solveig via mejl. Vecka har lagts till vecka utan att jag hört något från dem. Herr Resignation och Fru Frustration flyttade in för ett tag sedan och jag har på sistone hört dem viska om att Fröken Missmod också är på väg.

Men nu kom det, svaret! Och vad säger ni? Lite positivt låter det väl i alla fall..?

Klicka på brevet så blir det större.

Om att ha det oförskämt bra – egentligen

DET GÅR UNDAN nu. Snömassorna smälter och sugs upp av den tjäl­lösa marken så det bara schlurpar om det. I dikena porlar vår­floden och det händer att solen tittar fram.


I trädgården är det dock inte mycket på gång ännu, men syrenernas bladknoppar sväller faktiskt och visar grönt. Något att glädja sig över!


Och kan man tänka sig, på den pyttelilla snöfria plätten nedanför ter­rassen har några tappra snödroppar kämpat sig upp. Man blir varm om hjärtat av sånt.


Under min eftermiddagspromenad igår fick jag på sidan av gång- och cykelbanan syn på något annat som blottats av snösmältningen: en stor plastlåda. Nyfiket puttade jag till locket med foten, men ångrade mig lika snabbt som det var gjort. Lukten som slog emot mig var näs­hårsfrätande. En hel ask med gamla kräftor doftar verkligen inte Cha­nel No. 5 ... Uäk!


Fast i grund och botten bryr jag mig inte mycket om varken vårflöden eller dåliga lukter just nu. Var och en som följer nyhetsrapporteringen från Japan inser snabbt att ens egen situation är rätt ovidkommande när minst ett par tusen människor mist livet, tiotusentals saknas och miljoner hem har blivit utplånade.

I jämförelse känns mina egna bekymmer väldigt små och jag får trots allt uppleva ännu en vår, även om den dröjer och tecknen tills vidare är få.