Extremnära naturen

4,6 liter är precis 4,6 liter mer än min rygg klarar av. Ibland är man mer korkad än ibland. Vilket nu även är vetenskapligt bevisat.

Nära naturen

JAG SÅG EN igelkott i natt. Till all lycka var den rund och inte platt.

Ingen hejd på eländet

”EN OLYCKA KOMMER sällan ensam”, säger ordspråket, och det är då så sant som det är sagt. Glädjen över att jag i år, för en månad se­dan, till slut fick tag på en ersättare till klätterrosen 'Zephirine Drou­hin' som 2010 bara överlevde några korta sommarmånader hos mig vara­de inte länge.

Så här ser läget ut idag. Inte roligt alls.

Hälsomässigt kan jag informera om att ryggvärken tagit en ny, oro­väck­ande in­tres­sant vändning. Nu ”domnar” hela härligheten från kors­ryggen, upp till nacken och ut i överarmarna, och det pirrar som om det i blodkärlen flyter Apotekarnes sockerdricka istället för det där som ska vara tjockare än vatten. Mellan nackkotorna knastrar det som om jag hade sand i kotpelaren, i vristerna har det börjat knäppa och i knälederna klonkar det. Do mark my words! det är något lurt i gör­ning­en.

Men skit i det. Nu får jag allt ta och lägga mig ner en stund, för den halvtimme det här inlägget har tagit mig framför datorn är precis fem­ton minuter för länge. Ute är det kav lugnt och en underbar sen­som­mar­dag, men personalen på hjärnkontoret befinner sig i ett val­nöts­skal på Atlanten, mitt i stormens öga.

TILL SALU > Dubbel mormorsgrytlapp

 
DEN ENA BLIR inte den andra lik, det är då ett som är säkert. Den här är jag jättenöjd med! Garnet jag använt är som vanligt älsklingsgarnet sedan åratal tillbaka, ”Cata­nia” från Schachenmayr Nomotta. Virknål nr 3,5 mm.

Den färdiga, dubbla grytlappen väger c. 56 g och har måtten 18,5 × 18,5 cm.

Grytlappen finns att köpa i min Etsybutik.

Ena sidan.

Andra sidan.

Mina hankar är inte virkade.
(Jag blir vansinnig på hankar som skruvar sig.)

Shopping

ETT ÅRS BEHOV av C-vitamin på läkarordination.

Jag tömde visst hela det apotekets lager. Och jovars, nog hade det va­rit snäppet roligare med ett par nya jeans :o/

Sen får jag väl hoppas att jag lever så länge att jag inte kastat vitamin­peng­arna i sjön. Borde jag kanske uppdatera mitt testamente..?

När Livet behagar vara ...

... JÄMRANS SÅ BESVÄRLIGT – eller vad jag nu ska kalla det – be­hövs det inte så stora saker för att man ska bli lite glad mitt i eländet.

Faktum är att jag nättopp tog till lipen när väninnan S för ett par dagar sedan förärade mig ett par fräcka grytlappar från finska Aarikka:

Så pass sällsynt är det alltså att jag känner att någon bryr sig det minsta lilla om hur jag har det att jag börjar böla för något sånt. Före­ställ er då vilken syndaflod som skulle bli resultatet om det mot alla odds uppenbarade sig någon som sa: ”Seså Nina, langa över all doku­mentation du har om hur du blivit behandlad de senaste fyra åren så ska jag se till att få ordning på det hela!”

Dream on, säger jag bara, och kämpar mig, trots illamående och svin­del av bildskärmsarbete och en konstant värkande rygg, vidare igenom ännu mer av Finlands lagstiftning. För tillfället är det Lag om of­fent­lig­het i myndigheternas verksamhet, Lag om klientsamarbete inom re­ha­bi­literingen, Patientskadelag, Skadeståndslag och Förvaltningslag som står på läsordningen.

Och har ni sett på tusan, lyckades jag inte häromdagen fånga en FPA-tjänsteman på bild! Där sitter hon, tålmodigt väntande i sitt försåtliga nät av falsifierad trygghet, redo att slå sina giftgaddar i var och en som rå­kar komma lite för nära.

Ve den, som fastnar i detta garn! Ju mer man kämpar för att komma loss, desto mer snärjs man in i de klibbiga trå­darna, tills man sitter ohjälpligt fast, blir ett lättköpt byte och med ett knappt hörbart Poff! försvinner som genom ett trollslag från den statliga, socialpolitiska statistiken.

Näpp. Skulle inte tro det.

Få se nu, var var jag? 27 eller 28 §..?

Rekordförsök

Igår, den 14.8, kom FPA:s senaste avslag med posten, fem dagar efter att det postats.

Idag, den 15.8, lämnade jag in mitt fyra sidor långa besvär. Det måste nog vara finländskt rekord.

Ett par äkta kärringråd

MINNS NI MÖJLIGEN min fantastiska rädisskörd? Om inte, titta HÄR och garva häcken av er. Resultatet under jord lämnar en del att önska, för att uttrycka sig snällt.

Istället har jag låtit rädisorna gå i frö och här kommer första kärring­rå­det: rädisfrökapslar är supergoda! Klart godare än själva rädisan. De har den typiska smaken av rädisa, men i en mycket mildare form. Väl­dans gott i salladen eller på ostmackan.

Och så raskt över till kärringråd nummer två i god Birkabladetanda, vil­ket, om det ska leva upp till standarden, bör involvera en damstrumpa av nylon. Har du köpt en tvålbit som inte vill ”hålla ihop” i tvålkoppen och bara blir en enda geggig sörja? Klippa då av ett ben från ett par gamla strumpbyxor, vik det dubbelt, stoppa in tvålen och knyt åt i bå­da ändorna.

Tadaa! Tvålen kan mer eller mindre upplösas i flytande form, men hålls inuti fodralet och kan användas till sista droppen. Självfallet funkar det lika fint att fylla ett strumpfodral med alla små tvålbitar som du annars skulle ha låtit åka i soporna.

Sen måste jag bara få berätta att jag idag haft den roligaste ef­ter­mid­dagen på gud vet när. Ett halvoväntat besök av bloggbekantskapen Marilla resulterade i ett antal timmar med mycket tjatter (jaja, jag vet att jag som vanligt babblade för mycket) och många goda garv.

Det var skönt – och Marilla är ett väldans hyvens kvinnfolk. Det var be­friande. Det var en tacksam energikick och ett välkommet avbrott i för­fattandet av besvärsskrift nummer X i ordningen. Och tänk, jag glömde nästan bort sjögången mellan öronen och värken i ryggen!

TILL SALU > Virkad, fodrad väska [såld]

 
EN FÄRGGLAD VÄSKA med rund botten, fodrad med ljusblått bom­ulls­tyg. Garnet är älsklingsgarnet sedan åratal tillbaka, merceriserade bo­mullsgarnet ”Cata­nia” från Schachenmayr Nomotta. Virknål nr 3,5 mm.

Väskans mått är:
höjd 27 cm
omkrets c. 81 cm
axelremmarnas dubbelvikta längd c. 27 cm
väskan väger 350 g

Väskan finns att köpa i min Etsybutik.

TILL SALU > Dubbel mormorsgrytlapp [såld]

 
I DET HÄR fallet kommer inspirationen från bilden av en färgglad korg. Garnet jag använt är som vanligt älsklingsgarnet sedan åratal tillbaka, ”Cata­nia” från Schachenmayr Nomotta. Virknål nr 3,5 mm.

Den färdiga, dubbla grytlappen väger c. 56 g och har måtten 18,5 × 18,5 cm.

Grytlappen finns att köpa i min Etsybutik.

Ena sidan.

Andra sidan.

Mina hankar är inte virkade.
(Jag blir vansinnig på hankar som skruvar sig.)

Färgglatt är det fortfarande också på växtfronten. Bland annat blom­mar mina terrasspelargoner för brinnkära livet ...

... och luktärterna – de magra plantor jag lyckats få – håller precis på att sätta igång:

Det är helt klart sensommar och egentligen dags för kräftätning. Men eftersom jag detta år inte har kraft nog att vara den som ännu en gång rustar med det hela får haklappar, kräftknivar och lustiga hat­tar vila i frid i sina lådor. Trist men ett faktum.

TILL SALU > Dubbel mormorsgrytlapp

 
FÄRGINSPIRATIONEN TILL DEN här grytlappen hittade jag i en in­red­ningstidning, där det fanns en bild på en såå läcker matta. Garnet jag använt är som vanligt älsklingsgarnet sedan åratal tillbaka, ”Cata­nia” från Schachenmayr Nomotta. Virknål nr 3,5 mm.

Den färdiga, dubbla grytlappen väger c. 56 g och har måtten 18,5 × 18,5 cm.

Grytlappen finns att köpa i min Etsybutik.

Ena sidan.

Andra sidan.

Mina hankar är inte virkade.
(Jag blir vansinnig på hankar som skruvar sig.)