Finns det något värre?

JAG HAR HÅLLIT på med att fästa alla tvåmiljonersexhundrafyrtiosju­tusenniohundratrettiotvå trådar på baksidan av den trekantiga graffi­tisjalen. Asså, finns det något tråkigare..? Jag designar mer än gärna nya hantverksprodukter, men ack, så skönt det skulle vara om nån an­nan tog på sig trådfästning, pressning och hopsömnad!

Igår var det fredag och det innebär dansträning vid Ålands musikinsti­tut för Lilla A. Det innebär ocks att hon måste rusa hemifrån redan halv fem på eftermiddagen – och ha fått middag i magen före det. Of­ta har jag god planering och kan ställa fram rester från dagen före. Så icke igår. Det fick bli mannagrynsgröt.

15+ är hon och leker fortfarande med maten ;o)


Förresten noterar jag idag att bloggen inte haft ett enda offentligt be­sök från mina vänner på 91.223.107.35 (FPA) efter den 1 mars. De dag­liga, ofta flertaliga, visiterna har av någon anledning fått ett tvärt slut. Men ... samtidigt har antalet loggar från proxyservern i St. Pe­ters­burg ökat i motsvarande grad. En ren tillfällighet? Kanske det. Eller också inte.

”Baka bör man, annars dör man.”

SOM VANLIGT NÄR depressiviteten frenetiskt hamrar ner sina bo­på­lar i mitt sinne finns det få saker som är ett så effektivt motmedel som att baka.

Dels känner jag mig nyttig och som om jag trots allt är värd någon­ting, dels sparar jag en hiskelig massa pengar. Igår, när jag verkligen befann mig långt under lågvattenmärket, blev medicinen åtta stora frallor och sexton rejäla kanelbullar.



15 euro hemåt jämfört med att gå till butiken och köpa samma mängd. 15 euro mer att värma huset med, när FPA:s generösa bostadsbidrag om 37,96 med nöd och näppe täcker kostnaden för tre dagar. 15 euro är en oerhörd massa pengar när man faller fallskärmsfritt genom mas­korna i det högst tvivelaktiga sociala skyddsnätet i Finland.

Men idag har vi i alla fall bröd och en bulle till kaffet. Det är mer än många andra har i vårt avlånga i-land. Ännu överlever vi och slipper sova i en sopcontainer.

***
Och igår lärde jag mig en ny sak igen om att vara sjuk i Finland:

Det spelar ingen roll att du inte är frisk, att läkare efter läkare kons­ta­terar att det är något som är galet och din arbetsförmåga är gravt ned­satt eller ingen alls. För så länge som roten till det onda inte har hittats går det inte att sätta en bergfast, oomkullrunkelig diagnos. Så länge som din sjukdom inte är kvantifierbar, som det så vackert heter, är du enligt försäkringsbolagen och Folkpensionsanstalten friskare än den friskaste nötkärna.

Snacka om sjukt!

För övrigt hade jag bröstsmärtor inatt igen, så det hinner förmodligen inte bli aktuellt med mellanlandning i en container förrän det är dags för träfracken. Som f.ö. ska vara gjord av spånplattor, för det såg jag igår på tv i ”Plus” att det finns numera.
 

Dagsformen..? Tackar som frågar, den suger fett.

 
Jaha, och..?

Trött, rent fysiskt alltså.
Vaken med smärtor bakom bröstbenet sedan 04-tiden.

Trött som fan på det här livet.
Otroligt trött på att jämt vara ensam med all skit.

Lessen, orolig och jävligt frustrerad
... och samtidigt: ARGARE än arg.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas:

Varför i herrans namn ger folk storvulna löften till höger och väns­ter, struntar sen blankt i att hålla vad de lovat och tycks ge full­stän­digt blanka sjutton i konsekvenserna?!

Plus, minus, plus, minus, plus ...

DET ÄR KALLT på nätterna. Men under dagarna värmer solen nu så mycket att vädringsluckorna på Glaspalatset öppnas! Gårdsgruset, som varit täckt av ett rejält islager, tittar fram och snart kan jag inte längre se Lilla A:s fotspår i snön där hon sneddat över gården på hemväg från skolan.


Tid för sådd närmar sig och vårnumren av fjolårets Allers Trädgård har fått komma fram. Det är f.ö. ett bra spartips, att fynda åt sig en hel årgång av gamla tidningar t.ex. på en loppis. Framför allt om det man mest är ute efter är kom ihåg-tips för den innevarande månaden, för de är ju samma år efter år.

Vad jag däremot verkligen suktar efter är egna exemplar av de här två biblioteksböckerna:


”Sömmar & stygn” av Anita Gunnars är den bästa, svenska uppslags­bo­ken jag hittat för alla tänkbara och otänkbara broderistygn. Utgiven av ICA bokförlag och med ISBN-nummer 91-534-2521-9.


”The Digital Photography Workbook” lånade jag på bibblan utan att ha några högre förväntningar på den. Pga mina koncentrations­svå­rig­he­ter brukar jag numera ha svårt att läsa såna här instruktions­böck­er, men den här var bra! Lagom mycket text, enkla förklaringar och täcker det mesta. Simon Joinson heter författaren, det brittiska för­la­get heter Piatkus och boken har ISBN-nummer 0-7499-2281-6.

Lapplisa

ATT HANTVERKA ÄR en lisa för själen, det vet alla som ägnar sig åt det i någon form. Häromsistens skrev jag om det stickade, åländska lapptäcke som Nordens Institut på Åland håller på och samlar in mate­rial till. Det krävs ingen handarbetsnörd för att åstadkomma en liten stickad lapp med måtten 15x15 cm, så häng med! Du har tid på dig ända till 30.3.

Så här blev min lapp:


 

Cool Cat

JAG ÄR EGENTLIGEN ingen kattmänniska alls, men Charlie, det är en cool cat det! Det är lite Diggi-diggi-diggi-ding-ding-ding, här glider king­en in* över honom :o)




Det är det däremot inte över mig. Dagen kunde ha fått börja något mer o-frustrerande. Men visst, visst, solen skiner, fåglarna kvittrar och idag kan jag hämta mitt sugrör från posten.

Sean Banan i Melodifestivalen 2012

Prestationer

MIN GRAFFITIMÅLNING MED garn artar sig! Självaste sjalen är fär­dig, så nu är det dags att ta sig an kanten. Svart ska den bli, men jag kan inte bestämma mig för med vilken teknik jag ska göra den. Och i det här skedet vet jag inte om jag ska knyta en frans runt diagonal­sidor­na eller inte, som jag planerade från början.

Måtten, före kant och frans, är c. 142 x 65 cm.


Trots att det var superväder igår blev det som tidigare nämnt bak av matbröd. Jag är ju en stor vän av lång- och kalljäsning, men den här gången gick det lite överstyr. De färdigt utbakade frallorna fick en jäs­tid på drygt fem timmar, vilket var väl mycket. Höjden på slutresultatet blev mer som hamburgerbröd, men konsistensen och smaken är det inget som helst fel på!


Och dammsuget är det också, ba’ så ni vet! Nu borde jag egentligen sätta mig och försöka läsa HFD-beslut på finska (stöön!) och den fin­ländska förvaltningslagen, men solen skiner idag också, så jag väljer faktiskt en promenad framom mer juridiskt mumbo-jumbo. Eller ska jag kanske åka och hälsa på herr K? Nåja, vi får väl se vad det blir.

Imorgon är det måndag igen och jag har telefontid med Långe Dok­torn, min endokrinolog, och för ovanlighetens skull är jag liite nervös för det samtalet. Men ännu är det söndag, så ha en skön sån, hörni!