Visar inlägg med etikett Inomhusblommor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Inomhusblommor. Visa alla inlägg
onsdag 27 juli 2016
måndag 22 juni 2015
”Hjälp!” & ”Har ni sett på maken?”
INTE RÅKAR DET vara någon som känner till namnet på denna min vackert brokbladiga krukväxt? Själv har jag inte en susning.
Och kolla här, på mitt helknasiga lejongap som blivit perenn så det förslår! Den har nu övervintrat för tredje gången inne i Glaspalatset och kommit igen som aldrig förr. Långa, stadiga stänglar med jättelika blomställningar har den. Hur knäppt som helst :-)
Nyhet på gång till trädgården har jag också i och med att jag i år äntligen fått till det och sått frön från temynta. Jag har länge suktat efter att få in denna växt på gården, men av olika orsaker har det inte blivit av förrän nu.
Det tog evinnerliga tider innan fröna grodde och inte har de vuxit snabbt heller, de små liven. Men nu har de äntligen tagit lite fart, så nu kan jag faktiskt skilja temyntan från annat ”skräp” som spirar i min egenhändigt hopkokade såjord.
Edit 25-06-2015:
Jag har fått besked om vad krukväxten heter nu! Det är en liten raring som heter rosenstänk och som återfinns med flera olika bladvarianter.
Och kolla här, på mitt helknasiga lejongap som blivit perenn så det förslår! Den har nu övervintrat för tredje gången inne i Glaspalatset och kommit igen som aldrig förr. Långa, stadiga stänglar med jättelika blomställningar har den. Hur knäppt som helst :-)
Nyhet på gång till trädgården har jag också i och med att jag i år äntligen fått till det och sått frön från temynta. Jag har länge suktat efter att få in denna växt på gården, men av olika orsaker har det inte blivit av förrän nu.
Det tog evinnerliga tider innan fröna grodde och inte har de vuxit snabbt heller, de små liven. Men nu har de äntligen tagit lite fart, så nu kan jag faktiskt skilja temyntan från annat ”skräp” som spirar i min egenhändigt hopkokade såjord.
Edit 25-06-2015:
Jag har fått besked om vad krukväxten heter nu! Det är en liten raring som heter rosenstänk och som återfinns med flera olika bladvarianter.
torsdag 14 maj 2015
Om ett fruktsamt försök och en überbillig uteplats
FÖR NÅGRA VECKOR sedan fick jag plötsligt för mig att prova pollinera mina Phalaenopsisorkidéer. Bara för att det ska gå, inte för att jag ställt in mig på att börja odla i stor skala. Och si, det gick! Ungefär hälften blev faktiskt befruktade och är nu gravida. Det är skaftet som blomman sitter på som ombildas till en frökapsel om det lyckats.
Sedan väntar jag med spänning på att hela den stora drös med pelargoner jag fick överta under senvåren ska bekänna färg. F.n. har jag inte en suusning om vad de har för kulörer; vet inte ens vad det är för sorter. Knoppbildningen är i alla fall i full gång nu, så det dröjer inte länge tills jag får visshet.
Sen måste jag bara visa vad som går att åstadkomma med en trave avlagda lastpallar, spillvirkesbräder, några meter ribbor och lite färg! En kompis som hyr det lilla hus hon bor i ville få till en uteplats, bl.a. som skydd för sina krukodlingar. Men bor man på hyra avsätter man inte en massa pengar på att rigga till det – om man nu överhuvudtaget skulle få värdens tillåtelse. Här var vi nästan färdiga med hopskruvningen av det hela. Visst blev det rätt okej ..?
Den som tittar noga ser att det finns två spaljéer i vardande också. Vid fotograferingen fattades bara hönsnätet.
Sedan väntar jag med spänning på att hela den stora drös med pelargoner jag fick överta under senvåren ska bekänna färg. F.n. har jag inte en suusning om vad de har för kulörer; vet inte ens vad det är för sorter. Knoppbildningen är i alla fall i full gång nu, så det dröjer inte länge tills jag får visshet.
Sen måste jag bara visa vad som går att åstadkomma med en trave avlagda lastpallar, spillvirkesbräder, några meter ribbor och lite färg! En kompis som hyr det lilla hus hon bor i ville få till en uteplats, bl.a. som skydd för sina krukodlingar. Men bor man på hyra avsätter man inte en massa pengar på att rigga till det – om man nu överhuvudtaget skulle få värdens tillåtelse. Här var vi nästan färdiga med hopskruvningen av det hela. Visst blev det rätt okej ..?
Den som tittar noga ser att det finns två spaljéer i vardande också. Vid fotograferingen fattades bara hönsnätet.
lördag 1 november 2014
onsdag 11 december 2013
”Ruckelhäxan gör en Kirschsteiger” – igen
ALLA SOM NÅGON gång haft en azalea vet vilket !@§ jobb det är med att försöka hålla den i livet. Den får ju liksom aldrig torka ut, inte det minsta lilla.
Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma princip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köksfönster.
Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med planteringskrukans botten.
Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spikband, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?
På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.
Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma princip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köksfönster.
Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med planteringskrukans botten.
Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spikband, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?
På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.
fredag 23 augusti 2013
Om att fröjda sig åt det lilla
HERREGUD, SÅ FJOLLIG man kan bli med åren ... T.ex. visste jag inte till mig i förrgår, när jag upptäckte att mina änglavingar (fläckbegonia, Begonia maculata) har prytt sig med blommor. Tantvarningarna kommer således inte bara i spridda skurar nuförtiden. Nä, minsann! Det är tammefan så att det ösregnar nästan alla dagar, så är det.
Jag har redan ett tag lagt märke till att jag lite för ofta har en tendens att börja meningar med: ”Ja, annat var det när jag var ung, för då ...” Och uttrycket Det var bättre förr har blivit så vanligt förekommande i min vokabulär, att jag seriöst funderar på om jag ska ta och brodera mig en väggbonad med texten.
Dagen ser ut att bli en lika hopplös sådan som den igår, med gungeligung-gung i skallen heela långa dagen, konstant ”värk” i vaderna och pirr i underkropp och armar om jag lägger mig platt för att motverka sjögången. Och som en extra guldkant en liten, liten huvudvärk som gör sig påmind från arla morgonstund till sena kvällen. Fröjdefullt så det förslår :o/ Om inte läkarvetenskapen snart kommer underfund med vad allt som är knas med mig, ja, då blir jag knasig!
En sån tur att jag bakade en sats muffins i förrgår kväll, för då finns det åtminstone någonting att trösta sig med. Mina mandelmuffins utgår från receptet för chokladmuffins, med den enda skillnaden att kakaon är utbytt mot mandelmjöl istället.
Simma lugnt, hörni! Det tänker jag göra. Sängbottencrawl av olympiska mått verkar det som.
onsdag 24 juli 2013
Några tips från coachen
EFTER ÅTTA ÅR med ”Rucklet” och närmare 25 som seriös månskenshantverkare har jag till slut tillåtit mig att skaffa det som varje rekorderligt singelfruntimmer borde ha i sin handväska: en låstång.
Under arbetet med den senaste tidens metalliska konstruktioner av bångstyrigt spikband med mycket svikt insåg jag att det var av nöden. Polygripar, skiftnycklar, diverse tänger och klämmor i all ära, men när de två artrotiska händer jag har till mitt förfogande båda behövdes för att klämma ihop och hålla emot, hur skulle då självaste skruvandet gå till??
Låt mig därför presentera min nya BFF*. Har du ingen ..? Skaffa en!
Nåväl, raskt ut från ruckelköket slash verksta’n och ut till Glaspalatset för nästa tips!
Det är, som tidigare konstaterats, dags att höstså. Då är det också dags att dra upp det som ska skördas (majrova, morot, rödbeta) alternativt rensa bort det som gått i blom (spenat, rucola).
I pallkragsodlingarna har samtliga utvecklat storvulna blast, sprängfyllda med näringsrika godsaker. Istället för att dumpa allt i komposten har jag börjat hacka en grönsallad som jag vänder ner i jorden direkt, typ instant gröngödsling. Alla jordlevande kryp applåderar av förtjusning över detta delikata tillskott på menyn, plus att jag inte behöver vänta ett par år på att det gröna ska omvandlas till jord i en öppen lövkompost. Alla är nöjda :o)
På bilden syns också resultatet av kombinationen Rölundas prima plantjord + underhållsgödsling med nässelvatten + toppgödsling med sagda ”grönsallad”. Körsbärstomaterna blommar helt hejdlöst och nu börjar det ploppa upp tomater i vardande! Men de är sena i år. Det är, och fortsätter att vara, kallt för årstiden. Igår inte ens 14° framåt kvällningen :o(
Sista tipset för dagen handlar om vattning, både av inom- och utomhusblommor. Alla har vi väl irriterat oss på att vattnet man häller i krukan bara rinner rakt igenom, utan att egentligen väta jorden? Ja, åtminstone blir jag galen på det.
Därför vattnar jag numera genom att i en hink med vatten resolut trycka ner hela krukan precis under ytan. Är jorden torr bubblar det hej vilt och först när det slutar är jorden mättad. Det här är särskilt bra för såna krukväxter som ska få torka upp emellan, men få sig en ordentlig rotblöta när de väl vattnas.
För sommarblommorna ute är det här den ultimata vattningstekniken! Planterar man i lerkrukor, som många med mig gör, torkar jorden ut extremt fort i sol och vind. Sänkbevattnar man behöver man inte vattna stup i kvarten. Om det inte råder ökenhetta räcker det med en eller ett par gånger i veckan. Något oftare om krukorna är väldigt små.
Under arbetet med den senaste tidens metalliska konstruktioner av bångstyrigt spikband med mycket svikt insåg jag att det var av nöden. Polygripar, skiftnycklar, diverse tänger och klämmor i all ära, men när de två artrotiska händer jag har till mitt förfogande båda behövdes för att klämma ihop och hålla emot, hur skulle då självaste skruvandet gå till??
Låt mig därför presentera min nya BFF*. Har du ingen ..? Skaffa en!
Nåväl, raskt ut från ruckelköket slash verksta’n och ut till Glaspalatset för nästa tips!
Det är, som tidigare konstaterats, dags att höstså. Då är det också dags att dra upp det som ska skördas (majrova, morot, rödbeta) alternativt rensa bort det som gått i blom (spenat, rucola).
I pallkragsodlingarna har samtliga utvecklat storvulna blast, sprängfyllda med näringsrika godsaker. Istället för att dumpa allt i komposten har jag börjat hacka en grönsallad som jag vänder ner i jorden direkt, typ instant gröngödsling. Alla jordlevande kryp applåderar av förtjusning över detta delikata tillskott på menyn, plus att jag inte behöver vänta ett par år på att det gröna ska omvandlas till jord i en öppen lövkompost. Alla är nöjda :o)
På bilden syns också resultatet av kombinationen Rölundas prima plantjord + underhållsgödsling med nässelvatten + toppgödsling med sagda ”grönsallad”. Körsbärstomaterna blommar helt hejdlöst och nu börjar det ploppa upp tomater i vardande! Men de är sena i år. Det är, och fortsätter att vara, kallt för årstiden. Igår inte ens 14° framåt kvällningen :o(
Sista tipset för dagen handlar om vattning, både av inom- och utomhusblommor. Alla har vi väl irriterat oss på att vattnet man häller i krukan bara rinner rakt igenom, utan att egentligen väta jorden? Ja, åtminstone blir jag galen på det.
Därför vattnar jag numera genom att i en hink med vatten resolut trycka ner hela krukan precis under ytan. Är jorden torr bubblar det hej vilt och först när det slutar är jorden mättad. Det här är särskilt bra för såna krukväxter som ska få torka upp emellan, men få sig en ordentlig rotblöta när de väl vattnas.
För sommarblommorna ute är det här den ultimata vattningstekniken! Planterar man i lerkrukor, som många med mig gör, torkar jorden ut extremt fort i sol och vind. Sänkbevattnar man behöver man inte vattna stup i kvarten. Om det inte råder ökenhetta räcker det med en eller ett par gånger i veckan. Något oftare om krukorna är väldigt små.
*) BFF står för Best Friends Forever – för evigt bästa vänner. Ett uttryck som varit flitigt exploaterat på sistone, bl.a. av den famösa hotellkedjedottern Paris Hilton. Hon har säkert ingen låstång, förresten. I alla fall inte i handväskan. I den har hon nämligen en sorts hund.
*himlar med ögonen*
Opraktiskt.
För att inte tala om fånigt.
*himlar med ögonen*
Opraktiskt.
För att inte tala om fånigt.
onsdag 17 juli 2013
Man får ju inte glömma ”pocenten”
DET GÄLLER JU att variera sig, så att Livet inte blir alltför enahanda, inte sant? Ifjol blev det körsbärslikör. I år gav min röda vinbärsbuske ett
Annars kan jag rapportera, att det är så torrt så att gräsmattan knastrar värre än gårdsgruset om man dristar sig till att kliva på den. Igår fick jag t.o.m. lov att vattna mitt ena rabarberbestånd, för stjälkarna hade tappat all stadga och de stora bladen låg som blöta disktrasor utåt marken. Snart bara måste det komma regn, så det blir lite studs i all växtlighet, som nu står i rabatterna och slokar likt utarbetade glädjeflickor.
Fast i terrassplanteringarna är det förstås mera liv, för där nänns man ju vattna. Den här närbilden är av en av mina för året nya pelargoner. En namnlös sak, men med ovanliga och söta blommor. Ja, ett namn har den förstås, men i mitt teflonminne lyckades det inte få fäste.
Själv är jag inte mycket att hänga för visning just nu. Det är något med sommar’n som gör att jag alltid mår sämre i muskler, ledband och å skallgungets vägnar. För att inte tala om artrosen på den där
Det är väl sen ändå en evinnerlig tur att jag har en förmåga att hålla mig sysselsatt och igång? Annars vore det lätt att helt enkelt säcka ihop i hammocken och bli sittande där från bittida till sent. Men nya idéer och projekt kallar. Mot järnvaruhandeln med
söndag 14 juli 2013
Blandat ”bandat”
DET ÄR KUL att odla egna slanggurkor. Inte bara för att det är trevligt att veta att de är obesprutade och kan ätas i samma stund de plockats i Glaspalatset, utan också för att gurkor hittar på en massa roligheter när de blir till. Den långtifrån EU-godkända häromsistens var skoj och här har vi en annan:
Sen ska jag idag visa vad man kan göra av stommen till ett gammalt paviljongtak av den där billiga skräpmodellen (som säckat ihop för länge sedan), en rulle s.k. spikband och några bultar och muttrar: en utomordentlig klätterställning till trädgården. Konstruktionen ser hur proper ut som helst efter sprejmålning med matt, svart färg, nästan som gjutjärn:
Spikband gick inte att uppbringa på mindre rulle än 25 meter. Till växtstödet för utomhusbruk gick det cirkus en, så då får man hitta på annat också. Det blev två växtstöd till mina porslinsblommor och i det här fallet lämnade jag bandet omålat:
Sen knåpade jag bara på skoj ihop ett luftigt klot, som även det fick sig en släng med sprejburken. Klotet skruvade jag fast på en stolpe av impregnerat och, tjilevipp, så har man gjort sig en trädgårdsskulptur!
Jag har fortfarande spikband kvar på rullen, så det är inte omöjligt att det blir något till endera dagen. Kanske ett par klot till, av något mindre format? Tja, vi får väl se, för det finns fortfarande en hel trave med aluminiumrör kvar från paviljongtaket också.
Från odlingsfronten kan jag rapportera att årets skörd av röda vinbär är avklarad. Det blev inte mycket att skryta med, men klart mer än ifjol! Vackert så, som vi positivister säger, och täcker gott och väl mitt lilla hushålls behov.
måndag 8 juli 2013
Ruckelhäxan goes huslig
DET SUSAR I säven idag kan man säga, med rak nordlig vind, som tar i med 13 m/s i vindbyarna. Inte optimalt sommarväder alls, men desto mer syltkokningsdito! Vilken tur att jag inte hann med jordgubbskoket igår ;o)
Vad jag däremot fick uträttat igår, var uppskrubbning av det vitmålade utemöblemanget på terrassen. Efter ett möte med rotborste och diskmedelsvatten ser det nästan ut som jag har köpt nya möbler för året. Men tänk, att det skulle hinna gå en hel vecka in i juli innan jag fick detta gjort!
När jag nu en gång hade halat upp vattenslangen på terrassen passade jag på att skämma bort några av mina större krukväxter med en dusch. Däribland cliviorna, vars långa, av damm gråsilvriga blad plötsligt antog en helt annan nyans, en grön. Jag gillar insatser som ger väldigt synliga resultat! Därmed underförstått att regelbunden veckostädning inte är min grej, so to speak ;o)
Sent, sent på kvällen hörde jag det knastrande ljudet av bildäck på gårdsgrus. Det var gode vännen W, som rullade in på gården med trunken full av pinfärsk sik. I skymningen genomfördes sedan en ”ekorrskinnsaffär”: ett stycke vacker fisk – rensad, fjällad och klar för köket – mot en liten påse färska rot- och grönsaker. Inte så dumt, huh?
Så idag blir det matlagning på riktigt, som omväxling till mackorna, som allt mer frekvent förekommer till såväl lunch som mellanmål och middag. Gud, så gott det ska bli med foliekokt sik!
Sen måste jag bara få visa den helt P.E.R.F.E.K.T.A naturskiva av röd granit, som väninnan S snubblade på i skogen och vänligen överlåtit på mig.
En ny baksten! Härligt, för den nuvarande – även denna i granit – är onödigt tjock och tung. Den nya är bara mindre än två centimeter tjock och väger hanterliga 4,6 kg. TACK ♥!
Vad jag däremot fick uträttat igår, var uppskrubbning av det vitmålade utemöblemanget på terrassen. Efter ett möte med rotborste och diskmedelsvatten ser det nästan ut som jag har köpt nya möbler för året. Men tänk, att det skulle hinna gå en hel vecka in i juli innan jag fick detta gjort!
Knäna knorrar dock och säger sig inte förstå varför det skulle vara nödvändigt. Det är ju ändå på dynorna man sitter, påstår de. Korkade knän!
När jag nu en gång hade halat upp vattenslangen på terrassen passade jag på att skämma bort några av mina större krukväxter med en dusch. Däribland cliviorna, vars långa, av damm gråsilvriga blad plötsligt antog en helt annan nyans, en grön. Jag gillar insatser som ger väldigt synliga resultat! Därmed underförstått att regelbunden veckostädning inte är min grej, so to speak ;o)
Sent, sent på kvällen hörde jag det knastrande ljudet av bildäck på gårdsgrus. Det var gode vännen W, som rullade in på gården med trunken full av pinfärsk sik. I skymningen genomfördes sedan en ”ekorrskinnsaffär”: ett stycke vacker fisk – rensad, fjällad och klar för köket – mot en liten påse färska rot- och grönsaker. Inte så dumt, huh?
Så idag blir det matlagning på riktigt, som omväxling till mackorna, som allt mer frekvent förekommer till såväl lunch som mellanmål och middag. Gud, så gott det ska bli med foliekokt sik!
Sen måste jag bara få visa den helt P.E.R.F.E.K.T.A naturskiva av röd granit, som väninnan S snubblade på i skogen och vänligen överlåtit på mig.
En ny baksten! Härligt, för den nuvarande – även denna i granit – är onödigt tjock och tung. Den nya är bara mindre än två centimeter tjock och väger hanterliga 4,6 kg. TACK ♥!
torsdag 6 juni 2013
Ambivalens
”Å, i år tror jag att jag satsar på rosa! Lite feminint, så där.”
”Men njä, jag klär ju så bra i rött. Det säger alla.”
”Fast rosa är läckert. Och så måste man ju förnya sig lite ibland.”
”Eller det måste man faktiskt inte! Nä.”
”Dessutom är rött så klassiskt. Alltid lika snyggt, eller hur?”
.
.
.
*beslutsångest molto grande*
.
.
.
”Äh, va’ fan! Jag kör lite av båda. Dessutom har hon där blonda, bombade höstacken i ’Äntligen hemma’ sagt att rosa och rött går bra att kombinera, så det så!”
onsdag 17 april 2013
Rollin’ down the river
LIVET ÄR EGENTLIGEN inget annat än en ändlös räcka med val. Det blir många ”Ska jag välja hötappen till höger eller den till vänster” ... ”Ska jag se det från den mörka sidan eller från den ljusa?” ... ”Ska jag stillatigande betrakta det hela från sidan om eller ska jag agera?” ... och så vidare, och så vidare.
Somliga gör lättvindigt sina val, mer eller mindre omedvetet. Andra lider av konstant beslutsångest. Inte jag.
Och jag väljer att se framåt. Jag väljer att se att det kommer finväder även efter det lägsta av lågtryck. Jag väljer att inte godvilligt köras över, behandlas nonchalant, få ett otrevligt bemötande eller låta mig utsättas för utstuderade brott mot lag och rätt.
För ser ni, på rullande stenar växer det ingen mossa och att starta ett litet jordskred är bättre än att svårmodigt klafsa omkring i stinkande ävja. För min skull och för din, men mest av allt för min dotters skull, ger jag fanimig inte upp!
Så igår bytte jag till sommardäck på Röda Faran, 23 i år.
Igår planterade jag pelargonsticklingar.
Igår startade jag en ny stickning.
Och imorgon har jag en tid på kirurgiska polikliniken.
Let’s keep on rollin’, shall we?
Somliga gör lättvindigt sina val, mer eller mindre omedvetet. Andra lider av konstant beslutsångest. Inte jag.
Och jag väljer att se framåt. Jag väljer att se att det kommer finväder även efter det lägsta av lågtryck. Jag väljer att inte godvilligt köras över, behandlas nonchalant, få ett otrevligt bemötande eller låta mig utsättas för utstuderade brott mot lag och rätt.
För ser ni, på rullande stenar växer det ingen mossa och att starta ett litet jordskred är bättre än att svårmodigt klafsa omkring i stinkande ävja. För min skull och för din, men mest av allt för min dotters skull, ger jag fanimig inte upp!
Så igår bytte jag till sommardäck på Röda Faran, 23 i år.
Igår planterade jag pelargonsticklingar.
Igår startade jag en ny stickning.
Och imorgon har jag en tid på kirurgiska polikliniken.
Let’s keep on rollin’, shall we?
söndag 17 mars 2013
”Det tar sig”, sa pyromanen
DET ÄR SPÄNNANDE det här med färger. Jag märker så väldigt tydligt att mina färgval är intimt sammanknippade med mitt humör. Är jag glad dras jag mot sprakande, klara nyanser i rött, orange, violett, turkos osv. Men känner jag mig låg, då går det åt andra hållet.
Gårdagens dubbla mormorsgrytlapp kanske kan sägas vara någonstans mittemellan..? Inspirationen kom från omslaget på min konstnärshandbok, som råkade ligga framme på vardagsrumsbordet.
Utomhus envisas det fortfarande med att vara -10°, denna söndag den 17:e mars 2013, då min pappa skulle ha fyllt 103. 36 år har han redan varit borta, så det är knappt det känns som jag någonsin haft en far.
Något annat som också borde vara dött och begravet är mitt lilla olivträd. Efter förra vintern såg det totalkolavippat ut och jag lyfte ut det på backen, för vidare befordran till trädgårdskomposten. Men hur det nu kom sig så hann jag inte med, och nästa gång jag kastade ett öga på det lilla livet, ja, då grönskade det!
Den här vintern har det gått bättre, trots den minimala mängd ljus som letar sig in i mitt ouppvärmda källarförråd. Gott om gröna kvistar:
Till och med inne i köket går det rätt okej just nu. Jag brukar aldrig lyckas hålla liv i såna där krukor med basilika från livsmedelsbutiken, men si, med ett nytt knep tycks det funka den här gången!
Plastkrukan står i ett högt och smalt glas med vatten ända upp över halva krukan. Hela härligheten står sedan i en ogenomskinlig burk, så att rötterna, som så småningom letar sig ut genom krukbotten, skyddas för ljus. Plantan är ett par månader gammal vid det här laget, så jag har slagit personligt rekord!
I den höga kristallvasen står resterna av en bukett rosor. Stjälkarna började få så mycket gröna skott i varje bladveck att jag helt enkelt inte nändes slänga dem när blommorna vissnat. Kanske går de t.o.m. att sticka ner i jord så småningom, så att de får rötter..?
Till höger om basilikan står ett annat bevattningsexperiment. Genom jorden i den svarta plastkrukan löper en stump nylonlina, typ lite grövre än persiennsnöre, som slutar i en nedhängande bit under krukan. Syntetmaterial måste det vara, för t.ex. bomull murknar.
Krukan står ovanpå en vattenreservor, där vattnet inte får nå upp till själva krukan. Via linan kommer kapillärkraften att suga vattnet uppåt, så jorden i krukan hålls konstant fuktig.
Och ja, det fungerar utomordentligt bra. Nu håller jag på att klura ut ett listigt förkultiveringskärl för min kommande vårsådd, som jag tänkt bevattna på samma sätt, för att utan ständig passning kunna hålla en jämn fuktighet i sådden.
Gårdagens dubbla mormorsgrytlapp kanske kan sägas vara någonstans mittemellan..? Inspirationen kom från omslaget på min konstnärshandbok, som råkade ligga framme på vardagsrumsbordet.
Utomhus envisas det fortfarande med att vara -10°, denna söndag den 17:e mars 2013, då min pappa skulle ha fyllt 103. 36 år har han redan varit borta, så det är knappt det känns som jag någonsin haft en far.
Något annat som också borde vara dött och begravet är mitt lilla olivträd. Efter förra vintern såg det totalkolavippat ut och jag lyfte ut det på backen, för vidare befordran till trädgårdskomposten. Men hur det nu kom sig så hann jag inte med, och nästa gång jag kastade ett öga på det lilla livet, ja, då grönskade det!
Den här vintern har det gått bättre, trots den minimala mängd ljus som letar sig in i mitt ouppvärmda källarförråd. Gott om gröna kvistar:
Till och med inne i köket går det rätt okej just nu. Jag brukar aldrig lyckas hålla liv i såna där krukor med basilika från livsmedelsbutiken, men si, med ett nytt knep tycks det funka den här gången!
Plastkrukan står i ett högt och smalt glas med vatten ända upp över halva krukan. Hela härligheten står sedan i en ogenomskinlig burk, så att rötterna, som så småningom letar sig ut genom krukbotten, skyddas för ljus. Plantan är ett par månader gammal vid det här laget, så jag har slagit personligt rekord!
I den höga kristallvasen står resterna av en bukett rosor. Stjälkarna började få så mycket gröna skott i varje bladveck att jag helt enkelt inte nändes slänga dem när blommorna vissnat. Kanske går de t.o.m. att sticka ner i jord så småningom, så att de får rötter..?
Till höger om basilikan står ett annat bevattningsexperiment. Genom jorden i den svarta plastkrukan löper en stump nylonlina, typ lite grövre än persiennsnöre, som slutar i en nedhängande bit under krukan. Syntetmaterial måste det vara, för t.ex. bomull murknar.
Krukan står ovanpå en vattenreservor, där vattnet inte får nå upp till själva krukan. Via linan kommer kapillärkraften att suga vattnet uppåt, så jorden i krukan hålls konstant fuktig.
Och ja, det fungerar utomordentligt bra. Nu håller jag på att klura ut ett listigt förkultiveringskärl för min kommande vårsådd, som jag tänkt bevattna på samma sätt, för att utan ständig passning kunna hålla en jämn fuktighet i sådden.
måndag 11 mars 2013
Våren vs Vintern: 1-1
INATT SKVALPADE TEMPERATUREN runt -12° igen, så kom inte och snacka vår med mig ännu! Det enda vårtecknet so far är att jag gått lös på mina hibiskusar och vårbeskurit dem. Alla utom den som står i vardagsrumsfönstret på tillväxt och som med tiden ska bli en lika stor och ståtlig stamhibiskus som sin mamma.
Det som ses dingla från grenarna i mammablomman är ljusslingan från i julas. Det blir klart enklare att trassla bort den när ”trädkronan” nu blivit ordentligt tuktad. Och tänk, inte knipsade jag av sladden heller! :o)
Men annars är det vinter ännu. Utanför köksfönstret virvlar små korn av snö genom luften och skaren håller gården i ett stadigt grepp. Så det är bara att fortsätta med vintriga hantverk i ull, så länge som kylan håller i sig. Ett par pulsvärmare till är under produktion. Den här gången i rött, grått och grönt, som ger dem ett visst allmogestuk:
Annars kan jag meddela att jag för närvarande egentligen inte har lust med någonting. Nada, njet, nothing whatsoever. Men anmälan till Patientförsäkringscentralen artar sig ändå, trots att jag är fucking fed up på att försöka ta mig framåt i den strida motströmmen. För ser ni, jag instämmer helt och fullt med Louise Hoffsten: Only the dead fish follow the stream!
Det som ses dingla från grenarna i mammablomman är ljusslingan från i julas. Det blir klart enklare att trassla bort den när ”trädkronan” nu blivit ordentligt tuktad. Och tänk, inte knipsade jag av sladden heller! :o)
Men annars är det vinter ännu. Utanför köksfönstret virvlar små korn av snö genom luften och skaren håller gården i ett stadigt grepp. Så det är bara att fortsätta med vintriga hantverk i ull, så länge som kylan håller i sig. Ett par pulsvärmare till är under produktion. Den här gången i rött, grått och grönt, som ger dem ett visst allmogestuk:
Annars kan jag meddela att jag för närvarande egentligen inte har lust med någonting. Nada, njet, nothing whatsoever. Men anmälan till Patientförsäkringscentralen artar sig ändå, trots att jag är fucking fed up på att försöka ta mig framåt i den strida motströmmen. För ser ni, jag instämmer helt och fullt med Louise Hoffsten: Only the dead fish follow the stream!
tisdag 5 mars 2013
Om några vårvintriga företeelser
LILLA A HAR i egenskap av niondeklassist fått en biljett till fredagens läslustkväll i samband med årets upplaga av Mariehamns litteraturdagar, 15-17.3. Det fick mig igår att ta en titt på programmet, trots att jag av ekonomiska orsaker inte har råd att bevista något kulturellt evenemang som har en prislapp.
Jag noterar, att lördagens första programpunkt har rubriken Presentation av ny åländsk litteratur. Se där, ja! Vad sägs om lite vadslagning om huruvida tant Solveig kommer att återfinnas i detta celebra sällskap..? Jag sätter en europeisk tia på att så inte är fallet och hade gärna satsat det tiodubbla om råd hade funnits.
Sen tänkte jag som omväxling förgylla den här dagen med lite vegetationsrapportering. Den största överraskningen bjuder mina två cherimoyaplantor på. De är drivna från frön jag hämtade hem från Madeira i november 2010, men fick under den gångna vintern spatt. Mitt i allt fällde de alla sina blad och jag trodde att det var kört, men ställde ändå dem åt sidan för att bida min tid.
Nu kommer det nya grenar, med nya blad, på varje plats där ett fallet blad har suttit! Snacka om återhämtning :o) Samtidigt blommar alla mina phalaenopsis, brudorkidéer, och det är ju kul som bara den. Och som lök på laxen har en hibiskus, som jag håller på att stamma upp åt Lilla A, satt knopp!
Lite kul är också kul, som jag ofta brukar säga!
Jag noterar, att lördagens första programpunkt har rubriken Presentation av ny åländsk litteratur. Se där, ja! Vad sägs om lite vadslagning om huruvida tant Solveig kommer att återfinnas i detta celebra sällskap..? Jag sätter en europeisk tia på att så inte är fallet och hade gärna satsat det tiodubbla om råd hade funnits.
Sen tänkte jag som omväxling förgylla den här dagen med lite vegetationsrapportering. Den största överraskningen bjuder mina två cherimoyaplantor på. De är drivna från frön jag hämtade hem från Madeira i november 2010, men fick under den gångna vintern spatt. Mitt i allt fällde de alla sina blad och jag trodde att det var kört, men ställde ändå dem åt sidan för att bida min tid.
Nu kommer det nya grenar, med nya blad, på varje plats där ett fallet blad har suttit! Snacka om återhämtning :o) Samtidigt blommar alla mina phalaenopsis, brudorkidéer, och det är ju kul som bara den. Och som lök på laxen har en hibiskus, som jag håller på att stamma upp åt Lilla A, satt knopp!
torsdag 17 januari 2013
Klart retro
vad man med snöre och glasvas kan göra!
Klipp några snören och knyt till ett nät
– och vips finns en ampel, klart retro och het!
MAN TAGER SIG således några meter jutesnöre och ett stycke vasen VAS från IKEA. 24 knutar senare har man ordnat sig en prima ampel à la 1970-tal, perfekt t.ex. för hängande odling av orkidéer, vars stänglar egentligen ska få svinga sig över krukkanten som de behagar och inte tvingas att växa uppåt.
När jag var färdig och hängde upp orkidén i köksfönstret kom jag på, att det här måste jag använda mig av i Glaspalatset i sommar. Frihängande krukor med tomater och jordgubbar kanske..? Och indiankrasse vällande ut ur krukor upphängda i träden på gården!
Så häng inte läpp, go’ vänner!
Häng upp en ampel istället ;o)
söndag 18 november 2012
Om att ge sig ut på obruten mark
TILL MIN FÖDELSEDAG för några dagar sedan hade Lilla A överraskningsbakat en hel drös med små godsaker, s.k. makaroner. Ni vet, såna där små bakelser som består av en över- respektive underdel av maräng blandad med mald mandel och däremellan en läcker fyllning av något slag. Där slog avkomman mig på fingrarna så det bara sjöng om det, för något sånt har jag aldrig gett mig på själv.
Men nu ska det bli ändring! Under gårdagen ägnade jag därför en god stund åt att skålla och skala 400 gram mandel. Färdigmalen är nämligen inte direkt billig och är manübersnål ekonomisk så är man. Vad jag däremot ännu inte lyckats med, är att lokalisera min mandelkvarn och dyker den inte upp kommer det att bli 400 gram jädrar så dyrmald mandel :o/
Sen noterade jag sent igår kväll, att de skott av fläckbegonia jag har stående i ett glas med vatten på fönsterbrädan ända sedan augusti har tappat vettet totalt. Mitt i november och utan fötterna i rejäl jord sätter de igång med att blomma:
Tiden är ur led på alla vis, men tar det sig den här formen av uttryck är jag inte dummare än att jag tackar och tar emot. Imorgon börjar en ny vecka och med den flyter garanterat nytt smolk upp till ytan i bägaren. ”Positive thinking” is not my middle name. Inte numera.
Men nu ska det bli ändring! Under gårdagen ägnade jag därför en god stund åt att skålla och skala 400 gram mandel. Färdigmalen är nämligen inte direkt billig och är man
Sen noterade jag sent igår kväll, att de skott av fläckbegonia jag har stående i ett glas med vatten på fönsterbrädan ända sedan augusti har tappat vettet totalt. Mitt i november och utan fötterna i rejäl jord sätter de igång med att blomma:
Tiden är ur led på alla vis, men tar det sig den här formen av uttryck är jag inte dummare än att jag tackar och tar emot. Imorgon börjar en ny vecka och med den flyter garanterat nytt smolk upp till ytan i bägaren. ”Positive thinking” is not my middle name. Inte numera.
lördag 10 november 2012
Om att finna små, små korn av glädje
fast mest det mörker är
DET VAR SÅ roligt, jag måste skratta, igår när en bekant varit och lämnat in mitt digra överklagande hos, inte till*, Alandia-Bolagen. Eftersom jag på sistone har lärt mig att det är bäst att gardera sig med såväl hängsel som livrem och lacksigill, bad jag bekantingen begära ett mottagningskvitto på att handlingen inkommit inom stipulerad tid.
Detta var vad som presterades, på en bit kartong:
Ja, jag vet inte vad ni tycker, men för egen del är jag förvånad över att ett försäkringsbolag, som garanterat, pga sin ohejdade vana att hellre fälla en fria, säkerligen tar emot ett inte föraktligt antal besvärsskrifter under loppet av ett år, inte har en förtryckt kvittoblankett. Föga förtroendeingivande, if you ask me.
Men roligt var det. Hejdlöst så.
Annat roligt är att alla mina fyra orkidéer plötsligt har bestämt sig för att blomma på en och samma gång! Och allra roligast med det är att en av dem inte gjort det sedan jag köpte den i maj 2010. Men nu är det alltså dags och två av dem sätter dessutom nya stänglar på de gamla, som blommade förra gången. That, too, is a first.
* överklagandet är till Försäkringsdomstolen, inte Alandia-Bolagen, dit det av någon anledning ska föras
Detta var vad som presterades, på en bit kartong:
Ja, jag vet inte vad ni tycker, men för egen del är jag förvånad över att ett försäkringsbolag, som garanterat, pga sin ohejdade vana att hellre fälla en fria, säkerligen tar emot ett inte föraktligt antal besvärsskrifter under loppet av ett år, inte har en förtryckt kvittoblankett. Föga förtroendeingivande, if you ask me.
Men roligt var det. Hejdlöst så.
Annat roligt är att alla mina fyra orkidéer plötsligt har bestämt sig för att blomma på en och samma gång! Och allra roligast med det är att en av dem inte gjort det sedan jag köpte den i maj 2010. Men nu är det alltså dags och två av dem sätter dessutom nya stänglar på de gamla, som blommade förra gången. That, too, is a first.
* överklagandet är till Försäkringsdomstolen, inte Alandia-Bolagen, dit det av någon anledning ska föras
onsdag 22 augusti 2012
Det tar sig en smula
DET ÄR TYDLIGEN sant det jag läste härom veckan, att det tar amerikanska blåbärsbuskar ett antal år att etablera sig och börja ge en skörd som liknar något. Med ett annars rätt uselt odlingsresultat denna märkliga ”sommar” vi haft är det extra skoj att blåbärsskörden blir riklig.
De mognar dessutom lite pö om pö, så man kan plocka under en rätt lång tid.
Kropp och knopp har varit i osedvanligt bra form idag; det råder ingen tvekan om att ryggbekymret jag lider av är av cyklisk natur, med skov som infaller tätare och tätare.
Men idag var det alltså rätt okej. Så jag fick två brustna strängar på gitarren bytta, mat handlad, lite blåbär plockade, äppelmojs lagat till kvällsgott och fyra ex av ”60+ och singel” levererade.
Två av böckerna skulle till stadsbiblioteket, som redan har tre till sitt förfogande, men som idag ringde och sa att de nödvändigt behöver ett par till, eftersom boken knappt hinner tillbaka till hyllorna före den är utlånad igen. Tänka sig, så det kan bli utan att den t.v. ens blivit recenserad av lokaltidningarnas kulturredaktioner. Himla kul för en sann författaramatör!
Och så har jag en fråga till er som kan mer än jag om krukväxter. Vad kan en sån här lustifik blomma heta? Det lär vara en begonia och kallades för änglavingar av givaren, men vilket är det riktiga namnet..?
[Edit 23-08-2012: Med god läsarhjälp har jag fått mig berättat att det är en Begonia maculata.]
De mognar dessutom lite pö om pö, så man kan plocka under en rätt lång tid.
Kropp och knopp har varit i osedvanligt bra form idag; det råder ingen tvekan om att ryggbekymret jag lider av är av cyklisk natur, med skov som infaller tätare och tätare.
Men idag var det alltså rätt okej. Så jag fick två brustna strängar på gitarren bytta, mat handlad, lite blåbär plockade, äppelmojs lagat till kvällsgott och fyra ex av ”60+ och singel” levererade.
Två av böckerna skulle till stadsbiblioteket, som redan har tre till sitt förfogande, men som idag ringde och sa att de nödvändigt behöver ett par till, eftersom boken knappt hinner tillbaka till hyllorna före den är utlånad igen. Tänka sig, så det kan bli utan att den t.v. ens blivit recenserad av lokaltidningarnas kulturredaktioner. Himla kul för en sann författaramatör!
Och så har jag en fråga till er som kan mer än jag om krukväxter. Vad kan en sån här lustifik blomma heta? Det lär vara en begonia och kallades för änglavingar av givaren, men vilket är det riktiga namnet..?
[Edit 23-08-2012: Med god läsarhjälp har jag fått mig berättat att det är en Begonia maculata.]
onsdag 25 april 2012
I min barnkammare
UTOMHUS SÅDDE JAG igår pionvallmo och rosenskära och nästan allt förgrott har nu fått flytta ut till Glaspalatset. Dock inte mina pelargonbebisar, sådda den 23 mars från egna frön. Dem är jag alldeles för rädd om!
Småttingarna börjar få sina första riktiga blad, minimala men ändå karaktäristiska. Det är väl därför de på fackspråk heter just det, karaktärsblad ;o)
Bland det ätliga går det som det brukar: jag har alldeles för många plantor för mitt eget behov. Förnuftet säger mig att jag t.ex. inte behöver ett tiotal chiliplantor, det räcker med en. Men vem har hjärta att helt sonika slänga sånt som grott och växer?
Så om någon vill ha chili i sommar är det bara att säga till! Det finns några som ännu inte skolats om i riktig plantjord och jag delar gärna med mig.
Tomater lär jag också få för många av. I år igen. Och squash, vad det verkar. Håhå, jaja ... :o/
Hur står det till med er andra? Har ni också insjuknat i årets odlarfeber?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
