Hooray and up she rises!

PROJEKTET SJÖSATTES I november i fjol, så produktionstiden blev väl onödigt lång. Men nu är den klar och monterad, min alldeles egenhändigt tillverkade torkhiss, måttanpassade till utrymmet där den hänger. Tanter kan nog när de sätter den sidan till!

Det enda som fattas nu är att skaffa en snygg knape att skruva fast på väggen, så att hisslinan enkelt kan hakas fast i olika höjdlägen.

Om du blir pigg på att göra en egen så är det här det material jag använde:

- 22 mm:s elrör av PVC i längder enl. ditt behov
- 4 st 90° rörkrökar av PVC
- epoxylim
- silverfärgad sprejfärg
- Paracordlina eller motsvarande i den mängd som går åt
- 2 metallringar att fästa hisslinorna i
- 1 enkelt skivblock
- 1 dubbelt skivblock
- 2 takkrokar

Jingle Balls

TJA, MAN TAGER vad man hafver. Ångas måste det. Men nu får det bli en paus i stickningen av mössor.

Mönstret till Pippimössan kan du köpa i min Etsybutik. KLICKA HÄR så kommer du direkt till rätt annons.

När det hänger på uppfinningslusten

EFTERSOM JAG JUST nu inte har någon annan plats för den nytillverkade »kristallkronan» än i mitt köksfönster måste jag klura ut – och mecka ihop – någon sorts konsol att haka på gardinkornischen, för att utan att behöva borra eller spika kunna hänga den där. Diametern är så pass väl tilltagen att det inte lät sig göras genom att helt sonika haka en krok på kornischen. Kronan måste längre in i rummet än så om den inte skulle slå i innerfönstret.

Efter en smula tankearbete plockade jag än en gång fram rullen med spikband, lådan med bultar, maskinskruvar och muttrar och satte igång. Och kan man tänka sig, det blev rätt på första försöket! Nu hänger kronan stadig som en klippa med god marginal till fönsterglaset.

Eftersom jag har garderat mig för att kunna hänga upp en riktigt voluminös ampelväxt från samma konsol har jag tagit i lite extra med storleken. Men hålen i spikbanden kommer ju väl till pass även i det sammanhanget, eftersom jag då kan flytta S-kroken närmare eller längre bort från fönstret.

En skruvad eldkorg!

LAGOM TILL NYÅRSHELGEN har jag lyckats kravla mig över motviljetröskeln och plockat fram spikband, bultar, muttrar och verktyg. Äntligen har jag fått till en modifiering av den tidigare konstruktionen för självbevattning så att den nu har blivit den eldkorg den ända från början mera påminde om.

Huruvida jag någonsin kommer att komma till skott och få den målad är en helt annan femma. En enklare väg skulle vara att dränka den i saltvatten så att den börjar rosta istället. Känns just nu som den rätta vägen att gå.

Upphängt och hissbart – snart ...

I »RUCKLET» FINNS förutom min egen bostad även en separat, supermysig och fullt utrustad etta. Tanken är att den ska hyras ut snarast möjligt, antingen på långtidskontrakt (om rätt hyresgäst dyker upp) eller på AirBnB-bas. Så långt allt gott och väl, men det något begränsade utrymmet i badrummet har berett mig ett visst bekymmer vad gäller torkmöjligheter. Finns det tvättmaskin måste man ju även kunna torka tvätten någonstans.

Men si, det är på väg mot en lösning! Jag har efter en onödigt lång startsträcka äntligen fått tummen ur och börjat färdigställa en takhängd, hissbar torkställning. Innanför ramen på 60x80 cm kommer det att finnas imponerande 6,6 m tvättlina.

Alla attiraljer finns nu hemma, el-rören som ska bli själva ramen är tillkapade och alla hål är borrade. Nu väntar jag på inspiration för att få det hela hoplimmat och sprejmålat i silver, så att det liknar metall. Sen är det inte långt kvar till sanningens minut och det visar sig om jag tänkt rätt eller helt åt helskotta fel. Nuförtiden är jag alltid lika orolig.

Dehydrerar mera!

HAR MAN EGNA tomater ska man laga eget tomatpulver bara man ids! Det är såå gott att ha i all möjlig mat under vintern. Min tomatskörd i år är inget att skryta med, men lik förbannat ska det bli lite pulver av dem också.

Torrskafferiet tillväxer!

ÄPPLE GÅR OCKSÅ bra att torka och mala till pulver :-)

»Filings»

JAG HAR ÅTERUPPTAGIT en sedan länge insomnad vana att sätta egen filbunke. Dels är det gott, dels är det nyttigt och framför allt är det god ekonomi i att laga den själv.

Jag använder laktosfri mjölkdryck med en fetthalt på 3 %. I butik kostar en liter f.n. 1,29 € och av den blir det fem filbunkar à 2 dl till ett styckepris om 0,26 €. Skulle jag köpa samma typ av laktosfri fil i butik skulle de kosta mig 0,47 €/st. Helt klart värt den lilla arbetsinsats det krävs att göra sin egen!

Pulvriserat

TORKAT, MALT OCH fyllt på burk. Knappa 1,3 kg nyskördade lingon resulterade i nästan prick 200 gram färdigt pulver. Om jag tar 1½ tesked av detta bör det m.a.o. motsvara cirka en halv deciliter färska bär. Inte dumt!

Nästa pulverprojekt blir ekologisk ingefära. Det pulvret är löjligt dyrt i butik.

Lékué Bread Maker – förvånansvärt fiffig och funktionell

JAG SNUBBLADE PÅ den här köksprylen på Emmaus igår och som den köksprylsfetischist jag är kunde jag inte avstå i och med att priset var rätt, överkomliga 1,50 €. Bread Maker kallar spanska Lékué den och vid morgonens testbak visade det sig att den faktiskt funkar riktigt bra.

Idén är att man mäter upp alla ingredienser i silikonskålen, knådar sin deg i densamma, försluter den, låter degen jäsa och avslutar med att knuffa in hela härligheten i ugnen för gräddning. Bra idé, för det blev ett ypperligt bröd :-) Måtten jag använde var ungefär de här:

350 g mjöl (jag tog en skvätt grovt rågmjöl och resten vete)
1 tsk salt
en skvätt olivolja
1 påse torrjäst
250-280 ml uppvärmt vatten; mängden avgörs av mjölets kvalitet

Brödet jäste i »bunken» i en dryg timme. Gräddade gjorde jag i 40 minuter i 200° med gallret på nästnedersta falsen och varmluftsfunktionen på.

Lite skruvat

EN SPIRAL AV av lite grövre koppartråd, för att skydda t.ex. USB-kabelns kontaktändor från att med tiden drabbas av kabelbrott pga alla böjningar den får utstå; såväl enkelt att få till som utomordentligt funktionellt. Snyggt är det också! Varför har jag inte kommit på det här tidigare?

Men gud, så korkat!

KÄRE KASPER, MIN robotklippare, är en glupsk jävel med starka bakben. Det räcker inte att försöka stoppa honom med kanter av sten. Därför har jag varit tvungen att slå ner stumpar av armeringsjärn runt de plantor och planteringar som han inte får äta upp. Men hur kul är det? Jag har sett framför mig hur jag – eller någon annan – snubblar, störtdyker och blir genomborrad av dessa rostiga "spjut". Ujuj...

Samtidigt har jag under måånga år sparat alla skumvinskorkar som kommit i min väg och jämt och ständigt deklarerat att det nog ska komma ett tillfälle där de kommer väl till pass. Jomenvisst! Igår kläckte en mig närstående person den strålande idén att använda dem som skydd på armeringsjärnen!

Det är kanske inte så vackert, men det är naturmaterial, funktionellt och passar på något vis väldigt bra in i min ruckliga ruckelträdgård. Men jag behöver mer korkar. MYCKET mer korkar! Är det någon som ligger inne med sådana tar jag gärna emot :-D

Nu ska det bokashas å »Rucklet»!

DET MAN INTE har i plånboken får man fixa på annat sätt. Under gårdagskvällen satte väninnan och jag igång med att fixa fyra stycken bokashihinkar av material som samlats ihop lite härifrån och därifrån. Visst, det skulle funka med helt reguljära hinkar med lock, men eftersom jag kan och har verktyg ville vi förse våra lite större hinkar (20 liter) med insatssilar och tappkranar. Det sistnämnda för att även kunna dra nytta av det näringsrika lakvattnet.

Idag återstår bara monteringen av sagda kranar. Det ville jag inte göra inomhus inatt eftersom Lim & Tät helst ska användas i välventilerat utrymme.

Kostnaden per hink slutade på under fyra euro. Helt rimligt!

»Mervärdesöglan» goes international

EFTERSOM JAG TYCKER att den skruvade kopparöglan är så himla fiffig har den nu uppgraderats till min butik på Etsy.

Nytt namn har den också fått på kuppen: »The Spoop» – the space saving loop.

»Mervärdesöglor»

IDÉN ÄR INTE min, men då jag sett den har den involverat ringar från ölburkar. Testade, tyckte det funkade men att det var rätt fult.
Mina »mervärdesöglor» – bra namn va? :) – av grov koppartråd har såväl bättre funktionalitet som vackrare utseende. Gissa om det blev bättre plats i min alldeles för trånga garderob!

Burn baby, burn!

HADE NÅGON SAGT mig när jag skaffade den att jag idag skulle använda min crème brûlee-brännare till att tillverka egna hattpinnar med kulor i ändarna hade jag garvat häcken av mig. Så icke idag. Piece of cake att få till exakt det jag behöver för halsbandet som är i vardande! Man blir aldrig fullärd, det är då visst och sant.

Ruckelhäxan är före sin tid

IMORSE MÅSTE JAG garva när jag bladade igenom dagens nummer av lokaltidningen Nya Åland. I denna finns en artikel om bilskatten, i vilken det bl.a. rapporteras att det eventuellt ska bli så i framtiden att man beskattas enligt förbrukning. Tänka sig, att jag redan för över sex år sedan var inne på samma linje i en krönika som jag skrev för Ålandstidningen!

Äkta fusk

SÅ HÄR BLEV de, mina fusksigill av trolldeg, efter att jag målat och lackat dem. De röda är målade med akrylfärg, det gröna testade jag att färglägga med ProMarker-tusch. Det funkade det också.

Julig produktutveckling

JAG GÖT NÅGRA ljus igår igen, bl.a. i ett par tyska ölflaskor som jag kapat topparna av. Som dekor ville jag ha jutesnöre och ett snyggt lacksigill, men det sistnämnda lyckades – som vanligt – inte så där över hövan bra. Vem lyckas någonsin göra såna där bokmärkessnygga sigill?? Inte jag i alla fall :-/

Efter lite grunnande kläckte jag utåt kvällen den briljanta idén att istället göra fusksigill av traditionell trolldeg. Då blir ju dessutom färgvalet oändligt, eftersom de, om man vill, kan målas eller lackas när de är färdigtorkade.

Historiskt sett har jag dock alltid tyckt att trolldegen blivit väldigt kornig av saltet, så den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag kokade helt enkelt upp vattnet och tillsatte salt tills lösningen blev mättad och mer salt inte löste sig i vätskan. Därefter i med oljan och vetemjölet. Tadaa, en perfekt, smidig deg!

Recept som räcker till c. 40 st »sigill»:

75 ml vatten
c. 25 ml vanligt bordssalt
c. 5 ml neutral olja
150 ml vetemjöl

De färdiga alstren torkas i ugnen på en så låg temperatur att man inte riskerar att ytan får färg. Jag kör 50° och hellre lite längre tid för att vara på de säkra sidan. Vänd gärna på föremålen efter ett tag, så blir torkningen jämnare.

Nu varvar vi upp!

ÜBERSMART IDÉ HITTAD på Nätet: en varvräknare gjord av enbart pärlor och tråd. Ena stapeln representerar ental, den andra tiotal. Öglan gör att man kan haka fast räknaren på sin stickning. Det enkla är, som alltid, det bästa :-) Tur att jag hade lämpliga träpärlor kvar från det att Stora A var liten!