Ett par har redan haft så mycket ryggrad (och IQ) att de insett att det är bättre att träda fram frivilligt och säga förlåt än att med tiden bli kallad till polisförhör, med allt vad det medför. All heder åt dessa tonåringar, även om de tidigare gjort något förkastligt, och låt oss hoppas att de lärt sig något av denna läxa.
Den person som ligger bakom den allra grövsta kommentaren – med brottsrubriceringen ”ärekränkning” alternativt ”grov ärekränkning” – är det däremot ingen som helst stake i. Denna någon har, förutom att använda sig av en annan persons namn och uppge dennas bloggadress som sin egen, förmodligen även skrivit kommentaren på en annan dator än sin egen. Det är med andra ord någon som är mer eller mindre oskyldig som kommer att få ta smällen.
Av den anledningen tänker jag nu låta er, allmänheten, ha ett ord med i laget före jag och Lilla A:s pappa fattar ett slutgiltigt beslut om hur vi ska gå vidare.
Alternativen är som följer:
- Låta rättsmaskineriets kvarnar mala och invänta inplockning till polisförhör.
- Kontakta föräldrarna direkt, men utan att för den skull återkalla vår anmälan.
- Ge ungen en chans att självmant träda fram och be om ursäkt och i så fall stoppa vidare polisutredning.
I spalten till höger finns en onlinegallup där du under ett par dagar har möjlighet att dela med dig av din åsikt om hur vi ska göra.
Här har jag publicerat kapitel för kapitel av min underhållningsroman i samma takt som jag författat dem. 
