Passformen blev rätt så perfekt, inte sant? Men då ska vi tala tyst om det lilla missödet under arbetets gång: när jag kommit upp till halsringningen upptäckte jag plötsligt att jag stickat ärmarna nästan fem centimeter för korta. Yay, liksom ... Nåväl, det mesta går att åtgärda. Inte tänker man på att det felet rättats till, va?
Men nu får det vara bra med aranmönstrat för en tid. Den här typen av mönsterstickning tar helt musten ur mig, eftersom det tär något rysansvärt på min knappt existerande koncentrationsförmåga. Några timmars stickning är lika utmattande som ett stenhårt gympass, fast för hjärnkontoret då. Nu blir det som omväxling stickning på den allra enklaste av nivåer: en helt rätstickad väst i denimblått.
