Tål att repriseras

 

Den här teckningen gjorde jag för snart ett år sedan. Tyvärr är den lika aktuell idag som den var då, i november ifjol.

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Social- och hälsovårdsministeriet tar vårt, medborgarnas i Finland, missnöje på allvar, så ju fler som skriver på desto större ge­nom­slags­kraft! Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna ano­nymt om man så vill.

Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring!

Nej, nu JÄVLAR i min lilla låda har det ändå gått för långt!!

MED POSTEN IDAG: beslut från Besvärsnämnden för arbets­pen­sions­ären­den i mitt besvär angående av läkare förordad re­ha­bi­li­te­rings­ut­red­ning.

”Bedömningen av arbetsförmågan är i Backlunds fall inte yr­kes­bun­den enligt arbetspensionslagarna.”
(Vad det där betyder är jag inte helt säker på, om jag ska vara ärlig. Om min arbetsförmåga inte är bunden till mitt yrke, till vad är den i så fall kopplad..?)

samt

”Till den del Backlund har yrkat att hon beviljas en re­ha­bi­li­te­rings­utredning konstaterar besvärsnämnden att den inte är en så­dan form för yrkesinriktad rehabilitering som kan beviljas en­ligt 23 § 1 mom. lagen om pension för företagare.” (http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2006/20061272#a1272-2006)

Addera dessutom FPA:s tidigare avslag från 8 augusti av min hos dem gjorda ansökan om rehabiliteringsutredning samt deras utlåtande från 4 september, där de skriver:

”/.../ Undersökning och behandling är hälsovårdens ansvarsområde då det gäller de svårigheter som finns i diagnostiken och därmed också ansvaret för bedömning av arbetsförmågan.”

Slutsats:
Den av läkare vid flera tillfällen sedan 2009 förordade, grundliga re­ha­bi­li­te­rings­ut­red­ningen vid arbetsklinik åligger således enligt ovan­stå­en­de varken pensions- eller sjuk­för­säk­rings­organisationerna att anordna, utan hälsovården, dvs Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS)!

Har jag offrat FYRA JÄVLA ÅR av mitt liv på att helt i onödan ansöka, få avslag, be­svära mig, ansöka igen, få avslag och besvära mig ännu en gång?? Skulle det från första början ha varit ÅHS’ sak att fixa det här och inte bara förorda det??

Hur i hela glödheta helvete kan det ha fått gå så här lång tid, fått in­nebära en oerhörd psykisk stress och ekonomisk katastrof för mig innan jag efter FYRA JÄVLA ÅR får veta att det förhåller sig på det viset??

Nu har det en gång för alla gått för långt.

Nu fan ska huvuden rulla.
 

Tillfälligt avbrott, prototyp under produktion

DE DUGGAR INTE tätt, de där omtalade blixtarna från klar himmel, men igår morse slog en sådan helt oförhappandes ner i ”Rucklet”. Från ingenstans kom den, min stickteknikidé, och efter ett antal mer eller mindre lyckade försök tror jag mig nu om att ha hittat rätt.

”Åh” sa Lilla A igår kväll, ”en snood stickad på det där sättet vill jag ha!! Gärna vinröd, om jag får.”

Det, om något, är ett bra betyg :o)

Vardagsmat

DET HÄNDER ATT jag slår mig själv med häpnad. Efter tillagning av tre liter chili con carne, hoprörning av guacamole och bak av två rejäla bröd kände jag igår att det var en sån gång.

Är det specialpris på blandfärs så är det, och koket räcker till tre mid­dagar. Det smakade faktiskt inte rävhäck heller, det kan jag intyga, trots att middagen var ett resultat av min alldeles egna kokkonst :o)

***
Igår lät förresten polismyndigheten meddela att FPA ombetts att se­nast den 31 oktober inkomma med ett bemötande till min polisanmälan från de 16 februari. Det var väl lustigt att det råkar vara samma dead­line som JO satt för samma ärende?

Det ska bli mäkta intressant att ta del av på vilket vis FPA kommer att bortförklara såväl för justi­tie­om­budsman som polis att de inte på gud vet när följt statsrådets förordning för hur det allmänna bo­stads­bi­dra­get ska be­räknas. För en bortförklaring är jag övertygad om att det blir.

Och det blir bara intressantare och intressantare att ingen rep­re­sen­tant för den tredje statsmakten, dvs media, t.v. tyckt att det här är värt att föra till torgs. Feghet? Munkavle?? Eller tvivlas det helt enkelt på hur det står till med min intelligens..? Nåväl, det sistnämnda är det inget fel på, det har jag t.o.m. papper på ;o)

Och hörni, när jag nu en gång är inne på det här med myn­dig­heters makt­miss­bruk:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring. Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna anonymt om man så vill.

Nya rön och risiga rosor

”VETENSKAPENS VÄRLD” IGÅR på SVT2: häpnadsväckande effekt på vår insulinresistens med bara 12 minuters HIT-träning per månad. HIT står för ”High Intensity Training” och innebar i programmet att en gång om dagen på en motionscykel ta i allt man orkar i 20 sekunder, vila några minuter, köra 20 sekunder igen, vila ännu en gång och avsluta med 20 sekunder till.

Glöm således allt vad timslånga gympass heter. Glöm evighetslånga joggningsrundor flera gånger i veckan. Skottarna i Glasgow, som fors­kar på det här, har gjort häpnadsväckande upptäckter och håller på att spräcka en myt. Vad fitnessindustrin tycker om saken kan jag tänka mig, för den här sortens högintensiv träning kräver inga dyra löpar­skor, upp­sätt­ningar träningskläder, avancerade träningsmaskiner eller ens TID.

Missade du programmet? Ta då en titt på BBC:s webb genom att klicka HÄR.
***
Det om det. Efter gårdagens inlägg mindes jag plötsligt att det faktiskt finns en rosa raring till här på gården: sköldpaddsörten, även den en senblommare.

Och den nu hårt nedklippta, vid köpet i somras rosrostdrabbade rosen 'Zephirine Drouhin' är också rosa, djupt ceriserosa, när hon blommar.

Om det blir någon mer blomning på den här plantan är högst tvek­samt, men jag gör i alla fall ett försök. Alla blad, både fastsittande och fällda, med minsta antydan till rostprickar är bortplockade. Sen blan­da­de jag 1 del mögeltvätt för husfasader (!) med 9 delar vatten och spru­tade frikostigt.

Det här är ingen vedertagen typ av bekämpning, utan min helt egna idé. T.v. har rosen åtminstone inte dött av behandlingen, men om det biter på svampangreppet återstår att se.

Ett gammalt recept på medel mot rosrost, också kallat svart­fläck­sjuka, är följande: 1 del Atamon + 5 delar vatten + 1 del såpa. Men Atamon är inte gratis och en flaska räcker inte långt om man har många rosor. Det gör däremot en litersflaska med mögeltvätt. Och om rosen ändå håller på att kola vippen kan det ju vara värt att prova ;o)

Hösten är rosa ... och lite grön

NÅGRA ENSTAKA FÄRGKLICKAR dröjer sig kvar i trädgården. Bland dem är konvaljbusken utan tvekan en av mina – och nektarsamlarnas – favoriter. Dels för att den blommar så sent och dels för att den fak­tiskt doftar liljekonvalj. Några eftersläntrare bland ettåringarna finns också, som ett par sena stänglar med rosenskära. Och lilla jordnävan 'Ballerina' blommar envist fast hösten är här.

Men det är ändå kärleksörten som spelar huvudrollen så här sent på året. Inför nästa år måste jag försöka hålla i minnet att skaffa mig fler, av olika färger.

Bland allt det rosa, som av någon anledning kommit att dominera min höstträdgård, finns det faktiskt lite grönt kvar. Igår plockade jag in den sista av sommarens squashfrukter, en riktigt biffig sak. Men än är det inte slut på skördefröjden! Morötter, fänkål och några minimala röd­be­tor finns fortfarande att hämta i grönsakslandet.

Och igår klarnade det upp utåt dagen. Det blev till och med soligt och rätt varmt, så jag satte nye Konrad på prov genom att klippa ner häck­en av kopparhäggmispel och låta honom tugga. Herregud, hur har jag klarat mig utan en kompostkvarn förut?! På bara 2,5 timme var häcken ned­tagen och förvandlad till småsmulor.

Detta begagnatköp är det bästa som hänt mig på länge. Äntligen är det slut på att överbelasta klipphanden! Äntligen slipper jag tigga vän­ner och bekanta om lån av släpvagn och hjälp med bortforsling av berg med ris. Me like!

Stig har fått en bror!

STACKARS STIG, MIN vid det här laget både ålderstigna och slitna gräsklippare, fick igår en lillebror. Konrad heter han, och är en träd­gårds­kom­postkvarn. ”Mamma” till honom är bloggkompisen M, som fick ögonen på honom på Blocket och högg direkt, eftersom hon visste hur mycket jag suktat efter en sån här manick.

Och hej, så han jobbar! Prima kompostmaterial blir det eller mark­täck­ning om man föredrar det, viket jag valde att använda resultatet från provkörningen till. Miljoners tack, M! Min artrotiska högertumme gråter av lycka över att i framtiden slippa sekatörklippa ner allt trädgårdsris till flis :o)

Idag hade jag tänkt mig ge mig på min kopparhäggmispelhäck, som nödvändigt borde tas ner för att stimulera en tätare tillväxt. Men väd­ret ser inte lovande ut, så medan jag avvaktar har jag börjat på en ny stickning. En triangulär sjal till ska det bli. Den här gången enfärgat röd och på grövre stickor än den förra.

På tal om stickor, så nog är det sen märkligt ändå! Trots att jag stickat i mer än 40 år är det ändå alltid någon modell av stickor som saknas i samlingen. Den här gången är det en 80 cm lång rundsticka nr 4 som lyser med sin frånvaro, trots att jag kan svära på att jag ägt både en och två av den sorten.

Alla möjliga andra rundstickor av alla tänkbara dimensioner finns i lå­dan, men inte denna, så det är bara att inse faktum: till och med hand­arbete lyder under Murphys lag :o/