Årets ”Tadaa!” ♥♥♥ ”Ta-daah!” of The Year

 

Den vanliga känslan av tomhet infinner sig när ett så här stort projekt är färdigt. Och vad fort det gått ... Jag började ju så sent som den 1 juli i år. En sån tur att jag för ett par dagar sedan fyndade mer garn­rester på loppis! :oD

Strategiska mått/Strategic Measurements:

Mått/Size:	130 x 160 cm
Vikt/Weight:	1.657 g/1,657 gms
Garn/Yarn:	alla möjliga rester av ull- och ylleblandgarn
	all kinds of wool and wool blend leftovers

Till salu? Visst, om nån är villig att betala vad jag begär för den.
For sale? Sure, if someone’s willing to pay what I ask for it.
granny squares, afghan, blanket, throw, crochet, wool, edging

Fredagsfylla

JAG ÄR FORTFARANDE fast i Apple Hell. Halva mitt jag kämpar frene­tiskt för att komma loss, men hamsterdelen av mig leder dessvärre på po­äng. Huslighetspoäng. Senast inhöstade för en sats to­mat- och äp­pelchutney att fylla den redan överfulla kylen med inför vintern.

Men visst, det är gott som tillbehör till allt möjligt. Och ett utom­or­dent­ligt, så gott som gratis knep att lyxa till de annars rätt alldagliga mid­dagar det oftast blir med en mat- och hygienbudget vars absoluta smärtgräns går vid 175 euro/månad.

Det finns faktiskt dagar när alternativet att dränka både sorger och sig själv i såar av billigt lådvin ter sig som det enda rätta. Men nä, jag är för karaktärsfast för att lyckas få till ett alkoholberoende ens om jag bestämde mig för det. Herregud, den flaska O.P. Andersson jag in­hand­lade till en kräftskiva för fem ... nej, vänta nu, sju år sedan är det, är fortfarande halvfull. Det säger en hel del.

Annat är det med dessa &#$¤!§ bananflugor, som alltid dyker upp vid den här tiden på året. De unnar sig minsann en redig vinfylla utan att göra åtskillnad på vardag och helg! Men det vet vi ju alla, att alkohol och sjöliv hör inte ihop. Då går det som det går:

Det är således fredag igen, så ha nu en riktigt trevlig hösthelg i de tro­piska stormvindarna. Men hörni ...

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Gör det, för fasiken. Nu! Och det går som tidigare beskrivits att un­der­teckna anonymt om man så vill. Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring.

Stormsteg

NU GÅR DET inte att blunda för det längre; hösten har klivit över oss med stormsteg. Idag plock­ade jag in de sista tomaterna från Glas­palatset. Det, om något, är för mig ett tecken på att sommaren är över för den här gången.

Och har ni sett på maken! I juni tog jag några toppsticklingar från en björnbärsbuske som skulle skatta till förgängelsen. De står än så länge på rotning i en plastkruka, men lik förbannat har de orkat med att blomma och sätta lite frukt. Det måste väl ändå sägas båda gott inför nästa år?

Sen fick jag ett ryck för någon månad sedan och krukade ett antal av den frikostiga mängden lavendelskott som självsått sig intill mina ra­batter. Men var hade jag tänkt att jag skulle plantera dem, när det i år, av hälsoskäl, inte blivit några nya odlingsytor förberedda..?

Nä, jag hade nog inte tänkt hela vägen där. Så om någon är i behov av lavendel av en starkväxande, härdig men för mig okänd sort säljer jag gärna dem istället. Femton plantor finns det, à 1,50 euro.

'Schneewittchen' är ju en av de rosor som väldigt envist fortsätter blomma långt utåt hösten, ända in i november om det vill sig. Så även i år. Det är något helt bedårande med den här nästan kritvita, klassiska rosen som jag bara inte kan motstå.

Ack, om den ändå ville sätta lite fart på tillväxten snart, så att den blir den omfångsrika buske jag såg framför mig när jag planterade den ... I det fallet pratar vi ingalunda stormsteg.

Stormsteg är det däremot utlovat till morgondagen. Resterna av en tropisk storm kommer att svepa in över Norden och ge oss ett riktigt B-väder. Igen. Kanske det är säkrast att jag surrar tanthammocken på terrassen för hårt väder, så den inte gör en luftfärd ner på gården en gång till?

”Ur led är tiden”

PÅ SENARE TID har jag kommit på mig själv att [alltför] ofta utbrista: ”Ur led är tiden!” I flertalet av fallen är det vädret som föranlett detta konstaterande.

Här är ett handfast exempel. En vårblommande backsippa som nu, i mitten av september och gissningsvis pga det märkliga väder vi haft, fått för sig att det är läge att sätta knopp igen:

Färgklickarna som skymtar i bakgrunden är buskaster. Med dem står det inte heller rätt till. De är förkultiverade inomhus i mars, för att få en snabb start utomhus. Jo, pyttsan! De borde idag vara meterhöga ruggar med massor med blommor, men på grund av årets myrinvasion mäter de inte mer än 25-30 cm i strumplästen :o(

Annars är det mycket äppel just nu. Mer äppel än jag orkar, hinner el­ler har plats för att ta vara på. Och ändå är skörden måttlig i år, ef­ter­som fruktträden fick sig en ordentlig duvning med sekatör och grensåg ifjol.

Det här bör vara ett fint exemplar av Sävstaholm, om jag minns rätt vad äppelexperten som sortbestämde mina träd för några år sedan sa:

Och knappt hinner man bli klar med moskok och kakbak förrän vic­to­ria­plommonen mognar till. I år verkar mitt träd vara något lite mindre an­gripet av den monilia som ifjol förstörde i princip hela skörden. An­ting­en är det ”ett sånt år” eller så lönar det sig faktiskt att envetet plocka bort angripna frukter både från trädet och gräsmattan därunder.

Vad jag ska göra med alla plommon vete fåglarna. Men vad jag ska gö­ra med de vita flygare som den här odlingssäsongen härjat i Glas­pa­lat­set, mitt lilla växthus, det vet jag sannerligen! När jag bärgat det sis­ta av årets magra skörd blir det besprutning med pyrethrum, det kan ni skriva upp!

Sen är det förstås som vanligt, att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Som den rådande förkylningen. Tack var den närmar jag mig slutet av hopvirkningen av mina 180 mormorsrutor.

Bara fjorton rutor kvar, sen får jag börja med kanten! Klicka här om du vill få en glimt, men det riktiga Tadaa!-inlägget får anstå tills jag är helt färdig.

Slutligen kan jag informera om att jag idag ska på dejt. Eller, njä, så kan man kanske inte kalla det. Men jag ska i alla fall träffa en karl, och det hör ju inte till vanligheterna ;o)

Skördetid

Tillrättavisat

VACKERT SÅ, JO, men hur går det med bostadsbidragen? Kan det be­ro på att ni är på semester att jag inte får svar på mina mejl? För mörk­läggning på order från högre ort kan det väl ändå inte vara? Inte i demo­kra­tiska Finland, på tjugohundratalet.

Eller kan det??

Nu är det förkylt

LILLA A BÖRJADE skolan för några veckor sedan och som ett brev på posten kommer förkylningarna. Eftersom vi äter D3-vitamintillskott bå­da två klarar vi oss i allmänhet rätt lindrigt undan, och hennes gick över på ett par dagar. Min slog till igår.

Men att ligga med täcket över huvudet och tycka synd om sig själv är inget alternativ när snälle herr W kommer med ett knippe pinfärska abborrar; så färska att de fortfarande kippade efter havsvatten, där de låg intrasslade i nä­tet i bilens bagageutrymme. Det var bara att leta fram vässare och filékniv och skrida till verket.

Är man som jag ingen större hejare på fiskhantering tar det en stund att få till snygga, byxade filéer. Men det är värt besväret när de väl har landat på tallriken. Kokta hela med skinnet på och huvudet kvar är ing­et för den här familjen, eftersom vi hjärtligt avskyr korta, sylvassa abb­orrben båda två. Fina filéer, smörstekta i gräddsås med dill ska det vara!

De är tjocka och feta just nu, de grönrandiga små liven. Av fem bam­si­ga borrar blev det hela 600 gram kvar när jag gjort mitt med kniven. Inte illa.

Men idag blir det nollfart här i ”Rucklet”. Ett sådant här banalt virus­an­grepp ovanpå den systemstress en obehandlad borrelios innebär blir trots extra D-vitaminer en grej för mycket.

Värken i muskler, leder och ländrygg tog igår ett bildligt glädjeskutt och har vridit upp reglaget ännu ett par snäpp, så här är det med and­ra ord precis som vanligt: roligt nästan jämt.

(Det är förresten rätt märkligt hur dåligt man kan må med diagnosen Lång­varig frånvaro från ar­bets­livet [citat från Pensions-Alandias sak­kun­nig­lä­kar­ut­lå­tande]. Jag måste nog vara inbillningssjuk, för det säger ju sig självt: lite hypo­tyreos, en släng osteoporos, här och där -artros och en skvätt borrelios kan knap­past ha något med saken att göra. Det begriper väl varenda människa?!)

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!