Totalt sammanbrott

Får se när jag återkommer. Först måste jag smälta vad som sades vid dagens telefontid, för just nu är jag förstummad.

Om att ta det kallt – eller snarare om att inte lyckas så bra med detsamma

INTE ÄR DET mycket att skryta med jämfört med vad som långt tidi­gare kommit över norra Sverige och Finland, men det är kornsnö, inte frigolit.

Det börjar bli kallt, utomhus. Inombords kokar det, både av ilska och av en borreliainfektion Stage 2, som befinner sig i en aktiv fas.

Igår räknade jag ut att jag sedan smittan 2005 (eller rentav tidigare) har träffat minst tretton (!) olika läkare. Tretton olika läkare, som var och en fått sig serverad hela min armslånga lista med kufiska (men för borrelios utmärkande) symptom. Tretton olika läkare, av vilka ingen kommit på den strålande idén att testa för detsamma.

Always look on the bright side of life heter det. Jomenvisst! Det är såå kul att ha förlorat ett sedan 20 år inarbetat eget företag. Det är himla skoj att ha blivit av med två tänder helt i onödan. Det är enastående underhållande att Lilla A fått uppleva en tonårstid i fattigdom. Det gör mig överlycklig att veta att jag antagligen för all framtid förlorat stora delar av min kognitiva förmåga. Jag formligen jublar av lycka över att sparkapitalet för Lilla A:s högskoleutbildning är förbrukat. Jag gråter av glädje över att i åratal ha blivit nonchalerad, ifrågasatt och fått ett försumligt bemötande.

Ja, ni får faktiskt förlåta mig, men jag har i det här skedet liite svårt att skönja the bright side. Det skulle i så fall vara, att jag själv, lekmannen och patienten, till slut insisterade på en prov­tag­ning för borrelia. Och att jag i ett något tidigare skede inte gav mig, utan tjatade mig till en bentäthetsmätning.

Jag skrev nyligen, i ett helt annat sammanhang, att ÅHS är en nutida kopia av regalskeppet Wasa. Man har byggt för mycket på höjden och lastat för tungt i toppen, vilket gör skorven rank. Alltsomoftast får man en känsla av att patienterna inte är mycket mer än den barlast som ska se till att alla på övre däck kan segla vidare.

Detta står jag för, all the way. Om ock på svaga, bensköra ben och saf­tigt susig i luvan.

Mer att läsa: Läkartidningen nr 47 2011

Ordlös onsdag

Tack till dig, J från Sverige, som sedan igår undertecknat petitionen! Det är direkt pinsamt att så få finländare får det gjort.

Edit kl. 18:35
Stort tack även till Annette, också hon från Sverige, för hennes un­der­skrift under e.m.

Edit kl. 21:37
Och följande tack går även det till en svenska: Agneta, som skrev på utåt kvällen.

Kom igen nu, alla finländare! Det här liknar ju ingenting, att folk i vårt västra grannland inser vikten av protestlistan och undertecknar, me­dan den för vars framtida sociala skydd petitionen startats inte skriver på. Att våra grannar i västerled utan tvekan är bättre på att knåpa ihop vinnande melodifestivalbidrag må väl vara sin sak, men herregud, i den här frågan ska vi väl ändå kunna vara bäst..?

Mumbojumbo på högsta nivå

DEN 17 OKTOBER publicerade social- och hälsovårdsministeriet sitt nya åtgärdsprogram för utveckling av försäkringsläkarsystemet. För närvarande finns det tillgängligt endast på finska. Det består av myck­et blablabla och förslag, men det som framför allt sticker mig i ögonen är följande:

”Todettakoon, että suurin osa hakemuksista hyväksytään. Esimerkiksi vuonna 2011 työeläkejärjestelmässä kolme neljästä työ­kyvyttö­myys­eläke­ratkaisusta oli myönteisiä päätöksiä. Vakuutuslääkärijärjestelmä, jossa päätökset tehdään pääsääntöisesti kirjallisten selvitysten pe­rus­teella, on perusperiaatteiltaan toimiva ja tarpeellinen. Järjestelmää kohtaan koettu epäluottamus on kuitenkin valitettavan yleistä.”

Översatt till svenska:

”Det bör noteras att största delen av [invalidpensions]ansökningarna godkänns. Inom arbetspensionssystemet var t.ex. under år 2011 tre av fyra beslut i invalidpensionsärenden positiva. Försäkrings­läkar­sys­temet, inom vilket besluten som regel fattas på basen av skriftliga ut­låtanden, är till sina grundläggande principer fungerande och till­räck­ligt. Det är dock beklagligt allmänt med ett bristande förtroende för systemet.”

Visst låter det fiiiiint? Tre av fyra ansökningar godkänns. Men stanna upp en stund och tänk efter. Hur stor andel av dessa tre är an­sök­ningar som godkänns vid första ansökan? Hur många är tvungna att besvära sig till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden? Och hur många av dem är ytterligare tvungna att gå till försäkringsdomstolen – kanske rentav ända till högsta förvaltningsdomstolen – innan han eller hon får rätt?

Det skulle vara oerhört intressant att få se faktiska siffror för hur långa handläggningstiderna för de godkända ansökningarna är. Ett år? Tre år? Fem??

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Och med posten idag anlände, som väntat, Aktias (dvs numera Alan­dia-Bolagens) fortsatta krångel med min ansökan om premiebefrielse, som är gjord helt i enlighet med deras egna försäkringsvillkor. Gissa hur trött jag blir ...

Samtidigt kom också den av mig begärda kopian av remissen till second opinion avseende endokrinologisk bedömning. Dock inte förrän jag – inte ett dugg förvånande – varit tvungen att påminna om att jag bett om den.

Men säg mig, varför är jag inte heller det minsta förvånad över att det i denna hela tolv rader långa* remiss finns två rejäla felaktigheter? Bör­jar jag månntro bli lutt­rad..? Det ena felet är dessutom riktigt stort: cystan jag har i epifysen (tallkottkörteln) har i remissen plötsligt flyttat över till kompisen intill, hypofysen.

Slutsats: jag ska nog tacka min lyckliga stjärna för att jag inte gav mig förrän jag lyckades genomdriva den här remitteringen till annan läkare.

* Ironin gick hem där, va’?

Nystickat

NY HALSDUK, EN helt vanlig och inte någon snood, av ett lejongult bomullsgarn med inslag av mjuk och glansig viskos. Inte så illa, va’? Såväl hals­du­ken som stickbeskrivningen kommer så småningom att finnas till salu på Etsy.

Ryggen värker där kanylen gick in vid torsdagens lumbalpunktion, skall­benet känns 1½ nummer för trångt och Gröna Lund har placerat en ny åkattraktion mellan mina öron. Läget kunde vara bättre.