Klirr ...

... I KASSAN hoppas jag – och några miljoner finländare med mig – på vid kvällens Lottodragning med imponerande 8.000.000 euro i potten.

Min beskärda del av klirr fick jag annars redan igår medan jag packa­de upp växthusglas. Tills vidare, med några ännu oöppnade paket på pal­len, har jag två skadade glas att reklamera på måndag. Fler hinner det bli, eftersom tre paket återstår ...


Med tanke på vilken prövning för en liten människas tålamod anläg­gandet av detta växthus visat sig vara meddelar jag därför härmed för Transmars kännedom: det är inte lönt att börja tjafsa med mig om reklamationen. Vid det här laget befinner jag mig så nära ett totalt sam­manbrott att en Ång­ström* ter sig som ett ljusår i jämförelse. Beware of the blog!

Idag ska resterande [oskadade] glasrutor på plats, för nu är det bara den lätta biten kvar. Tejpning av tätningslister och glasningen av ta­ket tog mig hela &#£$¤%@ dagen igår, plus att jag för n:te gången i ordningen måste demontera de automatiska lucköppnarna för att kun­na flytta på en tvärslå som satt på fel plats. Varför ... morrrrr ... i hela glödheta ... morrrrr ... kan inte såna här avgörande detaljer, som att man bör vänta med vissa delar, framkomma i manualen?!

För att samla styrka inför slutfasen tänker jag börja dagen i lugnt tem­po. Ett Jïengearmband ska färdigställas medan jag har mina värkande fötter i blöt. Men vädret är rent ut sagt strålande, jag är bjuden på fest ikväll och kommer efter kvällens Lottospel att ha en stor hög med pengar på mitt svältfödda bankkonto. Det artar sig således till en rik­tigt bra dag!


Och imorgon kan jag förhoppningsvis stoltsera med bilder av ett fär­dig­monterat växthus, ”bara” nitton dagar efter byggstart.

*) 1 Å = 0,000 000 000 1 m = 1 · 10⁻¹⁰ m = 0,1 nm

Häcken: min bästa sida

AV MINA STORSTILADE löften om att igår sätta potatis och så det ena och det andra blev det platt intet. Så gott som hela dagen gick åt till att sitta och hålla i bordskanten för att få världen att sluta snurra och gunga.

Om nu någon får för sig att jag supit mig redlöst berusad mitt i var­dags­veckan ordinerar jag en Valium och att ni coolar ner. Det har jag inte. Men Långe Doktorn, min charmante endokrinolog, satte mig för en dryg månad sedan på nedtrappning av min sköldkörtel­medicine­ring. En halv tablett ska jag var fjortonde dag plocka bort för att se vad som händer. Det som hittills hänt är att jag blir luddig i luvan de första dagarna och rejält svajig i smäcken. En sån dag var det igår.

Men utåt kvällningen kom jag mig i alla fall ut en stund, och då lyste den nedåtgående solen så vackert på lilla ”Rucklet”. Och häcken, som blommar för fullt, var andlöst bedårande i skymningen. Går ni i häckplanteringstankar? Tänk då förbi tuja, avenbok och allt annat traditionellt! Gör istället som jag: plantera kopparhäggmispel.




Häcken är nu inne på sitt femte år. Den har vuxit till sig lite ojämnt och är hög på vissa ställen, lägre på andra, ställvis tät och bitvis lite gles (där några av plantorna som sattes första året kilat vidare och vars ersättare inte riktigt hunnit ikapp). Med tiden ska det nog bli fint.

Idag har karusellen stannat och personalen på hjärnkontoret sitter stilla på sina platser. Idag ska jag sätta potatis, få frösådden gjord och kanske t.o.m. få in några glasrutor i växthuset. Men ska man bör­ja med taket eller väggarna..? Det går inte att utläsa från den röriga manualen :o/

Åländsk prissättning

EN LOKALTIDNING, TRE annonsörer* i samma tidning. Varan är den­samma, men hur var det nu med priset..?


Och det mest humoristiska (?) av allt: dessa tre företag ligger bara ett stenkast från varandra. Så var ska vi handla idag?

*) Jag har tagit mig friheten att klippa och klistra lite i annonserna för att få dem att rymmas här på bloggen, men budskapen är oförändrade.

Tålamod är förbehållet folk med nerver av stål

NU BÖRJAR DET tryta på allvar, mitt i grunden dåliga tålamod, och jag har slutat räkna antalet gånger jag ställt mig frågan: ”Vad i her­rans namn tänkte du på, människa, när du skaffade dig detta ¤&$&@! växthus?!”


Ett praktexempel på hur en pedagogisk och lättförståelig
montageanvisning inte ska se ut.
Igår (igen ...) blev det mycket pill, pill, pill – och en trave kraftuttryck som inte lämpar sig för återgivning – när jag ägnade ett par timmar åt att klura ut hur de automatiska lucköppnarna till växthuset skulle sät­tas ihop och monteras på plats. Låt mig säga så här: de förborrade hålen i aluminiumprofilerna passade inte. Då förstår ni kanske.

Nåväl, på kvällskvisten kom herr K över. Vi skulle börja plocka på gla­sen på huset. Tjoho! tänkte jag, och tyckte mig kunna skönja den dif­fusa konturen av en färdig växtodlingsenhet. Vagt kunde jag ana fro­diga gurkplantor, slingrande vinrankor och knallröda paprikor. Kän­de doften av blommande citrusträd kittla min näsa.

Ha! Allt vi hann glasa var de två vädringsluckorna. Två glas! Det visa­de sig nämligen att luckorna (inklusive öppnare), som jag medelst ak­robatik tillräckligt avancerad för ett paradnummer på Cirkus Scott egenhändigt fått på plats, måste tas ner igen när glasen skulle dit. Jamen, va’ faan ... Hur ¤&$&@!% ologiskt får det vara?!

Och idag ser det ut att bli regn. Igen. Väta = inga fler glas. Voi perkele!


Men potatisen är färdiggroddad för sättning, så det blir tamigtusan trädgårdsarbete idag även om det skulle hällregna! Får jag upp ång­an ska morötterna och rödbetorna också sås så att åminstone fri­lands­odlingen går igång som den ska.

Ska man försöka se något positivt i alltsammans är det att i det paket med glas jag öppnade igår var alla rutor hela. Då är de säkert det i de resterande sex paketen också.

Väl?

Skaparglädjen står högt i tak

DET BÖRJADE REGNA igen på eftermiddagen igår. Å ena sidan irri­te­rar det mig väldeliga, för på det här viset får jag ju aldrig växthus­glas­ning­en gjord, men å andra sidan blir det fler och fler Jïengearmband istället :o)

Det här, nummer tjugotvå i ordningen (om jag räknat rätt), finns till salu i butiken här på bloggen.


Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

En lämplig dag för skolning och att gräva där man står

HELA VECKOSLUTET VAR det riktigt pissigt väder. Vått, kallt och ing­et läge för utejobb. Kylan höll i sig under gårdagen, men nu tycks i alla fall regnet – det nog så välkomna – ha dragit förbi.

Transparent silikon för utomhusbruk är införskaffad samt tolv lämpliga skruvar + fjorton pluggar (ja, suck, liksom förra gången fel antal, i på­sar) för att förankra växthuset mot underlaget. Så fort det råkar dyka upp en eller två människor som kan hjälpa mig att lyfta hela härlig­he­ten på plats är det äntligen dags att ta sig an slutfasen av växthus­pro­jektet: självaste glasningen.


Men medan jag väntar på att detta under ska inträffa behöver mina gurk- och tomatplantor skolas om i riktiga krukor. Det, och att för­be­reda grönsakslandet för frilandssådd av morot, rödbeta och vaxbönor, blir förmodligen vad jag kommer att pyssla med idag.

På tal om växtlighet, är det någon som minns rabatten jag anlade och kantade med gamla tegelstenar ifjol? Förmodligen inte, men här är i alla fall en bild på hur den tar sig ut just nu, före något börjat blomma.


Här har jag grävt ner en hel del av de lökväxter jag skaffade i höstas och även de ljuvligt söta nävor som gulle-Monkan skickade mig ända från Skåne på sensommaren. Betongklumparna är en tillfällig lösning för att hindra postens &$%@$! utdelare att köra sönder alltsammans med sina bilar.

Medan det regnade och ruskade knåpade jag förresten till ännu ett Jïengearmband. De går att variera i det oändliga och den här gången valde jag ett något mer folkloristiskt stuk på brodyren. Det blev gan­ska najs det också och kan bli riktigt läckert kombinerat med rätt kläder :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Det finns en första gång för allt

IDAG HAR JAG gjort någonting som jag aldrig gjort förut: jag har rek­lamerat den klippning jag fick förra veckan. Ja, faktiskt. Efter att två sinsemellan oberoende personer båda frågat mig: ”Men vad har du gjoort?! Har du klippt dig själv eller..?” insåg jag att något måste gö­ras.

Att håret hade blivit för kort för att hållas i hästsvans – mitt enda rik­tiga krav – var illa men något jag kan leva med, och längden ökar ju med en centimeter per månad. Men att se ut som om jag i höggradigt berusat tillstånd, med förbundna ögon och en ovass sax själv gått lös på mitt hår ... nä, det köper jag inte.

Förbrytarbilden här nedan visar hur jag ser ut efter denna s.k. garan­ti­klippning: snarlik en flygbombad höstack. Hur det såg ut före vill ing­en veta. Jag lovar!

Veckans Vanartiga Vers #57

Ett torskfiskeproffs ifrån Möja
i näten en gång fick en slöja.
Men bruden var väck,
så där på sitt däck
han fick sig med fisklukten nöja.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Bättre att skratta åt eländet

DEN HÄR VAR rolig redan före Lordi gick och vann hela tjottablängen, men blev egentligen ännu roligare då, när vi kammade hem segern med ett gäng som verkligen såg ut som deras postadress var c/o Lu­cifer Himself:

---

Det blir knappast varmare än 15 grader i Finland, så skalan börjar där.

+15	Spanjorerna tar på sig mössa, vinterjacka och handskar. Finnarna solar.
+10	Fransmännen försöker förgäves att starta centralvärmen i sina hus. Finnarna planterar blommor i trädgården.
+5	Italienska bilar vägrar starta. Finnarna cruisar i cab.
+/-0	Destillerat vatten fryser. Vattnet i Vandaån blir lite tjocka­re.
-5	Folk i Kalifornien håller på att förfrysa. Finnarna grillar den sista korven före vintern.
-10	Engelsmännen sätter på värmen i sina hus. Finnarna tar på sig en långärmad tröja.
-20	Australiensarna flyr från Mallorca. Finnarna slutar fira mid­sommar, hösten har kommit.
-30	Folk i Grekland dör av kyla. Finnarna börjar torka tvätt in­omhus.
-40	Paris krackelerar av kylan. Finnarna köar vid korvkiosken.
-50	Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen. Finska armén skjuter upp sin vinteröverlevnadskurs i väntan på riktigt vinterväder.
-60	Korvatunturi (där jultomten bor) förfryser. Finnarna hyr vi­deo och stannar inne.
-70	Den falske jultomten flyttar söderut. Finnarna blir frustr­era­de eftersom det inte går att lagra Kossu* (Koskenkorva) utomhus. Finska armén drar ut på vinteröverlevnadskurs.
-183	Mikroberna i maten överlever inte. De finska korna klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.
-273	All atombaserad rörelse stannar. Finnarna börjar säga till varandra: ”För fan, vad kallt det känns ute idag!”
-300	Helvetet fryser till is. Finnarna vinner melodifestivalen.

*) uttalas: kåsso

”Fel låt vann.”

RUBRIKEN SÄGER ALLT. Mer tänker jag inte orda om gårdagens final i Düsseldorf :o/

Jag ska strax gå ut och ge mig i kast med att byta olja på Stig, mitt gamla gräsklipparskrälle. Men först en presentation av de två senaste Jïengearmbanden:


Mönster/Pattern ©Stjärnkraft