Det tog några år ...

... MEN NU SKA det äntligen bli en fruktpress här i ”Rucklet”! Varje höst har jag mått lika dåligt när jag helt sonika kånkat hink efter hink med äpp­len raka spåret till trädgårdskomposten. Nu räckte det. Nu blir det musta av fr.o.m. nästa år. Kanske redan i år, om någon nappar på min fråga om att få komma och förse mig med några tiotals kilo fallfrukt.

När det går som en dans blir Livet lite lättare att leva

ETT PAR STICKETOVADE vantar till, ett par svarta, har jag fått gjorda. Och med dem tar jag en stunds paus från vantstickandet, även om jag nu­mera, efter att jag lärde mig sticka vantar på rundsticka, tycker att det är helt okej att sticka t.o.m. tummar.

Men än är det inte riktigt dags för enbart inomhussysslor, eftersom träd­går­den ska städas och ”stängas” för vintern. En ny sak jag lärt mig i år är att man ska klippa ner pionerna nu, inte på våren. Det är alltså uppdraget för dagen. Plus att ta in lite mer blomster medan det ännu finns att ta av.

Ha en trevlig helg! Själv ska jag under veckoslutet träna på den nya line dance-dansen vi lär­de oss igår:

”Chips happens!” sa Ruckelhäxan

MAN SKA INTE glömma sina plåtar med blivande fruktremmar i ugnen för länge. Då går det så här, man får chips istället för sega och mjuk remmar:

Men de är ätbara de med, liksom de lustigt formade busktomaterna på kvis­ten herr K hade med sig häromdagen. Sorten lär ska vara 'Heart­break­er', som dessvärre är en F1-hybrid. Att ta vara på frön från någon av fruk­terna lär därmed inte vara värt besväret.

Attans, vet ni, vad jag har börjat fatta agg mot allt som det står ”F1” på!

Men nu måste jag rusa iväg till matbutiken för att avvärja en hotande ka­tastrof:

Kaffet är slut!!

Så kan det gå när Ruckelhäxan hittar på

HUR DET NU kom sig, så fick jag imorse en i mitt tycke briljant idé: jag skulle sticka mig ett bälteshölster för min sekatör och filta det i maskin.

Lite mätande och räknande och fibblande senare var det färdigt. Så här i ofiltat skick ser det ju lite lustigt ut, men jag tror faktiskt att slutresultatet kan bli riktigt bra :o)

Men snacka om att få knasiga idéer, va?

Både dies und das så här på höstkanten

DE FÖRRA VANTARNA jag stickade för att tova i maskin blev aaningen stora, så nu gör jag att nytt försök. Helröda blir det den här gången och de befinner sig i skrivande stund i tvättmaskinen.

Rött är också mitt rådhusvin, som äntligen, efter en sommar med ihärdig punktbevattning i PET-flaskan som syns till höger om plantan, börjar ränna iväg lite grann på höjden. Men vilken röd färg, va? Föreställ er hur läckert det kommer att bli den dag när – om – vinet har täckt in hela den döda lärkstammen!

Brist på livskraft är det däremot inte hos min cembratall. Gudihimlen, så gargantuensiskt mycket kottar det blir i år igen ... Är det verkligen säkert att ingen vill hämta någon säck med detta utomordentlig, helt ekologiska brastände?? Kolla bara, så kådiga kottarna är!

Och så var det de baltiska vindruvorna på sin spaljé utanför Glaspalatset. De börjar faktiskt vara mogna nu, men klasarna är inte så många och dru­vorna är små med oproportionerligt stora kärnor. De är bökiga att äta pga kärnorna och lämpar sig därför inte heller att torka till russin. Så vad ska man egentligen göra av dem ..? Liksom bloggvännen Lena undrar jag om någon har ett bra tips på vad de lämpar sig för.