Måtta med allt

KAN DET BLI för mycket av det goda..? Svar: ja. Precis som med för­fattande, där det svåra inte ligger i att skriva mycket, utan att kunna koka ner det man vill säga till en koncentrerad berättelse som ”bär” hela vägen, ända till sista punkten.

Jag tror jag lyckas bättre vid spisen än vid tangentbordet, för det här får utan tvekan bli säsongens sista äppelpaj:

För övrigt anser jag att alla bör surfa vidare till petitionen mot det rå­dan­de sak­kunnigläkarsystemet och följa uppmaningen:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Genom att sätta ett kryss i rutan ”don’t display my name” kan man faktiskt underteckna utan att ens namn visas i listan! Eller om ku­ra­get inte räcker hela vägen och man är medlem på Face­book så ska det väl ändå gå att ge "Recommend"-knappen uppe i vänstra hörnet* ett klick? Det ska väl för sjuttsiken vem som helst ändå tordas?!

*) Inte här förstås, utan på namninsamlingssidan :o)

Direkt ur hästens mun

”HAR DU HÖRT det och det om den och den?” En fråga som väl inte är direkt obekant för någon. En enkel fråga, men en obehaglig del av det som startar rykten. Rykten som sedan sprider sig som en löpeld gen­om samhället och som låter ursprunget genomgå en märklig meta­mor­fos på vägen.

Jag är inte mycket för skvaller och ryktesspridning. Jag vill veta vilket som är fakta och vad som är rena fantasier. Därför ringde jag igår ett telefonsamtal. En knapp timme senare blev jag sittande kallsvettig med telefonen i handen. Det jag fått höra var absurt. Det var ofatt­bart. På Åland? I modern tid?!

Det får inte, som i det här fallet, krävas att man offrar flera år av sitt liv på att processa för sin rätt. Det får inte behövas att man måste dra ett ärende ända till Försäkringsdomstolen på grund av att maktberusade verkställande direktörer inom försäkringsbranschen tillåts fara med di­rekta osanningar, gång på gång och utan påföljd.

Och nota bene, detta var alltså direkt från hästens mun, utan kring­e­li­kro­kiga omvägar och om- eller skönskrivningar. Detta var kalla, hår­resande fakta, vilket gör att jag tillåter mig att bli tjatig:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Herregud, människor! Hur ska någonting någonsin förändras om ni in­te törs öppna näbben och säga ifrån?! Nästa gång kan det vara ditt huvud som ligger på stupstocken. Nästa gång kan det vara du och din familj som tvingas lämna hus och hem. Så du, räkna i så fall inte med min sym­pati om du nu väljer att tiga still.

En glimt från höstköket

 

SÖTA, MJÖLIGA TRANSPARENT blanche – god till mos och en fan­tas­tiskt bra sort till all slags kakor och ugnspannkaka. Enda problemet är att det finns lite mycket just nu. Alltför mycket.

Men med honung istället för socker, halva mängden vetemjöl bytt till spelt och tre av de sex decilitrarna mjölk ersatta med filmjölk blir det nästan nyttigt. Visst..?

Som om man inte vore trött ändå

 

Tack gode gud för att någon i tidernas morgon har haft sinnesnärvaro nog att uppfinna dörren ...

Ja, jösses ...

FPA:s i sanning outgrundliga vägar

DEN 11 MAJ ansökte jag hos FPA om en grundlig reha­bi­li­te­rings­ut­red­ning, för att få utrett vilken min kvarvarande arbetsförmåga är. Den an­sökan kompletterade jag dessutom med intyg över den sedermera uppdagade osteoporosen.

Den 8 augusti avslog FPA min ansökan med motiveringen att min ar­bets­förmåga inte ansågs ha minskat så att någon utredning skulle be­hövas. Avslaget grundade sig på utlåtande givet av deras sak­kun­nig­läkare, som konstaterat:

”Arbetsförmågan och förvärvsmöjligheterna hos den försäkrade har inte försvagats väsentligt och hon kan med stöd av arbets- och näringsbyrån återgå till arbete till uppgifter som motsvarar hennes utbildning och arbetserfarenhet.”

Den 15 augusti besvärade jag mig, utförligt, mot det här avslaget och idag kom FPA:s nya beslut (samt kopior av sakkunnigläkarens be­döm­ning). Inte helt oväntat har de inte kunnat rätta sitt tidigare beslut, utan har självfallet överfört ännu ett av mina ärenden till Besvärs­nämn­den för social trygghet. Handläggningstid min. 12 månader. As per usual.

I sitt utlåtande till Besvärsnämnden skriver de:

”/.../Undersökning och behandling är hälsovårdens ansvarsområde då det gäller de svårigheter som finns i diagnostiken och därmed också ansvaret för bedömning av arbetsförmågan.”

Eh, hursa?! Läste jag rätt??

Jag är i början av 2011 av neuropsykolog bedömd som icke arbetsför. Detsamma av specialistläkare i juni 2011, som då sjukskrev mig med slutdatum ”t.v.”. Dessa två av hälsovården gjorda bedömningar av min ar­bets­förmåga har FPA glatt förkastat för länge sedan!

Och lik förbannat bedöms nu alltså min arbetsförmåga av deras egen sak­kun­nig­läkare, som sannerligen inte är en representant för hälso­vården och som aldrig träffat mig personligen?? Alltså, hur fan ska de ha det egentligen?!

Hela denna jävla myndighet borde ställas inför rätta för åtminstone förskingring av skattemedel. Fatta hur mycket av våra skattepengar som går upp i rök i och med detta pappersmedicinerande! Jag upp­re­par därför:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Härutöver kan jag konstatera att Alandia-bolagen tydligen hittat till namninsamlingen. Fast några påskrifter från det hållet lär vi inte kunna räkna med.

När fan blir gammal blir hon ... remitterad

JAG KOMMER FÖRVISSO inte att bli religiös på kuppen, men så här nära att utropa ett allvarligt menat ”Halleluja!” har jag nog aldrig varit.

”I ditt fall tycker jag det är självklart att vi utreder bor­re­liaspåret så långt det går. Jag skickar därför re­miss till med. mott, så du får träffa dr Xxxxxx som har störst erfarenhet av utredningar och behandling av bor­re­lia.

Jag kan f ö meddela att jag diskuterat med dr Xxxxxxxx angående en second opinion. Han kommer att ordna en be­talningsförbindelse så att du får träffa en endokrinolog på fastlandet, förmodligen Åbo, som med. klin. har avtal med.”

Jag har sagt det förut, men jag säger det gärna igen: en av alla dok­to­rer har i alla fall såväl engagemangs- som empatifunktionen i behåll. Alternativt börjar han bli så utled på kärringen att han anser det bätt­re att ”skicka vidare”. Skit samma vilket. Det väsentliga för mig är att det äntligen börjar hända något.

Dagsens sanning

 

Men en sanning med modifikation, för det gäller inte bara ÅHS*. Man bör addera samtliga myndigheter plus lokala försäkringsbolag.

*) Ålands hälso- och sjukvård; den samhällsfinansierade vårdapparaten på Åland

♥

 

Oss grannar emellan

”SKA VI INTE ta och införa det här som tradition?” sa herr L, och det är jag den första att skriva under på!