Middag i maritim miljö

TRO DET OM ni vill, men det händer att till och med jag drabbas av akut matlagningsleda. Om detta sammanfaller med sommar och att goda vänner undrar om man inte ska hänga med och ta ett plåtbröd på Pub Niska kan det faktiskt hända att jag hakar på. Precis så gick det härom dagen.


Pub Niska är Mariehamns mest strandnära restaurang, där den ligger vid och på bryggan i stadens västra hamn, i direkt anslutning till Se­gel­paviljongen, restaurangen vid ÅSS’ gästhamn, och med mu­sei­far­ty­get den fyrmastade stålbarken Pommern som närmaste granne.


Pub Niska serverar ingenting annat i matväg än plåtbröd, vilket är vad restauratören och stjärnkocken Michael ”Micke” Björklund kallar sina pizzor – och hans fyllningar är inget man normalt förknippar med pizza. Här är det bland annat getost, parmaskinka, kallrökt lax, kyck­ling, ruccola, rödlök, kapris och aïoli som gäller.


Åtta euro får man hosta upp för ett plåtbröd och det ingår varken salladsbuffé, bröd eller kaffe på maten. Mitt val föll på kallrökt lax, och ska jag kritisera någonting är det i så fall att laxen inte hade varit med i ugnen, vilket gjorde att plåtbrödet kallnade väldigt fort.

Sen var det faktiskt lite onödigt mycket aïoli också, eftersom det blev rätt flottigt i kombination med den feta laxen. Plåtbröden är dess­utom rätt små till formatet om man jämför med ”riktiga” pizzor och det är tveksamt om en fullvuxen karl blir riktigt mätt. Men gott är det, det är då säkert!


En kall mellanöl passar bra till och N lät sig väl smaka. Jag, som var chaufför, fick dock vackert lov att hålla mig till vatten.


Ställets inredning är väldigt speciell och det finns humoristiska de­tal­jer lite varstans. Jag fick hjärtligt roligt till exempel åt texterna vid restaurangens förvaringsställ för askkoppar, de rostbruna plåt­sa­ker­na på väggen :oD


Fast lilla A tyckte tydligen inte det var något att dra på munnen åt? Eller så var det bara dö’trist att lyssna på vuxna som babblar och babblar och babblar ... Lååångt borta var hon i alla fall.

Det här var förresten också lite humoristiskt:

”Ingen rädder för höken här!”

Kvällen avrundade vi med kaffe hemma hos Y och jag bara måste få visa den otroooliga ros som klänger sig uppför brandstegen på hen­nes hus. Varför ser inte mina rosor ut så här..?


PS. Sen kan jag meddela att idag har vi äntligen fått regn! Och det är på riktigt, för jag blev blöt när jag älgade iväg för att rädda solstolsdynorna undan vätan. Ett lugnt och stilla sommarregn och inget skyfall, som alla befarat. Snart är det med andra ord dags att baxa fram gräsklipparen igen ...

Fångad i flykten #1

EFTER ETT ANTAL timmar krypande på knä framför – alternativt häng­ande över – gårdens lavendel ger jag upp. Bättre bilder på fjärilar, stil­lasittande eller flygande, får jag inte med min nuvarande kamera. Först ut är citronfjärilen, Gonepteryx rhamni. Håll till godo, kära vän­ner!

Hos Naturhistoriska riksmuseet finns det en otrolig dokumentation om fjärilar! Klicka HÄR för att gå direkt dit.

Bilderna är tagna i ”Rucklets” träd­gård med min Fuji FinePix F30.
















Du kan se alla bilder utom en i större format om du klickar på dem.

Åland goes Provence

FÖR NÅGON DAG sedan skördade jag lavendel till vinterns nya doft­påsar för klädkammare och skåpgömmor. Med fara för livet och i vild kamp med vad som tycktes vara miljoner humlor sekatörade jag till mig en rejäl hög, kanske 300 blommor tutto totale.


Hela laddningen fick stå i ett rostfritt durkslag och torka. Inomhus på nätterna men ute i solen på dagarna. Torkvädret har, i mitt tycke, varit perfekt, med blåst och stadigt solsken.


I förmiddags kändes det nästan färdigtorkat. Finemang! tänkte jag, och bestämde mig för att flytta över blommorna till tätslutande burkar senare under dagen. Lilla A och jag gav oss iväg ut på stan för att uträtta diverse ärenden, och när vi kom hem utåt eftermiddagen möttes jag av detta:


Borta! Försvunnet! - UPPBRUNNET! Självantändning på grund av den höga oljehalten, antar jag.

Snacka om snopet, va? En sån tur att inte hela ”Rucklet” tog fyr på kuppen, i den rådande torkan! Men idag var det således bara att greppa sekatören ännu en gång och göra om skördemanövern. Fast den här laddningen kommer jag att torka inomhus, var så säkra!

Det är inte bara jag som tyckte det här var tröttsamt. Humlorna är i så flitigt arbete hela långa dagarna, att när kvällen kommer orkar de inte flytta någon annanstans, utan slaggar så att säga på jobbet.


Antalet fjärilar ökar dessutom för var dag som går. Jag har febrilt försökt fotografera dessa fladdriga besökare, med varierat resultat. Men om dem kommer det så småningom ett särskilt inlägg.

***
Hallojsan, Monica! Kul att se dig bland följarna nu :o)

Jämnt tal igen

SÅ VAR DET dags att jubilera lite igen – och att tacka för det fort­sat­ta förtroendet. Hoppas förstås ni hänger med till 20.000 också :oD


Den här gången tror jag att jag firar med en kall burk Lapin Kulta me­dan jag ser på Morden i Midsomer.

Och potatis, det blev det!

MINNS NI MIN hinkodlade potatis, den jag satte i mitten av maj? Idag var äntligen dags att vittja den första hinken och spän­ning­en var oliidlig.

Inte var de så enormt många i förhållande till hur gigantisk blasten vuxit sig, men en helt godkänd skörd i alla fall. Särskilt med tanke på att jag inte satte mer än en potatis per hink.


Sen blev det middag på terrassen med nykokt, lätt brynt potatis och fenomenalt lyckade pannbiffar på grillen. Till detta hemlagad aïoli och en sås på turkisk yoghurt, finhackad gräslök och diverse kryddor. Enkelt och gott.


Fast när det gäller mat börjar jag ärligt talat bli vansinnigt sugen på kräftor! Det är ju liksom den tiden nu. Men jag får tåla mig ännu ett tag, för festen är planerad först till mitten av augusti. Hur står det till på den fronten för er andra..?

En haiku om tidsbegränsning

Den går så fort, sommaren. För somliga fortare än för andra. Så är det ju också med livet, det lilla vi förfogar över. Det blev en haiku.


Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

Honey, honey, honey

MED LAVENDELBLOMNINGEN KOMMER arbetarna. Den här bild­se­rien visar vad jag trodde var ett vanligt honungsbi, men är det fak­tiskt det? Någon som vet besked..?

Bilderna är tagna i ”Rucklets” träd­gård med min Fuji FinePix F30.











Du kan se bilderna i större format om du klickar på dem.

Tjuvarnas marknad

SKULLE TRO ATT dessa bilder inte kräver några ord? Möjligen ett onomatopoetiskt uttryck, vilket i så fall skulle vara: ”Grrr!”

Jahapp, det var de körsbären det. Fatta hur mycket körsbär jag skulle få om inte fåglarna tog rubbet! Jag har tre körsbärsträd, som alla är över tio meter höga. Proppfulla med bär är de och antalet björk­tras­tar är kanske inte lika stort som antalet mogna bär, men ökar stadigt.

Hade jag ägt en ”vilig” kamera med kraftfullare zoom skulle jag kans­ke inte bli lika irriterad på det tjuvaktiga packet ;o)




Bilderna är inte klickbara. De är så stora som de blir
och kvaliteten är usel.

Veckans Vanartiga Vers #14

En campare i Degersand
av ruelse drabbas ibland,
när strax bakom tälten
han plockar fram ”hjälten”
och låtsas att släcka en brand.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

En titt på smått och gott

DET KRYLLAR AV liv vid ”Rucklet” och det surrar, svirrar och fladdrar överallt. Somt är vackert, somt inte fullt så vilsamt för ögat, men all­ihop är de en del av det stora kretsloppet. Ni som är duktiga får gär­na hjälpa mig med artbestämningarna!

Bilderna är tagna i ”Rucklets” träd­gård med min Fuji FinePix F30.

Kille med randiga kläder i min jasmin.
BLOMFLUGA (förmodligen Syrphus ribesii)
9 juli 2010

Kolla kanten runt skölden!
RÖDBENT STINKFLY/BÄRFIS (Pentatoma rufipes)
18 juli 2010

Elak rödmyra bland pionerna.
30 juni 2010

Anorektisk stackare.
PARASITSTEKEL (familjen Ichneumonidae)
13 juli 2010

Bevingat kräk i orange skyddsdräkt.
14 juli 2010

Skönt grönskimrande besök på terrassen.
GULDBAGGE (Cetonia aurata)
18 juli 2010

Stort bombflyg i skymningen, som kan få en vingbredd på 67-91 mm!
TALLSVÄRMARE (Hyloicus pinastri)
15 juli 2010

Säkert sommartecken: tvestjärtar i postlådan.
(familjen Dermaptera)
9 juli 2010

Du kan se bilderna i större format om du klickar på dem.

Vardagens små under

INGEN, ABSOLUT INGEN, har trott att det någonsin skulle inträffa igen, men – hahaaa! – nu är alla överbevisade!

Jajamensan, kära vänner, jag har tvättat bilen! Så där riktigt på riktigt, med bilschampoo istället för diskmedel. Till och med fälgarna (de utan navkapslar) fick sig en omgång med diskborsten :oD


Spana in, alltså! Gamla Röda Faran riktigt blänker om den urblekta lacken och det är nästan så man inte ser att det fattas en list. Väl..? *gränslöst hoppfull*