lördag 5 december 2009

1 + 1 = 1

SOM UTLOVAT HAR jag fotograferat de nu hopparade fynden från igår. Glasfatet blir perfekt i köket för frukt och/eller grönsaker, och nysilverfatet hamnar i vardagsrummet – eller kanske sovrummet. För tillfället härbärgerar det dock en tuva mossa och ett par vita pappersstjärnor under en glasklocka, men till julhelgen ska det nog fyllas med godsaker av något slag ... Ett berg av Fazers gröna kulor kanske?


Till vänster ett munblåst glasfat limmat på en upp- och nervänd Iittalaljusstake. Till höger ett nysilverfat ihoplimmat med en dito ljusstake. Tänk, så fint det kan bli med några gamla prylar för ett fåtal euro och lite tvåkomponentslim!


Igår kväll fick jag dessutom ett köksryck och svängde i rask takt ihop både havreflarn, drömmar och mumsiga blå­bärsmuffins. Och idag har dottern efterfrågat möjligheten att baka såväl morotskaka som mockarutor, så det blir mer bagerisysslor till kvällen.

Peter har igår fått två av sina syskon hit till Åland på besök över veckoslutet. Det värmer mitt hjärta att veta att det finns fler som bryr sig om honom när det verkligen kniper, för jag har alltid upplevt honom som en rätt ensam människa trots att han kommer från en stor familj.

fredag 4 december 2009

Fint från loppisar

JAG LOVADE JU bilder på mina Emmausfynd, så här kommer de. Vad jag ska göra med faten vet jag inte ännu, men den låga, vida skålen med fötter har jag fyllt med lingonris och mossa och stuckit ner lite färska rosenknoppar. För julkänslan har jag strött ut några bitar av rött fuskglas, och så ett ljus i mitten.




På eftermiddagen passerade jag Ann-Gerds Antik på väg för att uträtta andra ärenden och kunde, som vanligt, inte låta bli att titta in en vända. Vilken tur att jag gjorde det! Dels hittade jag ett likadant nysilverfat till (ytterligare ett nummer större) och en jättefin ljusstake i nysilver. Dessutom ett vackert, handblåst fat och en Iittalaljusstake. Dessa fyra föremål ska sammanfogas och bli två fat på fot! Ni får se när det är fixat och klart :)

torsdag 3 december 2009

"Dalen", en dikt

Ikväll hittade jag en dikt som Peter mejlade mig den 2 april 2003. Den var vacker redan då, men idag har den en ännu djupare mening för mig.


Dalen

Ingen tog Dig i handen och sa:
Passa på
Detta är nu
Dalen Du ser med slingrande vatten, med gömmande skogar och mild luft
Med ängar och gröna källor
Denna dal bär namnet Kärlek

Ingen sa:
Gå långsamt
Akta Dig att färdas alltför fort
Att tro på en annan dal, en större som Du hört om
Det finns ingen annan, inte för Dig
Dröj kvar, prägla vart löv i minnet

Ingen sa:
Detta är nu
Detta är mycket
Detta är tillräckligt

Alldeles ensam sprang jag genom dalen
Först när jag såg mig om förstod jag
Den såg ut så
Det var den!


Tiden tar snart slut

DENNA DAG ÄR det precis två veckor sedan jag trodde att vännen Peter åkte till sjukhuset för bara ännu en i raden av rutinkontroller eller behandlingar. Vi har ju alla under åren som gått ”vant oss” vid hans sjukdom och jag tror inte att någon var förberedd på denna plötsliga och drastiska försämring. Men läser man på om levercancer är det exakt så det blir; det kommer en punkt när leverfunktionen är så nedsatt att övriga organ tar skada.

Sent igår kväll läste jag Peters syster Jennys blogg och grät för första gången. Hon skriver att övriga syskon är på väg för att hinna säga hej då, och det berörde mig ända in i hjärteroten. Hoppas, hoppas att alla hinner komma, för i det här skedet kan det gå fort. Hans kropp är utsatt för så tunga påfrestningar nu att det inte går att ta mer än en dag i taget. Det gör mig så ont, när jag vet hur många planer han har haft; när jag vet hur mycket han velat uträtta och fixa. Och framför allt: hur mycket mera tid han velat få med sina älskade barn.

Det här blir en tung dag. Om ett par timmar ska jag upp till sjukhuset igen och försöka överföra så mycket goda energier jag bara kan både till Peter själv och mamma Aina.


För att mitt bloggande inte ska handla enbart om sjukdom och bedrövligheter just nu, kan jag dela med mig av ett lyckat fynd från gårdagen. Jag var in på Emmaus för att leta efter lite fina nysilverföremål att förhöja julstämningen med här hemma, och hittade två söta fat och en skål på tassar.

Jättenöjd med att ha fått tag på exakt det jag sökte satte jag hemma igång med att putsa upp sakerna. Då upptäckte jag till min förvåning att det mindre fatet inte alls var nysilver, det var äkta vara! 1,50 euro för ett silverfat, det var ett klipp eller hur? Allra helst som jag inte betalat mer än 8,50 för alla tre. Bilder kommer.

onsdag 2 december 2009

Det helande hantverket

DET KÄNNS NÄSTAN som jag begår en synd, när jag mitt i det pågående eländet unnar mig en stund med mitt hantverk. Men hantverket är för mig en form av mindfulnessövning; när händerna är sysselsatta befinner jag mig bara i nuet, med fokus på det jag gör. Kanske är det just nu en nödvändighet med dessa bubblor av tidsvacuum för att generera ny energi att kunna ge vidare åt Peter?


Några platta pappersstjärnor som jag tillverkade under gårdagen.

Peters prognos är inte god. Inte god alls. Begreppet tid är inte längre någonting relativt, utan skrämmande konkret. Jag är inte troende – raka motsatsen, faktiskt – men ändå ber jag om ett under, så att han och barnen åtminstone ska förunnas att få fira den stundande julen tillsammans.

Inatt har det varit kallt, kanske ner mot -6, och omgivningen är täckt av frost. En välkommen omväxling till det evinnerliga regnet! Kanske, kanske blir det ändå en vit jul i år ...

[tags: moravian star, paper, folded, glitter, flat, christmas]

tisdag 1 december 2009

Den praktiska sidan av döden

I MITT HJÄRTA är det lika mörkt som utanför fönstret denna decembermorgon. Även om mitt förnuftsmässiga jag vet att den återstående tiden nu är kort vill jag ändå inte ta det till mig, för det är inte rättvist! De klassiska orden, som förmodligen uttalas av alla som själv drabbats av cancer eller som har någon i sin närhet som gjort det. Men det är inte rättvist. Hur skulle det kunna vara det, när någon mitt i livet, med två minderåriga barn inte får finnas längre?

måndag 30 november 2009

Men ingen var där

NU HAR JAG inte träffat Peter på två hela dagar och det känns lite konstigt efter den intensiva vecka som varit. Men i fredags kom hans mamma och syster till Åland och de behöver absolut få som mycket tid som möjligt att vara tillsammans, bara inom familjen. Tyvärr måste hans syster resa hem redan på söndag morgon, men hans mamma är kvar.

RECEPT > Fiberlängd med pumpakärnor


HÄR FÅR NI receptet på gårdagens brödbak:



25 g jäst
3,5 dl kallt vatten
1 msk olja, gärna vitlöksolja
1 msk kumminfrön
0,5 dl krossade linfrön
0,5 dl kruskakli
0,5 dl pumpakärnor
1 knapp msk gott havssalt
2,5 dl hemvetemjöl (= åländsk variant av grahammjöl)
c. 4,5 dl specialvetemjöl
lite pumpakärnor och ev. skalade sesamfrön som dekoration

Lös upp jästen i vattnet. Hiva i övriga ingredienser förutom saltet och ett par dl av specialvetemjölet. Rör ihop och tillsätt ytterligare vetemjöl tills degen antar en elastisk konsistens och slutar klibba mot bunken. Knåda i maskin 5 min. – för hand c. 10. Nu tillsätts saltet och sen fortsätter du knåda lika länge till.

Täck bakbunken med t.ex. en tallrik eller plastfilm och låt degen jäsa minst tre men gärna fyra timmar; här pratar vi alltså om långjäsning. Jag brukar ha min bunke stående på köksbordet och ibland jäser degen ännu längre. Det gör absolut ingenting.

Sätt på ugnen på 250 grader och ställ in en låg bunke med vatten på ugnsbotten. Mjöla bakbordet och stjälp upp degen.



Lyft upp degens kanter från fyra håll och för dem mot mitten, så det blir som ett stort knyte. Vänd degklumpen upp och ner. Kupa händerna och ”smek in” degen uppifrån och ner under sig själv några gånger samtidigt som du roterar degklumpen. Detta kallas för att rundriva degen och gör att den kommer att stiga fint i ugnen. Knåda inte den färdigjästa degen hårt! En jäst deg ska behandlas varsamt som en bebis.

Rulla sedan ut klumpen till en limpa och lägg den med ”undersidan” nedåt på en plåt. Skåra brödet ganska djupt. Täck med ren handduk och låt jäsa 15-20 min. medan ugnen blir varm.



Spraya brödet med lite vatten och strö på pumpakärnor och t.ex. sesamfrön. Skjutsa in plåten i nedre delen av ugnen, grädda 5 min. Öppna därefter ugnsluckan en stund för att släppa ut ånga och överloppsvärme. Samtidigt sänker du temperaturen till c. 220 grader. Grädda ytterligare c. 20 minuter eller tills brödets innertemperatur är 97 grader. Själv använder jag alltid termometer!


***

Låt det nygräddade brödet svalna på galler, inlindat i en handduk. Ge dig till tåls och njut sedan av ett underbart, hembakat och nyttigt bröd! Det är jättegott med t.ex. medwurst på :)

LADDA NER SOM PDF-FIL

"Det var bättre förr"

ENLIGT MORGONENS TIDNING har dagens längd idag minskat med 12 timmar och 26 minuter sedan sommarsolståndet, men hur många av er därute har dragit ner på tempot i motsvarande grad? Så levde man nämligen förr, att man inrättade sitt liv efter ljuset och årstidsväxlingarna. Och ”förr” är för inte så extremt länge sedan.

Sommarhalvåret var arbetets tid, men när hösten och vintern kom gick farten ner; man ägnade sig åt att reparera och fixa inför nästa odlingssäsong. Det gavs en naturlig tid för återhämtning.

Idag ska vi flänga på som griljerade råttor året runt, oavsett årstid. Vi förväntas hålla samma höga takt även under den mörka tiden, trots att vi biologiskt inte är skapta för det. Konstgjort ljus gör det möjligt.

Sedan förväntas vi dessutom hålla på allt längre tid på samma vis, i takt med att pensionsåldern skjuts uppåt. Vanvett är både för- och efternamnet. Men det är väl bara att slänga in ett piller och med nya, ”friska”(?) tag ta sig dagen an? Imorgon är det 1 december och därute står regnet som spön i backen. När håken kommer vintern???

söndag 29 november 2009

Kudde för trötta fötter

DAGENS FÖRSTA PROJEKT blir att försöka knåpa ihop en mini­va­ri­ant av en sådan där Fat Boy-säck, som Peter kan ha i fotändan av sängen. Man får ju så erbarmligt ont i hälarna när man ligger platt på rygg för länge, och de syntetiska fårskinn som sjukhuset erbjuder hjälper föga. Inte vet jag om min idé kommer att förbättra hans kom­fort, men det är i alla fall värt ett försök.

Så, go’vänner, mot symaskinen!


Och så här blev resultatet. Jag hade faktiskt lite restbitar av ett fint, beige linnetyg, som jag tror att faller Peter i smaken. Fyllningen är samma sorts granulat som finns i saccosäckar.



Sista projektet för dagen har varit brödbak. Klockan drar mot nio på kvällen, plåten är nyss kommen ur ugnen och det doftar härligt av ny­gräddat. Nu gäller det att bärga sig som vanligt, och låta det sval­na innan man sätter kniven i det. Men, hu, så svårt det är att vänta ...