Kopparfebern stiger

JAG FORTSÄTTER ROA mig kungligt med trådar och tänger. Hokin vet om jag inte borde lära mig att löda i koppar också, för jag anar möjligheterna :-)

Här har vi två damarmband gjorda av spirallänkar av olika modell. Riktigt dekorativa, if you ask me.

Tre stycken ringar till har också fått sin patina nu. Pärlorna består av rödmelerad sten. Den riktigt fläskiga statement-ringen gillar jag själv, även om sannolikheten är högre för att jag bär den tunnaste.

Och här har vi morgonens alster: ett herrarmband som omväxling, gjort av sammanlänkde råbandsknopar av koppartråd. Det här var lite pyssligt att få ihop, så jag känner mig faktiskt en smula nöjd.

Helt insnöad på koppartråd

MINNS NI RINGEN och armbanden av koppartråd jag visade i ett nyligt inlägg? Nu har jag äntligen fått hem preparatet jag väntat på för att kunna patinera dem. Så här blev ett par av armbanden, överst här på bilden, och under dem ett alldeles nygjort, som ännu inte badats i kaliumsulfid:

Och ringen – plus några till – fick det här utseendet:

Koppartråd (eller vilken böjlig metalltråd som helst) fascinerar mig just nu. Möjligheterna känns oändliga och jag önskar just nu att dygnet hade minst dubbelt så många timmar. Här en katt som hänger på ett halsband av tunn lädersnodd med glidknutar, så att man kan välja om man vill bära den kort eller lång:

Egentligen borde jag för länge sedan ha börjat med vårarbetet ute i trädgården istället för att sitta inne vid köksbordet och vrida metall, men av någon okänd anledning har den rätta lusten vägrat infinna sig i år. Med försommarvärmen, som förhoppningsvis snart kommer för att stanna, ökar den kanske så småningom ..?

Shit happens – revisited

NU VAR DET dags igen. Samma elände som för drygt tre och ett halv år sedan, då jag hade bott i kojan ungefär åtta år.

Det börjar bli hög tid för Mariehamns stad att ta sig en grundligare titt på hur det egentligen står till med avloppssystemet i anslutning till min fastighet. Fast på påskharen tror jag inte heller.