Tunga tankar

DET ÄR VÅR, det börjar bli varmt. Tillräckligt varmt för att vistas utom­hus och pula med saker utan att frysa häcken och andra kroppsdelar av sig. När det läget har infunnit sig börjar det rycka i mina betong­fing­rar.

I ungefär en månad nu har jag haft en bok hemlånad från bibblan. Så gott som dagligen har jag bläddrat i den och fantiserat om vad jag ska göra, sen när jag får tid.


Det som förstås hägrar nu är att gjuta rejäla odlingskrukor till växt­huset. Och kanske fundament till en liten bänk att ställa utanför. Och ... Ja, ni hör :o)


Den låga ljusstaken på bilden göt jag förra sommaren, i botten på en billig leksakshink. Upphöjningen inuti hinken passar preciis för ett blockljus. Faktum är att jag leker med tanken att ordna en workshop på ”Rucklets” gårdsplan, för det är såå mycket roligare att kladda med betong om man har lite sällskap.

För att sedan snacka om något helt annat, så tycks australiensarna vara på bettet just nu. Den gångna veckan bjöd redan på en spe­cial­beställning och inatt har två produkter, en från vardera av mina två butiker, hittat en köpare på Etsy. Jätteskoj, så bon voyage, mina kära alster!


Men nu drar klockan mot nio redan, så det är dags att dra på sig sina sandiga brallor och fortsätta med stenläggarsysslan! Ha en underbar dag, hörni!

Vad jag inte ska bli när jag blir stor

NÄR JAG BLIR stor ska jag inte bli stenläggare. Absolut inte. Under inga som helst omständigheter. Möjligen endast om livet hänger på det, men annars inte. Fan vet, om jag ens blir det då? Åtminstone känns det just nu som jag hellre dör.

Lite underarbete (nåja, nä ... rätt mycket då) och 72 plattor har tagit mig hela förbannade dagen, och då har jag ändå åtta plattor kvar att roa (?) mig med imorgon. De kom inte på plats ikväll, för jag hade, min noggrannhet till trots, lyckats mäta hela 10 centimeter fel på ena led­den. Det betyder att jag åker på lite extra spadgrävning också, som grädde på det redan möra moset. Om det har jag bara en sak att sä­ga: ”Hälvitte!” på renaste åländska :o/


Nåväl, det fina i kråksången är förstås att jag är nästan klar! Och herr K har storstilat lovat komma och assistera när själva växthusstommen ska plockas ihop och sättas upp. Kanske, kanske blir det redan under veckoslutet :o)

Fet blir man f.ö. inte när man håller på med sånt här, för kruxet med att leva solokvist är att man har svårt att befinna sig på två ställen samtidigt. Leker jag grovjobbare kan jag ju inte samtidigt stå i köket och ägna mig åt matlagning, det säger sig självt. Havregrynsgröten är dessutom inte ökänd för att leda till fetma.

Men nu, mina vänner, tar jag en bit rulltårta som kompensation för den hälsobefrämjande middagen och sen ska jag min själ unna mig ett glas rött också innan jag däckar för natten. Trevligt veckoslut på er, allesammans!

2,3

JAG KAN NU dela med mig av min nyfunna kunskap om hur mycket grus en fullastad släpvagn av maximodellen rymmer. Svaret är 2,3 ton, give or take något tiotal kilo. 44-45 Stjärnkrafter, om man vill ha något påtagligt att jämföra med. Det är många Stjärnkrafter det!

2,3 ton är således mycket. Faktiskt jättemycket, men ändå som en hostning från en streptokock jämfört med de krossade berg jag igår kunde begapa vid grustäkten. Jisses ... Där känner man sig ännu mind­re än vanligt. Och särskilt pytteliten när det runt någon gigantisk hög med grus plötsligt dyker upp en frontlastare av modell XXL, och i hög fart dessutom. På täkten råder tydligen ingen hastighets­be­gräns­ning.

Stort tack, herr M, för lånet av jättesläpet och för körningen!


Bärlagret är sedan igår utskottat och avvägt, och trots att ryggen tycker att tack så mycket det räcker och blir över får jag idag köra än­nu mera trädgårdsgym. Herr K har nämligen varit hjälpsam och svängt ihop en stamp åt mig, så nu ska bädden ”vibreras” före sättsanden läggs på. Bank, bank, bank, så det ger utslag på seismograferna i när­regionen ;o)


Kors i kalsongen, vad jag kommer att ha träningsvärk imorgon ... :o/ Undrar om jag inte får räkna med att det blir en lågprofillördag..? Kan­ske ägna mig åt att strosa runt på gården och se vad allt som är på gång? Precis intill växthusgropen såg jag nu på morgonen att 'P.J. Mezitt', min ena reafyndade rhododendron från ifjol, tänker blomma vilket ögonblick som helst!


Ett PS till Monica/Tjernhus: ett brev är på väg på posten! Tack för att du supportar hantverk!

Ett Jïenge i regne’

DET HAR FALLIT ett stillsamt vårregn hela förmiddagen. Min plan att få gropen för växthusunderlaget färdiggrävd (kanterna ska finputsas) gick därmed om intet. Istället blev det ett nytt Jïengearmband.

Det blev vårligt turkost igen, för jag tycker själv att det förra, lite bre­dare, blev såå läckert. Det här nya passar runt en handled som är 17,0-17,5 cm i omkrets och är 4,8 cm brett.

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Nu velar jag mellan om jag ska lägga upp det på Etsy som vanligt eller i min nya butik här på bloggen. Det tarvar en stunds övervägande.

(Det blev bloggbutiken.)

Lite nytt är också nytt

 

BLOGGEN HAR ÄNDRAT utseende lite grann. Kanske rentav så lite och diskret att ingen märkt det ännu..? Hur som helst, så finns det nu två skilda ”flikar” under själva headern; en för bloggen som sådan och en för mitt experiment: en liten bloggbutik.

Bloggers funktionalitet är inte riktigt toppen, men jag kommer i alla fall att ge det här ett försök, som ett komplement till mina två befintliga on-linebutiker på Etsy: Stjärnkraft respektive FinnFair.

Gamla idéer blir som nya

FÖR ETT PAR år sedan ”uppfann” jag ett virkat armband som jag döp­te till Granny Goes Hip, eftersom min inspiration kom från de tradi­tio­nel­la mormorsrutorna.

Trots att modellen har sålt riktigt bra både lokalt hos Judys i Marie­hamn och i min Etsybutik har jag inte på bra länge haft lust för just den här sortens virkning. Är man periodare så är man ;o)

Men nu bar det sig inte bättre än att jag för några dagar sedan via Etsy fick en förfrågan om jag kunde tänka mig att göra ett sånt arm­band med färger enligt kundens eget önskemål. Fast utan knapp och hank, eftersom det skulle användas som bokmärke istället för som smycke. Very well, tänkte jag, och tog mig verket an.

Och vips återkom lusten! Men naturligtvis kunde jag inte göra preciis som jag gjort förut. Jag måste testa något nytt. Det nya blev låsning medelst klospänne och kedja, som virkas fast i arbetet, och att jag blandat in silvergarn bland bomullen:

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Protoypen fick fem cirklar och min ursprungliga plan, att jag skulle ha det själv, får jag därmed revidera, eftersom det blev för stort. Där­emot är jag stormförtjust i den somriga färgkombinationen, så det får istället bli ett nytt objekt för butiken istället.

Och si så här blev det specialtillverkade bokmärket, som nu är på väg ända bort till New South Wales i Australien:

Sten efter sten efter sten efter ...

81 STYCKEN BETONGPLATTOR av formatet 35x35 cm väger en del. Strax under 1 ton för att vara mer precis. Vi var tvungna att köra hem dem i två omgångar, annars hade släpvagnen fått platta däck och det skulle inte exet ha gillat.


Mellan lyften tog jag en sväng till grönsakslandet, för jag hade i ögonvrån sett något mörkrosa lysa som en prick mitt i allt det brun­svarta. Ha! En backsippa! Tänk, jag hade totaalt glömt bort att jag köpte såna på höstrean och lät dem mellanlanda hos persilja, jo­han­nesört och mynta.


Så mycket gladare man förresten blir över ett nej om den som leve­rerar det tar sig liite tid och utvecklar det till mer än ett par rader!

(Klicka på mejlet så blir det läsligt.)

Kanske får jag lov att fila lite till på tanten, men min tidigare natt­svar­ta misströstan vändes i alla fall i ett slag till en liten gnista hopp.

Sköna maj Kaj, välkommen!

IGÅR FÖRMIDDAG RINGDE jag. ”Jag hör av mig när jag har möjlighet att komma”, sa Kaj, vilket var helt okej för mig. Kanske blir det imor­gon eller eventuellt i övermorgon, tänkte jag, och satte igång med andra saker.

Kl. 16:04 ringde han. Strax före 17:00 var det klart, med den bort­gräv­da jorden undanskaffad och allt, och jag stod vid mitt nygrävda hål och funderade på hur lång tid det här hade tagit för lilla mig, en spade och en skottkärra. Särskilt det närmare 15 meter långa diket som mås­te grävas för markröret för eldragningen hade tagit tid, eftersom det skulle grävas i gårdsplanens tunga krossgrus.



Idag har exet lovat komma med sin släpvagn och köra hem de begag­na­de markstenarna jag fått tag på via Mariehamns stads gatuavdel­ning. Efter det fattas det bara en dryg kubikmeter grus före jag kan börja lägga grunden för växthuset! Men den frakten får jag nog för­söka tigga mig till av någon med större släp, så att jag får hem allt­sammans på en körning.

En liten muta i form av rulltårta med en fyllning av citronkvarg, blöt­lagda, finhackade russin och hackad mandel kanske kan hjälpa till..?

Gratis godis i det gröna

VAD GJORDE NI på första maj? Blåste upp ballonger och tillverkade majviskor, åt vårlunch på fin restaurang, fyndade på Lions traditio­nel­la loppis i Mariehamn, gick med plakat i något demonstrationståg eller åkte och begapade kosläppet på Bolstaholm..?

Jag gjorde ingetdera. Jag plockade nässlor. Faktiskt något tidigare än ifjol, så våren är tidigare i år även om den är något kallsinnig. Nu står det nyskördade på tork för att förgylla kommande vinters brödbak. Det var gratis, det är gott och det är nyttigt; tre tacknämliga egen­skaper.



Förra året for kompisen S och jag till skogs för att skörda. I år höll vi oss på behändigare avstånd strax utanför Mariehamn, vid Thure­går­den, en charmig byagård som bl.a. kan hyras för kalas. För skötsel och administration står Möckelö Sviby byalag.

Och idag börjar jakten på grävmaskinist, så att växthuset äntligen ska kunna uppföras. Wish me luck!

Veckans Vanartiga Vers #55

En slaktare ifrån Madrid
till sättet är blödig och blid.
När han tvingas nacka
en tupp eller tacka
han mår riktigt tjyvtjockt en tid.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

RECEPT > Munkar My Way

ATT FÖLJA RECEPT – eller handarbetsbeskrivningar för den delen – är inte min grej, men konstruerar egna gör jag gärna :o) Här är där­med mitt recept på kalljästa munkar.


Du behöver:

25 g jäst
2,5 dl mjölk
60 g smält smör eller margarin
1 ägg
0,5 tsk malen kardemumma
0,5 dl socker
en nypa salt
specialvetemjöl, mängden har jag dålig koll på
c. 5 dl solrosolja till flottyrkokningen


Gör så här:

Smält smöret och lös upp jästen i mjölken medan smöret svalnar. Häll i det avsvalnade smöret och tillsätt ägget. Vispa smeten lätt, så att ägget blandar sig med de övriga ingredienserna.

Tillsätt kryddorna och börja därefter arbeta in mjölet. Hur mycket som behövs har jag faktiskt ingen koll på, men åtgången är någonstans i storleksordningen 6-8 dl. Degen ska hur som helst inte bli alltför stab­big, men tillräckligt fast för att kunna kavlas.

Stjälp upp degen på mjölat underlag och kavla ut en c. 1,5 cm tjock platta. Ta ut rundlar med vad som står till buds. Jag skar botten av en tvådeciliters yoghurtbägare och använde den. Lite sladdrig var den, men det funkade.


Rada upp rundlarna på plåtar, lägg en ren handduk över och låt dem jäsa till dubbel storlek i vanlig rumstemperatur. Jag låter mina jäsa ungefär 2 timmar.

Hetta upp oljan i en kastrull som rymmer en lämplig mängd munkar åt gången. Jag brukar ta en som har plats för fyra, mest för att det inte ska gå åt så hiskeligt mycket olja. Temperaturen på oljan ska vara 180°, men eftersom jag inte har någon termometer att kolla den sa­ken med brukar jag putta i en liten brödbit för att se om det är till­räckligt hett före jag börjar koka munkarna.

Koka munkarna gyllenbruna, ta upp dem med t.ex. en grilltång och låt dem rinna av på hushållspapper. När de svalnat rullas de i strösocker före de serveras.

Brrrr...asan brann i bittra valborgskvällen

DET BLÅSTE EN kylig nordan igår kväll och temperaturen var inte den mest angenäma. Men sällskapet var påbyltat som inför en expedition till Sydpolen, så vi stod faktiskt ut ända till 22:00 före vi pallrade oss inomhus.

Herr N, nyligen utskriven efter en vecka på sjukhus med lunginflammation, vet hur man ska mundera sig!

”Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder.” Humöret var det således inget fel på även om rödvinet blev iskallt och korven lite sotig. För eget vidkommande är jag mäkta belåten med att ha fått en massa ris och annat trädgårdsjox borteldat. Plus att den lilla pyro­manen i mig har fått sin årliga tillfredsställelse, förstås ;o)


Och idag är det första maj. Lions håller traditionell loppmarknad i centrum, men det är en tilldragelse jag numera avstår från att besö­ka. Det är helt enkelt för mycket folk och trängsel för att jag ska tri­vas. Jag stannar allt hemma vid ”Rucklet” och luktar på mina blommor.


PS. Även om åtgången på munkar var god blev det en trave över. Meddelas för kännedom om utifall att någon tänkt sig att titta in på eftermiddagskaffe idag ;o) Gunilla har förresten efterfrågat receptet, så det kommer så småningom.